Gustav Trolle
Ärkebiskop i Uppsala från 1514. Han var hela tiden trogen Kung Kristian, och en svuren fiende mot alla Stureanhängare.Som ärkebiskop förfogade han över Uppsala län och slottet Almare-Stäket som p.g.a. sitt läge hade en militär nyckelposition. Slottets innehavare kunde kontrollera landvägen mellan Stockholm och Bergslagen, och det var just det som var bakgrunden till Stockholms blodbad. In i det sista kämpade han mot Gustav Vasa men tvingades lämna Sverige i september 1522, och slutade sina dagar som flykting ute i Europa.
Biskop i Linköping från 1505. När Gustav Vasa kom till makten var han i 60-årsåldern. Han hade gjort långa resor, han hade under några år i utlandet blivit doktor i teologi. Han kan sägas vara den person som allra ivrigast försvarade Katolska Kyrkans intressen i Sverige. Han var en svuren motståndare mot reformationen, och gjorde allt han kunde för att motarbeta reformationsrörelsen. Hans ansträningar var dock lönlösa, efter Västerås riksdag 1527 lämnade han Sverige, och tillbringade sina sista år i Landa Kloster, Polen, där han dog 1538 eller 1539.
Kristian II tog över Danmarks tron från sin far 1513, och han var fast besluten att återupprätta den nordiska unionen för att stärka sin egen makt och snarast möjligt införa en ärftlig monarki. Den politiken förde honom i kollisionskurs med Sten Sture d.y, som ville att Sverige skulle vara ett självständigt rike. År 1520 besegrade han Sten Sture, och tog makten i Sverige. Han var anstiftaren till Stockholms blodbad, som han utnyttjade för att göra sig av med sina fiender. I april 1523 avsattes han från Danmarks tron. Efter diverse äventyr fängslades han av hans ersättare på tronen, Fredrik. Han satt fängslad i Danmark från 1532 till sin död 1559.
Lübeck var den ledande staden i det nordtyska handelsförbundet Hansan, ett handelsförbund som omfattade de stora städerna i norra Tyskland, Polen, Baltikum, Sverige och Danmark. Rådet i Lübeck hade stor makt över både Sverige och Danmark vid denna tid.
Man vet inte med säkerhet vart Gustav Vasa föddes någonstans, men troligtvis var det på någon av dessa två gårdar. Men åk gärna dit och titta självSten Sture valdes till s.k. riksföreståndare vid riksföreståndarevalet i maj 1512. Han sägs ha varit en skicklig demagog och propagandaman, han hade inte mycket övers för rådet, utan vädjade hellre direkt till folket. Han avvisade alla tankar om en nordisk union, utan strävade efter att Sverige skulle bli ett kungadöme för sig och sin ätt. Stilleståndsavtal mellan Sverige och Danmark hade slutits flera gånger, men till slut gick det inte längre, speciellt inte som Kristian såg sig själv som den rättmätiga herren över Sverige. P.g.a. sitt handlande mot Gustav Trolle blev han bannlyst av påven. Han försvarade landet väl både 1517 och 1518, men 1520 förlorade hans trupper ett slag, han blev skadad och dog i februari 1520.
Den största staden i Sverige, men inte någon huvudstad i modern mening., några fasta ämbetsverk eller departement fanns ännu inte. Var dock viktig p.g.a. sitt strategiska läge som exporthamn för utrikeshandeln. Slottet tre kronor försvarade staden under hela befrielsekriget. Staden tros ha haft 1100-1200 skattskyldiga borgare 1519. Såhär skriver Olaus Magnus (1490-1557) i "historia om de nordiska folken" angående Stockholm : “Dessa portar och broar hava åsamkat Danmarks konungar större omkostnader, nedlagda på misslyckade stormningsförsök än de tio största städerna i sitt eget rike. Över huvudtaget kan en belägring av staden ej företagas med mindre än tre starka häravdelningar på en gång. . . . .”
Stockholms blodbad
Gustav Trolle kunde med hjälp av sitt slott, Almare-Stäket, kontrollera vägen mellan Stockholm och Bergslagen. Eftersom han var svuren fiende till Sturepartiet kunden inte Sten Sture acceptera det och krävde att slottet skulle återlämnas till kronan. Gustav Trolle hade dock lyckats utverka ett påvebrev som gav honom befogenhet att med våld försvara kyrkans intressen, vilket gjorde att det blev bäddat för konflikt. 1516 belägrade Sten Sture d.y. slottet. Sten Sture kallade till riksmöte i Stockholm, och fick riksdagen med sig när han krävde att slottet skulle jämnas med marken. Alla närvarande tog gemensamt på sig ansvaret för beslutet, och med sina liv motsätta sig alla eventuella straffåtgärder från Vatikanens sida.Dessutom sattes ärkebiskopen i fängelse.
Fyra år senare, i november 1520 firade Kristian kröningsfest på Stockholms slott. Gustav Trolle begärde skadestånd för sin förlust, och Kristian fick se det dokument som Riksdagen hade undertecknad. Eftersom de som undertecknat dokumenten var bannlysta av påven som kättare kunde han nu hävda att det var hans plikt som kristen konung att straffa de skyldiga. Många fördes omedelbart till fängelset. Dagen efter tillsattes en andlig domstol som skulle utreda saken. Alla ansågs som skyldiga, utom biskop Brask. Avrättningarna pågick i flera dagar, och alla kroppar fick ligga kvar i tre dagar. Slutligen forslades de döda till Södermalm och brändes såsom kättare på bål, i närheten av där Katarina kyrka nu står. Det sägs att 94 personer avrättades.
Dansk sjöhjälte, och en av Kristian II:s trognaste undersåtar. År 1517 förlänades han med Gotland på obestämd tid, 1518 fick han den på livstid. Dessutom fick han också Kalmar Slott och län, Öland och hela Finland att styra över. Han gjorde livet surt för Gustav Vasa under befrielsekriget, bland annat försåg han Stockholm med proviant, förnödenheter och förstärkningar under dess belägring. I slutet av 1523 återstod dock endast Gotland. Han var en pirat i ordets rätta betydelse och kapade alla handelsfartyg han kunde. Gustav Vasa försökte sig på ett erövringskrig på Gotland för att få bort honom, men misslyckades totalt. Trots att han stod ensam hade han stora planer. På våren 1525 intog hans folk Åhus i Skåne och sedan erövrade de Sölvesborgs slott. Snart var hela Skåne, förutom Malmö och Helsingborg, i hans hand. Men kung Fredrik tog tillbaka allt, och det slutade med att han blev av med Gotland, och fick Blekinge och Sölvesborg slott som län istället. Han kunde nu fortsätta sina försök att återta tronen åt Kristian II. Han försökte få förstärkningar från en annan Kristiantrogen med 6-8 skepp, men kung Frederik insåg faran och återtog Blekinge och Sölvesborg. Sören Norby flydde med några skepp till Narva i Estland, sedan till Moskva där han försökte få den ryske storfursten Vasili att förklara krig mot Sverige. Han blev dock kastad i fängelse, och fick sitta där i tre år till 1529. Han tog därefter tjänst hos den tyska kejsaren, men dog 1530 i samband med belägringen av Florens.