Dagen efter fortsatte vi norrut längs Rio Grande. I tidiga morgonen skådade vi vid Salineño och Chapeño, två små slumrande byar, där vi fick fina obsar på ring- och grön kungsfiskare. Resans enda två Bullock's Oriole sågs vid Salineño liksom cassinsparv och vitkronad sparv. Rödnäbbad duva (Red-billed Pigeon) sågs med tre exemplar och fläckdrillsnäppa (Spotted Sandpiper) visade upp sig fint vid floden. Tre rödlodjur, Bobcats, sprang också över vägen. Men fortfarande ingen Roadrunner som vi hade hoppats att få se i Atascosa. Detta löste sig i Falcon Dam State Park där vi fick en praktobs på en tuppgök som sprang precis framför bilen. Ytterligare tre ex räknades in under förmiddagen och lika många kaktusgärdsmygar (Cactus Wren) hittade vi. Falcon Dam var även ett bra ställe för ökenkardinal (Pyrrhuloxia) och bågnäbbad härmtrast (Curve-billed Thrasher).

Via Laredo fortsatte vi upp mot Edwards Plateau (3) på highway 83. Vägen gick i stort sett spikrak genom en blommande, grön öken. På en höjd stod ett stort rött "minieiffeltorn". Här fanns ett vattenhål och därmed en hel del fågel. Här hittade vi fjällig tofsvaktel (Scaled Quail), svartsparv (Lark Bunting) och de första husrosenfinkarna (House Finch). Framåt sena kvällen var vi framme på Neal's Lodges i Concan, en stugby där vi hade förhandsbokat två nätter. Området var emellertid så fint och fågelrikt att vi ökade på med en tredje dag!

En flod rinner genom stugbyn där resans enda svarta fibi höll till. Här hittade vi även grott-  och stensvalor och i branterna sjöng kanyongärdsmyg. På några ställen i stugbyn finns fågelmatningar som erbjuder fina möjligheter att komma nära fåglarna. Eremitskogstrast (Hermit Thrush) och trastskogssångare (Yellow-breasted Chat) höll sig nära dessa liksom sparvar som Rufous-crowned, Black-throated och Clay-colored Sparrow. Den snygga åkersparven (Field Sparrow) hittades i de torrare markerna liksom verdinmes (Verdin) och buskmes (Bushtit). Vandringstrast (American Robin) såg vi för övrigt endast på Neal's. Andra arter som endast hittades på Edwards Plateau var t.ex sumpvireo (Bell's Vireo), kanjonbusksparv (Canyon Towhee) och Spotted Towhee. 
Eftermiddagen tillbringade jag med att försöka hitta någon som kunde öppna bilen. Nycklarna hade jag lyckats låsa in i bagaget. Detta löstes som tur var med hjälp av vaktmästaren som hade en låda full med olika bilnycklar. En av dom passade otroligt nog och på kvällen kunde vi köra upp till Frio Bat cave för att vara med om när cirka 12-15 miljoner fladdermöss lämnar grottan i skymningen.

Medan vi inväntade de första fladdermössen fick vi fina obsar på både klipp- och kanjongärdsmyg. Mest intresse drogs nog ändå till en Mexican Ringtail, en rävliknande sak med kattansikte. Även den var intresserad av fladdermöss, men av en annan anledning förstås!
Så vågade sig den första fladdermusen ut - och togs direkt av en stenfalk! Men snart vällde efterföljarna ut i en allt tätare ström. Ett antal rödstjärtade vråkar passade också på att förse sig med kvällsmat, det fanns ju som sagt gott om den varan. Kvällen avslutades med att en skriknattskärra (Whip-poor-will) spelade för oss.

Dagen efter körde vi upp till Lost Maples State Park för att leta efter gulkindad skogssångare (Golden-cheeked Warbler), svarthuvad vireo (Black-capped Vireo) och bandstjärtad vråk (Zone-tailed Hawk). Skogssångaren hittade vi omgående ett par av. Sammanlagt räknade vi in fem individer. Men vireon var svårare. En individ sjöng kort och försvann sedan. Vi bestämde därför att testa ett område längre norrut som skulle ha det tätaste beståndet, Kerr Wildlife Management Area. Men först letade vi upp ett par Zone-tailed Hawk som häckar i parken.
Vägen till Kerr gick genom ett backalandskap där floder rann i dalgångarna. Mycket trevligt! Kerr visade sig också vara ett fint område och vireon fanns mycket riktigt på plats. De var emellertid rejält skulkiga och det tog lite tid att få bra obsar på dom. Vägen tillbaka till Neal's var lång men lättkörd och dagen avslutades med en spelande karolinanattskärra, (Chuck-will's-widow) bakom stugorna på Neal's.

De sista fem dagarna tillbringade vi på Texas östra kust (4). High Island är en liten ort som är en riktig magnet för flyttfåglar. Här finns skyddande lundar och dammar i kontrast till omgivningarnas vidsträckta oljefält. Några mil längre österut mot Lousianagränsen ligger Sabine Woods. Ett skogsområde som Texas ornitologiska förening äger och med samma förutsättningar som High Island. Väster om High Island sträcker sig Bolivarhalvön ut i Mexikanska golfen. Här finns utmärkta stränder med stora mängder rastande vadare. Halvön avgränsar Galveston Bay på vars nordöstra sida Anahuac National Wildlife Reserve ligger. Anahuac är rallarnas eldorado och här finns även gott om hägrar, änder och vadare. Även om High Island drar till sig flest besökare så blev Sabine vår favoritlokal. Här var mer lättskådat, mer fågel och som sagt mindre folk. Några kilometer väster om Sabine ligger Sea Rim State Park där Willow Pond är en fin buskmark som drar till sig mycket flyttfågel. Gemensamt för båda är fina "boardwalks" som gör det väldigt lätt att ta sig runt.
I Sabine såg vi de enda regngökarna under resan, både svartnäbbad och gulnäbbad, liksom en ensam rödstjärtskogssångare (American Redstart). Flera olika arter skogssångare rastade liksom både nordlig och sydlig piplärksångare (Northern och Louisiana Waterthrush). Tre beigekindad skogstrastar (Swainson's Thrush) fanns i Sabine och en gråkindad (Gray-cheeked Thrush) rastade i Sea Rim. Sabine var även enda lokalen där vi såg brokig kardinal (Rose-breasted Grosbeak) och blåtjocknäbb (Blue Grosbeak) samt Dickcissel.

Receptionen i Sea Rim visade sig även vara en bra obsplats för havsfågel. Två våningar upp hade vi en fin utsikt över havet och kunde följa fiskebåtar som trålade längs kusten. Ett stort gäng sotvingade måsar låg efter båtarna och dessa utsattes för attacker av tre bredstjärtade labbar och en stor/sydpolslabb. Långt avstånd gjorde att vi tyvärr inte kunde säkert artbestämma den senare. Varken stor- eller sydpolslabb finns med på Texas officiella lista.
Trots de fina fågelmarkerna gjorde vi en avstickare norrut till W.G. Jones State Forest. Målarterna här var i första hand tallspett (Red-cockaded Woodpecker) och brunhuvad nötväcka (Brown-headed Nuthatch). Båda fanns på plats men de läckraste spettarna var helt klart amerikansk spillkråka (Pileated Woodpecker) och rödhuvad hackspett (Red-headed Woodpecker) som vi hittade i White Memorial Park.
Morgonen efter började vi på Bolivar. Vid Rollover Pass, entren till halvön, såg vi både havssulor och vitnackad svärta. På halvöns småvägar letade vi Nelson's Sharptailed Sparrow, starrgärdsmyg (Sedge Wren) mm. Som bonus sprang en kustrall (Clapper Rail) öppet på vägen och ett par trädmåsar gled över. Ute på stränderna fanns det gott om vadare, bl.a. dvärg-, tundra- och sandsnäppa.

Bälteskungsfiskare (Belted Kingfisher), resans vanligaste kungsfiskare med tretton ex, satt på trådar längs vägen mellan Bolivar och High Island. Efter tips på obstavlan i High Island blev de sista arterna på Bolivar höglandssnäppa och gulhuvad trupial (Yellow-headed Blackbird). I skymningen begav vi oss av till Anahuac. Vid första besöket hade vi fått veta att tornuggla häckade utanför informationen och mycket riktigt satt det en sådan i träden bredvid. Anahuac gav en väldigt fin utdelning av hägrar med bl.a. gulkronad natthäger och dessutom fyra amerikanska rördrommar. Ett tjugotal wilsonsimsnäppor rastade i en av dammarna och enstaka amerikanska sultanhöns låg i en hörna i Shoveler Pond. Närobsar av alligatorer fick vi på köpet. Dagens motionspass förlades till rallprärien där vi under någon timme resultatlöst letade efter de små amerikansk gulrall och svart dvärgrall. Motionen gav dock fina obsar på kustsparv (Seaside Sparrow)!
Sista dagen deltog vi i en organiserad railwalk och nu gick det bättre. Cirka 100 personer traskade på ett led och lyckades hitta ett par av varje art. Varför vi inte själva hade lyckats förstod vi när en inringad gulrall smet ur ringen i det höga gräset och hamnade framför stövlarna på mig. De smet helt enkelt otroligt fort undan i det höga gräset. Som avslutning fick vi även se en virginiarall. Därefter var det bara en dusch på motellet i Winnie som återstod och femton mil till flygplatsen utanför Houston. Ett tack till alla röda kardinaler (Northern Cardinal) som var trogna och uppskattade följeslagare under hela resan!

Flygbiljetten hittade vi hos Air France för 4 500:-. Bilen, en fullsize Pontiac, bokades genom Holiday Autos för 6400:- för 15 dagar (inkl 10% rabatt från Motormännen) och hämtades ut på Alamo. Totalt körde vi cirka 430 mil under de sexton dagarna, men med ett bensinpris på dryga 3 kr/liter hölls den notan angenämt låg. Förutom stugan på Neal's Lodge var inget boende förbokat. Vi hittade som regel motell från 32 - 40$ per rum och natt. Det inofficiella snabbmatstestet utföll med Whataburger som klar vinnare. Taco Bells hade emellertid tagit hem den matchen om portionerna hade varit lite större. En gedigen Texassteak provades förstås också sista kvällen.
Reselistan summerades till 295 arter vilket var klart mer än väntat. Under resan använde vi Wauer/Elwongers "Birding Texas" som fungerade bra. Men Holts guideböcker är förmodligen bättre med mer direkta lokalbeskrivningar för olika arter. Vi kompletterade med material från Great Texas Birding Trail (se länk). South Padre Island omnämns t.ex. inte alls i "Birding Texas". I övrigt löstes mycket på plats då parkerna oftast har väl uppdaterad personal vad det gäller lokaler för olika arter. Som förberedelse läste vi också reserapporter av Leif Rydell, "Skådarresa till Texas 7-16/4 2001", och Steve Birds TEXAS 3rd - 18th April 2000.
Vad det gäller kartor så körde vi efter Hallwags Texaskarta hela tiden. Dessutom fanns en hel del lokalkartor på Great Texas Birding Trail-sidorna. Mer detaljerade kartor fick vi som regel i de olika parkerna.

Användbara sidor på Internet:

Great Texas Birding Trail

Birds of the upper Texas coast

World birding center i Rio Grande

Checklist of the birds of Texas

Neal's Lodges

Tillbaka till sidan 1