|
År 2005
Dagen börjar.
Tiden stannade upp för ett ögonblick.
För en tid släcktes julen.
Kaske är det mening med allt som sker.
Livet som ett lån från ovan krafter.
Låt din känsla vakna upp
ge glans åt dagen.
Små ögonblick i tiden
som kanske räcker livet ut.
Nu flammar alla julens färger ut.
Öppna famnen mot stundande dagar.
Mot det väntande livet.
Nu börjar dagen, skynda dej.
******************************
År 2005
Tid för eftertanke.
Mörka skuggor faller över jorden.
Visar ovissheten om vår framtid.
Jordens tårar faller.
Klockor ringer tungt in en ny tid, ett nytt år.
2004 slutar i mörker.
Så nytt och blankt det nya året väntar.
******************************
År 2004
Decembertanke.
En dag i december har åter vaknat,
som den gjort i ändlös tid.
Existerar och balanserar.
Målar vår värld i julens färger.
Bärs upp av drömmar och förväntan
Kanske natten färgat dagen svart.
Plågade blickar ser vi överrallt.
Vågar vi säja att vi har varann.
Vågar vi breda ut vår varma filt.
Hälsa in julen i varandras famnar.
Bejaka våra olikheter.
Skratta med varann.
Så länge det finns stjärneljus,
och solen lyser med sin värme
så länge finns det lite hopp.
Liten hjärtegåva i stundad juletid
kan säkert alla ge.
Hand i hand med tiden.
Visst vågar vi.
******************************
År 2004
Sommartanke.
Dagarna går blir till veckor och år.
Målar dagar i vitt eller svart.
Penseldragens kraft suddas ut i fritt fall.
Livet är här livet är nu.
Nya möjligheter nya förändringar.
Ensamhet, tvåsamhet.
Tag mej till sommarens trädgård.
Låt mig få skratta i kapp
med gycklarens tokigheter.
Sommarvinden bråkar,
vill inte stilla sej.
Kom sol i mitt hjärta.
Kom sol i mitt sinne.
Låt dina lyckliga strålar
sprida skratt i vart minne.
Förkasta orosmoln.
Lys upp i sommaren..
******************************
År 2004
Sommarvindar.
Sommarvinden leker i mitt hår.
Samlar glatt skratten i sin famn.
Sommarben där myggbetten kliar.
Solen gör sitt bästa.
Suddar varsamt bort gamla tankar i tiden.
Skuttar runt på sommaräng.
Minns min barndoms somrar.
Doft från jordgubbslandet.
Tanken får stillsam ro.
En liten stund i mitt sommarland.
År 2004
Hjärta utan tro.
Sakta, sakta för oss tiden fram.
Såren bryter tystnad.
Påminner och förnedrar.
Gömmer tanken en liten stund.
Kommer åter, finns alltid där.
Virvelvinden snurrar runt, ger föga tro.
Litet barn, förstår inte.
Vill inte leka med.
Har inget val, blir inte trodd.
Ta mej inte, jag är inte din.
Hjärtan utan tro.
******************************
År 2004
Luktar på blommorna.
Försöker nå förlorad balans.
Nå tillbaka till allt
jag trots allt älskar -
Livet.
Balanserat på slak lina ett tag igen.
Tomrum och saknad fyller mitt inre rum.
Obekväm i mitt eget ego.
Nostalgin talar sina egna gåtor.
Letar förtvivlat efter min fallskärm.
Tankarna går lite vilse i sökande,
då saknad av glädje
inte förmår att lysa fullt ut.
Luktar på blommorna och tåligt väntar.
******************************
År 2004
Vilse.
Tanken går vilse bland verklighet och fantasi.
Som om det spelar roll.
Svävar fritt i min tanke.
Spelar ut i min fantasi.
River ner och glömmer bort verkligheten.
De gör väl inget.
Känner friheten i mitt ego.
Sänker ribban ett par steg.
Leker kurragömma med min egen drömbild.
Barnets lilla hand är mig trogen.
Hand i hand genom livets verklighet.
Vi två, alltid lika goda vänner.
Vi är våra livs clowner.
Stannar kvar ett litet, litet tag.
Bygger lite luftslott.
******************************
År 2004
Soldans.
Vårens toner sjunger i solsken.
Lyckan ler genom fönsterrutor.
Landskapet målar om i vårlig aprilskönhet.
Packar en kaffekorg.
Åker en biltur med nerdragen ruta.
Skönjar vårens blommor i skogsbryn.
Möts av soldans över Brösarps backar.
Famnar dagen då ljuset kom.
Människor går man ur huse.
Tissel, tassel, ögonfröjd för varje sinne.
Vinden stryker varsamt kinden.
Saltstänkta stenar och havets tång.
Möter Österlen i sin naturliga nakenhet.
Konstrundan med strålande solsken i blick.
******************************
År 2004
Knoppar brister.
Skakar av oss vinterskruden.
Gråkalla dagar.
Snart ett minne blott.
Dagböckers blad förmedlar,
människors innersta tankar.
Budskap om skälvande tårar.
Deppar över hjärtan som brister,
i takt med trädens knoppar.
Livet bär på många olikheter.
Läser om glädje, läser om sorg.
Går på upptäcktsfärd i livet,
medan våren gör sitt bästa.
Lyser upp litegrann.
******************************
2004
Vacker själ.
Springer runt i det som kallas för livet.
Ser in i mitt jag, fångar barnet, ungdomen och mamman
liksom mormorn och farmorn.
Sveper runt i armkrok med dom alla.
Ser inte mig som gammal. Inte heller som ung.
Vad är det som händer. Spegeln ljuger aldrig.
Den avslöjar och bekräftar. Tiden gör vad den kan.
Alla mina ansikten. Det går för fort.
Vill stanna tåget, dra åt handbromsen.
Låta tiden bara vara.
Barnets lycksaliga skratt i lekens vindar.
Ungdomens skönhet. Mammans lycka med barnen i famn.
Mormorn och farmorns stolta leende i ringdans med "livets efterrätt".
Dåtidens nutid är ett minne blott. Några kapitel i en livsbok.
Samtiden virvlar vidare. Ryggsäcken blir allt tyngre.
Skalet tappar sin yttre glans, då stormvindar drar förbi.
Kropp och själ finner samklang.
Någon har myntat,
Du har en vacker själ.
******************************
Vårtankar.
Tankar i tiden virvlar runt
i min vårliga sanning. Gott att leva nu.
Vet inte...
Harmoni med naturens härlighet.
Javisst. Tänkvärt.
Trampar upp till stadens gator.
Gluttar runt ett litet varv.
Se där, vårt fina torg.
Ståndens trädgårdsmästare
har bråda dagar.
Vårens alla lysande färger strålar
ögonfröjd åt stadens flanörer.
Blommor, blommor, blommor.
Velar fram bland folkmassan.
Köpa lite tröst, köpa lite fägring. Vet inte...
Blekansikten kisar,
blundar upp mot solens värmande strålar.
Sitta ner på torgbänk.
Vet inte...
Vandrar åter asfalterad gata.
Upp och ner på boulevarderna.
Trampar hemåt.
Stannar till, blicken får fäste.
Vintergäck, snödroppar, vårkrokus.
Fångar och fokuserar blicken.
Nu är det kanske vår.
Vet inte...
******************************
År 2004
Alla hjärtans dag i våra hjärtan.
Alla Hjärtans dag,
en dag med tid för eftertanke.
En paus i livet,
fri från obehag och olust.
En dag, som skiljer sig
från vår vanliga vardag.
En fin dag med guldkant.
En dag då vi kan ge och
ta emot från hjärtans skafferi.
Förväntan av kärlek
fyller oss med tillit.
Allt spott och spe göms
undan i tryggt förvar.
Vi målar våra innersta rum
med sammetslen pensel.
Vi strör rosor med väldoft
till nära och kära.
Hjärtans dag är full av förväntan.
Ögonfröjd och livslust.
I morgon är en anna dag.
Lika grå som många andra dagar.
Varför inte förgylla vår vanliga
vardag med harmoni och glädje.
Varför inte handla som var dag
är slutkapitlet i vår livsbok.
Ge bort en gåva i ord och handling.
Medmänsklighet ger värme
till både kropp och själ.
Annars kommer det förhoppningsvis
en ny "hjärtedag" nästa år
och nästa...år igen.
******************************
År 2004
Vardagens kamp.
Tyst suckar vinden i trädens kronor.
vardagens ständiga kamp
mellan det goda och det onda.
När livets tunna tråd har brustit,
svarta skuggor överallt.
Verkligheten känns hård och kall.
Vilsenhet och tomhet,hjärtan snörps åt,
då vi skriver in tidens undran,
överlever vi morgondagen.
Tvivel om vindens mojnande,
då tiden löper amok.
Hämtar fram bilden med trygghet,
av räddarens och beskyddarens hand.
Det goda och det onda,
hand i hand i samtidens kamp.
Drömmar hålls vid liv ändå.
Det goda livet måste segra.
******************************
År 2004
Ingen framtid.
Då samtalet känns naket,
ser jag till att,
skrivandet får sin näring.
Vant mig vid ros.
Vant mig vid ris.
I tanken, är det dåtid som styr.
I samtalet,är det samtid som styr.
Trots ett försök,se mig hör mig,
tycks samtalet vara slut.
Ser ingen framtid, att famna om.
******************************
År 2003
Min sanning.
Öppnar min dörr - Får gensvar.
Lyssnar,bryr mig om.
Dörr på glänt - Slås igen hårt.
Knyter ihop säcken, överrumplad.
Stänger försiktigt min dörr.
Det finns en nyckel.
I ensamheten är jag lidelsefull i min sanning.
******************************
År 2003
En undrans tid.
Skuggan glider sakta från
för att åter och åter komma till.
Undrens tid är ständigt i förvandling.
Ett lidelsens hav att förfara.
Önskan om stilja, en inbjudan
till den sjungande sångernas fest.
Att vindarna vänder och hjärtan får näring.
******************************
År 2003
Kort stund
.
Den korta stunden kunde blivit lång.
Vi vävde in blickar, tankar och ord,
i varandras liv,
som om vi nästan vore ett.
Suckande vindar i trädens kronor.
Ser inte en utsträckande gren för trötta tankar.
Ropen snubblar och hejdas gång på gång.
Når inte fram. Ingen hör.
Stormens höst bryter sig in.
Livet är av oförstånd full.
Allt som glimmar är inte alltid gull.
Tanken är en molnskugga på skyndande flykt.
******************************
År 2003
Solstormens hand.
Solstormens hand är knuten
Vill inte, kan inte, orkar inte släppa taget.
Tysta spår i verkligheten känner
hjärtats bittra gråt.
Solstorm, öppna handen.
Låt alla sanningar släppa taget.
Famna om i nya vyer.
******************************
År 2004
Regnbågsbarn.
Mitt regnbågsbarn andas åter frisk luft.
I förändringens skugga,
utanför stängd dörr,
famnar du med din glädje,
kärlek och tillit om livet.
Du berör med all din värme,
min själs hjärta.
******************************
År 2004
Gamla arv i sin fulla fjäderdräkt.
Visdom och ålderdom,
når aldrig ifatt gamla arv.
Tiden var tidig
Tiden var kall.
Tiden var obarmhärtig.
Tiden läker inte alltid gamla sår.
Tiden river upp,
står där mitt ett hånfullt leende.
Föraktande, gäckande och
sårande med sitt faktum.
Alltid lika säker och orubblig
med envis hållhake.
Gamla "arv" är inget
man ruskar om och återställer.
Förgångna missar, är mycket sällan
vägvisare för nya framgångar.
Jag bäddar in min verklighet och gamla "arv".
Myser i min mjuka filt.
Sätter på en platta, lyssnar på min 60-talsmusik.
Tiden var tidig och viljestark,
slog sin snara om oskyldig hals.
Visst var den härlig,
trots sitt kullkastande "arv".
******************************
|
