Vem är då jag i detta lilla krypin...

Mitt ego har dragit ner rullgardinen mot arbetslivet för ett antal år sedan.Jag lider som så många andra av fibromyalgi. Jag har arbetat inom vården i många år, men tyvärr knäckte detta slitiga, men mycket intressanta arbete mig. Sjukdomen fibromyalgi, som fått ett namn, efter många år. Ett gammalt, beprövat uttryck som "svid och kärringsjukan", var en benämning, då man inte visste, så mycket om sjukdomen. Fibromyalgi, lär jag få leva med och det är bara för mig själv, att göra det bästa av den. En rad symtom, ställer bitvis till besvär. Ytlig sömn, med många uppvaknanden nattetid, gör mig onormalt trött stundtals. Musklerna tröttas ut av ganska lindrig belastning, upprepande rörelser förvärrar, man blir stresskänslig, nedstämd, irriterad och det händer att koncentrationen förvärras, då jag som mest behöver den. Den malande värken, leker kurragömma med sig själv och förflyttar sig till många muskelfästen i kroppen. Mycket hänger samman med Fibromyalgi. Man måste själv sätta stopp och inte vara, den där ambitiösa personen längre. Värst är det, då man tvingas möta oförstående personer, som inte kan se det utanpå vad jag lider av.

Mina två ungar, som är utflugna för ett antal år sedan, de är naturligtvis solbarnen i mitt liv. Jag har tre barnbarn, som bara växer och växer ifrån mig hela tiden. Några sanna vänner, syskon, som man både risar och rosar, men som är min krycka och livboy, då molnen skymmer solen. Så förståss, min egen nallebjörn, som både kan mysa och brumma, beroende på sinnesstämning. Som sagt det finns gott om "yllekoftor" att ta till då skuggans öga visar sig. Musiken är för mig ett måste, så har det alltid varit. Jag gillar det mesta, men sextio och sjuttiotalsmusik, bär jag med mig alltid. Mina främsta och enligt mig största artisterna är Ulf Lundell, Bruce Springsteen, John Fogerty, Eric Clapton, Dire Straits, Beatles och inte minst Elvis Presley som alltid förblir en klar favorit. Radion eller cd:n, är mina allra bästa vänner. När musiken sprider sin akustik, är jag aldrig ensam. Humorn är en viktig del av mitt liv. Jag har alltid älskat att sätta på clownmasken, drömt mig bort i någon annan skepnad. Agata Storm och Teodora Fritjof, är två välbekanta personligheter, som jag gärna gestaltar / gestaltat i mitt liv. Barnet inom mig, plockar jag fram, då livet känns lite grått och kallt.. Jag älskar att skriva. Ur det förgångna plockar jag fram verkligheten, så att dåtid och nutid sammanfogas till en helhet - min helhet - min sanning. Gamla dagböcker och fotoalbum, dammas av och får nytt liv. MINA TANKAR I TIDEN, som finns att läsa på en av mina länkar, är skrivet av mig, en enkel vardagspoet med mina sanningar. Jag skriver mina ord, då stunder av ledsamheter och rädsla knyter sitt band över sorgens hjärta, så väl som när solsken når fram med sin näring. Jag tar med mig livets kapitel i alla mina ansikten, från dåtid till nutid. Den lilla människan, står alltid i fokus. Det går att läsa mer på min länk, SOLBARN där jag skriver om mitt solskensbarn. Livet går upp och ner, men det går inte i repris, så varför inte sätta guldkant på tillvaron.
Jag önskar alla en riktigt fin stund i min lilla gömma.

Send a Candle!