~~~Förlåta och gå vidare.~~~

Visst känner man ibland sej sviken, ratad och stundtals dumpad.
Svek och misstroddhet kan kännas för djävligt rent ut sagt,
då man blir utsatt för det.
Ett bra ordval, som att önska sej själv "Lycka till" kanske inte vore så dumt.
En del blir svikna av mannen eller kvinnan de levt ett långt liv tillsammans med.
Visst, det kan bero på så mycket.
Somliga hittar en ny fräsch erövring,
som känns bekvämare än den gamla.
Andra bara faller ur förhållandet,
då det är gammalt och grått.
Många växer från varann, hittar nya marker att beträda.
Vi kvinnor, har måhända lite mer kontakt med våra känslor och kanske då lättare att gå vidare.
Blir man lämnad kanske det är värt att lämna det förgångna och förlåta.
Många stannar kvar i sina känslor och känner hat och förtvivlan.
Vreden tar ett hårt grepp
och vill inte släppa taget.
Till vilken nytta då?
Givetvis ska man inte förtränga sitt tidigare liv med mannen
eller kvinnan man delat glädje och sorg med.
Kanske ska man se det som en erfarenhet av sitt liv.



Mina tankar går så här;
Man måste försöka acceptera
att man själv inte längre har tillgång
till den människans liv på det gamla viset.
Försöka verkligen att förlåta,
vilket inte behöver betyda att man godtar handlingen.
För att orka vidare med sitt "nya" liv, går mina tankekorn mer och mer åt förlåtelse.
En självläkande process, måste får ta sin tid.
Försöka att önska den "avikande" personen, Lycka till med sitt "nya liv".
I sin iver och aggresivitet, krossa alla minnen som fotografier, säja upp umgängen med gemensamma vänner och släkt, tror jag då inte det minsta på.
Säja adjö till det som varit, kan förvisso vara skönt till en början, men knappast helande på något vis.
Kanske är det svårt just i stunden se någon mening och alla "varför",
som ständigt maler i sinnet.



"Försöka", är ett ord som många borde prova och utnyttja lite mer.
De goda stunderna och alla minnena finn kvar, trots allt.
Försöka uppskatta det som varit och känna glädjen
sakta komma tillbaka med nya fräscha krafter.
Släppa taget och gå vidare, inte
på något vis, anklaga sej själv för vad som hänt.
Kanske kan de vara säkert tidens melodi.
Inte klä sitt inre i svart
utan bättre upp, försöka se positivt i det som synes oförlåtligt.


Har man en gång älskat någon med all sin kraft och fått kärlek tillbaka, det kan hända igen trots allt runt om just i tiden.
kärleken är som en lerklump, formbar,
den modellerar om efter som tiden och livet mognar.
Förlåta och spring vidare i det liv man fått till låns ett litet tag.
Livet är för kort för att gå med
en tung gammal sten i byxfickan.



Mina fundileringar och "försökande", kan kanske oxså passa in på så mycket annan svikenhet i tiden.

~~~~
Att Fela är mänskligt
Att förlåta är gudomligt.
~~~~

Mina fundileringar och reflektioner Januari 2005

Skriv gärna en rad i min tankebok.
Tyck till eller lämna bara ett tecken.

Mina första reflektioner.

Reflektioner2

Reflektioner3

Reflektioner4