Om Redo

Den långa historien kring varför jag köpte mig en kelpie finns att läsa under Om Mariah.

Jag kunde ingenting om Kelpies, hade aldrig ens hälsat på någon. Jag ringde runt, och hamnade hos Gunilla och John-Åke Andersson på Cukid´s Kennel. Jag fastnade direkt, de var mycket trevliga på telefon och hade en bra hemsida där det gick att hitta mycket information. Kollade upp föräldrarna och det verkade bra, ganska jämna MH:n. Pappa Brasse verkade vara en ganska självständig, stabil hund och det är bra till brukset. En sån fick det bli! Jag åkte upp och hälsade på uppe i Stöde utanför Sundsvall när valparna var 5 veckor gamla. Svårt att se när dom är små bruna bollar så jag gav uppfödarna fria händer, dom träffar ju valparna dygnet runt så det är bättre om dom väljer valp till mig. Mina kriterier var följande: jag ville ha den värsta hanen, utseendet spelar ingen roll. Detta skulle bli min nya tävlingshund och han ska vilja jobba jämt! Det fanns 5 hanar och jag valde mellan nr 3 och nr 5, det tycke Gunilla och John-Åke också. Det lutade mest mot 3:an men som sagt, dom fick fria händer att välja den valp som utvecklades åt det håll som jag var ute efter.

Det fick bli nr 3, Cukid´s Guru heter han i stamtavlan, men kallas för Redo. Och det är han verkligen! Detta var en tuff liten valp. Jag la mycket tid på grundlydnad och relation utan att styra honom för mycket. Då jag blivit varnad att alla kelpies inte har kampen naturligt så lade vi mycket träning på det också, han fick vinna kampen 9 gånger av 10. Redan som 8 veckors valp så ville han lämna saker till mig. Så fort han fick något i munnen så ville han komma och lämna. Han fick hänga med på många agility- och utställningstävlingar då Sanna tävlade. Det är den bästa miljöträning för en valp. Massor med hundar, människor och vagnar som rullar och man är där så länge så valpen får somna i allt oväsen. Kanon för en liten keplie! Han fick ställas några gånger, eftersom min träningskompis Sanna tycker att det är roligt. Det gick bra, han var väl inte helt ful=)

När Redo var 1 år och 6 dagar gammal röntgade jag höfter och armbågar på honom, A höfter och ua på armbågarna, skönt!

Lydnad tävlade vi första gången när han var 13 månader i Stockholm. Det blev en klassvinst med 181.5 poäng. Så började vår tävlingskarriär, och har även fortsatt;)

Vi åkte upp till Sundsvall och gjorde MH tillsammans med G-kullen, förutom Guinness som gjorde det lite senare. Redo gjorde ett fint MH, mycket kamp och han älskade verkligen avståndsfiguranten, dock så verkar han tro en del på spöken=)

Vi tävlade lite lydnad till och sedan var det dags för att starta appellspår i Heby, klassvinst där också med tia på spåret.

Vi tävlade vår sista lydnads tvåa 6 oktober-07 och blev klubbmästare och fick då även titeln LPII. Samma dag hade jag och Redo vår uttagning till Försvarsmaktshund Flygvapnet. Han blev godkänd och nu började träningen ute i snö och slask. Eftersom de flesta som gick kursen redan hade utbildat flera hundar, det var bara jag och två till som inte kört upp bevakningshund tidigare, så kursen hölls på hög fart. Detta tyckte Redo var riktigt roligt. Hitta människor i skogen som leker med en galen kelpie och ger massa godis, kanon! Certprovet gick av staplen 10 och 11 maj 2008. Två veckor innan hade vi tävlat en lägre tävling med riktigt bra poäng så jag kände mig lite lugnare. Certprovet gick bra, Redo skötte sig exemplariskt i alla moment och kan titulera sig Försvarsmaktshund inom Flygvapnet. En månad senare var det DM i bevakning där vi ställde upp. Vi kom på 6:e plats, jag missade hans vindmarkering tyvärr. Annars gjorde han bra ifrån sig. Hade tränat in tungapporten, 4kg! på en vecka och han fick en 10.a, kom galopperandes in!

Efter spåret på certprovet. -Vi klarade det!!

18/5 så ställde jag ut Redo i Katrineholm där vi även gjorde hans exteriörbeskrivning för korningen. Han blev bästa bruksprovsmeriterade hane av tre men utan cert då han var för söt tyckte domaren!?

Veckan efter, 25/5, korades han i Örebro. Han genomförde mentaltesten riktigt bra, 425 poäng. Missade lite poäng bland annat vid kampen där han nu var intränad på att släppa och lägga sig för bevakning om människan slutar röra sig. Han visade upp vilken kanonhund han är. Han skulle fått högre poäng om han inte väntar ut mig i vissa moment men det är ju så jag lärt honom. Säga vad man vill men i vardagen är det skönt att hunden inte kastar sig på allt. Både dumpen och skramlet var han helt orädd för, därav fick han även dålig avreaktion för han tycker inte det är värt att titta på, berättade beskrivaren. Däremot kälken blev han upprörd på, och då när jag släppte honom så går han raka vägen fram. Precis som jag uppfattar honom!

Agility tävlas han även i, är uppflyttad i både hopp och agility 2. Han är en mjuk och lyhörd kelpie som man inte behöver skrika på i agility. Det räcker att jag springer åt det håll han ska så följer han, utan några kommandon.

Sedan kunde jag inte riktigt hålla mig ifrån vallningen. Det är annorlunda att valla med en kelpie när man vallat med border collie men det är en utmaning. Han har en trevlig djurkänsla, skulle aldrig gå in och bita. Han är för tillfället lite för tajt mot djuren och springer lite för mycket men det ska vi nog kunna träna bort. Jag har inga tävlingsplaner i vallning men vill att han ska kunna hjälpa till med korna och fåren hemma på gården.

Hur är Redo då? Han är en oerhört framåt liten kille som älskar livet. Han älskar människor och andra djur. Människor får vara beredda på att få tonsillerna tvättade, mot barn är han lugn och sansad. Han låter barnen klappa på honom men hoppar och slickar inte. Han älskar vår katt och andra hundar gillar han, hane som tik spelar ingen roll. Jag var iväg och figgade på ett mh och då blev han kär i en 6 årig svart riesenhane. Sån är Redo! Dessutom så älskar han valpar. Lägger sig på rygg och låter 7 veckors valpar slita och dra i hans päls.

Han älskar att träna! Vad jag än ber honom om så ger han alltid hundra procent. Han älskar godis och att kampa, vilket gör det lätt att variera belöningen. Han tycker att det är lika roligt att gå ut och träna timmar på lydnadsplanen som ett långspår i skogen. Jag tror att det är viktigt för hunden och för mig själv att variera träningen och inte bara köra en gren. Redo har ingen jakt i sig, när vi stöter upp rådjur och harar så tittar han och kommer sedan springandes till mig för sin belöning. Däremot så jagar han både fåglar och flugor, kanske för att jag inte har sett det som ett problem och tränat det grundligt som valp. När man tar i honom och ska klia så morrar/pratar han, har nog umgåtts för mycket med alla rottweilers på bevakningskursen! Det brukar sluta med att han ligger på rygg med framdelen och ålar sig medan rumpan fortfarande står upp så man kan fortsätta klia. Han älskar att stå i centrum!

Redo med mamma Elfin, augusti -08

Tillbaka