ATT
KUNNA BANA VÄGEN FÖR...
Tidigare
var Sverige etniskt homogent. Så är det inte
längre.
Vi måste alla inse att Sverige har förändrats,
oåterkalleligt. Vi lever numera i den globala byn.
Det går inte att stänga dörren för detta
faktum.
Den reaktionära människan längtar förgäves
tillbaka till en svunnen tid bortom verkligheten av
i dag. Sverige
som är ett föregångsland i andra avseenden kan om
det bestämmer sig bli ett land som banar väg för
integration och mångfald.
MÅLET: ALLAS
DELAKTIGHET och RÄTTVISA
"Segregation",
"Integration",
"Mångkulturellt samhälle"
osv. är komplexa och svårdefinierade begrepp som
dessutom ofta är laddade med starka positiva och
negativa känslor. Det är därför viktigt att, när
man använder dem, så långt som möjligt klargöra
de olika begreppens innebörd.
Ett centralt
begrepp i diskussionen om segregation och
integration är begreppet "KULTUR".
Segregation och diskriminering ses ofta som problem
som handlar om relationer mellan olika
"kulturer". Föreställningen om separata
och entydiga kulturer är dock lika förenklad och
felaktigt som föreställningen att mänskligheten
kan indelas i separata "raser".
De
kulturer, som vi som individer ingår i, är
sammansatta av en mängd olikartade mänskliga föreställningar
och traditioner: sedvänjor, språk och dialekter,
myter, konstnärliga uttryck, matvanor, religion,
kroppsspråk, historia, politiska traditioner osv.
Det finns inga "rena" kulturer och alla
kulturer är i varierande grad blandad kulturer.
Dessutom finns klassbaserade kulturella skillnader
(arbetarkultur, överklasskultur) och olika typer av
subkulturer, t.ex. bland ungdomar.
Segregationen -åtskillnaden
mellan grupper i samhället följer många olika gränser
som korsar och överlappar varandra: social och
klassmässig segregation, språklig segregation,
segregation baserad på religion, hudfärg eller
ursprung. Segregationen innebär dels åtskillnad
mellan grupper, dels att vissa grupper diskrimineras
politiskt, ekonomiskt och social.
Motsatsen till
segregation är integration. Detta begrepp måste
dock preciseras: Integration av vilka, i vad och på
vilket sätt? Integration betyder inte att alla människor
skall ha samma sedvänjor och traditioner.
Att vissa medborgare
firar ramadan och äter couscous, medan andra firar
jul och föredrar potatis är inget samhälleligt
problem. Däremot är det ett allvarligt problem att
vissa grupper saknar tillgång till den politiska
demokratiska processen, diskrimineras på
arbetsmarknaden och har otillräckliga språkkunskaper.
Integration som är också motsatsen av assimilation
betyder inte att den som kom från ett annat land måste
utplåna sin identitet - sin kultur, och tänka och
bete sig som en svensk!
Det övergripande
målet "integration", innebär i korthet rättvisa
och DELAKTIGHET i samhället. Samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter
ska gälla för alla, oberoende av ursprung, klass
och kön.
Detta är det övergripande målet för
integrationsarbetet och förutsätter en gemensam
kamp för RÄTTVISA, SOLIDARITET och DEMOKRATI.
Jan Edling (LO):
FACKET
PASSIVT
"Vi
har anledning att anta att det finns mer
diskriminering än det antal fall som har varit
uppe.
MÅNGA
SOM BLIR DISKRIMINERADE VILL INTE BLI STÄMPLADE SOM
BRÅKMAKARE,
andra
är inte medvetna om att de utsatts för
diskriminering.
Facket
har hittills varit väldigt passivt. Det ser vi
de fall som har funnits hittills. Facket har inte
varit med och drivit de fallen. Ofta är det den
enskilde själv som har vänt sig till DO, kanske
efter att facket inte har förstått frågan eller
inte velat engagera sig i den. Jag tror att det
finns stor okunskap hos vanliga medlemmar i facket
och i styrelserna och lokala klubbar. Man har inte
riktig förståelse för vad som är diskriminering.
Jag tror att det är svårare för kilar att förstå
när tjejer blir könsdiskriminerade.
Det
är samma sak med etnisk diskriminering.
För
svenskar uppfattas inte alltid skämt om olika
nationaliteter eller etniskt ursprung som trakasserier
eller diskriminering. Medan det är diskriminering för
den som berörs av det.
Att
någon blir förbigången till exempel i
utbildningar kanske är något som många inte tänker
på som diskriminering.
Vi
måste lära oss att identifiera diskriminering, lära
oss kartlägga bättre, att se hur den fungerar. Vi
har fått påtryckargrupper inom facket som Fackligt
aktiva invandrare, FAI, som börjar ställa krav på
fackföreningen."
|
|
FACKETS
BEVAKNINGSUPPDRAG
Folkrörelsen
på arbetsmarknaden är facket. Facket har en stor
uppgift att förverkliga målen om integration och mångfald.
Utan facket går det inte.
Det
gäller till exempel att facket blir bra på att
driva diskrimineringsärenden. Då krävs att man
organiserar integrationsansvariga och utbildar förtroendevalda.
Arbetet mot etnisk diskriminering ska få stöd från
förbunden centralt och från LO. Alla fall av
etnisk diskriminering måste rapporteras till förbunden,
inte stanna som en lokal fråga.
Förbunden
bör också sätta upp mätbara mål och lära ut
enkla metoder att mäta hur det står till med mångfalden
och jämställdheten på arbetsplatsen. Med dessa
resultat kan man driva på arbetsgivarna.
Vi
befarar att frivillighet inte fungerar. Det krävs
ett bindande avtal. Lagen är en bra utgångspunkt för
parterna att teckna avtal för mångfald och mot
diskriminering på arbetsplatserna. Konkret handlar
det om rekrytering och om villkoren på arbetet.
Arbetstider, löner, arbetsmiljö, utveckling i
arbetet, utbildning, befordran, semester, pensioner,
uppsägningar. Allt av betydelse för den anställde
har också betydelse för integrationen på
arbetsplatsen.
|
|
ARBETE
FÖR MÅNGFALD
-
ETT VAPEN MOT RASISM-NAZISM
De
metoder som ibland används i det dagliga fackliga
arbetet är också användbara för att göra något
åt såväl rasism och nazism som intolerans på
arbetsplatserna.
Sedan
1997 finns en överenskommelse mellan parterna på
arbetsmarknaden om mångfald och integration. I den
står att arbetsgivaren och det lokala facket ska
utarbeta en mångfaldspolicy där allt från
arbetsmiljö till löner ingår.
Om
människor är utsatta för trakkasserier,
rasistiska påhopp eller främlingsfientlighet på
jobbet är det en arbetsmiljöfråga som ska
hanteras med kamratstöd och krav på åtgärder
från arbetsgivaren, tycker Anita Edam, som är
integrationsansvarig på Kommunal.
En
rå jargong med frekventa skämt med etnisk
anknytning är ett av flera tecken på att det
behövs förändringar på arbetsplatsen.
I överenskommelsen
finns olika exempel på trakkesier. Det är bland
annat:
-
oförskämdheter och rasistiska skämt
-
rasistiska öknamn
-
fysiska hot, överfall och förolämpande beteende
och gester
-
förekomst eller spridning av rasistiska texter,
bilder och klotter
- trakasserier mot en
person som försöker förhindra diskriminering.
|
TYDLIGA
RUTINER
Ett
viktig krav på den fackliga organisationen och
arbetsgivaren är att det finns tydliga rutiner när
det blir problem. I LOs bok "Mångfald på
arbetsplatsen" finns några uppmaningar:
-
Den som anser att han eller hon är diskriminerad
eller trakasserad ska ha någon att vända sig till
som kan vidta rätt åtgärd så snabbt som möjligt.
Enskilda klagomål skall behandlas varsamt och med
sekretess.
-
Vid diskriminering eller trakasserier ska de
drabbade individerna få det stöd som behövs. Om
två personer står i konflikt med varandra ska de
ha varsitt ombud.
-
Chefer ska få
utbildning i att facket och medlemmarna ska visa
solidaritet med människor som utsätts för rasism
och etnisk diskriminering.
Det
personliga stödet är ovärderligt för den som
drabbas och förövarna får klart besked om vilka värderingar
som gäller och dessutom att de är i minoritet.
Karin
Lindgren Strömbäck, LO tidningen 10 dec 1999 nr
38 sid7
Man
kan inte främja mångfald och
integrationen med det man gör idag...
HÖJ
INTEGRATIONSFRÅGORNA
TILL DAGORDNINGEN !
av Erhan Gömüc
Jag som utsetts till
delansvarig i integrationsfrågor inom
Terminalklubben deltog första gången till
integrationsutskottens möte som hölls den
12 oktober i aulan på Klara terminalen.
Raul Garcia (Årsta), Gerardo Berrios (TBA)
och Ibrahim MSoob (Klara) öppnade mötet.
Vi var inte så många, ca 12 st, inklusive
Magnus Rönström (f.d. jämställdhetsansvarig
inom klubben). Jag hoppas vi blir flera nästa
gäng. P-0 Brandeker var med del av mötet.
På eftermiddagen kom också Anders Viksten
samt Göran Olsson från LOs
integrationsutskottet.
Under mötet följde vi efter den föreslagna
dagordningen och efter en kortfattad berättelse
om vad man har hittills gjort, diskuterade
vi de nyblivna svenskarnas frågor i samhället
och ute på arbetsplatserna ur
integrationssynvinkel. Gerardo, Raul och
Ibrahim hade arbetat fram en verksamhetsplan
i ämnet:
Verksamhetsplan
"Sverige har på
kort tid förvandlats till ett samhälle där
människor från många olika kulturer ska
leva tillsammans. Idag har nästan var femte
invånare utländskt bakgrund. Problemen som
invandrare möter i Sverige idag, handlar
bl.a. om segregation i bostadsområdena, hög
arbetslöshet och brist på delaktighet och
representation både i facket och politiken.
Därför behövs ett långsiktig gemensamt
arbete för integration mellan infödda
svenskar och "nya svenskar" både
i samhället i stort och på
arbetsplatserna.
Följande är några konkreta förslag på
hur man kan bidra i det fackliga arbetet för
integration:
1. Kartlägga våra individuella behov.
2. Studiecirklar för medlemmar med icke
svensk bakgrund (om: svensk arbetarrörelses
historia,
mötesteknik, arbetsrätt, yttrandefrihet,
kollektivavtal, medlemsavgifter, försäkringar.)
3. Studiecirklar för alla medlemmar om:
"Invandring och konsekvenser";
"likheter och olikheter mellan
kulturer inte minst religioner";
"Mänskliga rättigheter, osv. )
4. GFU (Grundläggande Fackliga Utbildning)
bör innehålla en punkt där man diskuterar
mångfald och ger
idéer för en bättre integration;
5. Driva opinionsbildning genom fackliga
tidningar; diskutera om diskriminering;
behov av integration och
lönsamheten i mångfalden för ett
utvecklande och välmående samhälle.
6. Bjuda in politiker, intellektuella och
fackliga som kan tala om integrationsfrågor,
t ex på årsmöten,
medlemsmöten, fackliga fester, osv. 7. Att
skicka fackliga aktiva som arbetar med
integrationsfrågor till
utbildningar och seminarier i och kring ämnet.
8. Organisera tillsammans en Multi-Kulti
Fest-2000.
Frågor till dagordningen
Handen på hjärtat.
Det görs för lite om integrationsfrågorna
i facket och ute på arbetsplatserna i hela
landet förutom fester/tillställningar förstås.
Karin Strömbäck:s artikel i LO tidningen
dokumenterar de infödda svenskarnas
likgiltighet: Bara 43 (av 280) LO-fack har
svarat på en enkät om fackligt
integrationsarbete och de erkänner att de
inte gör något alls för att främja mångfald
och integration.
Därför tänker vi, i utskottet, föreslå
att alla fackliga nivåer för upp
integrationsfrågor som en fast punkt på
dagordningen i likhet med t.ex. med jämställdhetsfrågor.
Representation
Men... Vem som ska ta
upp frågorna? Vem som ska berätta vilka
problem och svårigheter finns i det här
området? Finns det några "nya
svenskar" vid styrelserna?
Man kan se dem på lokal nivå dvs.
vid "fronten", dvs. på
krigsskådeplatsen / stridslinjen (som de är
vana vid från de länder de kommer ifrån).
Men se´n, uppåt då? Hur är det
representationen i avdelningarnas styrelser
i hela landet? I LOs styrelse? I förbundsstyrelser
och på deras kontor? Bland ombudsmän? Är
denna låg representation vid övre nivåer
inte konstigt när ca 20% av totala
medlemsantalet / medlemsavgiftsbetalare är
"nya svenskar" inom LO
kollektivet?
Färsk rapport
Det kommer en färsk
forskarrapport som publicerades i
dagstidningarna häromveckan.
Den bekräftar det vi säger: 'Klyftorna har
ökat dramatiskt mellan invandrade och infödda
i Sverige nar det gäller inflytande -
delaktighet till beslut processen",
skriver DN 3/10 -99. Jan Teorell vid Uppsala
Universitet som tillsammans med Anders
Westhohn skrivit rapporten till den statliga
demokratiutredningen, berättar:
Förklaringarna till att invandrarna har
allt mindre inflytande under 90-talet ligger
inte i invandrarnas bakgrund. Svaret finns
att söka i det svenska samhället och i hur
invandrare bemöts. Jag har bara hypoteser
om problemet. En sådan är att det handlar
om det vi brukar kalla för diskriminering
eller utestängning".
Metoden är samarbete
Ewa Stenberg:s artikel
i DN 3/10 fortsätter: "Politisk makt
är inte det enda område dar klyftorna
mellan invandrare och infödda ökat. En
statlig utredning, som presenterades
tidigare, visar till exempel att 1980 var 74
procent av de utomnordiska medborgarna
sysselsatta. År 1998 hade denna grupps
deltagande i arbetslivet minskat till 39
procent - nästan en halvering. Sysselsättningsgraden
för infödda ökade däremot mellan dessa
år från 71 till 75 procent".
Så hårt och uthålligt kämpar man alltså
för att främja mångfald och integration
inom facket, politiska partier och
arbetslivet! Bravo! Prata så mycket Ni vill
om kompetensen, om språket, mm.
Konkurrensverket har mycket att göra på
det här området, tycker jag!
Göran Olsson som besökte vårt utskottsmöte
på eftermiddagen hade inte mycket att säga.
OK, att han var ny i LOs
integrationsutskottet, han visste inte vilka
frågor som behandlades vid senaste mötet,
men en sak var klar: på LO jobbar man fram
en verksamhetsplan. Han lovade däremot att
hålla kontakten med gruppen och det var bra
med tanke på att det är viktigt att
verksamhetsplanernas innehåll överensstämmer
med varann i alla nivåer i LO kollektivet.
Därför behövs kontakt och samarbete som
Maria-Paz Acchiardo, LOs
integrationsansvariga, säger. Hon visar vägen
i den senaste LO tidningen, (nr 30; okt99)
till alla:
" Metoden är samarbete" säger
Maria-Paz som skickat ut ovan nämnda enkät
till samtliga LO-fack i län och kommuner:
"- Det finns de som tycker att det här
med integrationsarbete är svårt. (Den här
meningen fick mig att minnas vad vår f.d.
ansvariga om integrationsfrågor inom
klubben sade när han ville lämna tillbaka
uppdraget). "Egentligen är det mycket
enkelt. Vi kan fundera över hur man gjorde
i arbetarrörelsens begynnelse. Då lät vi
de mest utsatt själva få vara med och bestämma
vad som skulle förändras".
Det är kanske därför det behövs en
"positiv diskriminering" som ska
ge invandrarna plats på högre nivåer.
Medlemmar kritiska mot facket
Under utskottsmötet
diskuterade vi också en del frågor som rör
på våra arbetsplatser: Informationsbrist;
brist på påverkan och inflytande; om tjänstetillsättningar
för maskinoperatörer och sorteringschefer
på Årsta; om vissa frågor kring flyttning
från Klara till Årsta; fackets kraftlösa/klena
roll under hela processen som vi går
igenom; om vilka kriterier som gällde för
dem som har hamnat på
"resursgruppen" i den nya Årsta,
mm. Frågorna ställdes till Anders Viksten
när han dök upp. Jag är inte säker på
alla i gruppen blev övertygade av hans förklaringar.
Motion till LO kongressen
På mötet bestämde
vi att skriva/skicka motioner till LO
kongressen, till SEKO:s förbundsmöte och
till FAI:s (Fackliga Aktiva Invandrare) årsmötet.
Vi bildade en motionsgrupp som kan utvidgas
och som behöver förslag och idéer från våra
goda vänner om motionernas innehåll. I
gruppen sitter nu undertecknad, Marek (Tba-F)
och Rosa (Årsta). Vi kommer också att
kartlägga våra individuella och
medlemmarnas (med invandrar bakgrund) behov
för utveckling. Man får bara hoppas att
detta tas på allvar inom LO kollektivet och
förverkligas.
Nästa träff den 6/12
De som vill göra lite
insats i detta ämne kommer att träffas först
i den 6 december när integrations ministern
Ulrika Messing håller ett möte på Klara.
Jag hoppas att de som inte var med på detta
första integrationsmöte dyker upp då;
vilket kan förstärka representationen och
samarbetet och därmed förhoppningsvis
resultera i en bra integrationsverksamhet.
Erhan Gömüc, SEKO/Tomteboda, nov 1999 |
upp
Diskriminering
av redan anställda av olika nationellt ursprung vid
interntillsättningar av tjänster
94-0199
Projektansvarig
Fil.dr.
Sten Höglund
Sammanfattning
av projektet
Vid en
tidigare undersökning på postanställda fann vi
att grupper från olika ursprungsregioner upplevde
sig diskriminerade eller orättvist behandlade i
olika grad. Bland personer som kom från områden
till vilka svenskarna upplevde den kulturella
distansen vara stor, var andelarna som upplevde sig
diskriminerade eller orättvist behandlade högre än
bland dem som kom från områden till vilka
svenskarna upplevde den kulturella distansen vara
liten. Huvudfrågorna för detta projekt är: Hur
mycket av den upplevda diskrimineringen motsvaras av
en öppen och direkt diskriminering? Förekommer
"indirekt" eller "statistisk"
diskriminering? Vilka mekanismer förklarar den
eventuella diskrimineringen? Undersökningen skall
genomföras vid Postterminalen i Tomteboda,
Stockholm, och en del närliggande enheter som
nyligen genomfört en omfattande nedskärning och
omorganisation, samt vid ett privat industriföretag
i Västsverige. Det senare kan inte namnges vid ansökningstillfället.
Intervjuer kommer också att göras med personer
utanför dessa företag. Vid datainsamlingen
kombineras olika metoder. Intervjuer kommer att
spela en viktig roll men vi kommer även att göra
specialbearbetningar av dataregister, samt genomföra
ett par enkäter. Förväntat resultat är en fördjupad
kunskap om karaktären hos och orsakerna till den
diskriminering som riktas emot invandrare på
arbetsmarknaden och arbetsplatser och därmed förbättrade
möjligheter att ingripa och försöka minska denna.
Publikationer
från projektet
Tillämpningsområde: Internationell migration och
etniska relationer
| Adress |
|
| Sociologiska
institutionen |
Telefon
090-16 55 17 |
| Umeå
universitet |
Telefax
090-16 66 94 |
| 901
87 Umeå |
E-post
sten.hoglund@soc.umu.se |
| Projektperiod
1994 - 1996 |
|
| Beviljade
medel |
Medelsförvaltande
organ |
| 1994/95:
557.000 |
Umeå
universitet |
| 1995/96:
311.000 |
Göteborgs
universitet |
Sverige
anklagas för diskriminering
Sverige har inte gjort nog för att stävja
diskriminering och rasism, anser Europarådet.
DN,
Publicerad 14 juni 2005 16:00
|
|
|
 |
Externa
länkar |
|
|
|
|
|
Rådets tredje rapport om Sverige innehåller en lång
rad detaljerade rekommendationer om förbättringar.
Framsteg har gjorts jämfört
med vad Europarådets granskare fann vid de två första
rapporterna om Sverige. Men det räcker inte, anser den
europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI).
Rasdiskriminering präglar fortfarande livet för vissa
etniska minoriteter i Sverige, skriver utredarna.
Diskriminering är särskilt påfallande i yrkeslivet
men är utbredd också inom boendet.
ECRI uppmärksammar till exempel att exempelvis svarta
afrikaner ofta utestängs från nöjeslokaler.
Segregering är ett faktum i bostadsområden och skolor.
Detta motverkar ansträngningarna att skapa ett
integrerat samhälle.
Utsatta minoritetsgrupper som nämns i den 47-sidiga
rapporten är romer, samer och muslimer.
ECRI bekymras av att rasistiska grupper är aktiva i
Sverige och kan sprida propaganda via Internet.
Utredarna understryker att rasisterna bär ansvar för våld
och trakasserier som det svenska samhället fortfarande
dras med. Man nämner att antisemitisk propaganda inte
motarbetas tillräckligt.
ECRI föreslår att större uppmärksamhet ägnas åt
uppgifter om polisvåld och väktarvåld.
Sverige bör godkänna den del av Europakonventionen för
mänskliga rättigheter som innehåller ett generellt förbud
mot diskriminering.
Lagar och förordningar bör också finslipas så de bättre
kan användas mot rasism och diskriminering.
De svenska myndigheterna bör vinnlägga sig om att göra
kampen mot diskriminering till en hjärtefråga. Detta
innebär att man måste koncentrera sig mer på
majoritetsbefolkningen. ECRI rekommenderar särskilda
ansträngningar på arbetsmarknaden.
Sverige är inte det enda land som granskats. Samtidigt
med rapporten om Sverige offentliggjordes på tisdagen
liknande rapporter om Storbritannien, Polen, Albanien
och Kroatien. Kritik riktas mot hur mänskliga rättigheter
efterlevs i alla länderna.