Frankrike-Schweiz-07

 Vi startade midsommarafton kl. 08.00 hemma hos Tommy och Anita i Ullervad, precis som förra året. Vädret som påverkar en hel del när man åker MC var också det ungefär som i fjol med det undantaget att det regnade mer nu. Som tur var blev det bättre ju längre söderut vi kom, så när vi kom till färjan i Helsingborg vid middagstid sken nästan solen, väl i Danmark blev det riktigt fint.
Färjade sedan över till Puttgarden för att leta reda på någonstans att bo. Åkte in i Oldenburg in H. på vinst och förlust och hittade ett riktigt bra Zimmer frei. Att det sedan var fest inne i byn med uppträdande och matförsäljning mitt på torget gjorde ju inte saken sämre.

Kom iväg kl 09.00 efter att ha packat cyklarna och ätit frukost. Autobahn 1 är det som gäller en stor del av dagen genom Hamburg mot Bremen och Osnabruck ned till Münster där vi viker av in på A 43 några mil för att sedan åka småvägar mot Holländska gränsen. Hittade ett Gasthof i byn Geldern-Pont ca två mil innan gränsen till Holland. När vi skulle parkera inne på gården så halkade min fot av centralstödet så cykeln lade sig på högersidan men som tur var blev inget skadat. Vädret under dagen hade vi däremot inte samma tur med utan det var ömsom sol och regn. Men efter lite mat och dryck somnade vi alla i våra sängar.

Efter att vi ätit frukost och packat fortsatte vi mot Holland för att efter några mil komma in i Belgien, som vi "bara" skall snedda igenom mot Franska atlantkusten. Köpte fika i en liten stad som jag glömt namnet på , drack kaffe och åt dom inköpta bakelserna på en parkbänk utanför bageriet. Tankade och fortsatte sedan på motorvägen mot Antwerpen, Gent och vidare mot Brügge. Körde av motorvägen innan Brügge för att åka småvägar ut mot kusten. Stannade i Kolsijde-bad någon mil innan Franska gränsen för att titta på havet men fastnade i en carneval så det tog en och en halv timme innan vi kunde åka igen. Då hade det också börjat regna . Kommer in i Frankrike åker förbi Dunkerque för att hitta boende i Gravelines på ett sjaskigt hotell som låg ett stenkast från havet. Spelade kort och studerade kartan på kvällen, regn hela eftermiddagen.

Startade i solsken och åker utmed kusten. Stannar vid en bensinstation där vi hade en diskussion om det var Dovers vita klippor som sågs på andra sidan, det var det, Tommy hade rätt! Stannade för att äta då öppnade sig himlen igen. Så småningom ger vi oss ut på motorvägen för att lägga lite mil under hjulen. Kommer till en liten by några mil söder om Le Havre tror den hette Boureauville. Där hyr vi rum hos ett äldre par , får använda garaget till MC:na. Blir även bjudna på cider. Som tur var var dom ej med när vi provsmakade, för det var tyvärr inget som föll oss i smaken. Annars jättebra boende och dom var mycket måna om att vi skulle trivas. Spelade kort och åt ost, bröd, vin, öl och coca-cola till kvällsmat medan regnet strilade ned utanför.

Startade vid niotiden med hyfsat väder. Kör ut mot kusten för att besöka den Amerikanska krigskyrkogården vid Omaha Beach , där dom allierade landsteg på D-dagen. Åker förbi ett antal minnesmärken från landstigningen, vägen följer kusten genom små byar och samhällen. Bl.a. får vi stanna för ett antal kor skall byta beteshage och blir drivna rakt genom byn. Kommer så fram till Omaha Beach och kyrkogården, parkerar utanför på parkeringen och går in genom entrén, där vi fick gå genom en metalldetektor innan vi släptes in. Väl inne var det en utställning om landstigningen, och en film med bla. intervjuer med dom som var med och även anhöriga till de som aldrig kom hem igen. Därefter går vi ut till själva kyrkogården som består av tusentals vita kors i snörräta rader på en gräsmatta som var lika välansad som en golfgreen. Ett besök kan rekommenderas. Efter detta historiska och även lite känslomässiga besök åker vi vidare. Hade tänkt åka ned till Le Mont Saint Michel som är ett kloster som ligger på en ö utmed kusten, men pga. det regniga vädret bestämmer vi oss för att åka mot Paris istället.

Idag skall vi in till Paris, har bara tio mil dit så vi bör ha gott om tid att hitta någonstans att bo, trodde vi! Tänkte att vi skulle hitta något i utkanten så att vi slapp köra in med cyklarna in i centrum, ack vad det kan gå fel ibland. Vi körde förbi ett par avfarter på motorvägen för att helt plötsligt befinna oss i en tunnel, nu var det bara att följa med strömmen. Till slut kommer vi ut och där över alla hustaken reser sig Eifeltornet, får syn på en skylt som visar till en campingplats vid boulongerskogen. Tyvärr hade dom bara tältplatser där, men vi har några adresser till vandrarhem med oss, så dom matar vi in i Tommys GPS och han och Anita tar täten. Trafiken tätnar för att till slut bli till kaos i en rondell eller om det var en vanlig korsning? Bilar, motorcyklar, bussar och fransyskor på skotrar, i högklackat och kjol far som bålgetingar omkring oss och där kommer en på vanlig cykel och vinkar på Marita, en cyklande polis. Han får till slut med sig oss alla tre in till kanten efter att ha kryssat mellan alla bilar, bussar osv. Väl där vill han se på Maritas körkort och mc:ns registreringsbevis och så påstår han att vi har kört mot rött ljus. Vadå rött ljus? Ingen utom Sofia hade sett några trafikljus och hon har inte ens körkort! Men efter lite diskuterande med polisen och hans kollegor så slapp vi böterna på 19 € och kan fortsätta. I slutet på nästa gata dyker Triumfbågen upp och vi kör ¾ varv runt den. Kommer till slut fram till en av adresserna, där det inte alls fanns något vandrarhem. Fortsätter att leta och fråga efter rum på ett otal olika ställen innan vi hittar rum på ett litet hotell, men inte till natten utan till morgondagen. Vi bestämmer oss att boka två nätter där, för att sedan fortsätta utanför Paris för att hitta någonstans att bo i natt. Eftersom vi har tänkt att ev. besöka slottet i Versailles åker vi dit och provar på campingen där. Efter lite diskussion och eftersom klockan börjar bli mycket, så hyr vi oss ett tält där. När vi sett "tältet" som består av en blandning mellan hytta och tält med fem sängplatser, gasolkök, gasolkylskåp, bord och stolar för fem personer så ber vi om hjälp med att avboka rummet vi hyrt inne på hotellet i Paris. Nu smakade det bra med mat och dryck.

Tog tåget in till Paris i dag. 20 minuter senare var vi vid Eifeltornet. Där ställde vi oss i den kortaste kön bara för att när vi kom fram till kassan få reda på att här fanns ingen hiss utan det var trappor till den andra etagen. Marita och Anita var med upp till första etagen, men Tommy, Sofia och jag gick dom 700 trappstegen till vån. 2. Sedan tog vi hissen. Mycket folk men en häftig utsikt. Därefter tog vi buss till Louvren för att titta på Mona-Lisa. Jag tyckte nog inte att hon var så vacker som det sägs. Efter det tog vi en öl på en uteservering. Det blev det dyraste vi drack på hela resan 21 € för två öl och en cola. Så tillbaks till campingen, där vi åt på restaurangen.

Återigen tåg och metro in till Paris för att besöka Notre Dame och Triumfbågen, strosade sedan på Champs Elsesy, åt på en uteservering och tittade på allt folk som gick förbi. Träffade ett par norrmän och den enes dotter på campingen, dom skulle vidare till Gibraltar men hade stannat i Paris några dagar. Dom åkte på varsin panna den ene med kärra bakom, vi fick låna ström i deras stuga till mobiler och videokameran eftersom det inte fanns någon el i tältet. Om man ska till Paris så var den här campingen ett ställe som jag kan rekommendera att bo på. Vi gav 55 € /dygn för fem pers. Norrmännen som hade en stuga med sovloft, kök, toalett och dusch, gav om jag minns rätt, 94 € /dygn.

Nu var det dags att lämna Versailles och för att komma rätt så var vi tvungna att åka genom Paris igen, även om det verkade som lika många skulle ut ur stan som in så gick det bättre än sist. Nu hade vi lärt oss att om man skulle komma någon vart var man tvungen att åka mellan bilköerna. Bilisterna var nog vana vid att mc och skotrar körde lite som dom ville för bilarna var mycket noga med att flytta och ge plats så man kom fram mellan bilköerna. Efter ca 15 mil tröttnade vi på motorvägen och gick in på småvägar istället. Landskapet var böljande med sädesfält och små byar med jämna mellanrum. Vädret började också visa sig från sin bättre sida med blå himmel och solsken . Hittade återigen en camping i en by som hette Arnay-le-duc. Hade tur och fick en stuga som visar sig vara nästan nybyggd, jättefräsch!! Jag, Sofia och Tommy åker in till byn och handlar kvällsmat och frukost till morgondagen. Kvällsmaten avnjuts på altanen medan solen går ner i floden, som flyter förbi nedanför stugan.
Varm dag, men mot slutet av dagen får vi lite regn. Vi har kört småvägar mot Lyon – Grenoble ST- Jean de vaux, där vi tog in på ett pensionat. Ingen motorväg, men däremot massor av rondeller. Tommy, som har GPS:en Doris i örat, hann knappt ut ur den ena rondellen innan det var dags för nästa.

Dagen börjar med regn men det blir bättre och bättre ju längre dagen går. Har nu kommit in på route Napoleon så vägen har blivit roligare att köra. Landskapet blir mer kuperat och alplikt ju längre vi åker för att mot slutet av dagen likna scenerna ur en spagettiwestern. Övernattning blir på ett ställe där det egentligen är ett träningsläger för trailåkare, så våra hojar passar inte riktigt in. Vi bor i en liten barack med fyra sängar i varje del.
Tommy, Sofia och jag åker till nästa by för att handla kvällsmat och frukost, vow vilken väg !!!

Idag är vi uppe och hänger på låset till frukosten, sen skall vi samma väg vi åkte igår för att sedan åka Europas svar på Grand Canyon, Grand Canyon du Verdon. Canyonen är som en avstickare från Route Napoleon. Vägen går nere vid floden för att sedan leta sig uppför dalkanten. Utsikten är makalös. Vi stannar ett antal gånger för att fika och för att njuta av naturen. När vi närmar oss slutet av Canyonen ser man långt där nere Lac de Ste-Croix, som är sjön som floden mynnar ut i. Bortanför sjön syns stora blå fält med lavendel och på andra sidan av ravinen ser man vägen högt uppe på bergssidan, som vi skall åka tillbaka på. Innan vi ger oss i kast med den stannar vi vid en restaurang i byn Aiguines som ligger på sluttningen ned mot sjön och äter pizza och omelett. Vägen tillbaka är lika fascinerande som den var på andra sidan. Ett tack till Gunnar och Annbritt som tipsade om denna väg. Stannar i byn St-Vallier-de-Tahiey, ca 6-7 mil från kusten, tar in på ett hotell, där vi träffar ett par svenskar och deras baby som vi får som grannar. Dom har flugit ned till Nice, hyrt bil för att sedan fotvandra, ja ja alla sätt är ju bra. Soligt och klart väder. Man kan se Medelhavet från vår altan på tredje eller om det var fjärde våningen, högt var det i alla fall när packningen skulle bäras upp.
Körde dom få milen in till Antibes och Medelhavet på förmiddagen, stannar vid torget, där turistbyrån låg. Får hjälp med att hyra en campingvagn, två sovrum, kök och allrum, plus separat wc och dusch. Hela området låg i skuggan av trädkronorna, så vi besvärades inte av att det var mycket varmt. Dessutom så fanns det tre pooler , restaurang och en liten butik på området. Efter att vi hade installerat oss åkte Marita, Tommy, Anita och jag tåg in till centrum, där paret Ottosson köpte vad dom trodde var lakan, men som senare visade sig vara örngott till sådana här långa kuddar, som dom envisas med på en del ställen utomlands. Men efter att Tommy använt sin fickkniv så löste det sig. Gick sedan ned till havet och kände på vattnet. Spelade lite kort och tog ett par pilsner utanför vagnen på kvällen innan vi kröp till kojs.

Varmt och soligt idag också, men istället för att bada tar vi tåget igen, denna gång till Monaco och Monte-Carlo. Tåget följer kustlinjen nästan hela tiden. Utanför ses badstränder, hotell och stora båtar. Framme i Monte-Carlo går vi först ned till hamnen och tittar på alla yachter som ligger där. Man kan undra om dom är ute med dom någon gång? Äter lasagne på en uteservering vid kajen och tittar på folk som strosar förbi, inga kändisar syns till. Fortsätter sedan upp mot Casinot. Framför ingången står en Ferrari en Lamborghini och två Rolls-Royce parkerade. Medan vi fotograferar kommer det en risig Ford Escort, stannar framför ingången och ur kliver en liten gubbe slänger kavajen över axeln, ger bilnycklarna till en av vakterna och går sedan rakt in på Casinot. Vi andra dödliga är tvungna att visa leg för att ens få komma in i foajén. Sofia fick inte följa med in pga. att hon var för ung. Vandrar sedan runt och tittar i affärerna innan vi tar tåget tillbaka till Antibes. Sofia börjar att blöda näsblod medan vi väntar på tåget, då kommer det fram en engelsktalande äldre herre och ger tips om att man inte skulle luta huvudet bakåt, utan istället trycka på näsan så att skulle sluta blöda. Det funkade.

Första dagen med bad i Medelhavet. Stannar vid stranden hela förmiddagen för att gå upp till campingen och laga mat vid middagstid. Pannbiff och potatiskroketter bjuds det på. Vilar sedan middag, för att därefter gå till campingens pooler och bada resten av dagen.

Samma som igår med det undantaget att vi äter Pasta Carbonara idag.

Sista dagen vid Rivieran. Sofia badar nästan hela dagen, medans vi andra däri mot slöar på förmiddagen för att sedan bada i havet en sista gång under eftermiddagen.

Dags att lämna Rivieran, men innan vi fick åka skulle vagnen besiktigas. Allt gick bra tills tjejen som utförde bes. kom till toaletten där var toasitsen var trasig, jag sa att den var sönder redan när vi hade anlänt men då sa hon att vi skulle anmält det med en gång och det hade hon väl rätt i. Väl tillbaka i receptionen ville hon behålla 20 € av våran deposition.

• Skojar du, frågade hon
• Absolut inte, svarade jag, betalar vi 20 € för sitsen är det klart att denär våran.

Så tjejen, Tommy och jag gick tillbaka till vagnen där jag skruvade bort sitsen, bröt sönder den och slängde resterna i en container. Dom tyckte nog att vi var lite knepiga, samtidigt fick dom sig ett gott skratt.
Äntligen iväg, lite felkörning i Nice innan vi kom på rätt väg upp mot bergen, sol på förmiddagen men lite duggregn på eftermiddagen. Kommer rätt tidigt på eftermiddagen till St-Etienne-de-Tinee som ligger ett par mil innan Col de la Bonette där Europas högst asfalterade väg går. Men nu ser molnen ut att anhopat sig framför oss så vi beslutar oss för att stanna i byn, för att fortsätta imorgon bitti. Äter lite på uteserveringen vid hotellet samtidigt som vi tittar på lokalbefolkningen som spelar Boule, går sedan mätta och belåtna till sängs.

Idag skall vi upp i alperna på allvar, först Col de la Bonette. Vägen går sakta uppför för att så småningom bli till en serpentinväg, trafiken blir glesare ju längre vi kommer, åker igenom en övergiven by bestående av gamla stenhus halvt hoprasade. Nu börjar det att bli kallare också det biter i kinderna och sommarhandskarna känns väl tunna, vägen går utmed bergssidan, utsikten är bedårande och längre fram syns toppen på passet. Sista biten går vägen på skrå runt en höjd till högsta punkten på 2802 möh. Det är lite otäckt för när vägen lutar uppåt ser man bara bergssidan till vänster om vägen och till höger syns bara blå himmel. Men allt går bra och vi kommer upp, Stannar och fotar, beundrar utsikten, sätter ett Taurusmärke på stolpen som höjdangivelsen sitter på och fryser, termometern på Tommys mc visar på noll grader. Fortsätter ned till en liten fjällsjö där vi dricker VARMT kaffe och fikar medans murmeldjurena nyfiket tittar på. Kommer så småningom ned i dalen där det är varmare som tur är för det är inte slut på passena för idag. Följer väg D902 kommer till nästa bergspass som är Col d`Izoard där naturen är som ett månlandskap som vägen går igenom. Fortsätter sedan genom Briancon två mil från den Italienska gränsen, upp mot Col du Lautaret 2058 möh. Stannar för att titta på en glacier som likt en flod sakta letar sig ned genom en ravin, när vi skall åka igen börjar det att snöa. Vi diskuterar om vi skall vända eller fortsätta, vi bestämmer oss för att försöka ta oss över nästa pass också som är Col du Galibier på 2646 möh. Snön ökar i intensitet ju högre vi kommer , den lägger sig på visiret och rutan men som tur är inte på vägen. Mest synd är det nog om cyklisterna dom ser ordentligt frusna ut. Längst upp är det en tunnel, vi får rött ljus så jag tar fram videokameran och filmar lite, nu blåser det så att det snöar nästan horisontellt. När vi får grönt och kommer igenom tunneln ligger snön lite på vägen en liten bit efter tunneln, men desto längre ned vi kommer desto bättre blir vädret, men fort går det inte utan vi fick verkligen öva krypkörning. Kommer fram till byn Valloire där vi hittar ett hotell med garage för mc:na och finna rum till oss. Vädret är fortfarande alldeles för kallt för våran resegarderob så vi plockar på oss mc-jackor och det varmaste vi har med, när vi går ut för att äta och köpa frukost tills i morgon. Tillbaks på hotellet mätta och belåtna blir det en varm dusch sedan sängläge efter en spännande och händelserik dag.

Dagen börjar med kallt men soligt väder, innan vi drar iväg ringer vi till Gustavssons som är på väg ned till Rivieran, för att höra om dom är i närheten. Tyvärr visar det sig att avståndet mellan oss är för stort för att ta en fika ihop. Börjar så dagens körning med Col du Telegraphe på1566 möh som uppvärmning. Fortsätter sedan en bit på N6 innan vi åter viker av på D902 mot Val-d`Ise`re och passet Col de Iìseran 2764 möh. Snön ligger utmed vägen och när vi närmar oss toppen åker dom slalom, det är inte utan att man blir sugen. Kommer upp till toppen och stannar för att ta kort och tina upp lite, för det är omkring nollgrader idag också. Pratar med en norrman på en BMW 1200 GT som berättar att igår körde dom konvoj med plogbil först och sedan MC och bilar efter pga. Snöovädret. Vi talar om att vi tänkt oss till Chamonix idag, men han tycker att vi ska stanna i Val-d`Ise`re istället som enligt honom är mycket trevligare. Väl nere i byn efter en hisnande färd ner, stannar vi för att äta och se oss om lite, byn verkar mycket riktigt trevlig och gemytlig, men vi fortsätter ändå som tänkt mot Chamonix. Åker upp mot Bourg-St-Maurice där vi tar av mot Courmayeur i Italien för att ta Mont Blanc tunneln tillbaka in i Frankrike igen. Passerar lilla St Bernards passet 2188 möh. Där gränsen mellan Frankrike och Italien går. Nu har vädret blivit varmare igen så när vi kommer ned i dalen stannar vi, äter en glass och solar oss på en uteservering. Kommer så småningom till tunneln där vi får köra in en och en med 100-150 m mellanrum, kör in i Chamonix för att hitta någonstans att bo, bara för att konstatera att norrmannen hade rätt. Pratar lite om hur vi skall göra innan vi bestämmer oss för att fortsätta mot Schweiziska gränsen, stannar i byn Argentière en mil innan gränsen. Där hyr vi rum på ett vandrarhem ägt av en Holländare som hade haft en stuga i närheten av Örebro. Han var en av dom trevligaste och mest pratglada värdar vi bott hos på hela resan, huset däremot som var byggt 1923 hade nog inte gjorts något åt sedan dess, men allt var rent och snyggt även om det var slitet. Vi vågar knappt gå ut på balkongen mer än en i taget {den låg på tredje våningen}. Fördriver kvällen med en promenad på byn , besöker en sommar öppen skidbar där dom till Sofias glädje hade internätcafé. Har nu klarat av Frankrike utan problem med språket eller arroganta fransmän utan alla har varit hjälpsamma och trevliga samt försökt att hjälpa till så gott dom har kunnat. Sedan har vi även haft hjälp av Sofia med språket som var den enda av oss som hade några franskakunskaper att tala om. Sist men inte minst vill jag rekommendera ett besök med Mc i dom franska alperna, imorgon kommer vi in i Schweiz.

Kommer in i Schweiz utan besvär passerar över Col de la Forclaz 1525 möh. Stannar i första större stad som är Martigny för att växla pengar och köpa med oss lite förmiddagsfika. Sofia blir arg för att hon inte får visa vägen ut ur stan men det går över så småningom som tur är {hon hade säkert fixat det}. Åker i en vid dalgång med fruktodlingar på sidan om vägen, tyvärr är den spikrak i säkert ett par mil så det blir lite långtråkigt. Men tillslut börjar vi komma upp i bergen igen passerar åter ett alppass Grimselpass 2165 möh. Bred, fin väg med sköna kurvor och vidunderlig utsikt hela vägen till toppen, att sedan solen skiner allt vad den kan gör inte saken sämre. Anländer tillslut Brienz sent på eftermiddagen. Inte någonstans hittar vi ett ledigt rum, men turistbyrån hjälper oss så vi får tag i två hotellrum. Lyxigaste boendet på hela resa men också det dyraste 80 Sfr / person. Att det inte fanns något annat ledigt berodde på att det skulle vara flygtävling den här helgen så allt var uppbokat, Men det löste sig ju tillslut Men vi sov i alla fall bra och frukosten som serverades på terrassen med utsikt över Brienzersjön gick inte av för hackor.
Åker tillbaka en och enhalv mil till Meiringen som vi passerade igår . Går in på turistbyrån för att få hjälp med att hitta någonstans att bo, efter ett par telefonsamtal får vi napp. Även här var det lite ont om rum så Anita som vår värdinna heter hyr tillslut ut alla rum i huset även sitt eget sovrum själv flyttar hon över till grannen. Eftersom det är tidigt på dagen tar Tommy, Sofia och jag en rundtur i bergen, åker tre pass Susten 2224 möh, Furka 2431 möh och Grimselpasset 2165 möh, som vi även körde igår. På vägen upp till Furka tar Tommy med en liftare bak på hojen, nej det var inte en blondin. Utan en kille som på något viss hade sin bil uppe kvar på toppen ,hur han hade fått bilen kvar där uppe fattade vi aldrig, men glad för liften blev han i alla fall. Stannade även på toppen av Grimsel för att fika och titta på murmeldjur. När vi sedan kom tillbaka till Anita och Marita promenerade vi alla fem in till centrum och åt middag på samma restaurang som Anita och Marita hade besökt på lunchen.

Idag hade vi tänkt åka linbana upp till det ställe som Bondfilmen "I hennes majestäts hemliga tjänst "spelades in på. Men väl där backade vi ur bla.pga priset. Åkte i stället till Grindelwald där vi tog ett tåg upp till Klein Scheidegg. Det var inte mycket billigare och vyerna var inte vackrare än vad vi sett utmed vägarna här i alperna, så det var inget att rekommendera. Åker istället hem till Anitas, men Tommy vänder tillbaka till Interlaken för att se på flyguppvisningen där. Vi andra går istället in byn för att äta, det blir en svettig promenad för temperaturen har stigit rejält dom senaste dagarna. Väl framme svalkar vi oss med öl och cola innan maten kommer in.

Startar tidigt för att slippa den värsta värmen, vi skall bara åka tio mil till Brünnen som ligger vid Viierwaldstätter sjön. Bokar rum på ett litet hotell i två nätter, resten av dagen strosar vi runt i staden.
Sista dan i Schweiz tillbringar vi på badstranden som låg nästan i centrum av Brünnen. Badar, solar och slöar hela dagen.

Kör dom 15 milen till Lörrach i Tyskland på förmiddagen, så det blir en lång väntan innan vi skall lasta på cyklarna på tåget som skall ta oss till Hamburg. Åker in till centrum och äter och fördriver lite av tiden. Så småningom blir det dags att lasta på hojarna det går riktigt smidigt, men sedan börjar det. Varmt är det ca 30 grader och när vi kommer in i vagnen får vi reda på att luftkonditioneringen är trasig i vår vagn. Konduktören kommer sedan för att höra vad vi vill ha att dricka till frukosten imorgonbitti, Sofia vill ha mjölk men det finns inte så hon blir lovad choklad. Efter en halvtimma kommer konduktören tillbaka och talar om att chokladen tyvärr inte räcker till alla, så han undrar om Sofia kan tänka sig något annat.
-Vatten då ,säger Sofia
-Tyvärr slut det också svarar konduktören. Det hade delats ut pga den trasiga luftkonditioneringen.
-Ja då kvittar det ,suckar Sofia.

Men nu skulle vi ha kommit iväg men vi har inget lok så vi blir en och en halv timme försenade, den tiden kommer i och för sig att köras in under natten. Äntligen kommer loket och våra vagnar blir dragna ut på rangergården, där bli vi stående i en timma medans vagnarna med bilar och mc:na kopplas på. Under tiden vi står där funkar inte toaletterna och pga. värmen så har alla i vagnen drucket en heldel, stackars konduktör alla skäller och klagar. Tillslut kommer vi igång och vi börjar att bädda Tommy, Jag längst ned Anita, Marita och Sofia på överslafarna. Längst ned var slafarna inte så bredda som de tre upptill detta pga. ryggstödet så det gällde att inte ramla ur. Fönstret var vi tvungna att ha öppet så det dåna och rykte i gardinerna, Anita som låg längst upp vid fönsteröppningen frös medans vi andra svettades. Som tur är så tog denna tågresa slut så småningom, men det var den sämsta natten på hela semestern. Fast det var inte slut på eländet än. När cyklarna skulle lastas av fick vi inte släppa spännbanden själva utan det skulle DB personal göra. En man började framifrån men slutade efter två och en halv Mc, den halva var Maritas. Sedan kom han som börjat bakifrån till Maritas Mc och ser inte att de två banden ifram är lösa utan släpper det bandet som håller ned cykeln på sidostödet med följd att den välter. Vi står vid sidan av och ser när cykeln lägger sig på sidan. Jag ser rött och rusar upp på vagnen skällande med en blandning av Svenska, Tyska och engelska som en bandhund, lyfter hojen där backspegeln hänger på sidan. När alla sedan har kommit av står vi vid sidan och skriver skaderapport och fotograferar skadorna. Tillsist skulle vi klaga på luftkonditioneringen som inte funkade men det gick inte att göra i Hamburg, utan skulle göras i Dusseldorf där klagomål togs imot. Vad trötta vi blev. Men det skall inte upprepas igen för det är tveksamt om jag kommer att åka detta tåg någon mer gång. Klockan är elva när vi två timmar försenade kör ut ur Hamburg för dom sista 75 milen hem. Som väl är går de betydligt bättre än tågresan , så vid halv tio på kvällen kör vi in cyklarna i garaget trötta men nöjda efter nästan fyra veckor, 570 mil av touring och 80 mil tåg.

Marita, Sofia och jag Thomas vill tacka Anita och Tommy för trevligt resesällskap. Micke och Simon för hjälp med gräsklippning. Ella för hjälp med posten. Är det sedan någon som har frågor om något av ställena vi bodde på eller vägarna och bergspassen vi körde får ni gärna höra av er.

Thomas

Vi som skulle ge oss iväg på denna länge planerade resa var Thomas, Sofia, Marita, Tommy och Anita. Starten skede den 23/6 kl.08.00 hemmifrån Tommy och Anita. Vädret var opålitligt med ömsom sol, regn och blåst. Men färden gick planenligt ned mot färjan i Trelleborg. Väl där lastades cyklarna ombord på färjan, för att sedan få vila i 5 ½ timma som färden över till Rostock tog. Efter lite letande hittade vi till Uschis- gasthof där vi hade bokat boende första natten. Några öl och lite prat om hur den första dagen hade varit så var det dags för sängen.

AUTOBAHN en hel dag. Från Rostock via Berlin och Dersden till Dippoleiswalde, en liten by ett par mil från Tjeckiska gränsen. Där bodde vi hos Johanna Götschl, vilket var samma ställe vi bodde på 2003. Vi blev väl mottagna och cyklarna fick vi parkera i bersån efter att vi intygat att de inte läckte olja. TV:n ställdes ut i trädgården för nu skulle vi se på när svenska landslaget skulle lära tyskarna spela fotboll, men tji fick vi. 2-0 till Tyskland och nöjdast var värdinnan. Efter detta tog vi en promenad genom byn för att sedan gå till sängs.

 Tredje dagen var det uppstigning kl 07.30 frukosten serverades i trädgården. Kom iväg ca halv 9 följde E55 genom hela Tjeckien förutom en felkörning som resulterade i att vi hittade ett bra och billigt matställe. Rumpsteak och schweinschnitzel beställdes samt en lärdom i att de inte dricker speciellt mycket mjölk i Tjeckien. Nu började det bli varmt också, enligt termometern på Tommys motorcykel var det 31 grader. PHU men värre skulle det bli. Tjeckien bjöd annars på fina och bra vägar i kuperad terräng, ungefär som det ser ut vid Falköping. Genom Prag bar det av och där fanns det både konstiga tramp-cyklar och gubbar som ville till Indien. På väg ut ur Tjeckien såg vi tyvärr att handeln med tjejer fortfarande pågår, det lämnade lite bitter eftersmak till ett annars trevligt och billigt land. Nåväl nu närmar sig slutet på tredje resdagen och vi har kommit in i Österrike. Dags att hitta någon stans att bo. Det visar sig lättare sagt än gjort, men efter att ha snurrat runt i ett par byar och frågat så får vi tag på ett hotell i byn Sattledt. Skönt efter 10 timmar på cykeln, nårga öl och lite kort spelande blev nöjet för denna kväll.

Upp och iväg efter en stadig frukost. Först ut på A9 för att sedan ta av på väg 114 och Tauernpasset 1265 MÖH det blir en försmak av vad som komma skall. Ned mot Klangenfurt och slovenska gränsen, där vi kör över Loibipasset 1358 MÖH. Så var vi inne i Slovenien, något händer med Tommy för han kommer som skjuten ur en kanon och svänger in på första bästa bensinstation han ser. Medan vi andra tankar cyklarna och äter glass besöker Tommy toan ett antal gånger och som tur är så lugnar det ned sig så småningom och vi kan fortsätta. Passerar Ljubljana och börjar leta boende svänger av motorvägen en avfart före Postonjagrottorna som vi skall besöka imorgon. Hittar ett zimmer frei i en liten by som hette Planina, värdinnan hette Maria och hade släkt i Göteborg. Vi blev väl omhändertagna, cyklarna fick vi köra in i det ännu ej riktigt färdig byggda garaget och själva fick vi två rum och bara toalett med dusch för oss. Men nu börjar det bli riktgit varmt 36 grader, framåt kvällen promenerar vi in till puben för att svalka oss med något att dricka.

 Uppstigning vid halv 8 som vanligt denna femte dag på våran resa, efter frukosten bär det iväg 2-3 mil till Postonjagrottorna, som är ett samanhängande område med droppstensgrottor. Tommy och Anita som har varit där förut väntar utanför medan jag, Marita och Sofia tar tåget in i grottorna. Det blir en sevärd upplevelse verkligen värd att besöka. Ett tips är att vara där när de öppnar för att längre fram på dagen blir det betydligt mer folk. När vi kommer ut fikar vi våra medhavda färdkost i parken utanför, för att sedan fortsätta färden ner mot Kroatien och vårt mål för dagen som är Pula där vi skall bo i fyra nätter. När vi kommer ned till Rijeka ser vi för första gången klarblått Medelhav från vägen som går högst utmed kusten det känns rätt bra. Nu har vi inte många mil kvar. Så framåt eftermiddagen kommer vi in till utkanterna av Pula, stannar vid en bensinstation för att fråga om vägen till lägenheten vi hyrt. Får en vägbeskrivning som stämmer riktigt bra, vi var väntade dottern i familjen som var den som pratade bäst engelska hade väntat hela dagen på vår ankomst. Lägenheten bestod av två sovrum ett kök och toalett med dusch i bottenvåningen med en liten uteplats. Nu var det skönt att ta av sig skinnställena och ställa sig i duschen, går och handlar i den lokala handelsboden som var liten men hade förvånansvärt mycket att erbjuda. Kvällsmaten består av pasta och tomatsås, senare går vi ned till havet för att se om det går att bada där. Tyvärr är det bara en vik med en småbåtshamn och inte allt för rent vatten, det blir bara att svalka fötterna lite i vattenkanten för att sedan knalla upp till huset igen. väl där frågar värdfolket om vi vill att dom ordnar med middag nästföljande dag, det vill vi. Frågar även efter bad och blir visade allra längst ut på halvön där det är ett havsbad som dottern rekommenderar. Sedan skriver vi några vykort, tar några pilsner och spelar lite kort igen för att tillslut försöka att sova det är inte lätt i värmen som närmar sig 35-36 grader.

Morgon igen nu packas badkläder och fika ned, så bär det iväg ned mot RT Kamemjak där badet ligger som också är ett naturreservat. Det visar sig att vägarna där inte var asfalterade utan var fruktansvärt dammiga och steniga, en offroad hade inte varit helt fel. Därimot så var badet bra med klippor och klarblått vatten och åtminstånde i början knappt något folk alls. Jag och Sofia lyckades att bränna oss på en manet AJ AJ vad det gör ont. Sedan skulle det smaka bra med något i magen och då vi hade sett en skylt om en bar påväg ned från parkeringen gick jag och Sofia för att köpa något att äta. Problemet var bara att hitta baren som låg i ett buskarge, Tommy tyckte att det liknade ett hoo chimin läger från vietnamnkriget hur som helst så hade dom goda varma mackor och isthe. Nu började det kännas att vi inte var riktigt vana vid solen så det blev till att ge sig iväg hemåt. Vila och slöande innan den beställda middagen serverades, den smakade jättebra!

Andra dagen i Pula då hade vi tänkt oss att gå in till centrum ca 5-6 km i drygt 30 gradig värme, packade ned så mycket vatten vi kunde i ryggsäcken, det gick åt. Men till slut kom vi fram, gick och tittade på marknaden köpte glass, öl, cola och solglasögon. Gick sedan ned mot havet för att titta på Pulas motsvarighet till Colusseum i Rom, det sägs vara den största utanför Italien, det var däremot ingen av oss som orkade gå en guidad tur i värmen. Istället hittade vi en restaurang så det fick bli lite mat. Mätta och lite slöa efter maten började vi fundera på hur vi skulle ta oss hem, det kändes inte så inspirerande att behöva gå hela vägen hem igen. Efter lite letande så lyckades vi hitta busstationen nästa buss skulle gå om ca 45 min så det var bara att vänta. Bussfärden blev en omskakande upplevelse, bussarna var inte allt för moderna men i gengäld stannade den bara två tre hundra meter från vårat boende. Det värsta var att Sofia inte hade fått nog av gående så hon och jag knallade iväg för att bada det blev tre km till men bada fick vi. Nu så var vi rätt trötta och nöjda för den här dagen sängen nästa.

Ny morgon och nytt bad trodde vi men när jag körde fram cykeln från baksidan där vi hade dom parkerade under nätterna gick det lite tungt och vingligt, punka på bakhjulet en liten spikursling. Fram med BMW:ns lagningssats det gick bra ända tills pluggen skulle tryckas i hålet. Som tur var hade Tommy en sats som han köpt på Louis i Tyskland och den pluggen gick att få i sedan tryckte vi i två gaspatroner och gav oss iväg för att se om det gick att få tag på ett nytt däck. Körde runt och hörde oss för på ett antal olika ställen men ingen hade rätt storlek tillslut bestämmer vi att köra på det här däcket så länge det håller, det visade sig att det höll hela vägen hem och en hel del till. Så efter en halv dags snurrande i Pula efter ett däck hittade vi nog det bästa badet i byn Medulin en mil från där vi bodde, det blev en rätt bra dag med bad på eftermiddagen och mat påen strandrestaurang. Imorgon så bär det av igen!

Tidig start väckning 05.00 för att slippa den värsta hettan, kom iväg ungefär 06.00 efter att tagit adjö av frun i huset som var morgonpigg och var ute och vattnade blommorna i trädgården. E751 som nog var relativt nybyggd upp mot Slovenien, där det var kö till gränskontrollen tur att vi åkte mc så vi kunde smita förbi kön. Genom Slovenien som har en kort kustremsa mot Medelhavet och sedan in i Italien vidare mot Venedig. Köer på autostradan före Venedig varmt och svettigt men vi smet åter igen om vid sidan av. Körde så långt vi kunde in mot Venedig innan vi parkerade på en betalparkering, när vi plockade av oss skinnställena och hjälmarna kom det fyra HD-åkare som visade sig vara från Göteborg. Vi tog samma båttaxi som parkeringsvakten ordnade in till Venedig, där hade vi nu fyra timmar på oss att strosa runt innan båten skulle ta oss tillbaka igen. Mycket folk och duvor speciellt jag och Anita bekantade oss med dom på ett särskilt sätt men det kan vi ta en annan gång. Tittade på Dogepalatset och en massa kanaler måste säga att det är ett märkligt ställe att bygga en stad på. Sedan efter att vi ätit en pizza och köpt lite souvenirer började vi känna oss rätt nöjda och gick för att vänta på taxibåten som skulle ta oss tillbaka till cyklarna. Göteborgarna hade sett sig mätta dom också så när båten var där på utsatt tid döm om min förvåning åkte vi nöjda med vad vi sett tillbaka till parkeringen. Väl där var våra mc-stövlar som vi inte hade lyckats låsa in borta, och parkeringsvakten försvann också han med snabba steg bort. Tommy var på väg efter honom men han hann bort till sin bil innan Tommy fick tag i honom, väl där plockade han fram våra saknade stövlar som han lagt i bilen för att dom inte skulle stå "olåsta" vid cyklarna snacka om service. Åkte sedan upp mot Treviso här fanns massor av boende, men jag tänkte att vi skulle komma förbi stan och hitta något ställe norr om att bo på. Soprent med boende inte ett hotell eller gasthaus så långt vi körde tillslut hittade vi ett dyrt och halvtaskigt hotell i staden Feltre precis på gränsen till alperna. Nu började det regna också så det var bara att snabbt packa in grejerna trötta och hungriga som vi var efter en lång dag. Men efter ett par öl och lite mat kändes det bättre igen fast det var skönt att krypa ned i sängen den kvällen.

 Ny dag nya krafter solen skiner och alperna väntar livet leker igen. detta blir höjd punkten på resan tycker jag personligen vi passerar tre alppass var av passo di pordoi på 2239 MÖH är det högsta, det här är hur häftigt som helst! Alperna och motorcykel är toppen! mot eftermiddagen kommer vi ned till en liten by som hetter Arabba det är nog där alla vykort från alperna är tagna det är makalöst vackert. Vi hittar boende i ett litet pensionat som hette Garni Emma. Men jag Sofia och Tommy hade inte fått nog med MC än så efter att packningen lastats av hittade vi ett bergspass till som vi bara måste köra lika häftigt som dom andra tre, men på tillbaka vägen börjar min och Sofias cykel att låta knepigt när jag motorbromsar. När vi kom ner började jag och Sofia att skruva med cykeln för att se om vi kunde hitta något fel, jag påminner mig om att när jag skulle byta tändstift en gång hade ett av dom låssnatt så vi började med att kolla dom om vi blev glada när det sista av stiftena vi kollade satt löst drar åt det och cykeln låter som vanligt igen. Jag som hade sett brända ventiler och gud vet allt framför mig. En liten eftermiddags lur var vi allt värda nu innan vi gick ut för att göra byn, hittade en pub som serverade både goda öl,cola och toast perfekt sedan skulle det köpas cigaretter det var bara det att av någon konstig anledning fanns det inga att köpa utom i en automat men den gick inte igång förrän kl 21.00 så det var bara att vänta en timme.

Uppe vid åttatiden och äter frukost kommer iväg vid kl 0900, dagen börjar som gårdagen med ett par alppass innan vi kommer fram till Cortina som vi bara passerar rakt igenom. Kommer så småningom över till Österrike, där vi kör genom Ferbertunneln och upp till Thumersbach som ligger tvärs över sjön vid Zell am zee. Här ska vi bo fyra nätter hos "Gösta" som Per Dahlén döpte honom till men när vi kommer fram finns det ingen Zimmer frei skylt uthängd. Men som tur var så var "Gösta" ute i trädgården, men han såg misstänksam ut när vi svängde in på uppfarten, Fast han blev gladare när vi fått av oss hjälmarna och förklarat att vi hade bott där för ett par år sedan då kände han igen mej, Marita och Sofia. Jag frågade varför han inte hade någon skylt ute längre det berodde på att han tyckte att han blivit för gammal att hyra ut rum, därför hyrde han endast ut till gäster som hade bott där tidigare så det var ok att vi bodde hos honom.

Startade dagen med att till frukosten bestämma oss för att åka över Grossglockner istället för att gå in till Zell am zee detta pga att vädret visade sig från sin soliga sida.Så efter frukosten ger vi oss iväg utsikten är stor slagen vi stannar ett par gånger för att fotografera och njuta av vyerna innan vi kommer upp till högsta toppen Edelweisspitze på 2577 möh. Där träffar vi två svenkar till på mc från Borås som är på väg till Kroatien så vi utbyter lite tips om fina vägar och bra boende, sedan plockar vi fram vårat medhavda fika och tar oss en kopp kaffe det sista vi gör innan vi åker ned från Edelweisspitze är att sätta upp ett taurusmärke där uppe. Stannar åter ett par gånger bla för att kasta snöboll innan vi åker upp mot Franz Josefs Höhe som är en glacier, där finns även murmeldjur att beskåda och vi får en bra utsikt upp mot Grossglockner 3797 möh. Fortsätter sedan ned mot Heiligenblut som är en liten by som är välbesökt av svenska mc-åkare särskilt restaurang och tältplatsen Am Casino där vi stannar och äter. Sofia som inte var nöjd med musik valet frågande om dom inte hade ABBA och det var klart dom hade, också här blir vi igenkända sedan resan 2003 så vi pratar lite med ägarna på en blandning av svenska, tyska och engelska till sist önskar dom oss välkomna tillbaka om vi kommer ned till Österrike igen. Utanför träffar vi återigen på ett par svenskar som skulle bo på campingen han körde en Yamaha Venture så Tommy och han hade en del att prata om. Fortsätter sedan runt så vi kommer upp till Mallnitz där vi lastar cyklarna på tåg för att åka i en tunnel under alperna till Badgastein, lastandet och tåg färden går på ca trekvart. Sedan har vi bara 6 mil hem till Thumerbach och Gösta.

Efter att ha kört och sett mycket föregående dag bestämmer vi oss för att ta en mc fri dag idag och gå in till Zell am zee en promenad på ca 3 km. Sofia hade väntat på detta hela resan för hon skulle köpa en porslinsdocka i en affär där hon köpte en 2003, tyvärr fanns inte affären kvar med efter lite letande hittade vi som tur var en annan dockaffär så det löste sig det också. Efter att vi fikat besökt ett it-kafé och strosat runt ett tag tog vi båten tillbaka över sjön till Thumerbach för att vila middag, efter det gick vi alla ned till sjön för att bada tom Marita vågade sig i vattnet dagen avslutades sedan med att vi gick till torget för att lyssna på stadsmusikanterna där vi fick en välförtjänt öl och vissa av oss tom snaps sedan väntade sängen.

Sista dagen i Thumerbach och vi åker till Werfen för att titta på falkuppvisning i ett slott där filmen Örnnästet spelades in, uppvisningen är klart sevärd men välj gärna en svalare dag än vi gjorde. Efter att vi ätit middag på en restaurang nedanför slottet skall jag o Tommy åka upp och titta på isgrottorna som ligger lite utanför Werfen. Vägen upp är rätt brant med en lutning på 21% men det går bra jag har däremot inte vågat tala om att vandringen upp från parkeringen är rätt tuff den också först en "promenad" på 20 till 30 min med stigning hela vägen sedan åker man linbana ännu högre upp för att avsluta med åter en "promenad" på 20 till 30 min fast den är lite brantare än den första. Väl uppe är det nollgradigt i grottan som sträcker sig flera km in i berget som tur är så är den guidade turen bara på någon km men jag tror det var 700 trappsteg allt som allt. Isen i grottan bildar riktiga konstvärk och kolonner, isen bildas pga att berget ackumulerar kylan från vintern sedan när snön smälter på våren letar sig vattnet ner i sprickor i berget och fryser till is där inne. Nedfärden går som tur är lättare än vandringen uppför så vi är snart nere i staden igen men när vi skall åka hemåt öppnar sig himlen och vi får ett riktigt åskoväder som tur är varar det inte så länge utan efter någon mil är det över och vi kommer lyckligt och väl hem till Gösta igen om än något blöta.

Ny dag igen som väl inte lika varmt men däremot en och annan regnskur nu bär det iväg upp mot Tyskland. Stannar i Fussen precis efter den tyska gränsen för att se på ett slott byggt av Ludwig II på 1860-talet bygget blev så dyrt så han blev avsatt pga detta. Vi åker hästskjuts upp till slottet som ser ut som ett riktigt Disneyslott men efter som det är sent på eftermiddagen och vi åkt långt är det ingen som är sugen på att gå den guidade turen vi tar hästskjutsen ned istället för att leta boende. Efter att ha trasslat och frågat på ett antal ställen får vi tips av två norska familjer om bra och hyfsat billigt boende. Men när vi kommer dit och frågar så får vi ett annat pris än vad norskarna hade uppgett, receptionisten ser att vi tvekar och frågar om det är något fel så vi berättar om norskarna som vi träffade och vad dom hade gett för pris. Då skrattar hon och säger att dom fick rabatt för att dom var så många men att vi skall få samma pris som dom, skönt för nu var vi rätt trötta allihopa så det kändes bra att hitta någonstans att bo för natten.

Autobahn i stort sett hela dagen upp mot Moseldalen och staden Cochem. Bodde samma ställe som -03 med utsikt ut över Mosel och alla pråmarna som passerade.

Jag, Sofia och Tommy sticker iväg tidigt för att se om Nurburgring är öppet. Anita och Marita däremot skulle gå på shopping runda i Cochem, det smakade mer än det kostade pga en omkullvält prydnadsak. Banan var öppen så vi bestämde oss för att köra ett varv á 16 euro, eftersom det var helg så var vi inte ensamma på banan precis och det fanns många som körde betydligt snabbare än vad vi vågade göra. Nåväl jag och Sofia prövade på ett andra varv också då hade vi tur för vi kom att köra ca 6 km av den 20km långa banan utan några andra fordon. Tommy hade GPS:en med så vi fick låna den på vårat andra varv, kom upp i 175km i slutet på sista rakan men då fick jag skäll av Sofia för att Tommy hade varit uppe i drygt 200km "varför ska man betala dyra pengar här när man kan köra lika fort alldeles gratis på autobahn" undrade Sofia. Nåväl allt gick bra inga omkullkörningar eller krockar det var med lite skräck blandad förtjusning vi åkte där tillbaka till Cochem. Gick sedan på eftermiddagen in till centrum för att äta och efter att vi letat runt bland restaurangerna ett tag så hittade vi en som verkade bra, det var den också för så mycket tror jag inte att vi åt någon gång under resan.

Upp på cyklarna igen, idag blir det bara små vägar hela dagen till Villa Löwenhertz som är ett mc-hotell i byn Beverungen ett par mil norr om Kassel i mellersta Tyskland. Som tur var hade vi ringt någon dag tidigare och beställt boende för två nätter för när vi kom fram fick vi bo i annexet inne på gården pga att det var fullt i huvudbyggnaden, Sofia blev grymt besviken men som tur var så gick det så småningom över så av alla kunde gå in och äta middagen som smakade mycket bra.

 Den här dagen skulle vi ägna åt att besöka ett antal mc-firmor vi började med Lois och BMW inne i Kassel som ligger nästan grannar med varanndra. På Lois köptes bland annat ett punkteringskit och på BMW en liten gummiplopp till Maritas ruta som hade lossnat någonstans. Sedan fortsatte vi till Uslan för att titta på Guldvingar och trajkar där det ligger en stor mc-affär nästan mitt ute på landsbygden, så tillbaka till v. Löwenhertz och middagen som ikväll var pasta med en köttfärssås och en kycklingsås plus efterrätt. T-shirten som Simon lämnade kvar år 2003 med våra namn på hängde uppe nu i år bland alla andra tröjorna.

Kommer iväg efter frukosten lite efter kl 09.00 åker småvägar genom Hartz området som är ett naturreservat fortsätter sedan norrut för att tillslut hamna i byn Egerstorf 5 mil söder om Hamburg där jag och Micke bodde några gånger i slutet av 80-talet. Vi hamnade dock inte på samma zimmer frei som då men det här var ett riktigt toppenställe med fina rum god pilsner, cola och bra frukost. Vi hade bokat färjan till fredag kväll och eftersom det var onsdag nu så låg vi en dag före vad vi hade planerat därför ringde vi och kollade om det gick att boka om färjan till torsdag istället som tur var gick det.

 Startade som vanligt vid niotiden och körde dom 20 milen till Kiel där diverse drycker inhandlades men även ett par mc-stövlar till Sofia var även och tittade i ett par mc-affärer lite utanför Kiel innan vi åkte till färjan som skulle ta oss till Sverige och Göteborg.  

Sov riktigt bra denna sista natt på våran resa ingen sjögång alls som störde. Upp och käkade frukost för att sedan köra av färjan där jag och en tradarchaufför hade ett litet meningsutbyte om högerregelns vara eller inte vara, vad som sades skall vi nog lämna därhän.Sista milen hem gick utan problem hemma i Mariestad vid halv ett ungefär. Så var detta års semesterresa över vi Thomas Marita och Sofia vill tacka Tommy och Anita för trevligt resesällskap hoppas att vi kanske kan komma ut i Europa på mc igen.

Det här är som jag Thomas minns resan sedan finns det säkert en hel del som jag glömt men ungefär så här var det!

PS Tack även till Micke, Simon och Ella för att våran gräsmatta var nyklippt och grusgången nykrattad när vi kom hem.