The Great Train Robbery (1979)
Det Stora Tågrånet

Handling

Kassaskåsexperten Edward Pierce (även känd som John Simms) har 1855 beslutat sig för att råna det mytomspunna tåget som går till Folkestone. Tåget fraktar stora mängder guld, som ska till engelska trupper. Därav är det extremt hårt bevakat. För att komma in i de två kassaskåp som guldet förvaras i krävs sammanlagt fyra nycklar, som förvaras hos olika personer, bl a av chefen för Huddlestone&Bradford Bank, Edgar Trent.
Pierces plan är att få tag i alla nycklar och göra vaxkopior av dem innan han lämnar tillbaks dem. Till hjälp behöver han ficktjuven Agar, även skicklig på vaxkopior. De slår sig ihop, och ligan består utöver dessa bl a av den vackra Miriam, Pierces flickvän.

Förberedelser inför filmen och Filmens inspelning

År 1855 utfördes en kupp mot ett engelskt tåg som fraktade guld.
Författaren Michael Crichton skrev långt senare en bok som löst baserades på den verkliga stölden. Hela historien uppdagades i verkligheten då Agar i fångenskap för ett annat brott förklarade hur allt gått till, för att sätta fast sina forna kumpaner, som svikit honom i användandet av pengarna de fick genom kuppen.
Till slut satt alla fast, och ingen rymde.

Crichton (även författare till boken Jurassic Park) skulle sedan också göra film på historien. Han skulle basera den på sin bok, varför också filmen i många avseenden frångår verkligheten i.

Crichton var en mycket ung regissör, och han hade problem att motivera sitt engelska och irländska filmteam. De saknade respekt för den unge mannen, vilket frustrerade honom i hans arbete. Då lär Crichton ha beställt in en kopia av sina senaste film, den omtyckta Coma (1978). Efter att ha sett den började filmteamet anstränga sig mer i sitt arbete.

Mycket tid och arbete lades ner på scenerna runt tåget. Under en tagning tog regissör Crichtons hår eld, av ångan från lokomotivet.
Sean Connery fick utföra många stunts, och det enda han gjorde under flera dagar var att springa runt uppe på ett åkande tåg.
Tåget skulle åka i hastigheten 35 miles i timmen (mph). Lokföraren använde telegrafstolpar för att kontrollera hastigheten. Connery propsade dock på att tåget gick fortare, och det är knappast så lätt att springa omkring uppe på ett tåg. En helikopterpilot bekräftade Connerys farhågor; Tåget rörde sig med en hastighet av 55mph!

Den motor man urprungligen skulle använda sig av för att köra tåget visade sig vara för svag. För att ge extra kraft tillförde man en dieselmotor, som kamouflerades som en godsvagn.

Clean Willy spelades av Wayne Sleep, professionell balettdansör från The Royal Balett Company. Han utförde samtliga av sina stunts, inkluderande den livsfarliga klättringen uppför Newgates fängelse.

Filmen är också känd under titeln The First Great Train Robbery, vilket var det engelska namnet. Men när filmer rullar står titeln utan "First".
"First" lades troligen till i titeln för att rånet och filmen inte skulle ihopblandas med ett annat tågrån, som utfördes i England på 1950-talet.

Den gick bra i England men inte i USA. Anledningen till att man delvis spelade in filmen i Irland var för att hjälpa Connery med de tuffa skattereglerna.

Recension

Att försöka placera The Great Train Robbery (TGTR) i en specifik genre är svårt, nästan omöjligt. Filmen är för lättsam för att vara en thriller, men för spännande för att vara en komedi. Någon annan genre man inte kan tänka sig. Snarare är det en film av typen "som inte görs längre". Möjligen att "äventyr" skulle passa in.

Filmen kan dock beskrivas som "underhållning". Den gör inga som helst anspråk på att vilja mottas seriöst. Det enda den verkar vilja göra är just att underhålla oss, vilket den gör på flera olika plan.

TGTR är ett mycket underhållande äventyr, med flera kvalitéer. Humorn är slående, ibland lite väl enkel. Faktum är att den bitivis övergår till ren lyteskomik. Folk springer runt, runt, skrikandes och slåendes. Kanske är det alldeles för barnsligt, men t ex scenen på järnvägsstationen av detta slag ("Stop that boy!") genomförs med stil och klass, varför scenerna ändå får knappt godkänt.
Betydligt bättre är det när det är de små detaljerna som är roliga, snabba skämt som det gäller att vara vaksam för att uppfatta.

Manuset innehåller fallgropar, men dialogerna är lysande. Följande replik är magnifik, och filmens höjdpunkt: (Miriam till Pierce)
"Do you ever tell anyone the truth?"
"The truth? The truth. No."

Storyn är bra, men jag kan ibland inte låta bli att undra vart gränsen går mellan exakt vad som hände i verkligheten och vad som hittades på till filmen. Naturligtvis har diverse scener anpassats till film, men några bitar som är högt underhållande just därför att de är så otroliga skulle vara kul att veta om de verkligen inträffade.

Filmen påminner minimalt om The Anderson Tapes. I bägge filmerna utgörs en stor del av handlingen till att förbereda ett stort brott. Skillnaden ligger i att det i TGTR alltid utförs på komiskt manér, och med betydligt mer stil än i ovannämnda film. Bara det faktum att karaktärerna i TGTR ständigt är iklädda vackra 1800-talskläder gör filmen betydligt roligare att titta på. Och förstås alla roliga hattar...

Första delen av filmen är betydligt mer oseriös än den andra, i vilken tonen mörknar något. Det innebär en bra uppryckning för filmen, som i vissa scener haft en tendens att balla ur. Ett bra exempel på en sådan scen är den då Edward Pierce (Connery) besöker familjen Trent och smörar för dottern. Själva dialogen är välskriven, men när paret sen går iväg tar scenen en onödig utväg.

Pierce i lite fulare kläder än vanligt

Rollsättningen är fullt tillfredsställande. Sean Connery var ett uppenbart val i rollen som skurken Edward Pierce/John Simms för regissör Crichton, som uttalat sig på följande sätt:
"The Great Train Robbery is about a rogue. A charming rogue. And Sean was one of the people who actually could do that."
Connery är lysande i sin roll, och med en stark scennärvaro och härlig klass gör han karaktären Pierce till en i mångt och mycket realistisk karaktär. En person som vet vad han vill ha, och vet hur han ska få det. Han vet att han behöver hjälp, men är heller inte rädd för att offra sig själv för den goda sakens skull.
Faktum är att Connery är så oerhört avslappnad och sofistikerad i rollen att vi nästan helt glömmer bort det faktum att han är en stor och faktiskt hänsynslös skurk. I en briljant regisserad scen letar Pierce efter Clean Willy, som tjallat för polisen. Willy springer ifrån Pierce, men fångas av en annan av ligans medlemmar (den minst intressanta), som sträcker in sin hand genom fönstret Willy står lutad mot och helt enkelt stryper ihjäl honom bakifrån. Folk vandrar förbi, men kan inte misstänka något. Sen går skurken lugnt därifrån. Den scenen är överraskande otäck för att finna med i TGTR, men gör desto större effekt.

Donald Sutherland spelar ficktjuven och vaxexperten Robert Agar. Till en början fungerar inte karaktären Agar helgjutet, men snart växer han (liksom Sutherland) in i filmen. Sutherland är också lite av en charmör, och han fungerar utmärkt som Pierces närmaste medhjälpare. Dessutom stämmer kemin Connery och Suthlerand emellan.
Ett minnesvärt replikskifte: (Agar till Pierce)
"We're patners, aren't we? But if your're trying to say that tou don't trust me completely...?"
"I don't trust you at all."
"Good."

Lesley-Anne Down är bra som Miriam, trots att hennes roll är ganska så endimensionerad. Men trots allt är hon viktig för ligan, vilket hjälper till att styrka vad som är meningen, nämligen att hon inte bara är där för syns skull.
Alan Webb är perfekt som den kvinnotörstande Edgar Trent, och han medverkar i flera komiska scener.

Detta är den andra Connery-filmen (det har sammanlagt hittills blivit sex stycken) den begåvade Jerry Goldsmith skrivit musiken till. Han bidrar som alltid med ett bra score, denna gång mer komiskt än vanligt. Temat till förtexterna är utmärkt, och han använder det effektfullt i flertalet versioner ju längre filmen går. Ett lätt igenkännbart tema, som hjälper till att skapa äldre tider-stämning.

Pierce fritas

Filmen har flera starka scener, även om det är dess stil som gör den värd att komma ihåg. Den skickliga skurkligan, ledd med bravur av Pierce, låter nämligen inga hinder komma i vägen för det mytomspunna rånet. Om man undantar Agars ständiga, härliga, klagande...
Ligans användning av en död katt för att iscensätta en död man är härlig, liksom scener liknande den då Pierce upptäcker att hans kläder är smutsiga och tvingar "den döde" Agar att byta med honom ("Oh, blody hell").
Inte ens då Pierce sätts i fängelse slutar ligan att fungera. Utan honom utarbetar de ensamma en smart plan, och lyckas frita Pierce, till folkets förtjusning. Rättegångsscenen, scenen innan just nämnd, är också riktigt bra.

Michael Crichton gör en bra insats som regissör, men har svårt att bestämma åt vilket håll filmen ska dra, vilket leder till komplikationer då en del scener är alldeles för komiska och en del alldeles för otäcka (få).
Det han lyckats bäst med i filmen är iscensättningen av det stora tågrånet, som förstås utförs i slutet av filmen. Denna sekvens är lång utan att vara utdragen, utsökt filmad, utmärkt spelad (främst av Connery naturligtvis), och är ackopanjerad av fin musik av Goldsmith. Connerys utförande av sina egna stunts är mycket imponerande.
Scenen är filmens nyckelscen, och hade inte den fungerat hade filmens känts meningslös. Nu blev det tack och lov inte så.

Sammanfattningsvis en bra film, ganska oseriös, men mycket underhållande. Filmens avslutande 30 minuter är dess klart bästa.

Missar i filmen

Hittills inga upptäckta...

Slutgiltiga betyg

Filmen: 6/10
Spänning: 5/10
Humor: 6/10
Höjdpunkter:

Förtexterna
Ihopsamlandet av nycklarna
Det stora tågrånet