|
Ransom (1975) Terroristerna En film från 20th Century-Fox Cirka 90 minuter lång Regissör: Casper Wrede Producent: Peter Rawley Manus: Paul Wheeler Kompositör: Jerry Goldsmith Foto: Sven Nykvist Klippning: Eric Boyd-Perkins, Thelma Connell Scenografi: Sven Wickman 
Nils Tahlvik: Sean Connery Ray Petrie: Ian McShane Denver: Norman Bristow Bert: John Cording Mrs. Palmer: Isabel Dean Ferris: Williams Fox Joe: Richard Hampton Gerald Palmer: Richard Harris Minnesvärd dialog "So far so good." "You call surrender good?." -Captain Barnes, Överste Nils Tahlvik "That's all." "Wait. What about the servants?" "They return with the plane." "No." "They return with the plane." "They do not go aboard the plane. You will release them at the airport. Or you can stay here and rot." -Shepherd, Överste Nils Tahlvik "Are you in charge of these men?" "And who the hell are you?" "Only swear at people, inspector, when you know that you outrank them - I'm Colonel Tahlvik." -Överste Nils Tahlvik, norsk polisman "This is Barnes at the British embassy. We're negotiating for the release of your men. But I warn you; They will refuse outright if you cause any loss of life. Is that clear" "It's clear to me. But is it clear to Tahlvik?" Captain Barnes, Ray Petrie |
HandlingPå Oslos flygplats kapas samtidigt ett flygplan, som ska föra terroristerna ut ur landet. Från den norska sidan sköts operationen av polisen överste Nils Tahlvik, som inte vill vika ner sig för terroristernas krav. Bakom kulissernaRawley var bekant med John Boorman, som just höll på att spela in Zardoz med Connery i huvudrollen. På varsitt håll hade Rawley och Boorman kommit fram till att Connery vore en lämplig huvudrollsinnehavare i Ransom. Ransoms regissör, Casper Wrede höll med om att Connery var rätt man för rollen. 
Omedelbart påföljande inspelningen av Zardoz flög Connery till Norge för att påbörja inspelningen av Ransom. 70 procent av filminspelningen, som varade i cirka tio veckor, tog plats här, främst runt Fornebu International Airport i Oslo. Under en tid gick temperaturen upp kraftigt i Norge, och orsakade brist på snö. Efter ett misslyckat försök med saltlösning som ersättning fick man använda kemikalier för att förvandla dimma till snö! Under inspelningen hotade det norska pilotsambundet att gå i strejk, då de motsatte sig att en film som glorifierade flygplanskapningar spelades in i Norge. Naturligtvis svarade filmmakarna med att så inte alls var fallet, och Connery försökte förklara för norrmännen att filmen handlade om hur man förhindrar en kapning snarare än att utföra en, samt att Norge användes för sina vinterförhållanden, som var de rätta för filmen. I Norge kunde Connery varken spendera tid med sin favoritsysselsättning golf, eller åka skidor på grund av kontraktsskäl. Istället spenderade han mycket tid med att spela inomhustennis med Ian McShane (Ray Petrie). Vid ett tillfälle under inspelningen satt Connery och åt middag med en vän. En kvinna kom fram till dem, och frågade mannen om han åt mat tillsammans med James Bond. "No, I'm dining with Sean Connery" blev svaret. "Oh!", sade kvinnan uppenbart besviken, "he looks like James Bond!" Connery hade på långa vägar ännu inte kommit ifrån Bondstämpeln. Ransom gick upp på biograferna i februari 1975. Mediokra recensioner i vilka Connery fick det enda berömmet följdes av dåliga intäkter. När filmen gick upp i USA med en ändrad titel till The Terrorists gjorde den det som en del i ett tvåfilmserbjudande, så kallade "double bills", och The Terrorists var den nedre filmtiteln på affischerna. Detta är den enda gång något liknande inträffat med en film i vilken Sean Connery haft en av huvudrollerna. |
RecensionNär jag såg den hade jag glömt bort vem som skrev musiken till den här filmen; Det är ett mycket sällsynt soundtrack som få hört talas om. Musiken till förtexterna är en aning mystisk, saknar helt ett verkligt bra och fångande tema men innehåller trots det ganska tilltalande toner. Namnet Jerry Goldsmith seglar förbi. Här kunde jag ha blivit förvånad. Goldsmith är en av de bästa filmmusikkompositörerna nånsin, och han har få dåliga insatser på sin lista. Goldsmith har en förkärlek för annorlunda, lite udda musik som då förstås helst talar för filmen. Just därför förvånades jag inte av hans musik till Ransom, som skapar bra stämning längre in i filmen. Ransom är inte någon av Goldsmiths bästa insatser, men fungerar väl i filmen och borde finnas med i svitform på någon samlingsskiva; I övrigt är Ransoms musik outgiven. 
Sven Nykvist är en världsberömd svensk filmfotograf som nått stor framgång i samarbete med bl a Ingmar Bergman. I Ransom sätter han an tonen för filmen redan från början i och med filmens förtexter och kryddar därefter historien med vackra avståndsbilder och läckra inzoomningar. En av filmens bästa sekvenser kan tillskrivas herr Nykvist; Flygplansjakten. Över huvud taget ligger Nykvists nivå på fotot högt över det mesta annat vad gäller denna film. Det är ingen dålig inledning som levereras i Ransom; Vackert foto, godkänd musik och ett hyfsat spänningsuppbådande. Det hela kulminerar med Connerys entré i filmen, som utan att vara det minsta speciell är just vad publiken väntar på: En hårdför Connery som spelar en benhård militärpolis. Det är just detta som filmen lever. Eller, åtminstone gör ett försök. Ransom är ännu ett exempel på filmer vars filmaffisch är mer spännande än själva filmen. (The Presidio är ett annat exempel.) Filmens annonskampanj inriktade sig (förvisso alldeles riktigt sett till filmens innehåll) på att marknadsföra filmen som ett actionäventyr med parollen "Connery won't pay!". Kombinationen Connery/action hade gått hem tidigare, under Bonderan, och var rätt sätt att lansera filmen på. Connery är en aktör som kan bära upp en film av det här slaget, men här fungerar det inte och filmen kommer inte över den ribba man själva satt upp. Nils Tahlvik är en alldeles för trång karaktär för en karismatisk aktör av Connerys slag. I filmen ryms från Connery inte mycket mer än en bister uppsyn - vredesutbrott, fyndiga kommentarer och intensiv action är bristvaror. Ransom är ingen dålig film, den är bara inte särskilt bra. Den slår in på en viss stil tidigt i filmen, och samma sorts långsamma spänning fortsätter, för att sen lätta upp den långsamma stämningen vid ett par tillfällen med tempohöjande scener. Filmens final är ett exempel på detta: Äntligen går pulsen upp en aning då Connery själv ska gå in i planet för att göra upp med kaparna, men sekvensen stressas igenom och engagerar inte alls. Ett rejält bottennapp och förödande för filmen då en thriller av denna typ faktiskt kan hålla hela vägen med ett bra slut. Slutsatsen består helt enkelt i att Ransom kunde ha varit betydligt bättre om man bara förstärkt vissa element i filmen: Gjort filmen en aning intensivare, ha lagt in åtminstone någon större actionscen, låtit Connery utveckla sin karaktär en aning och ändrat musikens relativt enkla och ointressanta stil. Ensemblen är stabil. Ian McShane är ett bra hot i Ray Petrie, och skapar tillsammans med Norman Bristow och John Cording ett bra stöd till Connery, om än något överskgugade av filmens enda verkliga stjärna. Särskilt omnämnande till Richard Harris, som är mycket trovärdig som den tillfångatagna ambassadören Gerald Palmer. Manuset är enkelt uppbyggt (skurkar i ett hus med gisslan och skurkar i ett flygplan med gisslan, samt en hård polis där emellan), men trampar på slutet högst oväntat igång och startar ett förvirrande virr-varr av personbyten och snabba replikskiften. Tyvärr är detta snarare negativt än positivt för filmen. Frågan lyder: Varför medverkar Connery i högst rutinmässiga filmer som Ransom? En orsak är förstås att Connery gillar att medverka i thrillers/actionfilmer, och tur är väl det. Problemet är bara att många projekt liknar varandra, och det kan vara svårt att veta hur bra en film kommer bli. 1974 skulle det dröja många år till, men senare i karriären började Connery vara medproducent till sina egna filmer, vilket gav honom mer makt och inflytande över sina egna filmer. Precis som med Clint Eastwood har vi nu kommit att förvänta oss en viss klassnivå på filmerna, men 70-talet var kvalitétsmässigt en berg-och-dalbana-åktur för Connerys filmer. Missar i filmenSlutgiltiga betygAction: 1/10 Spänning: 4/10 Höjdpunkt: Flygplansjakten 
Startsidan
News
Biografi
Filmerna
Musiken
Du!
on Connery © All text: Håkan Tallgren, 2002. E-mail: dirty_tallgren@hotmail.com |
|