Entrapment

Entrapment (1999)

Handling

En unik stöld utförs, och spåren tyder på att det är mästertjuven Robert MacDougal som utfört den. Försäkringsagenten Gin Baker skickas ut efter honom, och hittar honom. Eller, han hittar henne, snarare. Hon hävdar att hon är tjuv, och att hon vill slå sig ihop med honom. Hon behöver nämligen hans hjälp för att utföra det största inbrottet någonsin, och genom en dataöverföring stjäla 8 miljarder dollar. Mac är till en början skeptisk, men accepterar till slut.
Först stjälv de en värdefull mask, som Mac länge varit ute efter, för att se att de funkar ihop. Vilket de förstås gör.
Så småningom blir de också förälskade i varandra, men ska ändå utföra stölden. De lyckas, men komplikationer följer.

Förberedelser inför filmen och Filmens inspelning

Historien om Entrapment började 1998, då Sean Connerys produktionsbolag Fountainbridge Films fick ett minimalt utkast för en film som skulle heta "Entrapment", från manusförfattaren Ron Bass. Sean skulle ha huvudrollen. Connery och hans partner Rhonda Tollefson föll för idén direkt.

Manuset utarbetades mer detaljerat, och relationen mellan Mac och Gin bearbetades.
Flera skådespelare testades för rollen som Gin, men det man ville ha var en ung skådespelerska som kunde fånga publiken. Catherine Zeta-Jones kallades på kort notis till Rom, för att där träffa Connery och Tollefson. Då hade hon just avslutat inspelningen av The Mask of Zorro. Connery tyckte hon var perfekt, och i samråd med regissören Jon Amiel fick hon rollen.

Millnieskiftet var från början inte filmens mål, men föddes från en idé av Amiel. Regissören påpekar dock att filmen inte handlar om milliumskiftet, utan om de två karaktärerna Mac och Gin.

Macs slott är i verkligenheten slottet Duart, ägt av släkten MacLean. Slottets nuvarande ägare, Sir Lachlan MacLean, välkomnade glatt filmteamet som gärna fick filma i hans slott. Otroligt nog var Connerys mamma född till MacLean, varför han varmt välkomandes.

Filmens avslutande inbrott spelades bla in i Kuala Lumpur, i de högsta byggnaderna i världen, 84 våningar höga. Än en gång återvände också Connery till Pinewood Stduios i London, var sex av hans Bondfilmer (och flera andra av hans filmer) spelats in.

Seal skrev en låt till filmen. I musikvideon, som även innehåller klipp från filmen, gör Catherine Zeta-Jones ett gästspel.

Recension

Entrapment är ingen film som försöker skyla med vad filmen ska handla om, eller vilket stuk den tillhör. Trots ålders-skilladen på ca 35 år blir vi inte alls förvånade när Mac och Gin till slut faller för varandra, även om det tar ett tag till den verkliga kyssen.
Vi blir heller inte särskilt förvånade när paret lyckas med sin kupp, även om det knappast var förvånande för någon enda människa som sett filmen.

OK. Nu har vi gått igenom filmens yttre. Låt oss nu gå lite djupare.

Entrapment måste ha ett av de bästa manus som någonsin skrivits. Samtidigt är det rätt så kasst.
Förvirrande? Kanske känner då den som sett Entrapment igen sig?

Mac, en riktig skurk...

Faktum är att det är filmens manus som är dess hjärna, dess hjärta och dess själ. Det är vad som gör Entrapment så intressant, så spännande och så intrigfull.
Fråga nummer ett när vi ser filmen, en spännande fråga, är vad Gin verkligen är. Vi ser henne visserligen vid sitt arbete, förstås överglänsande sina kollegor i smarthet. Men det är också nåt mystiskt med henne. Den uppmärksamme lade kanske märke till att personen som utför inbrottet i filmens inledning har en kropsshydda ungefär hälften så stor som Connerys. Vilket ju inte behöver betyda någonting alls.

Fråga nummer två är en blanding av vår undran om Mac till slut ska acceptera att göra det stora inbrottet och hur det sedan ska gå.

Fråga nummer tre ställer vi oss när vi vet vad (vem) Gin verkligen är. Utan att avslöja något kan jag berätta att den tredje frågan handlar om vad Gin ska göra.

Det finns även fler frågor som vi ställer oss i och med filmens gång, naturligtvis. Men sällan, eller aldrig, har nog en film lyckats så bra som Entrapment med att ställa tittaren i fullständig black-out.
Filmens avslutande scen utspelas på en järnvägsstation, och den som första gången han ser filmen efter ett par minuter in i scenen sen kan gissa hur det ska sluta är värd en miljon. Själv satt jag i biosalongen, och gång på gång trodde man sig veta filmens öde. Bara för att filmen plötsligt ska kastas in i ett helt annat hörn.

Scenen är tveklöst filmens bästa, och något att se upp till vad gäller regi, klippning, manus och skådespeleri. En fröjd för ögat. Och hjärnan.

Manuset i Entrapment har också dåliga delar. Det märks att det är snärj- och katt-och-råtta-delen man lagt ner tid på. Annars står klichéerna ofta ganska långt fram, och mycket kan vi faktiskt lista ut. Men långtifrån allt.
Å andra sidan är manuset roligt och kul, eftersom det verkligen inte är en saga av vanligt Hollywood-snitt.

Entrapment-collage

Verbet "entrap" betyder fånga, snärja eller förleda, varför "entrapment" troligen är menat som en blandning av dessa ord, som om de används ihop ju bildar ett tydligt mönster. Och filmen lever definitivt upp till ordets innebörd.
I filmen säger Mac "'Entrapment' is what cops do to thieves." "Entrapment" översätts då som provokation.

Regin är bra, men kunde ha varit bättre. Jon Amiel är ett i övrigt okänt namn för mig, men om han dyker upp med en film någon gång i framtiden skulle jag se ljust på det.

Filmen innehåller tre stora inbrott, vilka är scenerna som ur ögats synpunkt är de mest viktiga för regissören att ta hand om. Den första scenen, inbrottet i början är mycket bra regisserad och man rycks med bra och förundras över de finurliga instrument tjuven använder.
Tyvärr är det som så, att den scenen är så bra att den ställer extremt höga krav på efterföljande scener, särsklit det sista inbrottet. De kraven fylls aldrig riktigt upp. När filmen pågått ett tag har man också vant sig vid alla tuffa redskap och påhitt som skurkarna använder, varför den sista scenen inte blir den urladdning man hoppats på.

Den scenen blir nämligen alltför centrerad kring datorn, vilket sällan fungerar bra, och här är det inte mer än okej. Det känns lite tillgjort.
I den scenen försöker man också göra filmen lite mer intensiv, paret tvingas fly från vakter. Men något riktigt hot infinner sig inte, och jag vet inte om jag ska se det som bra eller dåligt att vakterna inte skjuter ett enda skott efter skurkarna.

Sean Connery dominerar som storskurken Mac. Han ger honom den där extra klassen och stilen, som Mac behöver för att fungera.
Nu ligger det tyvärr till som så, att Catherine Zeta-Jones är en katastrofal skådespelare, som totalt överglänses av Connerys karisma, humor, timing, och verkliga skådespel! Hon är otroligt snygg, jag säger inte annat, men spela kan hon inte. Hon låter publiken fascineras av hennes vackra kropp, hon ler sexigt, och där är det stopp.
En del av karaktären Gin kräver inte mer skådespelartalang, men det gör en annan del. Catherine får ändå godkänt, eftersom också männen för en gångs skull får något snyggt att titta på i Connerys filmer!

Ving Rhames är en cool skådis, som de flesta gillar. Han gör Thibadeaux, en person som är viktigare för filmens handling än vad det först kan tyckas.
Will Patton gör Hector Cruz, och det är de fyra karaktärerna som är viktiga.

Filmmusiken är inget att hoppa upp och skrika "Jippieeee!" över, och rätt så trist. Christopher Young är heller inte en herre man bör ställa för stora krav på.

Gin i snygg outfit

Scenerna på Macs slott är bra, och ger en snygg känsla av något overkligt. Förberedelserna inför stjälandet av masken är bra, särskilt scenerna då Gin tränar sig inför laserstrålarna...
Delen med "One...bang! Two...bang!" är också bra.

Säkerhetskoden som skurken i början av filmen använder är 1007. 007 förstår vi var det kommer ifrån, men det spekuleras också i att ettan kommer av att Connery var först med att spela 007.

Filmen kretsar mycket kring det mytomspunna "millenieskiftet". När filmen kom 1999 var det högaktuellt, även om det redan då kändes lite uttjatat. När man ser filmen idag är det inte roligt att en stor del av filmen bygger kring år 2000. För så spännande är det verkligen inte. Och det var det inte ens 1999.

Överlag en hyfsad film, med ett delvis fantastiskt manus. Skådespelarna är bra, bäst är Connery och Rhames, vilka också fungerar mycket bra ihop. De borde ha fått mer speltid tillsammans.
Filmen lider en viss brist över actionscener. Det fanns en scen i vilken Mac och Gin jagas per bil (troligen efter vas-scenen), men den klipptes bort.
Regin är halvhjärtad i thrillerscenerna, men filmens slutscen är så bra att man baxnar!

Missar i filmen

Mac säger till Gin att han stulit 5 datorchips värda 4 miljoner dollar styck. I slutet ger Mac Thebadeaux 4 chips, som han säger är värda 5 miljoner dollar styck. "Jaja, samma slutsumma i alla fall!"

Mac och Gin ska "stjäla" tio sekunder inför den stora stölden. De synkroniserar sina klockor klockan 23.00, och Gin säger att de varje minut från och med nu tills midnatt stjäl 1/10 sekund. Men fram till midnatt är det 60 minuter, vilket innebär att endast 6 sekunder stjäls. Dåliga matematiker till skrivare, uppenbarligen.

Efter scenen med vasen hoppar en skurk på Macs Jaguar och skär upp taket med en kniv. I nästa scen är bilens tak helt igen.

Slutgiltiga betyg

Filmen: 7/10
Action: 4/10
Spänning: 6/10
Höjdpunkter:

Inbrottet i början
Gin tränar (eller snarare visar...)
Slutscenen

Startsidan News Biografi Filmerna Musiken Du! on Connery