You Only Live Twice (1967)
Man Lever Bara Två Gånger
Handling
SPECTRE kapar en amerikansk rymdkapsel, för att framtvinga krig mellan USA och Sovjet.
Samtidigt som USA riktar sina misstankar mot Sovjet riktar Storbrittannien sina mot Japan,
där de plockade upp en mystisk signal efter kapningen av den amerikanska rymdkapseln. Bond skickas dit, var hans kontaktman blir Japans underrättelsechef Tanaka. De spårar så småningom SPECTRE till en ihålig vulkan, i vilken den stora slutstriden utspelas.
Förberedelser inför filmen och Filmens inspelning
I Japan kom Connery inte överens med journalisterna. Det hela började när han landade i
Japan. Han möttes av både press och jublande fans. Men han hade inte på sig sin tupé, och
var inte klädd på Bonds eleganta vis. Sedan berättade han på presskonferensen att han inte
tyckte att japanska kvinnor var särskilt attraktiva, vilket gjorde journalisterna mer och
mer chockade. Vid ett tillfälle försökte de följa efter Connery in på herrtoaletten, varvid
denne fick ett raseriutbrott.Efter allt detta skrev medierna ner inspelningen av filmen i Japan, och klagade på det mesta.
Med en budget på 3 miljoner pund blev You Only Live Twice den film som skulle massakrera allt motstånd dels från Bond-parodier, dels från rivaliserande actionfilmer. Den annars ganska så storslagna Thunderball framstår som lillebror i jämförelse.
Ken Adam, scenograf i såväl denna som alla tidigare Bondfilmer, använde stor del av
filmens budget. Hans kreationer i denna film är samtliga imponerade och påkostade. Allra mest
pengar gick förstås åt till Blofelds ihåliga vulkan, som kostade 400.000 pund att bygga. Den byggdes av 250 man i helt naturlig storlek, på studioområdet Pinewood Studios, var filmen spelades in. När den var färdigbyggd innehöll den följande material:
Ca 30 mil stålrör, 700 ton stålbalkar, 200 ton byggmassa, 8.000 slipers till den enspåriga järnvägen och mer än 250.000 kvadaratmeter presenning att täcka den med. (Källa: Tidningen "James Bond Agent 007")
Blofelds raket var 20 meter hög och kunde fyras av och lyfta 15 meter.
Till stridsscenerna i vulkanen användes 120 stuntmän, bla Connerys stand-in George Leech.
Vulkanen var det dittills största scenbygget någonsin för en film, och det var under denna tid som Ken Adam födde idén om en permanent, gigantisk studio, som skulle användas i flera filmer. Hans dröm blev verklighet 1976, då han under inspelningen av The Spy Who Loved Me byggde The 007 Stage.
Ny i Bond-författarstolen är Roald Dahl, som fortsatte på filmens manus efter en viss Harold Jack Bloom. Rymdscenerna skrevs in i filmen pga det stora samtida intresset för rymden.
Dahl fick i uppgift att skriva om tre kvinnor som Bond ska möta i filmen och som blir kära i honom:
En elak som försöker döda honom men själv omkommer, en snäll som hjälper honom och sedan dör, och en snäll som hjälper och överlever. Därav Helga Brandt, Aki och Kissy Suzuki.
Blofeld spelades först av den tjeckiske skådespelaren Jan Werich. Denne blev hastigt sjuk
under inspelningen, och ersattes av Donald Pleasence-var den officiella historien. En del
personer som var med har dock hävdat att Werich mycket väl kan ha fått sparken. Man ville få Blofeld att se så skurkaktig ut som möjligt, och efter att ha testat med bla puckelrygg bstämde man sig för det stora och kända ärret rakt över ögat och ansiktet. Ärret blev Pleasences kännetecken som Blofeld. Varför? Ingen av de som senare gestaltat Blolfeld har haft detta ärr.
I filmen använder Bond ett av sina mest berömda fortsakffningsmedel, autogiron Little Nellie. Den kunde monteras ner, och fick då plats i fyra resväskor. Nellie upptäcktes av producenterna i ett TV-program.
Några kortfakta om den:
Topphastighet: 208 km/timmen
Vikt: 13 kg
Högsta flyghöjd: 4.000 meter
Längsta flygtid: 2½ timmar
Recension
Manuset är inte särskilt bra. Man saknar Richard Maibum rejält, det var verkligen ett misstag att inte låta honom skriva manus till denna film. Av Ian Flemings ursprungliga intrig är det inte mycket kvar. Filmen innehåller förstås några spår av den, som Tiger Tanaka, Bond i Japan, och Bonds fortsatta kamp mot SPECTRE och Blofeld, men själv historien är helt utbytt.
Okej, berättelsen om folk som tar självmord i Blofelds trädgård hade kanske inte gjort sig perfekt på film, men den egentliga historien i boken, om att brittiska underrättelsetjänsten vill ta del av den information japanerna erhåller sedan de löst en av ryssarnas chiffer-koder, borde ha passat bra i en Bondfilm.
Detta ersattes med den löjliga rymdhistorien, som däremot inte gör sig perfekt i en Bondfilm.
Intrigen är ju även den riktigt storslagen; Bond måste hindra det tredje världskriget att bryta ut.
Tillsammans blir det alldeles för mycket. Skådespelarna i YOLT är överlag inte bra. Det är enda Bondfilmen Connery inte passar perfekt som Bond i, förstås framtvingat av resten av världens fokusering på honom. Han har inte roligt när han spelar, och i vissa scener framgår han som riktigt tråkig. Han spelar enbart på rutin, fast å andra sidan är väl inte manuset något som ger honom mycket spelrum.
Donald Pleasence är inte heller särskilt bra. Han är den första Blofeld vi skulle få se ansiktet på, men det hjälper förstås inte Pleasence i rollen. Till råga på allt är hans röst väldigt...konstig.
Av de tre brudarna är det Akiko Wakabayashi som Aki som är överlägset bäst. Hennes roll är egentligen större än Mie Hamas Kissy, men det är ändå Kissy man refererar till som filmens Bondbrud, eftersom det är henne Bond får på slutet. Det känns lite knepigt.
You Only Live Twice är mycket vackert fotograferad, kanske främst i scenerna där Bond och Kissy är ute med båten och sedan vandrar upp för vulkanen.
Ken Adams scenografi är utmärkt, liksom John Barrys fantastiska musikscore, med mycket japansk-influerad romantisk musik.
Ur actionsynpunkt är denna film ett praktexemplar i Bondserien. Med flera bra fighter, en biljakt,
och så den gigantiska slutstriden. Men det finns mer än så: Helikopterjakten med Nellie är
en av seriens allra bästa actionscener, och bra är också jakten på Bond i Kobes hamn. Den enorma
utzoomningen är läcker. Skurkens medhjälpare i denna film är den storväxte Hans, spelad av Ronald Rich. Han har dock inte så mycket att göra i filmen, och framstår som en blek Oddjob-kopia. Fast den avslutande fighten mellan honom och Bond (iförd blå ninjadräkt) är riktigt bra. Ett exempel på att slagsmål inte behöver vara långa och utdragna för att vara bra. Scenen är också intressant filmad, särskilt då Hans klipper till Bond och därmed inleder slagsmålet. (Vad Bond då håller på med kan man ju i och för sig fråga sig)
Sen så måste jag faktiskt gå till försvar för YOLT på en punkt: Folk ifrågasätter lite här och var hur SPECTRE har råd med denna jättelika operation med vulkan, manskap och allt vad det innebär. Men, är det inte kineserna som betalat allt detta, samt stått för manskapet, precis som i Goldfinger? Hur SPECTRE lyckades bosätta sig i vulkanen utan någons vetskap är däremot en miss.
Rymdscenerna är inte speciellt trovärdiga, och nu för tiden hånas de för det mesta. Men,
filmen är ju trots allt gammal. Inledningsscenen, som inleds med kapningen av den amerikanska rymdkapseln och fortsätter med att Bond "dödas" tillhör faktiskt seriens sämsta. Idén med Bonds död kanske såg snygg ut på papperet, och vilken reklam, "James Bond dies!", men slutresultatet blir liksom lite halvdant. Det har ju ingenting att göra med resten av filmen. Blofeld tvekar aldrig på att Bond lever, vilket dock är en bra detalj! Skurkarna får ju inte vara för dumma...
Intrycket av inledningsscenen blir "lite vek", utan någon som helst action.
Efter avsaknaden i inledningsscenen tror man till en början att filmen ska fortsätta så. Så är det tack och lov alltså inte. Vi bjuds på hög underhållning.
Missar i filmen
Bond säger vid ett tillfälle att han aldrig varit i Japan förut, vilket motsrider det Bond själv
säger i FRWL: "Once when I was with M in Tokyo, we had an
interesting experience."
Under biljakten följer Aki och Bond helikoptern via Toyota 2000:s TV-skärm. Men vem är det som
filmar?
Exakt samma fel finner vi i filmens slutscener, då Bond ska försöka spränga kapseln. Här ser vi
farkosterna uppe i rymden, men vem fasen är det som filmar?
Precis innan Hans går och ställer sig framför Blofeld för att dölja hans ansikte för Bond ser
man honom nicka till mot något till höger i bild. (Han nickar alltså åt sin vänster) Det verkar
som om han nickade till svar när någon vinkat att han ska gå fram till Blofeld.
I slutet av filmen får man känslan av att Bond buktalar! När han ligger i gummibåten med Aki säger
han "Now stay!" utan att röra på läpparna.
I filmens senare del sitter Bond och väntar vid vulkanen, iförd fiskarkläder. När det blivit
kväll är han iförd ninjadräkt. Var kom den ifrån?
Efter biljakten pratar Bond med Tanaka via telefon. Titta på Aki. Utan att hon rör sig svänger
bilen. Mycket tydligt, dessutom! Slutgiltiga betyg
Filmen: 8/10 Action: 9/10
Spänning: 7/10
Höjdpunkter:
Bond anländer till Tokyo (suverän musik)
Helikopterstriden
Startsidan News Biografi
Filmerna
Musiken Du!
on Connery © All text: Håkan Tallgren, 2000-2001. E-mail: dirty_tallgren@hotmail.com