The Untouchables soundtrack
Kompositör: Ennio Morricone
Recension
Det finns en sak man kommer ihåg när man tittat på The Untouchables, och det är det fräna
actiontemat. Kanske hade jag väntat mig att huvudspåret, från förtexterna, skulle ligga först
på skivan, men där finner vi istället musiken från eftertexterna. Det finns två teman på soundtracket till The Untouchables som slåss om att vara just temat för filmen. Det ena är actiontemat, The Strength of the Righteous i spår 8 (musiken från förtexterna), och det andra är det storslagna temat med namnet The Untouchables. Kanske var detta en gest från Morricone att visa att detta var filmens huvudtema, och inget annat.
Båda är i vilket fall som helst underbara, och actiontemat är extremt coolt. Det används filmen igenom både i kortare och längre versioner, på soundtracket finns det med i tre låtar. On the Rooftops är en något skarpare version av temat än originalet, med lite mer action-stuk över sig. En tuff låt, som hoppar över onödiga inledningar och går direkt på det intressanta. Kunde ha varit ännu bättre, om låten innefattat ännu mer action.
Spår 7, The Man with the Matches, är musiken från Malones död, eller snarare strax innan. Här bygger Morricone upp en otrolig stämning, innan en gungande version av actiontemat till slut tar vid. Den versionen hade gärna fått fortsätta en stund till.
The Strenght of the Righteous är dock oslagbar.
Machine Gun Lullaby är hämtat från tågstaionsscenen. Men på skiva låter det riktigt dåligt. Det vaggvise-lika temat passar in i filmen, men är för segt och enformigt för att orka lyssna på skiva. Om man orkar sig igenom de första minuterna är slutet dock hyfsat.
Soundtracket till The Untouchables är verkligen tematiskt uppbyggt. Låt nr 4 heter Death Theme och är förstås ett sorgligt stycke, konstant spelande i filmen när någon god person dött-vilket händer ofta. Stycket repriseras i Four Friends.
Al Capone har fått ett eget tema, men det är bara i spår 2 som vi i soundtracket hör det. Kan hända att det spelas fler gånger i filmen, men det räcker med en gång på skiva. Därmed inte sagt att det är en dålig låt, det är en fantastisk låt! Ett exempel på hur Morricone hjälpte till att skapa 30-talsanda i filmen.
Waiting at the Border i spår 3 har ett skönt grund-tema, men är inte direkt så livligt. Så livligt är inte heller spår 10, False Alarm. Vad är detta egentligen? Ett lågt tjut som pågår i en minut och tio sekunder.
Okej. Jättebra. Visst.
Det höga, vackra och festliga temat The Untouchables är som sagt mycket bra, men vad är det i ärlighetens namn för stor skillnad på spår 1 och 11? Spår 6, Victorious är en annan version. Men temat är bra, riktigt bra, framförallt i originalversionen. (spår 1)
Ness and His Family är ett vackert litet stycke.
The Untouchables är en mästerlig skiva, med bra teman och skön tidsanda. Längden är tyvärr inte värst imponerande, men godkänd. Å andra sidan verkar det inte fattas så mycket musik ur filmen.
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
