The Untouchables (1987)
De Omutbara
Handling
Han samlar ihop en liten kår med tre specialutvalda poliser plus han själv, som ger sig ut på en egen jakt i hopp om att stoppa Capone. Resten av poliskåren är korrumperad, köpt av Capone.
Deras korståg når större och större framgångar, och till slut lyckas man ställa Al Capone inför rätta.
Förberedelser inför filmen och Filmens inspelning
Sean Connery hade 1980 av regissören Brian De Palma erbjudits rollen som Robert
Elliot i Dressed to Kill. Connery tvingades till slut tacka nej, varför den rollen
istället gick till Michael Caine. Men De Palma behöll Connery i tankarna, och erbjöd honom ett antal år senare en av birollerna i The Untouchables. Connery tackade gladeligen ja.
De Palma hade drömt om att ha Robert De Niro i rollen som Al Capone, men hade en back-up-plan ifall denne skulle tacka nej. Till slut accepterade De Niro, varför Bob Hoskins snällt fick lämna filmen för 200.000 dollar.
Man var noga med att få filmen att se så lik 1930-talets Chicago som det gick. De Niro sökte själv upp Capones riktiga skräddare och lät dem sy upp likadana kläder åt honom som Capone använt.
I scenen där Capone klipper sig härstammar några av sakerna, bl a flaskor, från den riktige Capone.
Albert H. Wolf var den sista överlevande av den riktiga styrkan som satte sig upp mot Al Capone. Han var med under inspelningen, och hjälpte Kevin Costner i sin roll som Eliot Ness.
Recension
The Untouchables är i alla fall en våldsam, hyfsat realistisk action-thriller baserad på TV-serien med samma namn.
Filmen börjar med suveräna förtexter, tillsammans med Ennio Morricones suveräna tema.
Sen möter vi Al Capone, liggande med flera män runt sig samtidgt som han rakas. Barberaren
råkar komma snett, och blod rinner lätt från Capones kind.
Ja, filmens fem första minuter är suveräna!
Kevin Costner innehar huvudrollen som Eliot Ness, och är bra. Det är bara det att showen helt stjäls av två äldre herrar, Sean Connery som Malone och Robert De Niro som Al Capone.
Connery belönades rättvist med en Oscar för sin roll, och De Niro är lika inväxt i rollen som Capone.
Över huvudtaget har hela filmen riktigt bra skådespelare. Andy Garcia gör en tidig roll som George Stone, men är skön och tuff. Charles Martin Smith har mest en komisk roll som ligans fjärde part, Oscar Wallace. Men i ett par scener visar han att han också är en bra skådespelare, och hans utrymme i filmen är lagom tilldelat.
I de något mindre rollerna ser vi Billy Drago som en utmärkt äcklig Frank Nitti, Capones medarbetare. Richard Bradford gör en kluven polischef, och Patricia Clarkson gör ett djupt porträtt av Ness fru.
Filmens bästa sida är att den är så otroligt skön. Detta är blandning av regin och filmmanuset, och man har verkligen lyckats göra en hårdkokt polishistoria bitvis komisk. Med komisk menar jag inte dratta-på-ändan-humor, utan tuffa kommentarer och liknande. Jag skulle kunna göra långa listor med suveräna replikskiften och välskrivna repliker.
Ett par favoriter, mellan Ness och Malone: Deras första möte, Ness står deprimerad i kvällens mörker och Malone patrullerar:
"Are you OK, pal?"
"I had a rough day on the job."
"Are you going home now?"
"Was about to."
"Well, then. You just fulfill the first rule of law enforcement: Make sure when your shift is over, you go home alive. Here endith the lesson."
Senare, när Malone accepterar Ness erbjudande om att gå emot Capone:
Malone: "You wanna get Capone? Here´s how you get him: He pulls a knife, you pull a gun, He sends one of yours to the hospital, you send one of his to the morg. That's the Chicago way. And that's how you get Capone." Lyssna!
Filmen är också fylld med coola scener. Den grymmaste av dem alla (om man får bete sig lite barnsligt), är den efter actionscenen på bron, vid den kanadensiska gränsen:
De har fångat en av skurkarna, och tillsammans med honom en pärm med siffror som de behöver hans hjälp för att tyda. Men mannen vägrar prata. Malone tappar humöret, men tvingas bort av Ness. Då går Malone ut ur huset de befinner sig i, och lyfter upp en skurk som redan har dödats-skurk nummer två tror dock att denne lever. Malone trycker upp honom mot ett fönster och stoppar in sin pistol i munnen på honom.
"What's a matter? Can't you talk with a gun in your mouth? I'm gonna count to three. One. Two. Three!" Pang. Mannens huvud sprängs upp mot fönsret, och skurken där inne får panik och lovar att prata.
Sällan har vi sett Connery mer hänsynslös, och mycket riktigt gör han en fantastisk insats.
Connery spelar den kanske mest välskrivna rollfiguren, i Jimmy Malone. Manuset är verkligen snällt mot honom, och låter Malone målas ut som en stor hjälte. Malone är också filmens klart mest intressanta karaktär. Något man kanske misslyckats med i filmen är att ge en riktigt god bild av Al Capone, men Malone har sannerligen ett ansikte!
Han är en sargad man. Resten av poliskåren han arbetar vid är köpt av Capone. Ingen vågar stå upp mot Capone, inte heller han själv. Men han vet hur man skulle göra det om man skulle vilja. När Eliot Ness först frågar Malone om jobbet tackar han nej, för att sedan tacka ja ändå. Varför?
Han talar om för Ness att han tackar nej på grund av att han vill hålla sig vid liv osv. Men när han sen tackar ja, ja då gör han det därför att han kommit till insikt med sig själv, att han faktiskt är beredd att offra sitt liv för att stoppa maffialedaren Al Capone. Han lyckas få information av sin kanske ende vän vid polisen, den egentligen köpte polischefen, en man med ett krasat hopp om ett vänligt samhälle.
Man kan lätt tänka sig att manuset finslipades för Connery i rollen, för när Malone i filmen
agerar som Ness mentor gör Connery detta så naturligt och realistiskt att kamerorna lika gärna
kunde ha varit av, och det var Connery som pratade till Costner. Connery förgyller scenen då männen väntar på anfallet vid bron, då han lättsamt smyger omkring och delar ut goda tips.
Som stort Connery-fan skulle jag förstås ha velat se Malone i livet ett tag till, men hans död är en mycket viktig del i filmen. Malone var ligans viktigaste del, och hans död är även en personlig chock för Ness, och ett viktigt hämnd-begär utvecklas.
Scenen då Malone dör är filmens absolut bästa och mest gripande scen, från då att mannen med tändstickorna först syns, tills dess att Ness lämnar Malone.
Filmen är överlag rätt så våldsam och blodig, vilket tyvärr har fått ersätta de ännu djupare aspekterna på det verkliga "kriget" som utkämpades. Men mellan de bombastiska striderna och den råa döden, ser vi vackra scener hemifrån Ness tillsammans med hans familj. När dessa sen skickas iväg, känner vi att filmen får nya tag.
The Untouchables innehåller en av film-världens mest berömda scener, den på tågstationen. En oförglömlig, suverän, utdragen i det oändliga, scen.
Denna scen är egentligen ett rent citat från en liknande scen i Sergei Eisensteins Pansarkryssaren Potemkin (1925).
Filmens musikaliska tema är suveränt, liksom resten av Ennio Morricones score.
Brian De Palmas regi är nästan oklanderlig. Men jag har en fråga. En vänlig läsare får gärna maila ett svar:
När Ness jagar Nitti, klättar denne nerför ett rep. Ness kommer, och då klättar Nitti upp igen. Varför hoppar han inte bara ner och flyr? Ness är väl ingen prickskytt, och han har dessutom sin pistol hängande vid sidan om sig. (men vilken replik, senare:
"Where's Nitti?"
"He's in the car...")
En annan cool scen i filmen, är då ligan ska göra sitt första drag. Utan närmare eftertanke stormar de in på ett Capone-lager och gör en razzia. Bara sådär!
Filmen är mycket snygg att titta på, både bra filmad, bra interiörer och bra kläder.
Bara beröm hittills. Det betyder inte att filmen är felfri. Jag hade tex gärna sett mer av Capone. Han har dock en lysande scen-baseball!
Ibland känns filmen lite Hollywood-mässig, utan att man riktigt kan sätta fingret på det. Men det handlar mest om detaljer. Skönt också med en film utan tjafs-när det är action så är det action. Inte komplicerat alls.
I verkligheten dödades aldrig Frank Nitti, utan var den som tog över affärerna när Capone sattes på Alcatraz. Senare begick Nitti självmord.
The Untouchables fick fyra Oscars-nomineringar, varav en vinst. De tre nomineringarna förutom Connerys var Art direction-Set decoration, Costume design och Music- Original Score.
Ett mysterium att bara Connery vann. Å andra sidan var väl han viktigast...
Missar i filmen
En man klättrar omkring på Malones hus. Han tittar in genom flera fönster. Det sista, vilket han
öppnar, kan man tydligt se en man med, troligen, en kamera reflekteras i! Slutgiltiga betyg
Filmen: 8.5/10 Action: 9/10
Spänning: 8/10
Höjdpunkter:
Ness och Malone möts
Scenerna innan bro-striden
Tågscenen
"He's in the car"-scenen
The Untouchables soundtrack
Startsidan News Biografi
Filmerna
Musiken Du!
on Connery © All text: Håkan Tallgren, 2000-2001. E-mail: dirty_tallgren@hotmail.com