|
Robin and Marian (1975) Robin Hood - Äventyrens Man En film från Columbia Pictures Cirka 105 minuter lång Regissör: Richard Lester Producenter: Dennis O'Dell, Richard Shepherd och Ray Stark (exekutiv) Manus: James Goldman Kompositör: John Barry Foto: David Watkin Klippning: John Victor-Smith Scenografi: Michael Stringer 
Robin Hood: Sean Connery Marian: Audrey Hepburn Sheriffen av Nottingham: Robert Shaw Kung Richard Lionheart: Richard Harris Little John: Nicol Williamson Will Scarlett: Denholm Elliott Sir Ranulf: Kenneth Haigh Minnesvärd dialog "Marian, what are you doing in that costume?" "Living in it." -Robin Hood, Marian "You never wrote." "I don't know how." -Marian, Robin Hood "Everywhere we go, they want to hear about the things you did." "We didn't do them." "Ha, I know that!" -Will Scarlett, Robin Hood "Robin... Were there many women on your great crusade?" "Lots-" "Don't tell me." "As you wish." "How many?" "Well...but they all looked like you." Marian, Robin Hood "I've come home to you, Marian." "Come back tomorrow, I'll be gone." -Robin Hood, Marian |
HandlingHan återvänder till Sherwoodskogen, möter upp med flera av sina gamla vänner och uppsöker Marian, som numer är nunna i ett kloster. Kvar finns förstås också Sheriffen av Nottingham, och deras gamla ovänskap gör sig genast påmind. Ju längre filmen fortskrider, desto närmre kommer ännu en gång Marian och Robin varandra, samtidigt som den oundvikliga, avgörande, kampen mellan Robin och Sheriffen väntar runt hörnet. Bakom kulissernaConnery möttes först av projektet, vid denna tid kallat The Death of Robin Hood, under 1976 då han av manusförfattare James Goldman erbjöds rollen som Little John. Connery läste manuset, fann det intressant och propsade istället på att han skulle få gestalta Robin, vilket också blev fallet. Arbetet med denna film hade dock startat långt tidigare än när Connery kom in i processen. James Goldman hade börjat skriva på manuset till filmen (som skulle bli en annorlunda version av legenden om Robin Hood) under tidigt 60-tal. Ett starkt manus eller inte, Goldman lyckades inte få projektet finansierat förrän han nådde ett avtal med Columbia Pictures 1971. Efter några års problem inom filmstudion kunde Goldman börja leta efter regissör, och var under en tid i kontakt med David Lean. Ett missförstånd uppstod av någon anledning mellan de båda, då Goldman trodde att Lean tackat nej trots att han inte ens fått läsa manus. Istället gick John Frankenheimer med på att göra filmen, men lämnade filmen efter en tid. Han hann dock föreslå att manus skickades till Audrey Hepburn, vilket också skedde. Här lyckades ännu ett slags missförstånd uppstå: Goldman ansåg att Hepburn var helt rätt kvinna att spela Marian, men var rädd att erbjuda den numera pensionerade skådespelerskan rollen. Samtidigt satt Hepburn med manuset och var mycket förtjust i det, men trodde inte att hon formellt skulle erbjudas rollen. Till slut lyckades man reda ut det hela, och Hepburn skrev på för filmen. 
Vidare försök att hitta rätt skådespelare blev ett intressant företag för Goldman, då han erbjöd Richard Harris rollen som Little John och Nicol Williamson rollen som kung Richard. Ingen av de två skådespelarna visade sig vara intresserade, men av en ren slump föreslog de båda under samma dag att få spela varandras roller! För att undvika dåligt väder och försenad inspelning spelade man in filmen i Spanien, bl a strax utanför Madrid. Filmens budget var ganska beskedlig, men då inspelningen var befriad från större problem kunde allt filmas som det skulle. Connery och Hepburn skall också ha trivts i varandras sällskap. Däremot fungerade inte Hepburn och Lester tillsammans - Hepburn ansåg att regissören inte ägnade sig åt filmens romantiska del tillräckligt mycket, och att han inte brydde sig om henne. När hennes häst och vagn vid ett tillfälle av misstag åkte ner i vattnet blev Lester glad, och skrev in hela sekvensen i manuset. Scenen då Robin kommer till hennes undästtning spelades in senare På bio gick tyvärr inte Robin and Marian särskilt bra. En tänkbar orsak kan ha varit den missvisande annonskampanjen, som fokuserade kring kärleken mellan Robin och Marian och i princip fick filmen att framstå som något helt annat än den egentligen var. Det rapporterades att förvirrade biobesökare inte kunde förstå sig på varken själva filmen eller det dystra slutet, och vissa kritiker klagade på att filmen var alltför splittrad. Överlag var dock kritikernas omdöme av blandad karaktär. Connery beklagade senare att man ändrade titeln The Death of Robin Hood till Robin and Marian och ansåg att man då siktade åt fel håll. |
Recension
Robin and Marian är filmen som fullständigt ignonerar att försöka skapa en klassisk Robin Hood-berättelse; Borta är de utmålade striderna mellan svart och vitt, borta är den fantastiskt virile kämpen Robin Hood som slåss för de fattiga och borta är den nyspirande kärleken mellan Robin och hans Marian. Inte heller är filmen ett försök att skapa en fullständig berättelse, som följer Robin från unga år till äldre. Istället drar man nytta av legenden om Robin Hood, och tar i princip vid där denna legend slutar: Första gången vi möter honom är Robin nyss hemkommen från korstågen, tillsammans med sin kung Richard Lionheart. Korstågen har varit ett katastorfalt nederlag för Richards män, och snart visar det sig att allt inte är som det ska på hemmafronten heller. Robin and Marian är filmen som berättar om den bistra verklighet Robin möter när han återvänder från korstågen: Pojken som aldrig växte upp möts plötsligt av en värld där ingenting är som det har varit eller han vill att det ska vara. Robins vän kung Richard har utvecklat en mental störning, och skickar sånär Robin och Little John till döden. Förvånade lämnar de båda männen efter många år Richards följe och återvänder istället till Sherwoodskogen. Här stöter de snart ihop med några av sina gamla vänner, men en person saknas: Marian. Trots att han inte vill acceptera sina vänners meddelande fortsätter Robin och John till klostret, där Marian skall finnas. Här utspelas en av filmens allra bästa sekvenser, vilken samtidigt är en av filmens viktigaste; Robin får chockad reda på att hans älskade Marian blivit nunna. Mitt i förvirringen dyker plötsligt hans gamla fiende - Sheriffen av Nottingham - upp, i syfte att arrestera Marian. Detta blir för mycket för Robin, han och John för snabbt bort Marian från Sheriffen, och spelet mellan Sheriffen och Robin tar sin början. Detta är upptakten på en dramatisk film utspelad i äventyrsfart, som behandlar den gamla kärleken mellan Robin och Marian. Ganska snart står det klart att Marian blivit nunna för att dämpa sin längtan efter Robin, på samma sätt som Robin under alla år längtat efter sin Marian. Det är kärleken dessa två emellan som står i centrum. En vid detta lag komplicerad önskan att få leva ihop, som under åratal förtvinats och slitits, under den tid de båda inte hört något från varandra. Det tar tid, men värmen de båda emellan infinner sig snart och då även Sheriffen blandar sig i leken igen börjar alla bitar falla på plats för Robin. En av filmens allra viktigaste och mest tilltalande ingredienser är den ironi som finns mellan Robin och Sheriffen. Båda vet var hans motståndare står, båda vet att de båda har vissa förpliktelser att följa och båda vet att de älskar det. Förvisso har Sheriffen levt ett bra liv i Robins frånvaro, men han kan inte låta bli att välkomna Robins återvändande. En joker i leken är Sir Ranulf, som inte delar Sheriffens respekt för Robin utan vill skicka ut sina mannar efter honom (på samma sätt som vi vet att Sheriffen gjort för många år sedan, och misslyckats). Han är perfekt för filmen, i synnerhet för att ännu mer visa denna films hållning men också för att skapa ett ännu skarpare hot. John Barry kallades in sent till produktionen, och var inte helt överens med regissör Richard Lester, men hans musik är helt rätt för filmen. Lättast att komma ihåg är hans utsökta kärlekstema, uppbackat av tungt militärtrummande till filmens tyngre scener. Hans insats är i det närmsta oklanderlig. Man kan enkelt konstatera att en del av filmens trovärdighet skall tillskrivas skådespelarna. Sean Connery gör ett av sina mest gripande porträtt någonsin, Audrey Hepburn (som här återvänder till vita duken efter nästan tio års frånvaro) är strålande som Marian och Robert Shaw skapar för andra gången en lysande antagonist för Connery. De tres skådespel är perfekt, och i mindre roller ser vi bland annat alltid storartade Denholm Elliott samt härlige Nicol Williamson som Little John. 
I stort är Robin and Marian underbar, men dess avslutande del är dramatik av det bästa slag. Lesters regi är här i absoluta toppklass, och med enorm fingertoppskänsla får han oss att förstå historiens karaktärer på ett imponerande sätt. Episoden tar sin början då Sheriffen och Sir Ranulf anländer med sina trupper till Sherwoodskogen. Samtidigt har Robin ännu en gång samlat ihop en styrka med män, som gömmer sig inne i skogen. Men Sheriffen och Ranulf gör inte misstaget att skicka in sina män i skogen för att dränkas i kärren, dödas av Robins skyttar eller tillfångatas, utan de slår istället läger några hundra meter från skogen. Dagar flyter förbi under vilka Robin och Sheriffen på avstånd kan begrunda varandra utan att se den andre. Båda vet vad som måste göras: Robin och Sheriffen måste mötas i en strid man mot man, utan andras inblandade. Med hjälp av sina män utrustas de båda äldre herrarna för strid och möts ute på fältet. I en sekvens av bländande foto, koreografi, skådespel och musik möts de båda männen. Robin är den svagare av de två, men lyckas segra. Han har dock sårats allvarligt. Robin, John och Marian flyr till klostret för att ge honom läkemedel, och den ödesdigra finalen tar sin början. Richard Lester, som tidigare regisserat två komiska filmer om De tre musketörerna samt två Beatles-filmer, kryddar dessutom filmen med små detaljer som inte får missas - håll t ex ögonen öppna för äpplen och deras utseenden, och översätt det till filmens handling. Det är svårt att tala riktigt varmt om den här filmen utan att försöka ge en bild av vad så många har svårt med i den, varför jag ska göra ett försök: Robin and Marian förväntas vara ett actionäventyr på liv och död precis som de flesta andra Robin Hood-filmer. Utan förutfattade meningar skulle annorlunda och bra filmer - t ex Robin and Marian - ha lättare att slå igenom. Robin and Marian lyser idag, mer än 25 år sedan den gick på bio, som en av Sean Connerys bästa filmer någonsin. Missar i filmen
De guldäpplen som syns i filmens slut lär inte ha funnits i England vid tiden då filmen utspelar sig.
Ingen egentlig miss, men kan fråga sig varför Sheriffen aldrig beordrade en rekognoscering av Sherwoodskogen under Robins mångåriga frånvaro. Trodde han vekrligen att Robin inte skulle återvända?
Filmen: 9/10 |
|