Outland (1981)
Operation Outland
Handling
Förkrossad upptäcker O'Neil hur gruvlägret inte alls är vad det verkar vara på utsidan. En gruvarbetare tar en prostituerad som gisslan och hotar henne med kniv, en annan beger sig ut i rymden utan tillräckligt med skydd och dör därav. O'Neil börjar forska i saker och ting, men får ingen hjälp från sina "medarbetare". Den enda som verkar bry sig är doktor Lazarus, och tillsammans upptäcker det att det dött flertalet gruvarbetare det senaste året. Det visar sig att gruvarbetarna får droger av gruvchefen, som ökar deras arbetskapacitet märkbart, men också gör dem galna efter en tids användande. Ensam står nu O'Neil mot resten, och till slut hyr gruvchefen in mördare för att döda honom. Filmen avslutas på bombastiskt sf-vis.
Förberedelser inför filmen och Filmens inspelning
Outland är baserad på den gamla västernfilmen High Noon, med Grace Kelly och
Gary Cooper, och har behållt den filmens grundförutsättningar. Regissör Peter Hyams skapade atmosfären i Outland tänkandes på västerns gamla flyktstäder och dagens oljeplattformar. Precis som i Alien ses här rymden som ett stort arbetsfält, och realismen var viktig för Hyams. Han ville skildra människors problem, och inte låta sig attraheras för mycket av tekniska prylar. "These things were built to do something, not to look good", sade Hyams.
Hyams skrev även filmens manus. Connery arbetade under inspelningen tillsammans med Hyams för att finputsa det.
Recension
Det är så jag känner att jag skulle vilja inleda denna recension. Visst har Outland grundförutsättningarna för en sf-film, men är det ändå inte fullt ut. Det är inte så att jag rackar ner på sf-filmer, men jag vill inte att denna film ska jämföras med tex Star Trek. De som älskar såna filmer älskar knappast Outland av den anledningen att de gillar sf. Och de som inte gillar sf ska inte söka sig bort från denna film. Nu var det sagt.
För mig var det en glädje att se, och upptäcka, Outland. Det fina med den är nämligen att
den är så ren, så kal och rakt på. Filmen inleds med förtexter utan musik, utan bara spännande
ljud i bakgrunden. Vidare får vi en suveränt filmad presentation av Con-Am 27, nu med bra musik
i bakgrunden. Vi känner att vi har transporterats bort, långt bort, till en avlägsen tid i en
helt annan värld. Man kan jämföra med Star Wars-filmerna, som alltid inleds med det
högljudda temat och den väntade storytexten. Det är bara det att i Outland fungerar det ännu bättre.
Och filmen igenom får vi känslan av att vi befinner oss bland omänskliga människor, som lever i en enda stor helveteshåla, och hur de förslavas av de som bestämmer. Skildringen av hur O'Neil upptäcker av de som döljs under ytan, och hur han motarbetas av alla, även de han vill hjälpa, är utmärkt.
I filmen figurerar inte så många kända skådespelare, men filmen har ändå tre välbekanta namn i filmvärlden, Connery, Hyams och Jerry Goldsmith. Detta är Goldsmiths andra score för en Conneryfilm(den första var The Wind and the Lion), och till den här filmen arbetar han med mörka låtar, utan att soundtracket blir speciellt tema-styrt. Filmen innehåller ingen jättemängd musik, och sett till andra soundtrack skrivna av Goldsmith är väl inte det till Outland något av de bättre, men i filmen fungerar det.
Läsaren har nu läst bla följande: Filmteamet ville inte lockas av att låta alltför kretsa alltför mycket av tekniken, samtidigt som jag skrivit att filmen inte är en utpräglad science fiction. Nu behöver jag alltså bara konstatera följande: Outland innehåller en härlig kontrast.
Handlingen är förlagd till rymden, och tekniken finns där. I filmen skickas det bildmeddelanden, kameror filmar överallt, arbetare tar droger med konstiga apparater, folk dör pga mystiska, snygga-på-film-orsaker, filmen avslutas med folk springandes omkring i rymddräkt samt stora explosioner.
Men, detta är inte vad som ställs i centrum. I grund och botten är det nämligen människor, människors värderingar och hur människor fungerar som står i centrum. En film om mänskliga varelser.
Att filmen är baserad på en västern kanske var betydande i just detta fall, att manuset är genomarbetat. Inte för att det spelar nån roll. Vi bedömer filmen utifrån vad den är, åtminstone oftast.
Och i denna film stöter vi på flera intressanta karaktärer. O'Neil förstås, dr Lazarus (Frances Sternhagen), Sheppard (Peter Boyle) och O'Neils poliskumpan Montone (James Sikking).
Dessa fyra är filmens nyckelkaraktärer, och samtliga är bra spelade. Connery är perfekt i rollen som O'Neil, och gör ett sargat porträtt av mannen. I filmen drivs O'Neil på ett nästan omänskligt sett vidare mot det onda, trots att hans familj lämnar honom och trots att han är helt ensam. Vi må ha sett tuffa poliser av detta slaget på film förut, men ändå inte. På samma sätt som Dirty Harry fortsätter O'Neil sin kamp, utan att han själv riktigt vet varför. Anledningen är dock att han kan se vad som är rätt och vad som är orätt. Till skillnad från Harry saknar däremot O'Neil en våldsam och sadistisk läggning, och gör enbart vad som krävs för att vinna. O'Neil besitter få av de klassiska egenskaperna hos filmhjälten.
Dr Lazarus är en karaktär av typisk Outland-karaktär. Inte speciellt duktig på sitt jobb, saknar motivation och intresse och är fientligt inställd till den nye polismannen. Skillnaden med henne är att hon är den enda som hjälper O'Neil, till slut. Sternhagen är tyvärr den enda av filmens skådespelare som ej är helgjuten i sin roll.
Sheppard är riktigt intressant, och bra spelad av Peter Boyle. Han utvekclas aldrig riktigt i filmen, men trots att han framstår som skurken i dramat är även han driven av andra människor, de riktigt höga skurkarna. Man vet inte riktigt var man har honom.
Montone är den kanske mest splittrade personen i hela filmen. Han verkar sjystast i poliskåren, samtidigt som han mottar lönecheckar av Sheppard för att blunda för de brott han begår. I filmen frågar han vid ett tillfälle O'Neil om denne vill att Montone ska gå, men O'Neil vägrar, med argumentet att det är Sheppard han vill åt. Men för sina misstag dödas Montone.
Tillsammans utgör dessa fyra en varsin del i filmens pussel, med O'Neil som länken emellan dem.
Det är inte ofta man skriver såhär, men i detta fall är det min vilja: Outland kunde gott ha fått en uppföjare. Det finns nämligen så mycket outforskat, så mycket man skulle vilja se mer av i originalet. (Och den enda)
Tänkbar handling:
Efter att ha vistats några år på Jorden känner O'Neil att han måste tillbaka ut i rymden, påtryckt av sina chefer. Han skickas till en avlägsen planet, och får anställning som polischef. Det går ganska smidigt, men plötsligt frå han en ledtråd, kontakt av något slag, som påminner honom om hans äventyr i första filmen. Efter att ha förhört nån småskurk, inser han att han kommit i kontakt med syndikatet som stod bakom drogerna i Outland. Sakta växer en bild fram, och vi, liksom O'Neil, lär oss om syndikatet, och hur det växt ut till ett gigantiskt företag, som tar över större och större delar av rymden. Han för fram sina framgångar till sina chefer, som avfärdar honom. Han lämnar sin stationering och lyckas infiltrera syndikatets mecka, en av Saturnus månar. Till slut når han toppen, och förevisas bla Sheppards skellett, som dödats för sin oduglighet. Under en lång spännande slutstrid dödar han skurkarna, en av dem kommer ihåg O'Neil från förra filmen. För att vinna tvingas dock O'Neil spränga hela stationen-och sig själv. Slut.
Detta manuskript är naturligtvis ganska dåligt-O'Neils karaktär är märkbart förändrad. Men själva
storyn duger väl...?Men tillbaka till själva filmen; Actionscener existerar i filmen, men har inte fått mycket utrymme. Jakten genom korridorerna, då O'Neil jagar en av skurkarna, är utmärkt, cool så det förslår. Slutstriden, mördarnas jakt på O'Neil och hans vinst är helt okej, och suveränt regisserad. Men i ärlighetens namn, lite mer action hade inte skadat. Filmens 105 minuter är ju inte farligt, nån liten fight mitt i filmen hade suttit på sin plats.
Outland har, helt utan anledning, blivit lätt bortglömd. Jag tycker: Se den. Studera den. Avnjut den.
Missar i filmen
I en scen pratar O'Neil med Sheppard samtidigt som denne spelar Virtual Reality-golf. En bit in
i scenen rullar O'Neil fram en golfboll med sin fot, vi får tom en närbild på detta. Bollen läggs
på en blå slagyta. Sen ska O'Neil gå, men då har bollen flyttat på sig, och Sheppard rullar fram
den till den blå ytan igen. Det kan inte vara en annan boll, för han har inte slagit ett slag.
Slutgiltiga betyg
Filmen: 8/10 Action: 5/10
Spänning: 9/10
Höjdpunkter:
Filmens introduktion
Korridorjakten
Startsidan News Biografi
Filmerna
Musiken Du!
on Connery © All text: Håkan Tallgren, 2000-2001. E-mail: dirty_tallgren@hotmail.com