Medicine Man (1992)
Medicinmannen

Handling

Doktor Robert Campbell har flytt civilisationen och bosatt sig i Amazonas regnskog, var han bedriver forskning, samtidigt som han fungerar som medicinman för en infödingsstam. Efter år utan att höra av sig till sitt forskningscenter skickar han plötsligt ett meddelande-han vill få en assistent. Anländer gör kvinnan dr Rae Crane. Campbell blir ursinnig, han ville definitivt han en man, han tom listat tre stycken. Men det visar sig att Rae är den nya chefen på forskningscentret, och hon har inget gott att säga om Campbell, som tvingas låta henne stanna. Han visar henne vad det är han kommit hittat: Botemedlet mot cancer. Men blomman som han använder finns bara där, ich regnskogen är på väg att skövlas ner. Samtidigt lyckas han inte producera nytt vaccin av de blommor han har.
Till slut upptäcker de att det inte är blomman som innehåller botemedlet, utan en insekt. Men de hinner inte bevisa det för arbetarna, som skövlar ner skogen. Och dödar insekterna.

Förberedelser inför filmen och Filmens inspelning

Sean Connery hade nu spelat biroller i två filmer i rad, dels den minimala rollen i Robin Hood-Prince of Thieves, dels rollen som Ramirez i uppföljaren till Highlander. Nu var det dags att göra en huvudroll igen. Och som alltid var Connery pigg på att vidga sina vyer, och ta sig an nya utmaningar.

Denna gång skulle utmaningen leda ut i regnskogen. Filmen regisserades av John McTiernan (The Hunt for Red October), som öven ligger bakom Arnold Scwartzenegger-filmen Predator.
Den filmen hade McTiernan filmat till största delen i Borneos regnskogar. Inför Medicine Man reste han tillbaka hit för att leta inspelningsplatser, bara för att upptäcka att skogen var borta, vilket ju är exakt huvudlektionen av filmen!

I stället fick filmen spelas in i Mexiko, vart brasilianska indianer importerades.

Filmen lär också vara känd under ett annat namn: The Last Days of Eden.

Recension

Medicine Man är en film man kan titta på ur flera vinklar. Mitt tips är, att den allra bästa vinkeln får du om du stänger av allt ljud utom musiken och sen sätter dig och tittar på filmen.
Nu är ju inte det möjligt för oss hemma-tittare, men man kan ju önska. Medicine Man är nämligen inspelad på det vackraste av platser, kombinerat med ett unikt foto av Donald McAlpine. Publiken serveras många bilder från höga platser, såsom Campbells och Raes tur uppe i träden och jakten på medicinmannen, vilka alla är utsökta. Men McAlpine använder sig också av intensiva, bra närbilder.

Musiken är, än en gång, skriven av Jerry Goldsmith, och soundtracket tillhör de mest vackra som någonsin skrivits. Men precis som filmen lurar det en seriös, mer intensiv ton i bakgrunden, och som alltid skapar Goldsmith ett så bra som det bara är möjligt understöd i form av musik till filmen.

Personligen har jag alltid haft svårt för dramakomedier. En anledning är säkert att det finns mycket få bra filmer i denna genre. Det är lätt att förstå varför, två i grunden så vitt skilda genres ska tillsammans kunna bilda en bra och säker film. Men det är då man behöver en riktigt kunnig och skicklig regissör. Visserligen behövs det alltid en bra regissör, men i såna här filmer är hans roll större än någonsin.

John McTiernan är en bra regissör. Förutom nämnda filmer ligger han även bakom Die Hard. Men det finns ett samband mellan alla hans bra tidigare filmer-antingen är de action eller thrillers. När McTiernan nu helt plötsligt ska mixa humor med dramatik blir det en helt annan sak. Och resultatet är inte helt lyckat.

Doktor Campbell och doktor Crane

Huvudproblemet i Medicine Man är nämligen att den inte klarar av två genres på en gång. Övergången blir för tydlig.

Inledningen av filmen är nämligen en orgie i mer eller mindre lyckade skämt, medans slutet är så dramatiskt och intensivt att vi nästan chockas. Man får nästan en smak av att regissören inte tycker filmen är så viktig som helhet, bara att han gått in med millimeterprecison på var scen för sig. Det fungerar inte.

Men naturligtvis är filmen underhållande. Dialogerna mellan Campbell och Rae är mycket välskrivna, så även Campbells förhållande till infödingarna. Följande dialog mellan doktorerna förtjänas att återupplivas:
Campbell: "It's only one fly in the serum. I can't reproduce it."
Rae: "What do you mean?"
Campbell: "None of the new samples work and I have very little of the original serum left. That's what I mean when I say I can't reproduce it."
Rae: "Wait a minute. I don't understand."
Campbell: "What don't you understand!? I found the cure for the fucking plague of the twentieth century and now I've lost it. Haven't you ever lost anything doctor Bronx? Your purse? Your car keys? Well, it's rather like that: Now you have it and now you don't."

Campbell, medicinmannen, slåss med medicinmannen

Campbell, medicinmannen, slåss med medicinmannen

När det gäller intrigen i filmen innehåller manuset däremot brister. Varför kontaktar inte Campbell och Rae sitt forskningscenter i stället för att argumentera mot vägbyggaren?
Turerna kring infödingsstammens verklige medicinman är svåra att hänga med i, liksom det där om Mocara, som kan vara svårt att få grepp om. Raes karaktär är dåligt skriven, och det märks att man enbart lagt ner sig på att studera Campbell, även om Rae berättar en del om sig själv.
Campbells fight med medicinmannen verkar mest finnas där för att det ska hända nåt intressant, eftersom historien kring den är lite mossig. Bla Mocara.

I filmen figurerar få skådespelare, och det är egentligen bara Sean Connery som Campbell och Lorraine Bracco som Rae som är värda att nämna.
Connery är lika bra som vanligt, och det är imponerande vad han kan få ut av en karaktär som Campbell. Connery gestaltar honom som en man med inre klyvningar.

Bracco finns det däremot inte mycket snällt att säga om. Inte i en enda recension jag läst av denna film har hon fått bra omdöme, och det är bara att instämma. Hon gör en sån där otroligt irriterande roll, som man ibland nästan går i linningen av. Hennes rollprestation är enformig och larvig, och att se en b-skådis som hon agera mot en högt aktad skådespelare som Sean Connery är nästan för mycket. De första scenerna hon har mot Connery är sannerligen inte roliga, i vilka Rae mest skriker om att hon vill ha "A meal and a bath", och utan respekt munhuggs med Campbell.
Det blir inte bättre senare i filmen, då Rae blir lätt drogad. Här går hennes skådespel långt, långt bort. Ibland är hon nära att sänka hela filmen.

Connery med inföding-vän

Man kanske ändå bör nämna alla de som gestaltar infödingar. Samtliga gör nämligen utmärkta roller, från den stora rollen Palala till minsta lilla biroll. Om inte annat så hjälper de defintivt till att skapa realism i filmen. Och det mår den bra av.

Delvis bärs Medicine Man enbart upp av Connery, med hjälp av Goldsmiths musik. Dessa båda herrar ska ha stort tack.
Men trots mycket klagande tycks det som att jag har en sorts förkärlek för den här filmen-jag är nämligen förtjust i den. Nyckeln är att inte ta så seriöst anspråk på filmen som den verkar vilja att vi ska. Dessutom har filmen en rysligt bra första halvtimme. Visserligen är inte Rae Crane mycket att hurra för, men förtexterna, klippningen, filmningen, Connery och scenerna uppe bland trädtopparna gör filmen helt klart sevärd.

Missar i filmen

I början av filmen, när Rae anländer till regnskogen, har hon på sig shorts. Vi ser henne aldrig byta om, varför vi utgår ifrån att hon har shorts på sig även när hon lägger sig för att sova. När hon vaknar är hon dessvärre klädd i byxor.

Slutgiltiga betyg

Filmen: 6/10
Spänning: 5/10
Höjdpunkter:

Rae anländer
Campbell visar Rae blomman, uppe i träden
Campbell räddar Rae under färden till den riktige medicinmannen

Medicine Man soundtrack