|
The Man Who Would Be King (1975)
Mannen som Ville Bli Kung En film från Allied Artists Cirka 130 minuter lång Regissör: John Huston Producent: John Foreman, Manus: John Huston och Gladys Hill, baserat på novellen av Rudyard Kipling Kompositör: Maurice Jarre Foto: Oswald Morris Klippning: Russell Lloyd Scenografi: Alexander Trauner 
Daniel Dravot: Sean Connery Peachy Carnehan: Michael Caine Rudyard Kipling: Christopher Plummer Billy Fish: Saeed Jaffrey Ootah: Doghmi Larbi Roxanne: Shakira Caine Kafu-Selim: Karroom Ben Bouh 
Minnesvärd dialog "I'm heartfully ashamed, for getting you killed instead of going home rich as you deserve, on account of me being so bleeding high and bloody mighty. Can you forgive me?" "That I can, and that I do, Danny!" -Daniel Dravot, Peachy Carnehan "Look at the size of this rubin!" "Here's a bigger one... Danny, we only have to fill our pockets and walk out of here to be millionaires. But if we take all of it - all - we'll become the richest man in England. The world!" -Daniel Dravot, Peachy Carnehan 
|
HandlingDe lyckas efter diverse strapatser ta sig dit, och tack vare en rad slumper tror befolkningen att Danny (Dravot) är en gud och släkt med Alexander Den Store, och att han kommit för att leda dem, bla i krig mot andra folk. Peachie och Danny bestämmer sig för att stanna över vintern, för att enklare kunna ta sig hem. De får då ta med sig så mycket skatter de vill, eftersom allt tillhör "Alexanders ättling". Men Danny börjar trivas i sin roll som kung/härskare, och meddelar den förargade Peachy att han tänker stanna kvar. Under en strid skadas dock Danny, och är bevisligen alltså inte odödlig, och vidare inte heller någon gud. Befolkningen dödar Danny, och Peachie flyr hem. Bakom kulissernaHuston hade fött tanken om filmen The Man Who Would Be King redan på 1950-talet. Då såg han Clark Gable och Humphrey Bogart i huvudrollerna. Bogart avled 1957, och då tänkte sig Huston istället filmen först med Richard Burton och Peter O'Toole, sedan med Burt Lancester och Kirk Douglas. På 70-talet var filmen fortfarande hög-aktuell för Huston, som erbjöd huvudrollerna till Paul Newman och Robert Redford. Newman tackade nej, och föreslog då Sean Connery och Michael Caine. Båda accepterade. 
Producent John Foreman överraskades glatt av all bakgrundsinformation
Huston arbetat fram långt tidigare, då historien planerats att filmas första gången, och
bestämde sig för att financiera äventyret. Det lär heller inte ha skadat att Connery och Caine
var positiva till att göra filmen. Man hade från början tänkt att ta de flesta bilderna i Afghanistan, men ändrade sig till Marocco. Här var värmen slående, och Connery drog sig från och till tillbaka till den minibuss (som han själv fört till inspelningsplatsen) han använde som omklädningsrum. Då man filmade en hel del avsides civilisationen fanns det lite att göra på kvällarna. Komiskt nog tittade Connery en kväll på reprisen av den gamla TV-serien The Untouchables, dubbad på arabiska! Denna serie skulle bli ännu viktigare för Connery ett tiotal år senare... Rollen som Roxanne hade Huston fortfarande inte tillsatt någon skådespelare när inspelningen började. Under en liten fest för filmteamet och skådespelarna tillfrågades Huston om han ännu hade tillsatt rollen, varpå han svarade nej. Samma kväll gav han dock rollen till Michael Caines fru, Shakira Caine, som var med på festen. Connery kunde vid ett tillfälle ha råkat riktigt illa ut; En dag då han var ute och körde bil ute i vad som i princip var ödemarker stoppades han av ett antal beväpnade rånare. Han uppmanades att ge dem hans pengar, då plötsligt en av männen kände igen honom. Varpå de försvann. Connery tog dock ingen större skada av detta, och då scenen då Danny faller från bron skulle spelas in utförde han sitt eget stuntarbete. Inspelningen av The Man Who Would Be King har av Connery beskrivits som en av de trevligaste under hela hans karriär. Däremot anlände stora problem efter filmens premiär - Allied Artists vägrade betala hela den procentuella andel av filmens vinst som skulle gå till Connery och Caine. Tillsammans stämde de filmbolaget, och fick sina pengar. Connery kunde inte låta bli att tillägga att han var "glad över att kunna säga att jag ruinerade dem" (filmbolaget), vilket han också gjorde: Allied Artists gick i konkurs kort tid därefter. |
Recension
Under en intervju sade Connery att The Man Who Would Be King "...is a film based on
friendship", vilket också stämmer till fullo. Allra först står manuset, som genast ställer relationen mellan Peachy och Danny som det mest centrala i historien, inte det faktum att de är två skurkar på väg att förstöra en gammal kultur. Inte heller ställs något så enkelt men användbart som att det är två män i jakt på äventyr i centrum - det är två män som älskar att umgås och som båda har stora drömmar. Under filmens inledning är det Peachy som är huvudfigur, även då Danny klivit in i handlingen. När männen sedan anländer till byn, växlar filmen, och börjar handlingen kretsa kring Danny. Sen dör Dravot, och Peachy får guida oss fram till filmens slut, då Danny, tack vare sin dödskalle, återigen tar över handlingen och är den som håller i den ända tills eftertexterna är över. Ett verk av mästerregissör Huston. Spelet mellan Connery och Caine fungerar utmärkt i filmen. Att äntligen få spela mot sin gamle vän Caine gav Conery en personlig glädje i filmskapandet han länge saknat, vilket märks i männens glittrande personkemi. Daniel Dravot är ingen roll som känns som klippt och skuren för Sean Connery, men här får han istället via sin enorma skådespelartalang visa att han kan spela i stort sett allt. I The Man Who Would Be King gör Connery en av sina mest beundransvärda rollprestationer någonsin. Hans agerande under scenen då Danny och Peachy upptäcker skattkammaren är, som Danny själv uttrycker det, "...priceless"! Sean har pekat ut The Man Who Would Be King som en av sina yppersta favoriter av sina egna filmer, och har i ett av sina hus ett kuddvar med trycket "The Man Who Would Be King 1975". 
Michael Caine är en bra skådespelare, som tyvärr medverkat i alldeles
för många skräpfilmer.
The Man Who Would Be King är troligen hans bästa film. Jag har aldrig varit
förtjust i hans eviga smilande, men i denna film gör han det bra, och hans röst är underbart
stämningsfull. Filmens exotiska platser tas väl om hand av kameran. Kafiristan ligger uppenbarligen mycket högt, och vackert. Filmens höjdpunkt är delen där Danny blivit kung över kafirerna, och agerar därefter. Scenen då han tvingas lösa tvister bland befolkningen är fint spelad och regisserad. Musiken, skriven av Maurice Jarre, är däremot sannerligen inte filmens höjdpunkt eller främsta vapen. Temat till filmen är i original inte ens skrivet av Jarre själv, utan kommer från en gammal irländsk sång, "The Moreen". Texten Danny och Peachy sjunger kommer dock inte från den sången, utan från "The Son of God goes fort to war". 
The Man Who Would Be King innehåller diverse religiösa
undertoner, visat i form av kafirernas tro på sin mäktiga gud. Filmen intar en
slags "mellan"-position, vad gäller religiösheten. Den visar upp ett antal religiösa tecken, men
säger aldrig att det måste vara så. De religiösa tecknen skulle lika gärna kunna vara något
påhittat av kafirerna själva. Ännu ett briljant drag. Den svenska versionen av filmen verkar vara klippt, för det finns bevisligen bilder på Danny då han i slow-motion faller ner från bron och tappar sin krona. Detta är inga fakta, men troligen var dessa bilder med åtminstone i UK-versionen av filmen. Det är också möjligt att ZTV (som jag spelade in filmen från) visade en special-klippt version. The Man Who Would Be King är en film med betydligt "more than meets the eye", så att säga. En äventyrsfilm från 1975 som handlar om två män som vill bli kungar i ett mystiskt land låter inte så intressant, kanske. Men The Man Who Would Be King är ibland ansedd som en av de bästa äventyrsfilmerna som någonsin gjorts, välförtjänt. Filmstilar blandas friskt, och resultatet är härligt. Peachy hävdar i slutet av filmen att Danny föll i över 30 minuter innan han slog i marken efter fallet från bron. Detta är inte möjligt i realiteten. Missar i filmen
När Danny har kommit till de höga prästerna, ger han bort sin pil som en gåva. Senare i filmen
har han plötsligt pilen i sin ägo igen.
Filmen: 8.5/10 |
|