Goldfinger soundtrack
Kompositör: John Barry
Recension
Detta medförde i vilket fall som helst att John Barry denna gång var tvungen att totalt bryta mönstret för den sorts musik han skapat till FRWL. Vilket han mycket framgångsrikt gjorde.
Inget av soundtracken till Bondserien är så färgat och inspirerat från sin egen titelmelodi som det till Goldfinger. På CD-utgåvans tio låtar hörs temat i inte mindre än sju av tio stycken.
Detta var extremt viktigt för filmen. Att till att börja med ha en oerhört bra och lätt igenkännbar låt som huvudtema och sedan återväcka tittarens minne för denna låt genom filmen är ett genidrag, och det fungerar fantastiskt bra.
Musiken från scenerna då Bond skuggar Goldfinger per bil i Schweiz finns med i det långa andra spåret på skivan, och i den efterföljande Oddjob's Pressing Engagement hörs temat i snabbare version. Det troligen mest kända instrumentala stycket i filmen spelas under flygartjejernas flygning över Fort Knox, som kraftfullt ackopanjerad av Barrys Dawn Raid at Fort Knox.
Det är nästan overkligt att tänka sig att Barry är ansvarig för både det mörka och tysta soundtracket till FRWL och det högljudda och ofta gladare till Goldfinger. Det är en enorm skillnad i stil, men inte nödvändigtvis någon större i klass.
Into Miami är ett härligt litet stycke i vilket Barry verkligen testar gränserna för vad som kanske låter "O-Bondskt". Mycket stämningsfullt.
Shirley Basseys pompösa tolkning av Barrys Goldfinger är en av de verkliga klassikerna i filmmusikhistorien. Ett av Bonds främsta kännetecken, och den mest ihågkomna Bondlåten.
Anthony Newley, en av författarna till texten i Goldfinger, sjöng i ett tidigt stadium in en egen tolkning av Goldfinger, en jazzig och något romantisk version. Får man gissa att den försvann ganska fort ur bilden då Bassey framförde sin tolkning?
Tyvärr är den utgåva som finns på CD endast en halvtimme lång. En annan LP-utgåva än den som CD:n baserades på var något längre, och innehöll fler spår, bl a den som hörs då Bond finner den guldmålade flickan och i scenen då Pussy möter sina flygtjejer ute på fältet. Den LP-utgåvan innehöll däremot inte den instrumentala Goldfinger-version som vi hittar i spår sju (finns inte med i filmen).
John Barry lär ha sagt att hans favorit bland sina egna Bond-soundtrack skall vara Goldfinger, men trots att jag inte håller med har skivan en given plats i filmmusikfantastens hylla.
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
