Goldfinger (1964)

Handling

Miljonären Auric Goldfinger misstänks vara guld-smugglare, och Bond får i uppdrag att upptäcka hur detta går till. Den hänsynslöse Goldfinger, som tidigare i filmen låtit döda en medarbetare som svikit honom genom att täcka hela hennes hud med guldfärg, visar sig så småningom ha större planer än bara guldsmuggling-med en radioaktiv bomb ska han bryta sig in i världens största guldreserv, Fort Knox i Kentucky, och där detonera den. På så sätt raserar han västvärldens ekonomi-kinesernas del av kakan-och hans egna guldtillgånar tiodubblas i värde.
Han stumme och starke medhjälpare Oddjob står som stöd till honom, liksom Pussy Galore och hennes flygcirkus.

Förberedelser inför filmen och Filmens inspelning

Nu hade man kommit till den tredje filmen i Bondserien. Terence Young, regissör för de båda tidigare Bondfilmerna, var först tänkt att regissera även Goldfinger. Men han förstod att en stor succé var på gång och krävde procent på intäkterna, något han inte fick. Guy Hamilton fick i stället ta över. Han skulle senare även regissera de tre första Bondfilmerna på 70-talet.

Scenografen Ken Adam byggde till en kostnad av 250.000 pund upp ett låtsas Fort Knox, och filmen innehåller alltså inga bilder inifrån den verkliga byggnaden. Adams Fort Knox hade guldstaplar där inne som var 12 meter höga, vilket skiljer sig från verkligheten, där man aldrig staplar guld högre än 75 cm, p g a vikt och transportproblem.
Men man måste verkligen berömma Ken Adam-hans version av Fort Knox är genial, och många har trott att det verkligen är det riktiga Fort Knox vi ser i filmen. Filmteamet mottog senare också ett brev från kvinnan som "styrde" Fort Knox, i vilket hon berömde filmens produktionsdesigner (Adam).

Cubby Broccoli var bekant med en viss överste Rushon, som hade stort inflytande bland de amerikanska myndigheterna. Det var han som såg till att Ken Adams team fick ta bilder utifrån byggnaden. Ständigt när de gjorde detta kunde en röst höras i högtalarna: "You are now trespassing".
I filmen kan Rushons namn läsas på skylten "Welcome to Fort Knox", under den texten.

I rollen som Goldfinger ser vi Gert Fröbe, vars tyska brytning var alldeles för stark, så han dubbades av Michael Collins. Men som alltid i Bondfilmerna är dubbningen utmärkt.

'Pussy Galore'-Honor Blackman

Som Goldfingers pilot Pussy Galore ser vi Honor Blackman, senare medverkande i flera musikaler, däribland Sound of Music. Hon har också gett ut en bok om självförsvar.
Ett tidigt problem var hennes karaktärs namn-Pussy Galore. För att censuren inte skulle kunna sätta stopp för namnet lät man namnet läcka ut långt innan filmen haft premiär. Intressant kan det kanske vara att veta att Pussy i Flemings bok är lesbisk, vilket man förstås ändrade till filmmanuset.

Inför filmen bjöds Blackman på en gratis flyglektion, något hon tyckte var så roligt att hon senare tog flygcertifikat.

Harold Sakata, eller Tosh Togo som han egentligen heter, spelade Goldfingers livvakt Oddjob. Sakata vann 1948 silvermedaljen i OS i tyndlyftning, vikten för lätt tungvikt. Han avled 1982, och var för evigt förknippad med Oddjob.

Recension

När Goldfinger hade premiär 1964 sprängde den allt i sin väg. Filmen blev en gigantisk succé, och satte mallen för dels i stort sett alla kommande Bondfilmer, men också för alla framtida actionfilmer. Publiken hade aldrig sett nåt liknande.

Sean i Fort Knox

Tyvärr utvecklades på senare år åsikten att Goldfinger är den bästa Bondfilmen, punkt slut, både hos filmrecensenter och Bondfans. Tack och lov börjar nu detta luckras upp en aning, åtminstone hos den yngre generationen Bondfans. Inte är det så att jag anser att folk inte får tycka att Goldfinger är den bästa Bondfilmen, men det är ju inte intressant när alla tycker lika, och att det inte går att jämföra den med någon annan.

I Goldfinger fann man mallen för kommande Bondfilmer. Receptet var lekfullt, actionpackat, otroligt, romantiskt och spännande. Producenternas paroll var "Sex och våld för hela familjen", och visst, Goldfinger var Bondfilmernas milstolpe, och riktigt avgörande för seriens framtid, men jag tycker inte att Goldfinger är någon av de allra bästa Bondfilmerna. Jag anser att en riktigt bra Bondfilm ska vara mycket tät och spännande, men de kraven uppfylls inte i Goldfinger. Den är lite för ljus och glad för att jag ska vara nöjd.
Filmen saknar t ex helt scener av thriller-typ, som ju kännetecknade Terence Youngs Bondfilmer.

Den är också ganska så annorlunda de första två Bondfilmerna, ljusare, men här introducerade man också den populära humorn, i alla fall det något positivt. Men resultatet blev mycket bättre i nästa film, Thunderball, när man tog vidare humorn men lät filmen vara mer mörk och spännande.

Oddjob halshugger statyn

Sean Connery är Bond, och är perfekt i rollen. Här har han anpassat sig till manuset och gör en lite lättsammare version av Bond än vanligt. Connery har vid något tillfälle sagt att han spelade Bond i de första två filmerna, men att han sedan gjorde Bond mer lik sig själv.

Den mest kända och näst bäste Bondskurken får vi i Goldfinger av Gert Fröbe. Han är verkligen iskall och hänsynslös i rollen, en ultimat Bondskurk.
Bondbrud denna gång är också perfekta Honor Blackman. I början av filmen är hon supertuff mot Bond, men sakta, sakta, mjukar han upp henne, och till slut blir hon "god". Hon är också nyckeln till att Bond att lyckas med sitt uppdrag.
Harold Sakata är legendarisk som Oddjob, och satte mallen för medhjälpare i kommande Bondfilmer. Scenen där han först halshugger en staty med sin stålbrättade hatt och sedan krossar en golfboll med händerna är klassisk.

Den klassiska inledningsscenen

Inledningsscenen i denna Bondfilm satte också mallen för de kommande Bondfilmerna, genom att vara en mini-Bondfilm i sig själv. På 60-talet bestod inledningsscenerna i stort sett av en romantisk scen och en fight. Den här börjar dessutom på ett oerhört Bondigt sätt: Bond kommer simmande under vatten med en plastanka på huvudet som kamouflage. Han stiger, iförd torrdräkt, upp ur vattnet och rycker av plastankan. Han slår ner en vakt och apterar sprängdeg i en skurk- byggnad(som sedan sprängs i luften). Sen tar han lugnt av sig våtdräkten, under vilken han visar sig ha på sig en vit smoking. Han sätter en ros i den och går iväg.
Pure Bond.

En av seriens allra bästa Felix Leiter är med, i gestaltning av Cec Linder.

Connerys klassiska Bond-blick

Actionscenerna fortsatte att utvecklas, här i form av biljakten med Bonds Aston Martin DB5. De avslutande stridsscenerna mellan de amerikanska soldaterna och kineserna inne i Fort Knox är också bra. Liknande slut skulle utpspelas i flertalet kommande Bondfilmer, däribland You Only Live Twice.

Förtexterna, designade av Trevor Bond är bra, och visas vid sidan av en guldmålad kvinna(efter en av filmens scener), på vilken bilder ur filmen hela tiden visas. Flickan i förtexterna är dock inte Shirley Eaton, som blev målad i filmen, utan Margaret Nolan, som spelar Bonds massös Dink.

Precis som vanligt är John Barrys musik en höjdpunkt. Hans musik till alla scener vid Fort Knox, bla den där tjejerna sprutar ut gasen, är oförglömlig, liksom titellåten med Shirley Bassey.

Regissör Guy Hamilton blev förstås en hjälte i och med denna film, och gör en bra insats. Alla hans Bondfilmer är fyllda med små fighter, här till exempel då Bond tar sig ut från sin cell genom att knocka en kines, och fighten mellan Bond och Oddjob inne i Fort Knox, som slutar med att Oddjob får det hett om öronen.
Mina tankar om Hamilton som Bond-regissör är delade: I Goldfinger gjorde han ett fantastiskt jobb, myntade till och med den eviga relationen mellan Bond och Q, som inte alls varit speciell i From Russia with Love.
Hamilton skapar också den rätta stämningen hela tiden, och hans regi i t ex golfscenerna är imponerande.
Men samtidigt vet man ju inte hur Terence Young hade låtit Goldfinger se ut. Bytet av regissör i denna film var på både gott och ont.

Filmens absolut skönaste scen är ändå laserstrålescenen:
Bond ligger fastspänd på ett bord med särade ben och Goldfinger står och tittar på. En laserstråle bränner sakta igenom bordet, och kommer närmare och närmare Bonds skrev. Efter en stunds pratande kommer ögonblicket:
"Do you expect me to talk?" "No, mr Bond, I expect you to die!"
Sånt folk kommer ihåg för evigt.

Som avslutning är denna film kort sagt en klassiker, och flera sådana scener har jag rabblat upp. Men den kommer inte i närheten av vare sig From Russia with Love eller Thunderball. Jag förstår de som tycker att Goldfinger är den bästa Bondfilmen, men eftersom jag själv föredrar de mer tuffare och spännande Bondfilmerna så går jag emot.

Missar i filmen

Att tempot är uppskruvat i filmen på biljakten vid Auric´s Factory är ganska uppenbart.

"Delta 9 Nervegas" blir det lite knepigt ikring. I scenen där Goldfinger förklarar om inbrottet i Fort Knox berättar han att att gasen börjar verka 15 minuter efter utspridiandet, men när sen gangstrarna "behandlas" med den faller de ihop direkt.
Något liknande inträffar vid Fort Knox: Direkt efter det att flygplanen sprutat ut gasen faller alla vakterna ihop. Goldfingers män verkar dock ha räknat med detta, eftersom de bara fortsätter som planerat.

När Bond och Leiters polare äntligen lyckas få stopp på bomben inne i Fort Knox stannar urverket på 007. Detta var en idé från Harry Saltzman, som tyckte det var roligare än att låta det stanna på 003, som det var tänkt från början. Därav Bonds felaktiga replik: "Three more ticks and mr Goldfinger would have hit the jackpot.", som man uppenbarligen glömde att ändra.

I scenerna på planet i slutet av filmen kan man se en man skymta förbi bakom Goldfinger, men som sedan bara försvinner. Detta lär ha varit en vakt till Goldfinger, som dock klippts bort ur sekvensen senare.

Efter golfpartiet kastar Oddjob sin hatt och halshugger en staty. Man ser då tydligt hatten fortsätta sin flygfärd efter att ha stött i statyn. Ett par sekunder senare ser man dock hatten ligga precis framför statyn.

Slutgiltiga betyg

Filmen: 9/10
Action: 8/10
Spänning: 6/10
Höjdpunkter:

Inledningsscenen
Biljakten
Goldfingers laser

Startsidan News Biografi Filmerna Musiken Du! on Connery