Diamonds Are Forever (1971)
Diamantfeber

Handling

På senare år har diamantsmugglingen ökat radikalt, men utan att diamanterna kommer ut på marknaden igen. Någon måste lagra dem, och Bond får förstås i uppdrag att finna denne. Hans spår för honom till Las Vegas, där han än en gång kommer i kontakt med Blofeld och SPECTRE. Med hjälp av diamanterna har de lyckats kontstruera en laser som får kärnvapen att självdetonera. Med hjälp av denna utpressar de de större länderna. SPECTRE uppträder som täckmantel bakom Willard Whytes gigantiska företag. I slutet lokaliserar man Blofeld och SPECTRE till en av Whytes oljeriggar, var slutstriden utkämpas.

Förberedelser inför filmen och Filmens inspelning

George Lazenby hade efterträtt Connery i rollen som Bond i On Her Majesty's Secret Service. Han ville inte ställa upp i rollen som Bond en gång till, varför man än en gång fick börja leta efter en ny Bond.

Valet föll till slut på den lagom kände John Gavin, medverkande i bland annat den välkända Hitchcook-filmen Psycho. Han hade även varit Bondkopia i två filmer om agent OSS 117. Eftersom man ville undvika samma utgång som med Lazenby, engångsinsats i Bondrollen, började man diskutera om ett flerfilmskontrakt som Bond, även om Gavin redan skrivit på för Diamonds Are Forever.

Men man visste att den enda person som garanterat skulle hjälpa filmen på traven var Sean Connery.
United Artists chef, David Picker, reste till London för att träffa honom. Hans erbjudande gav Connery en och en kvarts miljon dollar, plus tio tusen dollar för varje vecka filmandet drog över utsatt tid. Han skulle även få procent på intäkterna, något Connery tidigare begärt men nekats. Dessutom skulle United Artists finansiera inspelningen av två valfria filmer där Connery fick ha huvudrollen. (Av dessa två blev dock bara en film, The Offence el. Övergreppet på svenska, regisserad av Sidney Lumet, med Connery i huvudrollen.) Detta gage var det högsta en skådespelare dittills fått.

Inspelningen av Diamonds Are Forever skulle heller inte ta mer än 18 veckor, nästan än en månad kortare än för hans senaste Bondfilm, You Only Live Twice.

Connery accepterade, och donerade allt han fick till välgörande ändamål i Skottland. Gavin köptes loss av filmbolaget för 50.000 dollar.

Adios, Blofeld! Eller?

George Leech, som vi kommer ihåg även var med i slutstriden i You Only Live Twice, var stuntmannen som ersatte Putter Smith när Bond sätter eld och tar kål(bokstavligt talat) på dennes rollfigur, Mr Kidd. Leech skulle hoppa över relingen och landa på en brandsäker madrass, vilket han också gjorde. Men mannen som skulle släcka Leech väntade på att regissören skulle skrika "Cut!", och Leech hann brännskadas på händerna.

Leech var också inblandad i en annan stuntscen, denna gång utan att skadas. Det var han och stuntkoordinatorn Bob Simmons som ritade upp rörelseschemat för slagsmålet mellan Bond och Peter Franks i glashissen, och sedan dubblerade för Connery och Joe Robinson. Robinson, som spelade Franks, var judo-expert, men fick inte använda sina färdigheter enligt sitt försäkringsavtal.

Recension

Tidningen Bondage, på bilden Sean Connery och regissör Guy Hamilton

Efter att den förra Bondfilmen, On Her Majesty's Secret Service, inte riktigt fungerat hos publiken försökte man återuppliva mallen man hittade i Goldfinger igen. Regissören från den filmen, Guy Hamilton, fick också komma tillbaka.

Men det är väl lika bra att vi börjar med det negativa angående denna film, tyvärr en hel del. Till att börja med är ingen av filmens huvudrollsinnehavare förutom Connery speciellt bra. Charles Gray är den sämsta Blofeld dittills.(Max von Sydow i Never Say Never Again skulle sen vara ännu bedrövligligare) Gray såg vi i You Only Live Twice som Henderson, men som Blofeld är han inte bra. Han försöker framställa honom som helt belevad och snorkig, men tyvärr så tappade han den riktiga skurkaktigheten och hotet mot Bond nånstans på vägen.

Jill St. John briljerar inte direkt heller som Tiffany Case. Hon försöker uppträda med lite pondus och hårdhet, men är man ingen bra skådespelare framstår man mest som larvig, vilket är fallet här. Konstigt nog var Guy Hamilton mycket förtjust i henne, eftersom han under ett scentest hon gjorde för rollen som Pleny O'Toole istället lät henne få huvudrollen.

Norman Burton är en av de sämsta som spelat Felix Leiter, och Lana Wood är väl snarare fotomodell än skådespelerska. (Producenterna upptäckte henne också efter att ha sett henne just i Playboy.) I filmen är hon dubbad.

Tack och lov är Sean Connery än en gång fantastisk i huvudrollen. Hans lite trötta version av Bond i sin senaste Bondfilm är här helt bortblåst, och det märks att han har roligt i rollen.

Tyvärr så har man...kanske inte misslyckats, men inte gjort någon succé heller direkt i varken indledningsscenen eller slutstriden.
Inledningsscenen inleds perfekt, en stenhård Bond slänger en gubbe genom en glasvägg och sparkar honom sen på käften, slår till en annan gubbe, och stryper en flicka med hennes egen bikini(uppskattades inte av den svenska censuren).
Allt för att hitta Blofeld. Men när han sen hittar denne är slagsmålet med hans vakter alldeles för kort, precis som fighten mellan Bond och Blofeld. Fast sen blir det en liten uppryckning igen, när Bond kommenterar "Welcome to hell, Blofeld!" och sedan tittar till på Blofelds skrikande katt. Men ur actionsynpunkt ingen höjdare.

Till slutstriden hade man en mycket bra idé, helikoptrar attackerande en oljeplattform, men scenen blir lite stillastående. Det främsta felet är att Bond är alldeles för passiv under scenen, först så flyr han från sin "cell", och sedan så bara sitter han och leker med Blofeld.
Det hade varit mycket bättre om Bond tagit emot maskingeväret Tiffany räcker honom, i stället för att man bara gjorde en komisk scen av det. (Tiffany skjuter, och studsar av plattformen)

Bond spelar tärning med Plenty

Men precis som alla gamla Bondfilmer har också Diamonds Are Forever flera riktigt lyckade scener. De inne i The Whyte House är mycket bra.
Bonds entré är verkligen Bondig så det förslår, och Connery briljerar. För lite omväxlings skull spelar Bond här tärning, och inte kort. Mötet med Plenty O´Toole är klassiskt:

"Hi, I'm Plenty!" Bond kollar in "bagaget".
"But of course you are."
"Plenty O'Toole."
"Named after your father, perhaps?"

Scenerna inne i The Whyte House är mycket luxuösa, och musiken är perfekt.

Det är en hel del action i Diamonds Are Forever, och tempot är något högre än i Connerys tidiga Bondfilmer. Filmen innehåller flera slagsmål, av varierande kvalitét. Slagsmålet mellan Bond och Franks i glashissen är riktigt bra, samtidigt som slagsmålet mellan Bond och Bambi&Thumper mest är komiskt.
Filmen innehåller också två biljakter, den ene där Bond kör en månbil, den andre är en vanlig jakt i Las Vegas. Lägg märke till att Bond för en gångs skull inte har en specialutrustad bil, utan får klara sig tack vare sin egen skicklighet.

Intrycket av de båda lönnmördarna Mr Wint och Mr Kidd blir ganska blandat. Alla deras sadistiska kommentarer efter sitt mördande är härligt, som pågår filmen igenom. Det går ut på att den ene av dem börjar på ett gammalt ordspråk som passar in på hur de just mördat, som den andre sedan fyller i. Exempel: "If God wanted man to fly..." "...would have giving him wings, Mr Kidd.", efter att ha sprängt en helikopterresande man i luften med en insmugglad bomb.
Å andra sidan har man gjort dem till ett homosexuellt par, vilket rubbar den spänning och otäckhet man byggt upp bra omkring dem. I en scen talar Mr Kidd om för Mr Wint att han finner Tiffany "quite attractive...for a lady", vilket gör att han får hotfulla blcikar från Wint.
Nja...lite felslagen humor.

Det överlägset bästa i DAF är ändå John Barrys fantastiska musik. Detta ett av hans absolut bästa soundtrack. Titellåten med Shirley Bassey är den bästa av de vokala titellåtarna i Bondserien, och han använder sig av temat en hel i filmens soundtrack.

Charles Gray som Blofeld

I Flemings bok är det inte Blofeld som är skurk, utan Jack och Seraffimo Spang, ledare för diamantsmugglare. I filmen valde man att fortsätta Bonds eviga kamp mot SPECTRE, men jag måste säga att man faktiskt inte lyckats perfekt, eftersom Bonds relation till Blofeld är alldeles för hjärtlig-i OHMSS dödade ju nämligen Blofeld Bonds fru.

I boken finns heller ingen lasermissil med, detta lade man också till, för att stegra spänningen och göra filmen mer klassiskt Bondig- skurken gör något förbjudet, Bond sänds ut för att stoppa det och upptäcker att skurken har ännu större planer. Användes i nästan alla Bondfilmer, först på allvar i Goldfinger.

Denna films förtexter (som vanligt designade av Maurice Binder) är mycket speciella- Blofelds katt är nämligen med i dem, och smyger omkring med ett diamanthalsband på sig, precis som i filmen! Mycket elegant.
Här kan jag väl också nämna att Ken Adam ännu en gång gör ett perfekt jobb som produktions-designer. Exempel på hans idérikedom: I filmens originalmanus står det bara "Bond tittar på karta över Willard Whytes byggnader"(ungefärlig översättning) (i scenen uppe i The Whyte House) Här kom Adam på att man lika gärna kunde ha en karta under golvet, med byggnader till. Resultatet blev mycket snyggt.

DAF spelade in bra med pengar, främst tack vare Connery. Filmen slog faktiskt Hollywoods rekord i inspelade pengar på tre dagar.

Till slut så är det bara att konstatera att intrycken av denna film överlag är ganska blandade. Den tappar rejält på skådespelarsidan, förutom Connery. Sen drar det faktum att man än en gång bytt Blofeld ner betyget. Några av filmens actionscener är riktigt bra, andra är sämre.
Men de klassiska Bondarbetarna bakom kameran gör som vanligt ett bra jobb, och Bondfilmer är alltid ett nöje att titta på.

Missar i filmen

I Las Vegas kör Bond med sin Ford Mustang in i en gränd på två hjul. När han kommer ut ur den gör han det på det andra hjulparet. (En kort scen finns med där man ska tro att Bond tippar över bilen en gång till, inne i gränden, men den är förstås ditlagd i efterhand i ett dåligt försök att försöka dölja misstaget)
Egentligen hade man en tagning där bilen kom ut "rättvänd", men i bakgrunden stod det då publik och tittade på. Scenen fick göras om, och då kom misstaget.

När Bond är med M hos Sir Doanld repeterar denne ett långt utlägg när han pratar om diamantsmugglingen, helt i onödan.

Under Bonds fight med Bambi&Thumper kastats han i en pool och blir genomblöt. Han kliver upp ur den, fortfarande totalt våt. Ett par sekunder senare är han i stort sett helt torr, när han möter Whyte.

Bond fejkar sin röst, låtsas vara Bert Saxby och ringer till Blofeld, som säger åt honom att döda Willard Whyte. Bond reser dit, och även Saxby är där för att döda Whyte. Men hur kunde han veta nåt, det var ju Bond Blofeld gav uppdraget till egentligen?

Under månbilsjakten rullar det i en sekvens ett hjul från månbilen över skärmen. Men trots det har månbilen alla sina fyra hjul intakta i hela scenen. Var kommer hjulet ifrån?

På Slumber Inc. försöker ju Wint och Kidd kremera Bond. Plötsligt avbryts den spännande scenen av att Shady Tree lyfter på locket till kistan. Men hur kunde han det, kistan är ju inne i ugnen, och skulle de ha fört ut den borde väl Bond ha märkt något! Och hur kan Shady ta i den troligen glödheta kistan kan man ju också fråga sig.

Igen på Slumber Inc.: När Bond sett sin "bror" avslutat den sista resan, säger han något till Slumber, bl a "Amen". Men just när han säger ordet "Amen", rör sig inte hans mun.

Slutgiltiga betyg

Filmen: 8/10
Action: 7/10
Spänning: 6/10
Höjdpunkter:

Bonds slagsmål med Peter Franks
Scenerna i The Whyte House
Bond "skuggar" dr Metz i dennes bagage
Biljakten i Las Vegas