Efter examen i Härnösand -64 anmälde jag mitt intresse om en snar tjänst i någon av Johnsons båtar. Jag fick till svar att de inte hade behov för något folk. Jag anmälde mig på förmedlingen och fick samma eftermiddag erbjudande om 2:e maskinistjobb i Orientlinjens Timmerland. Vi gick på Nordafrika, Grekland och hamnar i östra Medelhavet utom Israel. Vi låg i Famagusta på Cypern när de första oroligheterna började bryta ut där och vi fick därför en del omdestineringar. Avmönstringen blev i Köpenhamn och jag kom en vecka för sent till ”Pinan”. Där hade redan många kompisar installerat sig och kommit till rätta, medan jag kom felriggad till frukost enligt en skrikig högbåtsman som kommit på fel plats i livet.
Sjökommenderingen blev som verkstads- och turbinrumsmaskinist på HMS Halland. Hallandstiden gav full steampraktik, så efter muck ville jag prova en steambåt för att slippa kannhalningar i hamnar runt världen. Jag blev erbjuden Saléns fruktjagare Antigua som 2:e . Det var meningen att hon skulle gå med fisk från Las Palmas till Japan men innan vi lämnat Göteborg blev det nya mål. En av motorbåtarna på Chicitatraden hade havererat och vi skulle avlösa dem. Vi gick som en spårvagn mellan New York och San Francisco via Panama-kanlen med lastning i Mellanamerika. På det spåret var jag med i nästan ett och ett halvt år. Det var en fin båt och en härlig trad. Avmönstring i New York och en veckas vistelse där och sedan hem för några månaders semester. Efter drygt en månad ville Saléns ha mig till en turbintanker på Japan. Jag tackade nej, än var pengarna inte slut. En gammal sjöbjörn hade sagt mig: Om du tänker gå iland gör det innan du mönstrar chief. Sagt och gjort, jag började elda varmluftspannor i en testanläggning i Sollentuna. Där blev jag i två år, därefter två år hos en firma i Solna som tillverkade reglerutrustning för värmecentraler.
På våren 1971 blev jag kontaktad av en
kompis
som varit chief i Antigua samtidigt som jag var där. Han hade
startat
en firma som servade båtar i Skandinavien med
pannvattenkemikalier
och dricksvattenutrustning m.m. Han hade även upptäck att
motorbåtar
med fel på turboluftkylare måste reducera farten med flera
knop. Affärsidén var att tillverka piratkylare med
kort
leveranstid. Mitt jobb blev att mäta, beräkna och
dimensionera
passande kylare. Mellan -71 och -76 for jag runt till hamnar och varv i
Europa och besiktade
turbokylare. Det blev åtskilliga resdagar. 1971
träffade jag min Inger och 1972 föddes vår son. Jobbet
var slitsamt och 1976 märktes tydligt att shipping var på
tillbakagång
i Europa.
Jag och Inger bestämde oss för att
göra
något helt annat på en ny plats, helst norr ut i landet.
Inger
är lärare och kunde få jobb var som helst. Det blev
Åsele
i södra Lappland, där jag jobbade 3 år som
verkstadschef
på en verkstad som tillverkade bilsläp. På våren
1979 blev jag erbjuden jobbet som platschef för Samhalls
anläggning
i Vilhelmina. Jag nappade och blev därmed Vilhelminabo. 1993
omorganiserade
Samhall och ändrade verksamheten helt här. Jag och två
kolleger förstod att i den nya organisationen skulle vi inte
få
plats. Vi lånade
pengar och startade upp en liten verkstadsrörelse
med tillverkning av städvagnar som huvudspår. Vi har
överlevt
hittills trots en del svårigheter. En av erfarenheterna
från
tiden till sjöss, som varit till nytta, är att man klarar det
mesta, om man bara spänner sig.
Jag är fortfarande fascinerad av hav och båtar, helst med ånga. När jag är på resa försöker jag ofta få tid över för ett hamnbesök och en sjötur. Jag ser fram emot att få träffa er alla Annies pojkar av årgång -61 och få höra några salta historier.
På snart återseende
Vilhelmina i april 2002
Blomman
Till
Hans Blomstrands bildgalleri 1
Till
Hans Blomstrands bildgalleri 2
Skicka ett mejl
till Blomman
Tillbaka
till: "Annie Johnsons 14 pojkar"