På kryss i Blekinges skärgård

Del 1



S/Y Varuna drejar bi i stiltjen för lunch på Hanöbukten.

Citatet:
»Aftonen före seglingen dracks några glas punsch och sjöngs överljutt av koralen Ave(?). Alla längtade efter avresa och bibehållande väder nordost. Tisdagen den 13 sept kl 3 på morgonen purras: 'Reis, reis upp!, alle man på däck!' Kl 4 färdig till avsegling under gynnande vind.«

Ur skeppsläkare Pehr Fredrik Apelqvists dagbok från H. M. Corvett Najadens expedition från Karlskrona till Sydamerika 1842

* * * * *

"Alle man på däck!"

N55°30,8' E14°20,9'

Kalla mig landkrabba. Jag hade aldrig satt min fot på en segelbåt innan vi mönstrade på S/Y Varuna i Brantevik. Nu sitter jag vid stormasten på det som en vecka framåt ska fungera som vårt flytande hem och gungande redaktion. Tillsammans ska vi - Rolf Olsson, skeppare, båtägare och fotograf, Claes Nordenstam, seglare och redigerare samt undertecknad, Karl G Jönsson, landkrabba och reporter, utforska den blekingska skärgården med start på Hanö. I besättningen ingår rutinerade seglaren Marie Lindström, nybörjaren Eva Jönsson, boxertiken Samantha samt nymfparakiterna Sixten Burman, Olle och Chico som alla är sjövana.



Båtbyggaren och norrmannen Colin Archer.

Huvudpersonen är trots allt S/Y Varuna, en ketchriggad och bukig Colin Archer, en nära tolv meter lång och mer än fyra meter bred modern kopia av de berömda norska seglande sjöräddningsbåtarna som konstruerades på 1890-talet. Den gången gällde det att rädda nödställda fiskare i små öppna båtar på den stormiga Atlanten. Idag är de robusta Colin Archerbåtarna populära nöjesbåtar som klarar alla vatten och alla väder och med sitt traditionella utseende väcker uppmärksamhet i varje hamn. Att Varuna är ketchriggad innebär bland annat att hon har två master, varav stormasten står främst.



Såsom i en spegel.

Kvart över nio på morgonen går vi för maskin ur hamninloppet, drar upp fendrarna och stuvar dem under däck. Vi går norrut under ett tunt molntäcke och ser Branteviks kaptensgårdar sakta blekna bort. Hela förmiddagen råder stiltje, men vid middagstid sätter vi segel samtidigt som Stenshuvud försvinner i diset. Den lilla klyvaren längst förut, sedan focken, storseglet och mesanseglet längst akterut. Varunas segelarea är större än lägenheten därhemma; 122 kvadratmeter har respekt med sig. Riggen påminner också mera om något man sett i en gammal äventyrsfilm än om en modern plastbåts lätthanterliga segel.

Marie Lindström visar och berättar vad de olika fallen och skoten heter, vart de ska hän och hur de ska göras fast. Inga lösa tampar på däck, alla ändar ska kvajlas (läggas i en ring) och hängas upp på de naglar där fallen är fastgjorda. Ordning och reda ombord!

- Är det vackert så fungerar det, säger Marie.



Skepparen själv på väg ner från mesanmastens topp.

Trots allt lyckas vi köra fast fallet till mesanseglet och Rolf Olsson tvingas klättra upp för att ta loss hindret - den svenska flaggan. Just nu är mesanseglet viktigare; nationalister kan vi vara en annan dag.

Klockan två bryter solen nästan igenom och vi äter lunch i sittbrunnen: en sallad på pasta, sallad, bönor, hårdkokta ägg och mycket mer. Soldiset består och vinden är fortfarande frånvarande. Maskinen får fortsätta att arbeta med lite hjälp från seglen.

Vi kunde lika gärna ha varit mitt ute på ett stort hav; horisonten tonar i alla väderstreck ut i ett grått dis och man ser knappt var havet och himlen möts. Ett par kustfraktare och enstaka segelbåtar dyker upp ur diset och försvinner igen. En stilla dyning gungar Varuna och själv är jag glad inte bara för resan utan också för sjösjukeplåstret bakom örat.



N55°51,1’ E14°40,4’. Claes Nordenstam kastar en flaskpost i havet utanför Simrishamn.


Klockan är ungefär fem på eftermiddagen när Claes Nordenstam ropar Land i sikte! Listerlandet stiger fram ur diset, och längre österut målet för vår färd: Hanö!




Colin Archer ketchen S/Y Varuna.


Text: Karl G Jönsson
Foto: Rolf Olsson

På drift i Blekinges skärgård del 2
Tillbaka till S/Y Varuna

20090830