Månadens bild

Det är lördagen den 31 oktober 1981. Intill Torumskär i den sydliga delen av Gåsefjärden i östra Blekinge står den ryska ubåten U 137 sedan i tisdags kväll, väl uppkörd med stäven på grynnorna. Ubåten har en svag slagsida åt babord. På samma sida, framme vid ubåtens förskepp ligger en kustbevakningsjakt förtöjd. Uppe i ubåtens torn står ubåtens befälhavare, den officer som har ansvaret för den politiska skolningen av besättningen samt ytterligare några besättningsmän, beväpnade med automatkarbiner. Den ryska marinflaggan i vitt, blått och rött fullbordar bilden. Om man tittar riktigt noga kan man dessutom i terrängen uppe på skäret skymta kamouflagemålade, stridslystna svenska kustjägare i eldställning med sina skarpladdade automatvapen riktade mot ubåtstornet.

Hela världens uppmärksamhet riktas nu mot den lilla örlogsstaden Karlskrona och dramat som utspelas i skärgården här. Världspressen har hunnit samlas. Journalister, men endast de med svenskt medborgarskap, bjuds varje dag på en skärgårdstur ut till Gåsefjärden med en av kustartilleriets landstigningsbåtar. Ubåten ligger nämligen inom ett skyddsområde och dessutom mitt i den fasta minering som ska skydda inseglingen till Gåsefjärden mot fientligt intrång i ofärdstider. Hit har inga utlänningar tillträde.

Den svenska flottan har nu hunnit skrapa ihop ett gäng farkoster av olika slag för att förhindra att ryska fartyg, som ligger intill territorialvattengränsen, ska gå in och bärga sin ubåt. Röjdykarna från första röjdykardivisionen i Skredsvik under ledning av kapten Kent Pejdell, som i måndags sprängde gammal ammunition som hittats i vraket efter det tyska marinfartyget Vorpost 704 som förliste den 30 december 1939 i en häftig vinterstorm utanför Gislöv, ligger ankrade med sin f.d. minsvepare ett 50-tal meter sydväst om ubåtens akter. Man sjösätter sin nya undervattensrobot Sjöugglan för att i lönndom försöka spionera på ubåtens undervattensskrov och lyckas manövrera den ända fram till ubåtens midskepp innan ryssarna i ubåtstornet avslöjar tilltaget och börjar vifta med handgranater. De har upptäckt den orangefärgade kabeln i vattnet som Sjöugglan styrs med.

Hur i herrans namn kunde ubåten komma så fel? Att gå på grund klarar väl de flesta sjömän. Men att gå på grund i dessa farvatten med den enorma precision som krävs för att hamna just här, en kulen afton i slutet av oktober, i mörker och dålig sikt, kräver faktiskt sin man. Denne man, som nu är på god väg att bli odödlig, heter Piotr Gusjin, kapten av 3:e grad och det är han som är fartygschef ombord i U137.  Gusjin måste vara den mest underskattade ubåtschefen i världshistorien. Han har ju lyckats med bedriften att utan att bli upptäckt ta in den 76 m långa, 6 meter breda och 4,5 djupa ubåten i mörker och dis på svenskt territorialvatten, mitt framför näsan på både spanande helikoptrar, ytfartyg och det allra vassaste den svenska flottan har just nu, nämligen ubåten Näcken, just den här kvällen när svenskarna testar sin allra hemligaste ubåtsjakttorped utanför öarna. Om det inte hade varit för den här förargliga grundstötningen. Hur kunde det gå så fel i slutändan?

Men vad är det för några vitmålade betongklossar man kan se på bilden och som står där uppe på Torumskär precis i linje med ubåtens akter?  Kan det vara så att de bildar en enslinje i den militära farled som leder in mot Gåsefjärden? Kan det vara så att kapten Gusjin tagit sin ubåt till ytläge strax utanför de yttersta skären och styrt in i enslinjen på Torumskär, vars vitmålade betongklossar han nu tydligt kan observera i sin bildförstärkare? Han närmar sig Flisan, blåser dyktankarna vid västpricken som står här för att gå klar över 6-metersgrundet vid Handskarna. Han passerar Danaflöt om babord och enslinjen leder honom vidare mellan Bökeskär om babord och Flaggskär om styrbord. Nu ligger den svåraste delen av inseglingen bakom U137, nu ska kapten av 3:e graden Piotr Gusjin bara med en babordsgir fånga upp nästa par ensmärken som står på Flaggskär, för att komma in i Gåsefjärdens inre del. Det är nu det går snett. De båda vitmålade trianglarna i trä som Gusjun ska ta ens i aktern står så ovanligt långt ifrån varandra att det är lätt att  missa ögonblicket då man måste starta giren. Och giren måste han sätta an innan han kommer till denna linje. Gusjin passerar enslinjen från Flaggskär, girar för sent och grundstötningen är ett faktum.

Men vad hade han över huvud taget att göra här inne? Och varför fanns två stålband monterade som gick ner under kölen och upp på andra sidan på hans ubåt i höjd med tornet? Vad kunde man fästa där? Minor? Miniubåtar? Var det någon som efteråt räknade de fast förankrade bottenminor som ingick i minspärren just här? Varför fanns spår i sandbotten efter en ubåtsköl på 20 meters djup innanför Dynaflöt, ungefär 1.000 meter i sydvästlig riktning från Torumskär? Vilken ubåt kan ha legat här i lugn och ro, väl dold för nyfikna blickar på vattenytan? Varför myntade Ubåtsskyddskommisionen uttrycken "moderubåt" och "miniubåt" ett och ett halvt år senare? Varför letade marinen efter miniubåtar och grodmän i Karlskronabassängen i februari/mars 1984? Och vad var det för undervattensprängningar som marinen i augusti/september samma år ägnade sig åt i den 18 meter djupa undervattensravin som kallas för Trefoten strax norr om Tjurkö och som sträcker sig mot Pottneholmen? Vad kunde dölja sig där nere i djupet, väl skyddat från hydrofonernas sökande pulser av ett termoskikt som tidvis lägger sig som en våt filt över den här ravinen?

Än idag träter marina experter om den verkliga anledningen till inträngningen och grundstötningen i Gåsefjärden 1981. Det behöver de inte göra längre. Den som ändå tvivlar på om inträngningen var avsiktlig eller ej kan ju alltid prova att segla in i Gåsefjärden. Enslinjerna på Torumskär och på Flaggskär finns där fortfarande, till hjälp för den navigatör som vet hur han ska använda dem.

Till nästa Månadens bild
Till förra Månadens bild
Tillbaka till Colin Archer ketchen S/Y Varuna
©Rolf Olsson 2008-09-20