Trafiken till Rostock inleds

År 1990 blev det en kraftig ökning av passagerarantalet på färjorna. Anledningen var att Östtyskland, DDR, hade kollapsat och gränserna äntligen blivit öppna för befolkningen. Detta utnyttjade man till hundra procent. Många östtyskars första resa till väst gick till Trelleborg, där gator och affärer vimlade av tysktalande. Men nyfikenheten gick över och trafiken blev normal igen.
1991 överfördes Trelleborg-Sassnitzleden till SweFerry i och med att all färjetrafik inom SJ-koncernen samordnades dit. Trafiken på linjen bedrivs sedan 1993 i samarbete med DFO, Deutsche Fährgesellschaft Ostsee, som är den tyska järnvägens bolag för färjetrafik. DFO tog hand om alla tyska färjor i östersjötrafik. Det vill säga Puttgarden-Rödby, Warnemünde-Gedser och Sassnitz-Trelleborg. 1 januari 1997 ändrade den svenska delen sitt namn till Scandlines Hansa.
 

För liten båt till Rostock

Man riktade blicken mot Rostock, där Autobahn till Berlin börjar just i hamnen. En trailerbåt, som döptes till "Saga Skåne", köptes för ändamålet och i augusti 1990 kom den i trafik. Fartyget hade emellertid för liten kapacitet och dessutom var det besvärligt med lastning och lossning i Rostock. Leden lades ner redan i april 1991 och "Saga Skåne" såldes till Italien.
Men planerna togs upp på nytt. Den här gången blev det ett omsorgsfullt förarbete. I Rostock byggdes ett färjeläge för spårbunden trafik. "Götaland" skickades till Öresundsvarvet i Landskrona och förlängdes 33,6 meter. Även "Rostock" byggdes om. Båda färjorna inledde i juni 1994 trafiken Trelleborg-Rostock. Samtidigt ändrades namnet TS-Line till Hansa Ferry. Rostockleden visade sig vara ett lyckokast, trafiken ökade snabbt.

 

Två storfärjor

Därför beslöt DFO och SweFerry att bygga var sin storfärja. Den tyska färjan "Mecklenburg-Vorpommern" för max. 900 passagerare kom i trafik i december 1996. Den svenska färjan med kapacitet för drygt 3 km fordon och järnvägsvagnar och 600 passagerare levereras hösten 1997.
De två storfärjorna till Rostock kräver ett större färjeläge. Det yttre färjeläget i Trelleborg byggdes därför om under 1996 för att passa de nya färjorna.
 

Från Sassnitz till Mukran

Sassnitz hamn har blivit för liten för färjetrafiken. Det är speciellt tågtrafiken, som har det besvärligt. Till detta kommer den branta backen upp till Sassnitz station. En backe, som funnits i 100 år och som kräver mycket av loken.
Därför flyttas trafiken i januari 1998 över till Mukran några kilometer längre österut. Där, i Prorer Wieck, hade DDR 1982 börjat bygga en färjehamn för trafik mellan DDR och Sovjetunionen. Färjetrafiken med sex bredspårsgodsfärjor startade den 2 oktober 1986 och färjorna trafikerade sträckan Mukran-Klaipeda i nuvarande Litauen.
Från början fanns det två färjelägen, men man bygger ytterligare lägen för den ökande trafiken. 72 km spår finns det på godsbangården, både bred- och normalspår. Det bör räcka länge. Trafiken till Klaipeda är i dag av mindre omfattning. Även färjetrafik till Bornholm utgår från Mukran.