Hej allesammans här kommer några rader från mina upplevelser runt tjänstehunds SM.Hela den här historien började redan i Maj. Närke distrikt skulle ha DM för
bevakningshundar. Vinnare samt tvåan är direkt kvalificerade till SM 2003.
Jag anmälde mig för att bli en erfarenhet rikare, och även om jag gått på moln allt sedan den dagen andra platsen var min, hade jag innan inga som helst
förhoppningar på att kvala in i år, siktet var inställt på nästa år.
Efter en mycket strulig tävling med figgar som inte är på alerten, och tre patrullstigar senare med en hund som i ren uttråkning vänder ryggen till när skotten
skjuts står vi nu där med en andra plats….vad blir då första tanken??? Panik, vi är inte redo för detta jag behöver hjälp! Fler än en hade roligt åt dessa hysteriska attacker från mig, men Chili tog det med ro.
När jag
väl kvalat så kändes det som det var långt fram till SM och det var det ju de första två månaderna men vart tog de sista vägen? Har väl aldrig undrat så och var jag dåligt förberedd till DM så var det inget mot vad det blev nu. Det
var inte mycket som gick rätt i våra förberedelser. Allt från sjuk hund, till sjuk matte. 5,4,3,2, 1 dag kvar och dags att ge sig av.
Fredagen den19 september började denna helg. Samling för veterinärbesiktning, samt
inmarsch och invigning i centrala Varberg. Efter paraden var det samling för lottdragning och vad drar jag? Startnr. 13. Nu är jag inte speciellt vidskeplig men vid det här laget letade jag onda eller goda tecken i allt jag såg.
Tävlingsdag.
Min lott hade gett mig en start med lydnad. Jag skulle infinna mig på lydnadsplanen kl.08.30. Jag anländer till klubben 07.40 rastar min hund och går sedan upp till planen ca 08.00 och då
säger alla i kör, vad har du för start nummer? 13, ja ha då skall du in NU. Döm om min förvåning, går ner på plan och kör. Vi gör en skaplig lydnad och jag känner mig nöjd. Stegen avstår vi ifrån.
Nu är det
väntan, ju längre tiden lider och allt eftersom man ser resultaten kommer upp börjar man inse att en bra patrullstig = topp placering för tillfället, när jag går ut, har det gått tio hundar och endast tre har klarat minimum poängen
. Vi får klartecken på att gå in till starten på stigen och Chili gör den ena topp markeringen efter den andra och avslutar precis innan start med att nästan dra om kull mig. Det känns lovande tycker jag och nu BÖRJAR
PATRULLSTIGEN. Nu har vi jobbat bra tycker chili och promenerar 500 meter och tycker att jag är mest korkad som går ner i lågställning. Domaren som sett oss på DM frågar om jag var nervös och tröstar mig med att detta var ju bara
min andra tävling i bevakning. Nu känns det ju lite tufft inför morgondagen då man vet att man redan nu slåss om placeringarna efter alla som klarat stigen.
Bara att ta nya tag, tidigt upp då dagen började med spår och jag skall infinna mig vid klubbstugan kl 07.15.
Väl framme vid spåret börjar vi vår cykling och sedan är det dags för påsläpp. Chili tar stigen bra, luktar
på spåret men fortsätter, jag har mina aningar men går efter och mycket riktigt. Vi får vända och nu tar hon upp spåret jätte bra för att spåra ca 5-10 m. och sedan vika av(detta vet ju inte jag just nu) Domaren beordrar halt och
vi sitter våra fem minuter bra för att sedan bli tillbaka ropad. Nu fattar jag inget…. Domaren visar mig vart spåret går och det bär iväg. Spår, spår spår och första apport, jag blir jätte glad och när jag hittar den vet jag varför
vi har haft fast bevakning där vi har, hon håller första apporten på vind, apporten ligger på nästa kulle med vinden i mot oss. Vi fortsätter och jag misstänker att något är galet, Nu är vi nästan framme vid vägen vi kom från
och mycket riktigt, här tror vi att vi är ute och spårar samtidigt tittar vi nu på vår tävlingskollega som just börjat patrullera och tack vare oss nu har en väldigt bra ljud markering. Vi letar nu vidare, då min erfarenhet av att
hitta ett tappat spår sedan tidigare är noll tar jag kanske inte de mest taktiska besluten nu när jag är lite stressad. Tick, tack, tiden går. Men sen tänkte jag för mig själv, Jag kanske bara kommer till SM en gång och då tänker
jag inte ge mig utan först när vi spricker på tid så är vi borta och vimsar vidare en stund. Mitt i detta snurrande får min älskade hund upp ett spår, och att det är rätt är jag säker på när man ser Chilis lycka över sitt fynd.
Nu vet jag att tiden är knapp, men skam den som ger sig. Vi springer tänker jag . Sagt och gjort i språng fortsätter vi nu vårat spår och Chili är ju för go, tänk er tanken med en svart hund som är så glad över att få spåra
springande med en matte som efter ca100-200 m. inser att hon nog inte är så vältränad. Men vad gör man inte. Chili dyker ner på första apporten i språng och vi kämpar vidare. Vid apport tre är jag så trött men nu skulle jag aldrig
ge upp. Innan vi hittar sista apporten står jag och ulkar av utmattning och min mottagare har hört mig ett bra tag. En språng marsch på 600 m. i full utrustning och skogsterräng det var nog mer än vad jag var van vid.
Nu
återstår en lång väntan för att se om vi i huvudtaget fått några poäng. Har vi fått något för upptaget? Har vi fått något för spåret? Han vi in i tid? Många frågor lång väntan.
Uppletande. Här har vi inga speciella föeväntningar.
Efter spåret misstänker jag att Chili bränt massa energi, detta visar sig vara riktigt.
Jobbet blir halvhjärtat med ett dåligt resultat. Nu vet vi att det mesta gått dåligt och att spåret avgör om vi kommit sist eller
nästan sist. Inte mycket att hurra över. Men desto roligare är ju att min kollega från Närke Marti Keskinen går och vinner, så en på topp och en i bott…..
Sammanfattningsvis, vad har jag lärt mig?
Massor….
Att min hund spårar utmärkt, med tydliga markeringar springande, även metall
föremål.
Att inte ens domarna vet hur de skall lösa alla problem.
Att jag kunde ha lämnat nerverna hemma, de gjorde ändå ingen nytta.
Efter detta kan jag bara konstatera att jag har haft jätte kul och att vårat mål blir
att komma tillbaka. Vi vet ju att vi kan så mycket mer.
Men detta kommer att vara ett minne för livet även om resultatet inte blev vad vi hoppats på.
Hälsningar
den gröne (Jhonna Maria)
och den svarte (Chili, Korad, Tjh, Such, LP1 Corallrevets Black Bush)
