International Criminal Court, ICC (1945...2005)

Den 11 april 2002 hade sammanlagt 139 länder signerat Rom-stadgan, och av dessa hade 66 även ratificerat den. I och med att mer än 60 stater ratificerat så existerar nu ICC, fr.o.m. 1 juli 2002. Processen att ratificera Rom-stadgan fortsätter - vid årsskiftet 2002/2003 hade sammanlagt 87, vid årsskiftet 2003/2004 sammanlagt 92, och vid årsskiftet 2004/2005 hade sammanlagt 97 stater ratificerat.

I februari 2003 utsågs bland 55 kandidater ICCs domare: 11 män och 7 kvinnor, alla med juridisk bakgrund i straffrätt eller internationell rätt. I april 2003 valdes Luis Moreno Ocampo (Argentina) till åklagare vid ICC.

Historik

1946 etablerades den internationella domstolen i Haag (International Court of Justice, ICJ) som en del av FN-systemet. Den utgjorde en slags fortsättning på den tidigare Haag-domstolen, som etablerades av Nationernas Förbund, (Permanent Court of International Justice, 1922-1946). Inför ICJ, liksom dess föregångare, kan endast konflikter mellan stater behandlas - individer kan inte dras inför ICJ.

För att döma individer för "internationella brott" (typ krigsförbrytelser) har sedan 1945 upprättats ett antal tillfälliga tribunaler, den senaste 1995. Men tidigt insågs behovet av en permanent internationell kriminaldomstol (International Criminal Court, ICC), som skulle kunna döma individer som förbrutit sig mot mänskliga rättigheter, och
1948 fick FN:s Folkrättskommission (International Law Commission, ILC) i uppdrag att formalisera de regler som kommit till användning vid Nürnbergprocessen (1945-1946).

1949 framlade ILC förslag, som emellertid motarbetades av stormakterna på ömse sidor av järnridån. Först 1989 blev det möjligt att gå vidare.

1989 initierades i Haag den s.k. folkrättsdekaden (se VoV nr 1 1999). Ett betydelsefullt initiativ för ett globalt accepterande av internationell rätt tog NAM (Non-Allied Movement) i juni 1989 vid ett extra ministermöte i Haag. Den resolution (44/23) som sedan togs med konsensus av FN:s Generalförsamling den 17 november 1989 utlyste perioden 1990..1999 som FN:s dekad för internationell rätt (UN-DIL, United Nation's Decade for International Law), på svenska alltså folkrättsdekaden.
    NAMs webbsajt når du här!

Ett av de viktigaste resultaten av Folkrättsdekaden är tillkomsten av ICC.

1994, i september, framlade ILC ett nytt utkast till statuter för en kommande Internationell Brottsmålsdomstol, ICC.

1995 skapades, på initiativ av världsfederationsrörelsen (World Federalist Movement, WFM), ett globalt nätverk: Coalition for ICC, CICC.  Detta har visat sig vara en betydelsefull samarbetsgrupp, eller koalition, av folkrörelser (NGOs) från all världens länder som arbetat för skapandet - och numera arbetar för stärkandet - av ICC. Gruppen omfattade år 2002 över 1000 NGOs!

1998 skapades vid ett toppmöte av 170 nationer i Rom den s.k. Rom-traktaten eller Rom-stadgan. Den undertecknades av 120 länder. Här definierades en internationell brottsmålsdomstol, som skulle kunna lagföra och döma individer som begått brott mot vissa slag av internationell lag.

2002, den 11 april, hade mer än 60 länder ratificerat Rom-stadgan. Detta innebär att domstolen ICC nu formellt existerar, från och med 1 juli 2002. Det innebär att brott begågna efter detta datum kan dras inför ICC.

Efter 11 april 2002

Efter 11 april 2002 har ytterligare stater ratificerat stadgan. I maj 2003 var antalet uppe i 90. Domare har nominerats - när nomineringstiden gick ut den 2 december 2002 hade 45 domare, varav 10 kvinnliga, nominerats. Valet av de 18 domarna, 11 män och 7 kvinnor, alla med juridisk bakgrund i straffrätt eller internationell rätt ägde rum i februari 2003. I april 2003 valdes ICCs åklagare, Luis Moreno Ocampo (Argentina). - Lokaler har ICC nu fått i Haag. Tidigast i mitten av 2003 blir ICC en verkligt fungerande internationell brottsmålsdomstol.

Dagsaktuella uppgifter om ICC, t.ex. om vilka stater som skrivit under Rom-stadgarna, och vilka som även ratificerat dessa, finns på CICCs webbsajt. Titta också på FNs material om ICC (inklusive "lediga platser"!). Utom hos CICC kan man finna ytterligare information och kommentarer om ICC på många ställen på Internet, bl.a. hos Human Rights Watch, och hos Amnesty International. Det är förstås ingen tillfällighet att dessa två organisationer, tillsammans med världsfederationsrörelsen World Federalist Movement , tillhör de mest aktiva i CICC.

Beklagligt är förstås att USAs nuvarande regering är så negativ till ICC. Medan samtliga europeiska länder har ratificerat Rom-stadgan har USA till och med "dragit tillbaka" det tidigare undertecknandet av denna. USA har därmed hamnat i samma kategori som Kina, Indien, Pakistan, Indonesien, Irak och Turkiet, vilka inte heller undertecknat Rom-stadgan.



ICCs tidslinje:

1945   Nürnbergprocessen.
1945   FN-stadgan.
1948   Deklarationen om Mänskliga Rättigheter.
1948   ILC får i uppdrag att kodifiera Nürnbergprocessens principer.
1949   ILC framlägger ett förslag till ICC-statuter, vilka dock motarbetas av stormakterna.

1989   Trinidad/Tobago introducerar på nytt tanken på permanent brottsmålsdomstol.
1994   Säkerhetsrådet etablerar en tribunal för ex-Jugoslavien.
1994   ILC framlägger ett nytt utkast till ICC:s statuter.
1995   Säkerhetsrådet etablerar en tribunal för Rwanda.
1998   Rom-konferensen, då ICC-statuterna (Rom-stadgan) fastställes. 120 länder skriver på.
1999   Som första land ratificerar Senegal Rom-stadgan
2001   Den 28 juni, som land nr 36, ratificerar Sverige Rom-stadgan.
2002   Den 11 april har 60 länder ratificerat Rom-stadgan, 1 juli etableras ICC formellt.
2003   Den 12 februari väljs de 15 domarna, den 21 april ICC:s åklagare.


Mänskliga Rättigheter

FN är baserat på två grundläggande överenskommelser: FN-stadgan 1945 och konventionen om de Mänskliga Rättigheterna (MR) 1948. Mellan dessa två överenskommelser finns en inbyggd konflikt: FN-stadgan sätter de enskilda, suveräna staterna högst, medan MR-konventionen sätter de mänskliga rättigheterna i första rummet.

Världsfederationsrörelsen har ju som grundprincip att stater inte kan vara obegränsat suveräna. Suveräna i fråga om affärer som inte påverkar andra länder, ja, men inte i fråga om förhållanden som är "gränslösa", t.ex. den konvention om de Mänskliga Rättigheterna som de flesta av FN:s 189 medlemssater har ratificerat. Under årtionden efter FN:s tillkomst var det statssuveräniteten som var ledstjärnan. Men efter hand har risken för globala krig minskat och konflikter har varit inomstatliga, med etniska rensningar, tortyr och kvinnoförtryck. Och så har MR-frågor kommit allt mer i förgrunden, "världssamvetet" har inte längre accepterat att världssamfundet aldrig skall kunna lägga sig i staters "inre angelägenheter".

International Criminal Court, ICC, är ett uttryck för uppfattningen att de mänskliga rättigheterna skall sättas i första rummet.

Denna sida uppdaterades 2005-02-02.