”Vad fruktar
jag ? Jag är en del utav oändligheten en del av alltets stora
kraft, en ensam värld inom miljoner världar en första gradens
stjärna likt som slocknar sist, jag går på sol, jag står
på sol, jag vet av inget annat än sol”.
Jag var uppe i Lappland
med min älskade en sommar, det var efter midnatt och vi var
högt uppe på ett berg, den eldröda varma solen och
den svala månen befann sig båda uppe på himlen.
Det mjuka ljuset täckte sin omgivning i ett guldfärgat
skimmer, jag såg ut över världen med hans
kropp mot min och kände att just då, var JAG en del utav
oändligheten och en första gradens stjärna likt som
slocknade sist. Jag såg ner på världen, jag ägde
den. Då förstod jag att det var Triumf att finnas till
! Men inget varar för evigt, och absolut inte lycka eller fullkomlighet,
de finns bara i några korta ögonblick i våra liv.
Förhållanden och kärleken tar slut för att
de kanske vittrar bort i besvikelser efter ouppnåeliga ideal
och drömmar.
”Du sökte en
blomma- och fann en frukt, Du sökte en källa – och fann ett hav,
Du sökte en kvinna- Och fann en själ- Du är besviken”
Vem kan inte känna
igen sig i de raderna idag ? Trots att vi numera trots att vi är
så öppna och jämlika om man jämför
med de förhållanden som Edit Södergran levde
i när hon skrev Dagen svalnar……Vem är jag - vi egentligen
?
”Jag är ingen
kvinna. Jag är ett neutrum.Jag är ett barn, en page och ett djärvt
beslut, jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol…
Jag är en
flamma, sökande och käck, jag är ett vatten, djupt men dristigt
upp till knäna, jag är eld och vatten i ärligt sammanhang
på fria villkor….”
Jag består
av motsägelser, motsatser mellan kvinnligt och manligt, gott
och ont, synd och puritism. En kvinna "ska" vara si men
absolut inte så.... Om jag pendlar mellan det manliga och
kvinnliga vad blir jag då annat än ett neutrum ? Om man
inte kan hitta sin roll i vad som anses vara kvinnligt och rätt.
Det
finns en mängd saker som en kvinna bör tycka om eller
ogilla, vad händer om man inte anser sig passa in i mallarna
? Vad händer om man anser sig vara en feminist men samtidigt
vill bejaka sidor som tongivande och rättrogna feminister anser
vara felaktiga ? Om man hela tiden vill vara gränsöverskridande
? Om man vill vara en kvinna men samtidigt inte vill underordna
sig en roll som rigida man eller kvinnochauvenister har bestämt
för en ? Hur är det när känslorna spelar spratt
och man ibland är mer manligt i vissa delar av sitt tänkande
medan man är för kvinnlig när det gäller andra
saker ? Vad kan man bli annat än ett Neutrum ?
Jag önskar
att alla, kvinna eller man kunde leva efter hennes ord. "Min
självsäkerhet beror på att jag har upptäckt
mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre
än jag är."
Ha
de orden i åtanke när ni beger er ut i världen..............
Länk till Edit
Södergran på nätet http://www.lysator.liu.se/runeberg/authors/sodrgran.html
