Extensialismen tolkat av en katt
Min människa funderar ofta över det hon kallar meningen med livet . Det är tydligen jobbigt både att fundera och att hitta någon mening med livet. Hon ser i allafall väldigt bekymrad och dyster ut när hon gör det. Själv så sträcker jag bara ut mig, visar magen och min självsäkerhet mot omvärlden och fortsätter att slöa. Jag förstår inte varför människorna gör det hela så svårt. Egentligen så är som lite som oss fastän de har haft oturen att bli just människor.
Det finns bara två säkra saker som händer en i livet, man föds och man dör. Och utifrån det så borde det inte vara så svårt att leva. Vi katter får visserligen anpassa oss lite efter vad människan bestämmer men trots det så gör vi det med vår stolthet i behåll. Antingen får vi göra vår plikt och ser  till att det föds fler små kattungar till världen som för släktet vidare. Eller så kastreras man och lever ett liv som enbart går ut på andra njutningar.  Bägge sätten att leva är egentligen lika trevliga på var sitt sätt.  Och precis som människan gör vi våra dagliga val mellan frihet eller tvång, existera eller leva…. 
Ska jag leka med den gamla vanliga råttan eller ska jag jaga flugorna i fönstret ? 
Människan i huset vill att jag leker på golvet med råttan men inte att jag ska jaga flugor, eftersom jag kan putta ner blommor och annat tjafs hon har i fönstret. Vad väljer då en modig och fri katt ?   Naturligtvis så jagar man flugor……
Dels för att det naturligtvis är mer spännande, är jag nog snabb och listig att få tag i någon fluga ? (Vilket jag naturligtvis är !) Och lyckas jag vara nog smidig så att människans blommor står kvar på fönsterbrädan efteråt? Dessutom så är det ju inte flugor i fönstret varje dag, så man måste ta chansen medan den finns. Den trygga, tråkiga råttan finns ju alltid kvar att ta till när det inte finns flugor, enkelt val eller hur? 
Visst skulle jag som katt också kunna förneka min frihet…..  Leka med de leksaker min människa vill att jag ska leka med, äta det hon vill att jag ska äta, sova var och när hon vill, badas, kloklippas och borstas  utan att protestera för att ”Jag är bara en katt och det är en roll jag måste spela och finna mig i ”. Men gör jag det ? Nej, naturligtvis inte…..
Jag är väl ingen hund heller ? Friheten som vi fått ger oss även skyldigheten att leva ett sant och ärligt liv som det anstår en riktig katt att leva.  Så vad är problemet egentligen ? 
Lev som en katt - ät, sov, drick, lek,  ha roligt och njut av livet och av din självklara plats i centrum av universum. 
Och varje gång du ska tvingas till något som du inte vill…
Protestera med ett högt och kraftigt MJAU !!!!!  och ta sedan till klorna………….

Författare Rasmus Sartre & Rut de Beauvoir


 

                                                                                                    
 
 
                                                                                       
 

Första Sidan
Ego
Vem är jag?
Astrologi Edit Södergran Kvinnor och Män...niskor
Länkar