Norges vikingakungar

av Linda Zwamph (ur Odrörer nr 4, maj 1997)

Här följer en liten lista på vad kungarna gjorde och vad de blev kända för.

Innehåll

  1. Harald hårfager
  2. Eirik blodyx
  3. Olav Tryggvason
  4. Olav den helige
  5. Harald hårdråde
  6. Magnus barfot
  7. Sigurd Jorsalafar
  8. Magnus Erlingsson

Harald hårfager

fick sitt namn för sitt långa och vackra hår. Han hade givit ett bragelöfte att han inte skulle klippa sitt hår, förrän han enat Norge under sig. Han var son till Halvdan svarte och han hade nio söner (bl a Eirik Blodyx) med olika kvinnor.

Han var också skälet till att Färöarna, Island, Grönland och Shetlandsöarna befolkades av norrmän. Han ville få in skatt men det tyckte folk var fruktansvärt, så de flydde landet. Han lyckades ena stora delar av Norge och detta var hans stora verk som han blev känd för. Namnet Harald betyder manshövding.

Eirik blodyx

fick sitt namn för att han återkom till Norge och mördade flera av sina bröder för att bli kung, vilket han bara var i två år. Han var gift med drottning Gunnhild och de hade många barn. Efter Eiriks död delades landet upp bland sönerna och de är mycket omtalade i sagorna. Gunnhild var mycket vacker och mycket elak. Namnet Eirik betyder ensam härskare.

Olav Tryggvason

var sonsons son till Harald hårfager. Han växte upp i Ryssland och drog snabbt iväg på vikingatåg. 995 lät han sig döpas i England. Han for hem till Norge och till Håkon jarl och dräpte honom.

Olav Tryggvason var en mycket kristen man som ville få folket att bli kristet genom att använda svärdet mot dem.Han kristnade Island år 1000 och fick Grönland och Färöarna att formellt få ett religionsskifte.Det sägs att han första kyrka byggdes på Moster (vet ej var detta ligger).

Olavs förste gifte var med en av Borislavs döttrar, men hon dog sotdöden och efterlämnade honom inga barn. Olav behövde ett nytt gifte och skrev till Sigrid storråda i Svealand. Hon hade just blivit förskjuten av Erik segersäll. De bestämde träff på våren i Kongahälla. Han skickade som gåva en guldring, men hon blev misstänksam och lät undersöka denna. Då de skrapade på den, märkte de att den bara var förgylld och inte av rent guld. Detta upprörde Sigrid men hon bestämde sig för att möta honom i alla fall. Väl nere i Kongahälla hade de ett gille och allt avlöpte bra. De skulle gifta sig nästa vår, men då de skulle skiljas, ville han att hon skulle byta tro, för hon var en hedning medan han var starkt kristen. Detta ville inte Sigrid gå med på alls, så de blev ovänner och han slog henne med sin handske och kallade henne hundhedning. Det skulle han få ångra.

Hans andra gifte blev med Tyra som var syster till Svein tveskägg. Svein hade lovat bort Tyra till Borislav och gift sig med dennes syster. Men Tyra fann inte att Borislav var en man för henne, så hon rymde med en annan man till Norge, där hon fick bo hos Olav Tryggvason. Nu blev dessa kära och Tyra gifte sig med Olav.

Olav Tryggvason dog i slaget vid Svolder, anfallen ur ett bakhåll av Svein tveskägg, Olof skötkonung (Sigrids son) och Eirik jarl som var son till Håkon jarl, som Olav Tryggvason mördat för att få bli kung. Annars finns det mycket att läsa om Olav Tryggvason. Han var ovanligt duktig i idrott. Det finns flera sagor där det berättas om hans bravader, som man visserligen bör ta med en liten nypa salt. I en saga kan man läsa om hur han hoppade på årorna på utsidan av båten och samtidigt jonglerade. På andra ställen kan man läsa om hur han kastade spjut med båda händerna samtidigt och lika bra. Olav Tryggvason är för mig den störste norska vikingakungen.

Olav den helige

var född av Asta från Gårdarike. Hans far var Harald grenske som blev innebränd av Sigrid storråda. Asta gifte om sig med Sigurd syr som var son till Gunnhild och Eirik blodyx.

1009 drog Olav i viking och blev döpt. 1015 tog han Jarl Håkon till fånga och landsförvisade honom mot trohetsed. Sedan besegrade han Norges sydkonung och samlade riket på en kristen grund. Han byggde kyrkor, satte in engelska präster, krossade jarlarna och småkungarna och han återupprättade Nidaros (Trondheim).

Han äktade Olof skötkonungs frillodotter Astrid mot hennes fars vilja. Olav och Olof blev starka fiender. Med Asta hade han sonen Magnus som tog över när Olav den helige gick bort. Magnus var en förste kungen med det namnet.

1028 reste sig de norska stormännen och Olav flydde landet till Gårdarike där hans svåger bodde. 1030 ville han ta revanch men besegrades och dödades.Han gravsattes i kyrkan i Nidaros och blev helgonförklarad efter sin död. Redan då vallfärdade folk dit för att se hans grav. Han kallades även Olav digre som betyder den feta.

Harald hårdråde

Son till Sigurd syr och Asta och halvbror till Olav den helige. Han reste bland annat till Byzans för att vara livvakt åt kejsaren. 1043 reste han hem till Norge igen. Det var Magnus den gode som var kung då. De gjorde en överenskommelse att båda skulle regera om Magnus fick halva Håkons rikedomar. De regerade tillsammans till 1043 då Magnus den gode avled. Håkon var kvar på tronen till 1066, men drog vidare till England och besegrades av Harald Godwinson vid slaget vid Stanford Bridge 1066.

Magnus barfot

var son till Olav kyrre. Han var den siste traditionelle vikingekungen som drog på korståg. Han plundrade Halland, Västergötland och de brittiska öarna. Han stupade vid ett slag på Irland. Han var gift med Margareta fredkulla.

Sigurd Jorsalafar

var son till Magnus barfot. Han var gift med den slaviska prinsessan Malmfrid. 1107 åkte han på korståg till Jorsala och fick där dyrt köpa heliga reliker av Kristi kors. Men för att få dessa var han tvungen att avge en del löften. Han skulle bl.a. skaffa ett biskopssäte, folk skulle betala tionden och relikerna skulle begravas med Olav den helige.

På vägen hem stannade han i Kongahälla och skulle vara med på invigningen av deras nya kyrka. I Danmark hade han köpt ett vackert utsmyckat skrin i älghorn och brons, det som idag kallas Camminskrinet. I detta lade han relikerna. Vid invigningen gav han dem skrinet men glömde relikerna.

Magnus Erlingsson

var dotterson till Sigurd Jorsalafar. Magnus var den förste kungen att bli krönt av en biskop. Han gav även kyrkan rätt till politik i Norge, de fick stort inflytande. Magnus offrade för sin tro sin krona till Olav den heliges grav.

Tillbaka till Odrörer


© 1997 Linda Zwamph

Får bara kopieras för enskilt bruk och då endast tillsammans med denna text.