ohn Ronald Reuel Tolkien föddes i Bloemfontein i Sydafrika.
Året var 1892 och dagen var den tredje Januari. Hans mor
Mabel Tolkien (f.d. Mabel Suffield) hade i mars året före,
då bara tjugoett år gammal, givit sig av från
Birmingham i England för att gifta sig med Arthur Tolkien.
Dessa hade då redan varit förlovade i tre år,
men eftersom Mabels far tyckte att hon, vid 18 års ålder,
var för ung för att gifta sig, fick äktenskapet
skjutas upp en tid. Därför fick Mabel och Arthur i smyg
brevväxla och träffas på kvällsbjudningar,
då hela familjerna var med.
Eftersom Tolkiens familjeföretag hade gått i konkurs, fanns det där inga jobb för Arthur och hans bröder. Arthur fick jobb på Lloyds bank, men det tog lång tid för befordran där, och han började bli intresserad av Sydamerika, där guld och diamantfyndigheter lovade stora inkomster för bankerna.
Beslutet att flytta till Sydafrika visade sig vara klokt, och 1890 var han kontorschef för det viktiga bankkontoret i Bloemfontein. Lönen där räckte till, och han kunde den 16 april 1891 gifta sig.
Mabel gillade inte Bloemfontein; hon ansåg klimatet vara olidligt, och hon önskade sig innerligt en semester i England. Men semestern blev gång på gång framskjuten, det kom nya saker i vägen hela tiden. Och när det äntligen skulle bli av visade det sig att Mabel var gravid, och än en gång fick resan hem till England skjutas fram.
Men det visade sig snart att det varma klimatet tog på Ronalds hälsa. Därför tog Mabel sina två söner med sig till kusten, nära Kapstaden. Efter att ha varit där en tid återvände de till Bloemfontein, för att där förbereda inför den långa hemresan till England. En resa som tyvärr inte Arthur kunde följa med på; hans arbete hindrade honom.
Mabel och barnen stannade länge i England, och även om Arthur skrev brev där han uttryckte sin saknad kom alltid något mellan. Så kom i november 1895 budskapet från Sydafrika: Arthur hade insjuknat i reumatisk feber, och kunde inte ansluta sig till familjen till julen, som han hade hoppats på; Englands klimat var för kyligt och fuktigt för honom.
1896 kom, och Arthur var fortfarande inte stark nog för
en resa till England, och Mabel bestämde sig därefter
för att resa tillbaka till Bloemfontein, men den resan blev
ej av; Ett telegram från Sydafrika sade att Arthur haft
en svår blödning, och att det värsta var att vänta.
Och, mycket riktigt, avled han dagen efter och begravdes i Bloemfontein,
500 mil från Birmingham.
Även om det för tillfället gick bra, förstod Mabel att hon inte skulle kunna stanna i sina föräldrars hus i all evighet. Men arvet från Arthur var inte tillräckligt stort för att räcka till en investering i en bostad, och utdelningen från gruvaktierna i Afrika var visserligen hög, men den skulle inte räcka till det mest anspråkslösa hushållet. Och skolgången skulle också innebära utgifter. Ett tag skulle hon kunna undervisa barnen själv, men hur länge?
Till sommaren året efter hemkomsten från Sydafrika hittade Mabel ett billigt hem där hon och barnen kunde bo. De flyttade alltså till den lilla byn Sarehole, som låg någon kilometer utanför Birmingham, och där, på den engelska landsbygden, började Ronalds fantasi att utvecklas. Gatan, vid vilken deras hus låg var inte direkt tungt trafikerad, utan det passerade på sin höjd någon vagn från någon av gårdarna eller en transport från den närliggande staden.
Eftersom skolgången kostade mer än vad Mabel kunde undvara undervisade hon till en början sina båda söner själv. Ronald fattade snabbt tycke för språklektionerna, och han lärde sig tidigt grunderna för latin, och han var lika intresserad av ordens form och klang som av deras betydelse. Man skulle kunna se det som att orden för Ronald var som musik var för de flesta andra.
Ronald tecknade också bra, och särskilt bra var han på att teckna landskap, och framför allt träd. Hans mor undervisade honom i botanik, men Ronald var mer intresserad av hur växterna kändes och såg ut än av botaniska detaljer. Ronald var ju särskilt förtjust i träd, och han gillade att "umgås" med träd; han klättrade dem, lutade sig mot dem, och till och med talade till dem.
Ronald läste mycket böcker, och bäst tyckte han
om sådana vilka utspelade sig långt bort i fjärran
länder med hjältar och troll, där skillnaden mellan
gott och ont var tydlig, sådant som han senare kom att skriva
om själv. Redan i sjuårsåldern fantiserade han
ihop egna sagor med drakar och hjältar.
r 1899 fick då Ronald som sjuåring söka till
King Edwards skola, men kom inte in förrän efter ytterligare
ett år; Mabel hade uppenbarligen tagit för lätt
på undervisningen i hemmet.
Den första tiden fick Ronald gå till fots till skolan, och detta var förstås en börda; skolan låg nämligen mer än en halv mil bort. Därför flyttade efter ett tag familjen in till en av Birminghams förstäder, vilken hette Mosley.
Livet på skolan var annorlunda än livet på landet. King Edwards skola var stor, och den hade nästan vuxit ur sina lokaler. Ronald var därför borta mycket den första terminen, men efter hand vande han sig vid skollivet, och började till slut att tycka om det, även om han inte på något sätt var särskilt framstående i klassen.
Efter han började Mabel att må allt sämre, och i april 1904 blev hon sockersjuk intagen på sjukhus. Under Mabels sjukhusvistelse bodde de båda bröderna Ronald och Hilary hos Mabels föräldrar, och när Mabel, fram emot sommaren, blev utskriven från sjukhuset var de tvungna att flytta ut till en lugn by utanför Birmingham där Mabel skulle kunna ta det lugnt.
Men, bara någon månad efter skolstarten samma år, dog Mabel efter en sex dagars diabeteskoma.
Efter Mabels bortgång flyttade pojkarna till en av sina mostrar, Beatrice Suffield, vilken inte hade någon bestämd religiös tro. Eftersom Mabel hade konverterat till den katolska tron ville hon inte att pojkarna, vid hennes bortgång, skulle bo hos någon av de andra släktingarna som då skulle kunna "rycka" pojkarna från den katolska kyrkan.
Beatrice hade nyligen bilvit änka, och hon hade inte gott om pengar. Pojkarna fick husrum, men i stort inte mer än det. Hon visade föga förståelse för pojkarnas situation.
Men som tur var låg Oratoriekyrkan nära, och varje morgon skyndade sig pojkarna Tolkien dit för att hjälpa fader Francis med mässan. Efter frukost där gav de sig av till skolan; Hilary hade han också klarat inträdesprovet till King Edwards nu.
På skolan fick Ronald många nya vänner, bl.a. Christopher Wiseman. Deras vänskap kom att bestå i många år. Nu hade även Ronalds studiebegåvning utvecklats, han var alltid nummer ett i klassen, och Wiseman kom som tvåa.
Nu började även Ronald att visa sin språkbegåvning, och eftersom skolan var inriktad på språk kunde där hans begåvning frodas.
Ronald började söka efter språkens härstamning. Det var en sak att kunna hantera språken, och en helt annan sak att förstå varför, och hur, det hade blivit som det var. Han började fördjupa sig i filologin, ordens vetenskap.
Vid denna tid började även Ronald att studera fornengelskan,
det anglosaxiska språket. Han tyckte om att söka efter
paralleller, och i anglosaxiskan såg han föregångaren
till sitt eget tungomål. Han började leta runt i skolbiblioteket,
och efter hand hittade han ( och sparade ihop till) flera tyska
böcker om filologi, och så började Tolkien att
konstruera egna språk. Tillsammans med en kusin konstruerade
han "nevbosh", på svenska "nynonsens".
Nedan är ett exempel på en limerick:
Dar fys ma vel gom co palt 'Hoc
Pys go iklili far maino woc?
Pro si go fys do roc de
Do cat ym maino bocte
De volt fact soc ma taimful gyroc!(1)
Precis som en musikintresserad komponerar, skapade Ronald i stället "ordsymfonier", men ljud och ord som han tyckte om. Därför började han skapa språket "naffarin", som till stor del byggde på spanskan, men ändå hade egen ljudlära och grammatik. Tolkien började också studera gotiskan, och när det lilla gotiska ordförrådet som hade överlevt det gotiska språkets försvinnande inte räckte till skapade Ronald egna ord, och skapade där igenom ett historiskt germanskt språk.
Fader Francis, som märkte att pojkarna inte trivdes hos moster
Beatrice, började söka efter ett nytt hem åt de
båda bröderna, och i närheten av Oratoriekyrkan
bodde Mrs. Faulkner, som accepterade att hysa in pojkarna.
rs. Faulkner hade även en annan inneboende, en söt flicka
vid namn Edith Bratt. Edith var en föräldralös
och utomäktenskapligt född flicka. Hon spelade piano,
men även om Mrs. Faulkner tyckte det var bra att ha ackompanjemang
på de kvällsoaréer hon ordnande, så fick
Edith sällan tid att öva piano. Bara efter några
minuters skalspelande kunde Faulkner komma in i rummet och säga
till Edith att sluta öva.
Edith kom att bli bra vän med de båda bröderna,
och särskilt tyckte hon om Ronald, med hans artiga och allvarliga
sätt. De båda började gå ut till kaféer
tillsammans, och varje kväll hade de långa "fönstersamtal".
Och de var båda som gjorda för varandra. Båda
var föräldralösa och i behov av ömhet, vilket
de märkte att de kunde ge varandra. Visserligen var Ronald
bara 16 år gammal och Edith var 19, men under sommaren 1909
bestämde de sig för att de var kära i varandra.
Böcker som han har skrivit
Några tidpunkter i hans liv:
| 1892, 3 jan. | John Ronald Reuel Tolkien föds i Bloemfontein, Sydafrika |
| 1895, april | Mabel Tolkien återvänder till Birmingham, Storbritannien, med sina två barn (JRR och Hilary). Hennes man, Arthur stannar kvar i Sydafrika för att återförenas med sin familj senare. |
| 1896, 15 feb. | Arthur Tolkien dör i Bloemfontien, Sydafrika. Han kom aldrig till Birmingham och fick aldrig återse sin familj. |
| 1904, 14 nov. | Mabel Tolkien dör efter att ha legat i koma i sex dagar. |
| 1904, nov | JRR & Hilary flyttar till sin moster. |
| 1908 | JRR påbörjar sina studier vid Oxford. |
| 1915 | JRR får en examen i engelska språket och litteratur. |
| 1916, 22 mar. | JRR gifter sig med Edith Bratt. |
| 1916, juni | JRR skickas till Frankrike (Första världskriget) och drabbas av granat chock efter strider vid Somme. |
| 1917 | JRRs son John föds. |
| 1920 | JRRs andra son, Michael, föds. |
| 1921 | JRR börjar lära ut engelska språket vid Universitetet i Leeds. |
| 1924 | JRR blir Professor i engelska språket vid Universitetet i Leeds. |
| 1924 | JRRs tredje son, Christopher, föds. |
| 1925 | JRR flyttar till Oxford där han arbetar som professor i anglo-saxiska. |
| 1925 | JRR och E.V. Gordon publicerar sin översättning av "Sir Gawain and the Greene Knight". |
| 1929 | JRRs dotter, Priscilla, föds. |
| 1933 | JRR börjar berätta en saga om Bilbo för sina barn. |
| 1936 | "Bilbo" ("The Hobbit") avslutas. |
| 1937 | "Bilbo" publiceras. |
| 1938-39 | JRR skriver "Blad av Niggle" ("Leaf by Niggle") |
| 1945 | JRR blir professor i engelska språket och litteratur vid Oxford. |
| 1948 | "Blad av Niggle" publiceras. |
| 1949 | "Farmer Giles of Ham" publiceras. |
| 1954 | "Sagan om Ringen" och "Sagan om de två tornen" publiceras |
| 1955 | "Sagan om konungens återkomst" publiceras. |
| 1959 | JRR pensionerar sig från sin professorspost. |
| 1962 | "Tom Bombadills äventyr" ("The Adventures of Tom Bombadil") publiceras. |
| 1964 | "Blad av Niggle" och "Om sagor" publiceras tillsammans som "Träd och blad" ("Tree and leaf") |
| 1967 | "Smith of Wotton Major" och "The road goes ever on" publiceras. |
| 1971, 29 nov. | Edith dör efter en kort tids sjukdom. |
| 1973, 2 sep. | JRR dör på ett sjukhus i Bornemouth. |