Träff i Örkelljunga lördagen den 3 november 1984

Vi har fått en inbjudan till jubileumsmässan i Örkelljunga. Vi har fått en utställningsplats där vi kan visa vår verksamhet. Så tar jag tillfället i akt att göra en träff samtidigt.

Utställningen kommer att pågå 2-4 nov. och programmet kommer att vara digert.

Har du diabilder från våra träffar under åren kan du sända till klubben så vi får låna dem. Det skulle vara trevligt med en diavisning i vår monter. Materialet från vår träff kommer även att ställas ut.

Har du en möjlighet att ställa ut din cykel under de tre dagar utställningen varar kan du väl kontakta klubben. Ställer du ut din cykel eller du kan medverka i en liten utfärd efter en musikorkester. Det har nämligen planerats en motorcykelparad med gamla mc under fredagen. Är det dåligt väder kommer paraden att inställas. Är du intresserad att komma till träffen kontakta mig för vidare upplysningar.

På träffen vi hade i år träffade jag bl.a. Hans Brorsson som skrivit Suecia minnen. Han berättade att han hade pratat med andra arbetare som önskade att vi kunde skriva om hur vi har hittat våra cyklar. Var det en speciellt rolig historia med våra funna cyklar. Vi har ju inte i allmänhet köpt dem hos en cykelhandlare. Hans erbjöd sin hjälp till dig som behöver hjälp med skrivandet. Jag börjar med historien om min Suecia.

Jag har fått hem styrbroms- och styrdämparrattar. De är gjutna efter orginalmodellen. De är mycket fint gjutna och priset är 30 kr/st. + porto. Erbjudandet gäller i första hand medlemmar.

Jag börjar att få det svårt att få i hop material till vårt blad. Mitt material är på upphällningen. Nu får ni ta er i kragen SKRIV. Skriv om vad du vill bara det handlar om Suecia. Har du någon tekniskt materiell, skicka in det. Tips hur man målar eller svarvar eller filar. Ja allt möjligt kan det handla om. Det kan vara hjälp i våra renoveringar. Angående styrbromsrattar så är gängan UNF

1/2" 20G. Stötdämparratten har 16 gängor per tum. Har du ingen som helst möjlighet att få dem gängade så kan jag nog hjälpa dig. Vad priset blir då har jag inte räknat ut men det kan vi komma överens om.

OBS GLÖM INTE KLUBBEN!

Historien om min första Suecia

Året var 1969, jag hade renoverat färdigt min första motorcykel en Royal Enfield -51. Trots alla bekymmer var jag sugen på att skaffa mig en ännu äldre cykel.

Royalen hade jag köpt hos "Tage Johansson i Paradiset". Hos honom hade jag sett en Raleigh från 1928-29. Jag hade bestämt mig, den skulle jag köpa. Jag gick och fantiserade hur den var att köra.

Dagen var inne, med pengar på fickan for jag till "Paradiset". Jag hade visserligen endast skymtat den där den stod i mörkret och då såg den ganska bra ut. Men ack vad jag bedrog mig. När vi äntligen hade fått fram den i ljuset fick jag nästan en chock. Nej, det var inte det jag hade drömt om. Priset var även för högt. Så jag drog mig ur.

Jag kände mig besviken. Jag skulle köpa en motorcykel, vad göra. Jag tyckte verkligen att "Paradiset" var ett dåligt namn på platsen.

För dig som inte vet var "Paradiset" ligger bör jag nämna, ca 6 mil söder Borås, Västergötland.

Jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna hitta en motorcykel den dagen. Men jag for i alla fall mot. Fortsatte ytterligare några mil norr Borås. Därefter vände jag för att köra söderut igen eftersom det hade blivit sent.

Visserligen är det alltför barnsligt att tro att man kan hitta en motorcykel så där utan vidare. Men nu hade jag bestämt mig att pengarna skulle användas till en sådan och nu låg de och brände i fickan.

Som du vet blir man fikasugen när man är ute. För att hitta ett trevligtt ställe körde jag några smågator genom Borås. Plötsligt såg jag en vacker gul Citroën från omkring 1920. Nyfiken som jag är letade jag rätt på ägaren. Frågade om han visste någon som hade motorcyklar. Jodå han visste en och med adressen i hand begav jag mig dit.

Jag möttes av en aningen berusad man, glad och trevlig. Han ursäktade sitt tillstånd med att han skulle fylla jämna år nästa dag och tjuvstartat så att säga. Han hade tyvärr inte motorcyklarna där vi var utan på ett ställe i stan. Vi kunde fara dit ifall jag hade lust. Självklart.

Lokalen vi for till var en bilverkstad i centrum. I det bakre rummet var fyllt med motortidningar och böcker från början av tjugotalet. Mellan bilarna stod det några motorcyklar. Bl.a. BSA Sloper och en Suecia. Mannen berättade att motorcykeln var tillverkad i Örkelljunga vilket jag inte betvivlade men det hade jag inte hört talas om att det funnits en motorcykelfabrik i Örkelljunga.

Efter lite prat fram och tillbaka, frågade jag om någon av cyklarna var till salu. Nej, knappast blev svaret. Men eftersom jag fyller år i morgon kan jag tänka mig att sälja Suecian för 1500 kronor. Oj, det var alldeles för mycket för mig.

Jag undrade i vilket skick den var. Helrenoverad målad med Servalack och pensel. Känn själv så fint den är målad. Den är bara att starta. Men tyvärr kan jag inte göra det, ja du vet, brandmyndigheterna gillar inte olja och bensin i lokalen.

Jag sa till honom det pris jag tyckte var lämpligt. Hade han suttit hade han väl trillat av stolen. Han blev alldeles tyst och jag kände mig urdum. Jag kände att det var nog bäst att gå. När jag var på väg ut genom dörren sa han. Okej. Eftersom jag fyller år i morgon får du köpa den. Men annars hade jag inte sålt den.

Jag var väldigt lycklig när jag körde hem med cykeln i bilen. Sent eller rättare sagt tidigt, kom jag hem på morgonen.

Då jag vaknade började jag titta ordentligt på cykeln. Då kom eftertankens kranka blekhet. Vad farao hade jag dragit hem. Jag såg att det saknades en hel del detaljer. Servalack jo jag tackar. Den fina motorcykeln hade blivit som den fina ballong på kvällen, som ligger som en skrynklig trasa på morgonen. Jag hade börjat tvivla på mitt omdöme angående motorcyklar.

Efter en vecka hade jag hämtat mig såpass att jag kunde börja undersöka cykeln. Suecia hade jag hört en gång förut. Jo nu kom jag ihåg.

Det var året innan som jag hade varit hos Stig Jansson motorfirma. Jag ville köpa den vackra femuddiga stjärnan som hängde på dörrstolpen till kontoret. Men fick till svar att om jag fick tag i en sån motorcykel som stjärnan passade till skulle jag få köpa den. Stjärnan var styrbromsratten och den saknades. Nästa gång jag kom till Stig fick jag köpa ratten. Tack Stig!

Cykeln skulle vara renoverad. Jo tack! Jag förstår nu varför han påstod varför han inte fick ha bensin. Den skulle ändå aldrig ha startat. Motorn var svetsad överallt. Det enda som var helt var kåpor och vevhus. Det enda namn jag hittade på motorn var Suecia och hitta delar till en sådan tyckte jag verkade helt omöjligt. Till min förvåning passade Blackburnes motordelar perfekt. Nu gällde det att leta delar i hela Sverige.

En del detaljer hittade jag, en del har nytillverkats. Fotbromspedalen fick tillverkas på Helsingörs skeppsgjuteri. Trelleborgsdäcken fann jag också i Helsingör. Renoveringen framskred och nu var tiden mogen för att börja köra, visserligen hade jag inte hittat alla delar men jag hade ersatt dem med icke originaldelar. Jag tycker att det är viktigare att köra än att allt måste var helt i original.

Dags att starta! Öppna kranen för olja och bensin. Öppna ventillyftaren för att få in rätt bensinluftblandning. Vad allt kändes högtidligt. Men inte fan startade den. Undersökning och nytt försök men fortfarande lika död. Det minne jag har är att jag höll på en hel vecka innan jag fick igång den. Jag hoppas att så inte var fallet. Men jag minns att det kom en hel del ungar som frågade om jag inte skulle köra snart. Tyvärr var jag inte så snäll för de försvann illa kvickt.

På vägen till besiktningen stannade den i den långa uppförsbacken vid Hallandsåsen. Tändstiftet hade delat på sig. Så var försiktig med delbara tändstift.

Efter två års körning exploderade motorn. Halva kolven och cylindern försvann totalt och förgasaren for upp mellan benen på mig. Nu var det tid att leta nya delar och en motor som var nyrenoverad 1939 fann jag i Skåne.

Efter ytterligare sex år 1980 blev den påkörd av en bil i England. Totalt kvaddad. Dags att leta delar igen.

1983 var den hopsatt. För varje gång jag sätte ihop den förbättras renoveringen. Så det är intet ont som inte har något gott med sig.

Trots alla problem så har cykeln gett mig så mycket nöje och kamratskap som man kan önska sig.

  © SUECIA-KLUBBEN

Tillbaka