Historian om en Ford

När tankarna på en rod började gro för första gången vet jag inte, men ett genuint intresse för bilar och teknik har alltid jag alltid haft så därifrån till rodintresse är steget inte långt. Visst blev man imponerad av alla roddar i motortidningarna man läste, men i de tidiga tonåren var det bara en ouppnåelig dröm att en gång få äga rod. Mopeden var en mer realistisk dröm och en Monark -62:a kunde min morbror avyttra för 20 kr!, lagom till 15-årsdagen var den lackad i Lila och grön flake med egenhändigt nedplitade flammor i gult! Allt enligt åttiotalsidealen. På denna utforskades grannskapet i allt vidare svänger och resulterade i att en Ford Transit -67 hamnade i farsans garage för konvertering till A-traktor. Här fick bilbyggartakterna utvecklas vilt, många lärorika timmar och aha-upplevelser senare (inkl. fem besök hos Svensk Bilprovning) var kreativiteten på topp. Näst steg måste ju naturligtvis vara en rod! Efter ett besök på lokala biografen och "Sista natten med gänget" gick fantasierna vilda bland kompisarna, snacka bildrömmar är väl ett måste för pojkar! En kompis som var uppvuxen strax utanför vårt lilla samhälle berättade att han visste en bonde som hade en gammal bil stående i skogen. Detta skulle undersökas direkt - varför hade han inte kläckt nå’t förut! Bilen visades sig vara en Ford! Hjärtklappning, en trettiotalare till på köpet!! Fota bilen i minnet och hem och bläddra, en 35:a,visade det sig, Sedan eller slantback, den kan man ju bygga rod av! kaross intakt, nåja överdelen syntes i mossen, ramen bortrostad men vad gjorde det. Bonden kontaktades och tyckte att det var väl roligt att det (skrotet!) kom till användning, På frågan om han hade fler delar till den fick vi svaret att lite instrument och några motordelar låg i ett uthus, synd att vi inte kommit några årtionden tidigare, då kunde ni fått en T-Ford också, med men jag har använde ramen som armering i den nya trappan på mitt hus! Han fick ett par hundralappar och lovade lyfta ut Forden ur skogen till min hyrda kärra

Väl där hade han knäckt karossen på mitten, den visade sig vara ett hopplöst vrak och förnuftet började komma i kapp. Nåja karossen kom hem och därtill en låda motordelar och instrument som ingick i köpet och var i desto bättre skick. Idag hade kanske projektet varit möjligt att ro iland men för en 16-åring utan pengar, garage och några djupare renoveringskunskaper blev det till ett berg av besvikelser. Karossen såldes tillsammans med kylaren vidare till en kille som tyckte att kofångarfästena såg användbara ut!! En tröst i bedrövelsen var att han kom i en grön -35 Ford roadster för att titta på grejorna. Fördelare, generator och startmotorn lyckades jag sälja på annons men hastighetsmätaren låg länge hemma i hyllan innan jag hade hjärta att sälja den… Någon rod blev det inte denna gången men upplevelsen att få höra talas om ett skogsfynd och sedan få upptäcka att det verkligen var en äkta trettiotalsford var en upplevelse som inte kommer att glömmas i första taget.