
Duettrodden
| Fast det nästan bara är amerikanska influenser inom rodvärlden har vi åtminstone något ursvenskt att bidra med - duettrodden. Fast den färdigbyggd inte skiljer sig i utseende från nån annan rod med samma kaross är den ändå helt annorlunda i sin uppbyggnad. Att bygga en rod från scratch är en kostsam och tidsödande historia, att man | |
![]() |
därför sneglar efter tänkbara genvägar är väl naturligt. Grundstommen i en rod är alltid en ram, i någon form, självbärande karosser existerade inte på -20 och -30-talen. Att få tag på en gammal originalram är heller inte lätt. Bygga helt egen är möjligt, köpa ett par ramskenor eller komplett går också att göra numera. Men om man vill hålla en stram budget eller inte vill lägga jobbet på ett chassi, varför inte leta upp ett befintligt? Då ligger Volvoduetten risigt till. Till skillnad |
| från sin broder PV:n villar dess kombivariant på separat ram. Konstruktörerna på Hisingen skulle våndats om de vetat vilka öden som väntade runt hörnet, hur många gamla Duetter har inte fått sätta rumpan till för att bli EPA, A-traktor eller grund för kit-car eller rod. Bara för sin stackars ram! Kanske skall det ses som en kulturgärning, hur många hade annars rullat fortfarande? Tillbaka till kärnan, varför just en duettram? Ur rodsynpunkt är den vid första anblicken inte speciellt lämpad, kraftiga kickupper både fram och bak, totalt raka ramskenor, den följer inte den mjukt rundade karossen på en trettiotalskaross och är egenligen för bred för en T-23 balja Bakaxeln är fäst i längsgående bladfjädrar = för långt överhäng. Framaxeln sitter heller inte där den skall - 30-talarna hade framaxeln precis under kylet, till råga på allt elände har styrsnäckan och styrstagen placerats framför axeln. I och för sig kan man väl ändra både placering och styrmekanik men då faller mycket av tanken med det hela, samt att gränsen för ombyggt fordon då anses passerad av SBP. Vidare godkänds bara måttliga motoreffekter, samt att en V8 många gånger inte bara är för stark utan också för tung. Varför har då duettramen ändå hittat sig in under så många byggen? Kanske för att alternativen inte finns, mig veterligen är Duetten den enda svensksålda bil i modern tid som har ram, dels därför att Volvo i Sverige har lite av den sitsen Ford hade i USA i början på 20-talet - riklig tillverkning ger god tillgång till billiga reservdelar samt att de är mek- och trimmningsvänliga. Förr var en befintlig ram enda sättet att bygga en rod, då klassades det som karossbyte. Men för att få till en vacker rod på ett duettchassie krävs nästan att man använder skärmar för att täcka det värsta, fast med uppfinningsrikedom och kompromisser kommer man långt. Det vanligaste bygget på duettramen är nog en A-Ford, gärna en pickup. A-fordens kräver en ram som är slät på översidan och detta löses genom att förbinda kickupperna med en ca 100 mm hög balk, denna täcks sedan effektivt med A-fordens fotstegsplåtar, pickupflaket ger ett tillräckligt långt överhäng bak för att skyla bladfjädrarna. Problemen fram är inte lika lättlösta, istället för att flytta framaxeln kan man flytta bak motorn, det ger bättre proportioner och bilprovningen anser att det ligger inom reglerna för ombyggt fordon, men där man vill placera kylet får man göra uttag får styrsnäckan. Och ska man byta ut den har man definitivt kvalat in som amatörbygge. Då kan man ju ändå passa på att vrida runt framvagnen ett halvt varv så styrmekaniken hamnar bakom istället, och samtidigt byta till en 140-vagga med skivor, samt byta ut bakfjädrarna till exempelvis 240 med skruvfjädrar. Nej då skenar det iväg och vitsen går förlorad, ska man använda en duettram skall man nog använda den intakt, annars kan man lika väl börja med ett par fyrkantsrör. | |
| Till sist ett par exempel, denna röda fyrsitsiga Phaeton är ett lyckat duettbygge med väl dolt ursprung. Men ett tränat öga ser duettramens karakteristiska profil och de längsgäende bladfjädrarna, fast överhänget har gjorts mindre störande med reservhjulsplaceringen. Fram har man valt att flytta fram kylarmaskeringen så att den hamnat framför styrsnäckan. Ett lyckat exempel på att använda det befintliga chassiet i sin helhet. | ![]() |
| Denna gröna T-23:a har gått totalt åt motsatt håll. Ramen är kapad precis framför framaxeln, spindlarna har försetts med skivbromsar samt skiftats så styrstagen hamnat bakom. Rattstången kortats och tillsammans med styrsnäckan placerats nästan lodrätt under karossen. Motorn som är en Ford Vedette V8 på ca 60hkr som sitter 45cm längre bak än originalet. Även bakaxeln är utbytt och kommer från en Mercury Cougar. De längsta fjädrarna i paketet har plockats bort och gjort det möjligt att kapa av en bit av ramen även bak. Mycket längre ifrån ursprunget lär man inte komma! | ![]() |
![]() |
![]()