T-Ford, T-hots

Den enda egentliga T-Fordsbaserade rodden är T-hotten. Detta är nog budgetvarianten bland rodbyggen. En enkel ram i fyrkantsprofil och en enkel balja till kaross gör den lättbyggd. T-hotten kan väl ses som en karikatyr på 1923 års roadster, det första bygget i den här stilen tillkom på 50-talet. Skaparen av den första “bucket-T´n“ var Norm Grabrowski, hans bygge har varit föregångare för alla T-Hottar. Visserligen är utgångsmaterialet baserat på 1923 års T-Ford men steget dit är långt. Nybygget är mycket lägre och proportionerna annorlunda, framaxeln ligger framför ramen för att få ned höjden och en kick-up på ramen brukar hysa bakaxeln. Karosser finns i glasfiber antingen kombinerat med ett kort pickup flak eller -27:ans sk. turtledeck, en något mer roadsterliknande bakdel. Karossen är låg och trång, och det förekommer att man plastar i ett par extra centimeter i både längd och bredd.

A-Forden

A-Forden är i mångt och mycket mer bil än T-Forden med modernare teknik och karosseri mm. Karossen på A-Fordarna kan delas in i två utföranden, 28/29 har en smalare/rundare motorhuv som möter en kantig torped, 30/31 har en mer sammanflytande form från huven och bakåt. En A-Fordsrod kan byggas på egen ram eller placeras på -32:ans ram. En A-Ford roadster på -32:a ram var en populär kombination i hot roddingens barndom. A-Fordens ram är också mycket enkel att nyproducera, helt rak med flat ovansida men något avsmalnande i höjd i ändarna. Liksom T-Fordens ram nytillverkas nog alla ramar. Karosser finns nyproducerade i plast främst som roadster och coupeér då utbudet av originalkarosser i plåt är starkt begränsat.

1932 B-Forden

Detta är väl kungen bland hot rods - roadstern framför allt - en legend i många sammanhang. V-8:an introducerades detta år, en sidventilare på 60hkr. 32:an har en för årsmodellen egen ram, bra mycket kraftigare än A-Fordens. Den har en mjukare profil och speciellt för året är att ramen syns mellan fotsteg och kaross. Detta är den första årsmodellen där man brukar använda originalramen, den är kraftig nog även för en modern v-8, fast boxning av ramen är att rekommendera. Fastän att den är relativt komplicerad att göra finns en hel del firmor som nytillverkar. Karosserna finns förutom de få originalen en uppsjö av nytillverkade i glasfiber i de flesta utföranden.

1933-34

33/34 års modell har en ram snarlik 32ans men har kick-upper fram och bak samt en längre hjulbas. Karosserna fick en ny grill, spetsigare nedtill och en sluttande torped samt skärmarna dolde ramen igen. Årsmodell 34:a har varit en brytpunkt i rodsammanhang. Visst har man byggt roddar på nyare årsmodeller, men med 35 års modell blev Fordarna modernare, större, tyngre och fick karosser som inte längre som såg lika bra ut utan skärmar och huvar. Fast som soft rods duger även dessa årsmodeller.

Motorn

V-8:an är väl för de flesta synonymt med en hot rods, 4:or och 6:or förekommer sparsamt i t.ex. A-Fordar och trackroadsters med smal nos, samt hos oss svenskar i duettbaserade roddar. Det första valet brukar stå mellan en nostalgisk sidventils fordåtta med karakteristiskt ljud och fränt utseende eller en modern amerikansk V8. Mot den äldre motorn talar att leta upp ett renoveringsbart exemplar samt att få en fungerande motor för rimlig kostnad med lägre driftsäkerhet än en modern 8:a som man kan komma över för en femtedel av priset. Chevrolets small/bigblock är nog den motor som hamnat i de flesta byggen genom åren, så även bland rodbyggare. Billiga tillförlitliga motorer som finns i många storlekar/styrkor. Utbudet på tillbehör som växellådor, grenrör samt insug är enormt.

Axlar

Som på alla roddar är valet av axlar viktigt för både funktion och utseende, eller ett val mellan klassiskt stuk eller komfort. En stel droppad framaxel med tvärliggande bladfjäder är stilfull men dessvärre rätt okomfortabel. En kompromiss kan vara att den avfjädras med coilovers. Även bak kan en stel axel fästas i original tvärliggande bladfjäder eller coilovers, men populärare är nog jaguarbakaxeln. Denna delade axel har en låg profil med bara en undre bärarm och använder drivaxeln som övre. Detta gör att den får plats under ramen. Den har bromsskivorna inne vid differentialen och är inte att förglömma snygg att se på. En kortning brukar vara behövlig för att få exakt passning under en smal 30-talskaross. Framvagnen är nog ännu mera styrd av sitt utseende då den på många roddar ligger helt synlig. Originalets svagt bågformade axel brukade i begynnelsen smidas om för att bli lägre, idag tillverkas s.k. droppade axlar. Original bladfjädrar brukar användas men V-staget med fäste under växellådan brukar delas och flyttas ut till ramens utsidor,ett s.k. fyrlänk. På en rod med skärmar då inte valet styrs så hårt av utseendet kan en modern individuell framvagnsbrygga användas, Opel Commodorre är ett populärt exempel. Ett tredje alternativ är en egen konstruktion med dubbla triangellarmar och coilovers, dessa finns även att köpa hos diverse rodfirmor.

För dig som går i byggartankar eller bara är intresserad kan jag rekommendera ett par böcker;