-Var kommer världen och människorna ifrån?
I början fanns Yinandaz, Urstormen. Efter oräkneliga tider uppstod
en stillhet i Yinandaz; ett lugnt vatten uppträdde. Detta var Tayinandaz,
det Stilla Havet. Urstormen och det Stilla Havet kämpade först
enorma bataljer, men ingen kunde besegra den andre med våld, så
det Stilla Havet beslutade att använda list. Han skapade en vägg
emellan sig och Tayinandaz, och barriären kallades Khazdyn, Himmel.
Nu kunde inte Yinandaz besegra Tayinandaz. Istället började en
tävlan, i det att Urstormen och det Stilla Havet skapade djur och
växter, himlakropparna och elementen. Först var valen; Tayinandaz
skapade en valhane, och så skapade Yinandaz en valhona.
Så fortsatte det. Allt som Tayinandaz påbörjade levde
i havet, medan allt som Yinandaz påbörjade levde i stormen.
Vissa väsen passade ingenstans, och då gjorde de gemensamt ett
neutralt område, och det var Yuzrak, Landet. Det sista Tayinandaz
och Yinandaz gjorde var de första människorna, en man och en
kvinna. Alla människor kommer från dem, till och med de fega
shivaloorerna.
-Var kommer vi ifrån när vi föds, och vart går
vi efter döden?
Du skapades ur din moders sköte och din faders säd, de gav av
sitt blod för att du skulle leva, av det blod de fått av sina
föräldrar, som de i sin tur fått av sina föräldrar.
Glöm aldrig den skuld du har till Förfäderna. Utan dem skulle
du inte ens finnas.
Efter döden lever vi vidare som andar. Om du inte har otur och dör
långt ifrån dina vänner och fränder, kommer du att
vara nära dina ättlingar, och tillsammans med dina förfäder.
Se därför till att vörda Förfäderna, för
du skall en gång leva ibland dem. Se till att vara en god fader för
dina söner, för de skall en gång ta hand om dina ben.
-Varför finns det död, ondska och lidande?
Den svage dör. Den starke lever vidare. Livet är en kamp,
för det kom till igenom en kamp. Kämpa så länge du
kan, så att när du slutligen möter en fiende du inte kan
besegra, och det gör vi alla, dö och vet att du kämpat väl.
Fienden ingen kan besegra är Yinandaz själv, för hennes
vapen, Ålderdomen, tar till slut den tappraste hjälte, visaste
hövding eller mäktigaste shaman.
Ur kampen kommer allt lidande, och kampen kommer från Yinandaz, all
oros källa. Men därur kommer också allt gott. Det som man
inte kämpat för saknar värde.
-Vad är meningen med livet?
Att leva är att kämpa. Att leva väl är att kämpa
väl. Den som inte vinner kan åtminstone hoppas på sin
motståndares respekt för hans duglighet. Gå in för
allt det du gör med hela din kropp och hela din ande, med all din
styrka och all din list, så kan du finna lycka. Hoppas bara inte
på frid. Det finns ingen sann vila. Bortom Khazdyn väntar Urstormen.
-Vad är rätt och vad är fel?
Glöm inte att en ensam man förlorar sin kamp. Skaffa dig
vänner och behandla dem väl. Ära dina förfäder
och föräldrar, och var en god far för dina barn. Slå
inte dina kvinnor eller slavar om inte de är uppstudsiga, och lyd
din hövding så länge han är stark och vis. En dålig
krigare är den som kastar sitt svärd, och en dålig man
är den som inte lyder de äldres råd.
-Hur utövar man magi?
Andarna har stor makt och kan vända världen efter sin vilja.
Efter döden är vi alla andar. Jag är en shaman. Jag har
dött men lever igen. Jag lever mellan andarnas och människornas
värld. Jag kan hämta styrka hos förfädernas andar såsom
du hämtar hjälp av dina levande fäder. Jag kan styra vindens
och vattnets andar såsom du styr ett skepp. Jag kan tämja djurens
förfäder såsom du kan tämja djuren. Jag kan förslava
fiendernas andar såsom du förslavar deras kroppar. Jag kan hota
andarna med min själs yxa som du hotar fienden med yxan du har i ditt
bälte. Jag kan löna andarna med blod som du lönar dina vänner
och allierade med silver och kläde. Min makt är stor, och du
skall ta dig i akt för mig. Jag är en god vän men en fruktansvärd
fiende.
-Vilka högre makter skall jag vörda, och hur?
Yinandaz
Yinandaz, Urstormen, den stora Malströmmen, är som en uppstudsig
kvinna: listig, och farligare än man tror. När hon tränger
igenom himlen kommer stormarna. Hon sänder sjukdom och ålderdom
mot de hon inte kan döda på annat sätt. Hon är så
mäktig att hon inte bryr sig om vad människor gör, men hon
handlar genom slavar och tjänare, och dessa kan ibland blidkas med
offer eller drivas bort med förfädernas hjälp.
Tayinandaz
Det Stilla Havet finns runt omkring oss. Det är större än
allt land tillsammans och fortsätter bort till himlens rand. Det bryr
sig inte om människan, men genom sina gåvor har det gett oss
alla liv. Därför är det inte mer än rätt att vörda
Tayinandaz. Han kräver inga offer, men svär inte i hans namn
om du inte är säker på att hålla eden.
Förfädernas andar
Förfäderna lever fortfarande ibland oss. De ser våra gärningar
genom sina ben, som bevaras i våra hus, om inte de hjälper några
av sina ättlingar. Den som ger sig ut på långa resor bör
ta med sig ett ben, så förfäderna kan hålla reda
på honom. Vissa förfäder hjälper shamanerna, som farfar
Ökaz, till exempel. Du får aldrig glömma fädernas
namn, aldrig tala illa om dem, och skall minnas dem med offer med jämna
mellanrum.
Skeppsandarna
Skepp bygger man av trädens ben, och vad vet träden om havet?
Därför kallar vi valarnas andar till oss när ett skepp är
byggt, och låter dem bo där, så att de skall leda skeppet.
Valarnas andar är äldst och visast av alla väsen, havets
rangaaner. Behandla ditt skepp med samma vördnad som dina förfäder,
och du skall aldrig segla vilse eller på grund. Om du ser valar eller
delfiner, är det ett gott tecken. De har kommit för att hälsa
på sin släkting. Tala aldrig illa om dem, och glöm inte
att berätta för dem hur goda tjänster ditt skepp ger dig.
Djurandarna
Djuren har också förfäder. Dessa bör man behandla
väl, för minns att vi dödar och äter deras barn och
barnbarn. Om du drabbas av otur med dina får eller getter, fast du
inte brustit i respekt för förfäderna och inte känner
någon shaman som hyser agg mot dig, kan du ha retat djurandarna.
Det är då lämpligt med ett brännoffer av något
djuret finner smakligt, eller av ditt eget blod eller dina barns blod.
Vissa vilda djur - jag har redan nämnt valarna - är värda
att ge akt på. Labbarna är stora krigare. Skarvarna är
skickliga fiskare. Stormfåglar och liror har makt över vinden.
Örnarna är fåglarnas rangaaner, och falkar och hökar
deras rengaaner. Hajarna är mäktiga fiender, och den som dräper
den är värd respekt. Dessa djurs rörelser och beteende ger
vinkar om deras förfäders vilja, och det kan ibland vara värt
att skaffa sig hjälp av dem. Om du bär en fågels fjädrar
som du skaffat på rätt sätt, ser dess ande till dig och
kan hjälpa dig.
Stormandarna
Dessa väsen är Yinandaz och Tayinandaz krigare, som de sänder
mot varandra för att strida. Om du hamnar i mellan striden mellan
vind och vatten, och inte vågar lita till din sjökunnighet,
gör ett offer till dem. Vindens andar älskar doften av brinnande
kött. Vattnets andar älskar smaken av blod som fått rinna
ned i havet. Hungriga som de är, kan de avbryta striden för att
äta. Ge akt på stormfåglar och liror - deras rörelser
avslöjar var striderna kommer att stå. Deras andar kan också
dämpa stormen.
-Jag har hört talas om andra folk och deras tro. Kan du säga
mig sanningen om...
...främlingars tro i allmänhet?
Andra folk har andra seder och följer andra makter.
Om de är dina allierade, respektera de sederna och makterna. Dina
förfäder missunnar inte dina vänners gudar offer, så
länge du inte glömmer deras egna. Det skulle vara som om dina
släktingar inte lät dig skaffa dig handelspartner och stridskamrater,
vilket vore idioti. Så länge de inte ber om hämnd eller
stridslust kan du gott låta dina slavar hålla sig väl
med sina främmande gudar också.
Om de är dina fiender, och deras gudar är mäktiga, respektera
dem ändå. Det finns byte nog utan att man skall plundra gudahov
och dra på sig förbannelser. Men om deras gudar är veka,
eller mäktiga shamaner beskydda dig, eller om du är djärv
på gränsen till dårskap, finns ingen större seger
än att besegra fiendernas gudar.
...kharigaanernas tro?
Uppe i bergen lever ett folk som kallar sig Faderns Barn. De kommer
alla från samma förfader och hans ben är berget de lever
i. De är rika på malm och ädelstenar som de säljer
till oss. Deras Bergsfader är en surmulen ande som inte gillar andra
andar, och han är en stor smed som lärt dem att smida trollting.
Man skall inte tala för mycket om andar med dem, för bergsfolket
gillar inte sådant, de vill inte reta Bergsfadern. Den som vördar
sin förfader är bara att respektera, men man undrar hur grinig
deras Bergsfader måste ha varit när han levde?
...anaakirias tro?
I den stora skogen bor ett folk, som få vet något om, men
jag vet något, för min makt är stor. Jag vet från
vad farfar Ökaz sagt mig att hela skogen är fylld med andar av
träd och stenar och vilda rovdjur. Alla dessa andar hatar alla människor
utom de som bor där. Om du någon gång skulle slåss
mot skogsfolket av någon obegriplig anledning, skaffa då först
Förfädernas bistånd, för säkert är att många
andar står på deras sida, och bara en idiot ger fienden ett
så uppenbart övertag. Bättre är att handla med dem
när man träffar dem vid kusten. Få dem bara att svära
vid sin skog, så är de hederliga handelsmän.
...nekothianas tro?
Träskfolket är inte riktiga människor, så man skall
vara försiktig med dem. Alla av träskfolket härstammar från
olika djur, och djurandarna beskyddar dem. Jag har själv sett en av
deras shamaners allierade andar, och de var alla djur. I deras isthoz bor
också någon sorts andar, så var försiktig med när
du handlar med dem, för de kräver att man skall dricka dem till
när man gör affärer. Det är INTE samma sak som den
där spriten man kan hitta på shivaloorernas fartyg. Om du bara
ser upp med det, skall du veta att det är mer lönsamt och vettigare
att handla med träskfolket än att slåss med dem, för
de har mäktiga shamaner.
...khelataarernas tro?
Den Gröna Öns Folk är mäktiga krigare, men sliter trots
det med marken som bönder. Deras gudar är också både
krigare och bönder, och de är Jorden och Vinden, Havet och Elden,
samt Yinandaz och Tayinandaz själva. Deras shamaner bär konstigt
nog aldrig med sig sina förfäders ben, för deras kraft kommer
från deras fjärran och mäktiga gudar. Om du ser män
eller kvinnor med långa kåpor i rött och band broderade
i guld, var försiktig. Det KAN vara shamaner, men de kan också
vara lika ynkliga som shivaloorernas präster.
...shivaloorernas tro?
De fega shivaloorerna dyrkar solen, som de säger är en kvinna.
Av en slav som varit shaman (de kallas "munkar") ibland dem fick
jag höra att de tror att alla andra gudar utom deras är onda
andar. Deras shamaner är värdelösa och saknar trolldomsgåva.
För att inte folket skall förakta shamanerna, har de funnit på
den här lögnen om att alla andar utom solen är onda. Att
solen inte hjälper dem förstår man, eftersom den ju är
fullt upptagen med att lysa upp världen, och dessutom vet ju alla
att solen är en man. Vad tror du att farfar Ökaz skulle säga
om man kallade honom kvinna? Inte konstigt att deras shamaner är så
usla.
Det pratas en hel del om trollande här, och Gordir är ju en jämförelsevis magifattig plats. Man får dock komma ihåg att det är en esoterisk specialist som talar - en shaman - och för honom är hela världen magisk. En vanlig tangankrigare skulle inte oroa sig mest för andarnas närvaro vid ett försök att anfalla träskfolksbosättningar - han skulle tänka på de breänsade möjligheterna att göra ett vettigt strandhugg i en terräng som är "för seg för att dricka och för blöt för att plöja", för att citera Terry Pratchett.
Mycket av pratet om främmande folk är också rent
taktiksnack, men så ser jag tanganska shamaner som psykologiskt och
esoteriskt försvar i första hand - de flesta av deras andra uppgifter
är sekundära. Den gamla klichén att barbarer betraktar
magiker som pussies och sissies gäller definitivt inte tanganer. Folk
som kan döda på avstånd är fruktade och respekterade.
Tillbaka till The
Owl's Nest
Tillbaka till Vad
prällen sade