-vad Atheodoraprästinnan säger till en ung anaakirisk jägare.
-Var kommer världen och människan ifrån?
Mäktiga gudar, vars namn är tabu och bara översteprästinnor får känna till, skapade världen i tidens början. De födde Atheodora, och det är allt du behöver veta.
Atheodora skapade Ardomaalo, den förste mannen, för att vaka över hennes kropp, skogen Avanaria. Ardomaalo greps av avund gentemot djuren och växterna och önskade att han också skulle få en hustru, och då födde Atheodora sig själv som sin dotter, och äktade Ardomaalo.
Men han var ännu inte nöjd, utan önskade sig även barn och efterkommande, som djuren och växterna. Atheodora sade att om han ville ha efterkommande, måste de dö - de kunde inte få vara odödliga som honom. Ardomaalo svarade att det inte gjorde honom något om hans efterkommande dog, bara han fick bli fader. När deras första barn dog sörjde Atheodora, och återvände till sitt eget sköte och blev åter hel. Ardomaalo lämnade sin familj och vandrade in i den djupaste delen av skogen, där han fortfarande lever.
-Varför finns det död, ondska och lidande?
Allt måste dö. Växter dör, djur dör, människor dör. Bara Gudinnan är evig. När Ardomaalo valde att bli en fader, valde han bort evigt liv för sina ättlingar. Döden är priset för livet. Sorgen över de bortgångna är priset för glädjen över att se sina barn födas och växa upp.
Det finns en mening i allt lidande, som det finns i döden. Den enes dödande är den andres njutning. Ondska är att orsaka lidande inte för sin egen njutnings skull, utan för den andres lidandes skull. Ondskan kommer inte från Atheodora. När allt följer Gudinnans vilja finns ingen ondska.
-Varifrån kommer vi när vi föds, och vart går vi efter döden?
Alla riktiga människor, inklusive du, är ättlingar till Atheodora-som-sin-egen-dotter och Ardomaalo. Du föddes ur din moders sköte, för i din mor finns en del av Gudinnan, och därur kommer skaparkraft.
När vi dör återvänder vi till Atheodoras sköte, därifrån vi kom, därifrån växterna och djuren kom. I Gudinnans sköte råder den sällhet som bara ett ofött spädbarn kan känna. Så småningom vandrar vi från Gudinnans sköte och ut till en av hennes döttrars sköte, och föds igen för att tjäna henne.
-Vad är meningen med livet?
Du är en man, och meningen med ditt liv är att tjäna Atheodora. Detta gör du dels genom att tjäna dig och din familj och alla andra anaakiria, ty vi är en del av Gudinnan, men också genom att tjäna Avanaria, som är Gudinnans Kropp. För att veta hur du bäst skall tjäna Avanaria måste du följa de råd prästinnorna ger dig och lyda anaakirias lagar, som är givna av Gudinnan.
Vi kvinnor har en annan mening med våra liv. Vi har en del av Atheodora i oss, och tjänar henne genom att tjäna och råda mannen, så att han i sin tur kan tjäna Avanaria och anaakiria.
-Vad är rätt och vad är fel?
Rätt är att följa Atheodoras vilja. Fel är att handla henne emot. Den som bryter mot Atheodoras vilja skall straffas. De som följer Atheodoras vilja belönas med ett tryggt och sällt liv.
-Hur utövar man magi?
Vi prästinnor talar med Gudinnan och med de av hennes tjänare som är mäktigare än människan. Därigenom kan en del av oss väcka skogens krafter och utföra underverk, med hjälp av dans, sång, droger och talismaner. För att klara detta måste vi kunna läsa Gudinnans vilja och humör i hennes anlete, som är Avanaria, och vi måste ha tjänat Atheodora väl och vara i hennes gunst. Män kan aldrig bli prästinnor, för de har inte Atheodora inom sig på samma sätt som vi kvinnor. Gudinnan talar till vissa män, och de kan sedan tala till henne som prästinnor, men ingen man kan tala till Atheodora utan att först bli tilltalad.
Bland männen finns de som bevarat konster som uppfanns av Ardomaalo. Bland mycket annat kan de träffa en fågels öga med sin pil, försvinna där ingen annan finner gömsle och tala med djuren så att de lyssnar. Dessa under kan de utföra eftersom de har Ardomaalo inom sig.
Om någon på annat sätt utför trolldom, eller försöker utföra under som är ämnade för det andra könet, bryter han eller hon mäktiga tabun. Atheodora kommer att straffa den som gör så, och likaledes alla som skyddar eller hjälper en dylik brottsling.
-Vilka högre makter skall jag vörda, och hur?
Atheodora:
Gudinnans kropp är skogen omkring oss, Gudinnans ande är skogens
ande. Hon födde sig själv som sin egen dotter, och är allas
vår anmoder. Hennes kraft finns hos alla kvinnor. Ära kvinnorna,
som hennes kraft bor i. Ära träden, som hennes kraft bor i. Ära
djuren, som är hennes barn liksom vi är. Behandla dem med respekt
och vördnad, så skall du få vad du är lovad av Atheodora;
din hustrus och mors omsorg, trä till verktyg och frukt att äta,
kött till mat och skinn till kläder. Bedra dem eller såra
dem, och Atheodora skall straffa dig; ensamt blir ditt liv, träden
skall falla över dig, rovdjuren sarga dig, du skall förlora din
mannakraft.
Ardomaalo, Tigrarnas Herre:
Han var och är gudinnans make. Hans själ är så nära
gudinnans själ en man kan komma, och hans kropp är en människas
kropp. Han är allas våran stamfader. Ardomaalo lever gömd
inne i skogen dit ingen någonsin går. Tigrarna är hans
tjänare. Det händer att män söker efter honom för
att av honom lära hans Konster, männens magi. Vissa har funnit
honom, fler har dött.
Skogsandarna:
Vissa platser i skogen är Atheodoras ögon, andra är hennes
hjärta, lever eller händer. På dessa platser bor mäktiga
andar, delar av Atheodora. På dessa platser finns tempel uppförda.
Dessa andar är också värda vördnad. De för vidare
vår önskningar till Atheodora och vice versa. På en sådan
plats skall du tala tyst och röra dig försiktigt, om du inte
sjunger och dansar till Gudinnans ära. Kläd dig i dina vackraste
kläder för stt smycka dig inför gudinnan, eller gå
naken så du visar att du är stolt över vad hon gett dig.
Till dess innersta skall du inte bege dig, ty dit får bara prästinnorna
gå, och de kvinnor de ger tillåtelse.
Djurandarna:
Alla djur är heliga, men vissa är heligare än andra. Om
inte de anfaller dig eller din familj, får du aldrig dräpa en
sabeltandad tiger eller en elefant. Om de anfaller en man, en familj eller
en by, är detta för att Gudinnan vredgats. Om de då dödar
den mannen, familjen eller byn, är det Gudinnans vilja. Spindlar är
heliga. De väver gudinnans smycken. Du får aldrig döda
en spindel, och aldrig riva ned en spindelväv utan att be spindeln
om ursäkt. Du skall heller aldrig döda en skvader, och aldrig
bära dess skinn eller äta dess kött, men det är för
att det är en ohelig varelse, som inte är skapad av gudinnan.
Däremot skall du när du kan döda rödulvarna, för
de har svikit gudinnan, och tjänar henne inte längre.
-Jag har hört talas om andra folk och deras tro. Kan du säga mig sanningen om...
...främlingars tro i allmänhet?
Andra folk lever inte i och med Gudinnan, utan i och med andra gudar.
Därför lever de på ett annorlunda sätt. Detta är
naturens ordning. Förundras inte över de främmande folken
om du skulle stöta på dem, för hur kunde de vara som oss,
när de inte lever i Gudinnan. Men om du möter främlingar
i Avanaria som förbryter sig mot gudinnan, måste du stoppa dem.
Om de framhärdar, skall de dö. Om du någon gång måste
lämna skogen, visa då den respekt mot de främmande folkens
gudar som vi kräver av de främmande folken gentemot Atheodora,
men akta dig för att dyrka dem som de andra folken gör, bli inte
som dem. Då kan Gudinnan vredgas mot dig.
...kharigaanernas tro?
Bergsfolket följer Det Stora Bergets gud. Han är en mäktig
smed, och de säger att han skapade världen. Gudinnan bär
inga smycken av metall, och har ingen skuld till honom. Han ger dem inte
samma trygghet som Gudinnan, och som alla andra folk slåss de därför
med varandra. De få som visar sig i våra trakter har vett nog
att visa Gudinnan vördnad, men vägrar att ge Henne offer eller
dylikt, för deras gud är närig av sig, precis som dem.
...nekothianas tro?
Träskets folk följer djurandarna. Träskets andar har
ingen som leder dem som skogens andar har, och deras liv saknar egentlig
ordning. På det hela är dock träskfolket förnuftiga
och förvånansvärt fredliga för främlingar, och
de som känner till Atheodora visar alltid henne den största vördnad.
Deras präster saknar disciplin och ledning, men de är skickliga
andemanare.
...vandrarnas tro?
Tsch! Vandrarna hade en gång en mäktig gudinna som härskade
över slätten, men de misskötte sig. De hade erbjudit alla
andra folk - inklusive oss men exklusive khelataarerna, för de hade
inte kommit än - att dyrka i deras tempel och dela deras hövding.
Men de svek sin gudinna, och hon svek dem. De förgjordes nästan
i sjukdom. Tacka Atheodora för att dina förfäder överlevde.
Nu har vandrarna ynkliga andar utan ledning som sina gudar, och därför
är de det svagaste av alla folk. Deras präster är simpla
svartkonstnärer.
...khelataarernas tro?
Khelataarerna dyrkar inte någon av landets gudar, för de
kommer inte från detta land, utan från andra platser långt
i fjärran. De kan heller inte dyrka gudarna som råder över
deras gamla land, för de är för långt borta. Istället
följer de skapargudarna, för de finns överallt. De ger dem
dock inte samma goda ledning som vår Gudinna ger, för de är
avlägsna och svårrörda. Khelataarerna har manliga prästinnor,
men de leder inte folket utan lever helt avskilt. Deras överstepräst
har inte ens makt att få två byar att sluta kriga med varandra.
De khelataarer som är våra grannar har lärt sig att respektera
Gudinnan. De är så pålitliga som främlingar kan bli.
...tanganernas tro?
Det finns inte mycket du behöver veta om dem, för de besvärar
aldrig oss, även om de mördar och plundrar bland khelataarerna.
De dyrkar främmande gudar som tillåter deras blodtörstiga
rövarliv för att de är likadana själva. Var glad att
Atheodora inte är sådan!
Kommentarer: Anaakiria är otroligt fixerade vid den plats där
de bor - det är ju så att platsen, skogen Avanaria, är
deras gudom. Jag föreställer mig att skogen är bokstavligt
talat levande i deras medvetande hela tiden, de "känner"
Atheodora någonstans i bakhuvudet. För de flesta är detta
en trygghet, för vissa ett tvång, ungefär som "Storebror
ser dig". Anaakiria som lämnar skogen känner sig desorienterade
och har hemlängtan i mycket högre grad än andra människor,
såvida de inte tillhör den minoritet som blir besvärade
av Gudinnans ständiga närvaro. Den anaakiria som tvingas lämna
skogen för gott och inte tillhör "rebelltypen" blir
nog så djupt deprimerad att självmord blir den vanligaste dödsorsaken.
Rebelliska anaakiria, å andra sidan, torde vända sig bort från
sitt ursprung långt mer än andra som inträtt i en annan
kultursfär. Jämför med Vilda Västern-klichén
om försupna indianer i västerländska kläder och krimskrams.
Icke-anaakiria känner på sig att de är ovälkomna
så fort de kommer in i Avanaria - känslan är extra stark
för de med magiska talanger.
Skogens närvaro tror jag också är den mest uppenbara "magin"
för anaakiria. Enkel regel för att simulera det här: Infödda
har automatiskt -1 SG på alla handlingar som har med "vildmarksvana"
att göra i Avanaria (gömma sig, spåra, sätta ut fällor
etc), medan utbölingar har +1 SG. Detta gäller ovanpå det
faktum att SG bör modifieras av ens lokalkännedom. För anaakiria
som aktivt försvarar skogen mot in- och angrepp, respektive sådana
som aktivt "anfaller" skogen (tex skogshuggare, men inte den
som plockar ved, pälsjägare, men inte den som skjuter en fågel
till kvällsmat, osv.), dubbla dess modifikationer.
De är också det enda folk på själva Khelataar som
har en egentlig prästklass; shamaner och digoner är iofs "heliga
personer", men de har inte den auktoritetsroll som skogsfolkets prästinnor
har. Jag ser anaakirisk religion som väldigt fylld med hemligheter;
prästinnorna håller saker hemliga för folket, män
och kvinnor hemlighåller saker från varandra. Khelataarerna
har ofta inställningen att den som besitter visdom skall sprida dem.
Bland anaakiria är det mera så att folk skall göra vad
de visa säger, och bara den som är värdig kan förvänta
sig att lära sig varför.