Sankt Bernhardshund

Ursprungsland:Schweiz
Användningsområde:Sällskaps-, vakt- och gårdshund

Bakgrund/ändamål:
Vid St Bernhardspasset på 2469 m höjd över havet grundade munkar på 1000-talet ett härbärge som tillflyktsort for resande och pilgrimmer. Där hölls sedan mitten av 1600-talet stora bergshundar som skydd och vakt. Förekomsten av sådana hundar finns dokumenterad i bild från år 1695 och i härbärgets anteckningar från år 1707. Hundarna sattes snart in som följehundar och i synnerhet som räddningshundar för resanden som gått vilse i snö och dimma.

På många språk har det berättats om den legendariska Barry, som blev en idealbild av en räddningshund. St. bernhardshunden härstammar från de stora gårdshundar, som var talrika i dessa trakter. Den framavlades på några få generationer till dagens ras enligt en fastställd idealtyp.

Heinrich Schumacher från Holligen i trakten av Bern var den förste som år 1867 utfärdade en stambok för sina hundar. I februari 1884 påbörjades utgivningen av den schweizisk hundstamboken (SHSB). Dess första registrering var st bernhardahunden Leon och de följande 28 namnen omfattade även dessa st bernhardshundar.

Den 15 mars år 1884 grundades i Basel "Schweiziska St Bernhardsklubben". I samband med en internationell kynologisk kongress den 2 juni 1887 förklarades st bernhardshunden officiellt som schweizisk hundras och dess rasstandard fastställdes. Alltsedan dess har st bernhardshunden nationell status

Helhetsintryck:
St bernhardshundar finns av två varianter: 1. korthårig (dubbel päls) 2. långhårig Båda varianterna skall ha ansenlig storlek och harmonisk, kraftig, stram och muskulös kropp med imponerande huvud och uppmärksamt uttryck.

Viktiga måttförhållanden:
Idealförhållandet mankhöjd- kroppslängd (mätt från skuldrornas främre del till sittbensknölarna) 5:6. Idealförhållande mankhöjd - bröstdjup,

Uppförande/Karaktär:
S:t bernhardahunden skall vara vänlig med från lugnt till livligt temperament samt vara vaksam.

Huvud:
Huvudet skall vara kraftigt och imponerande.

Skallparti:
Skallen skall vara kraftig och bred. Sedd från sidan och framifrån skall den vara lätt välvd. I sidled skall skallen med en mjuk randning övergå i det kraftigt utvecklade och höga ländpartiet och falla brant mot nospartiet

Nackknölen skall bara vara måttligt markerad. Övre ögonbrynsbågarna skall vara kraftigt utvecklade.

Pannfåran skall börja vid stopet och löpa längs skallens mitt och gradvis avta mot nackknölen. Pannhuden skall över ögonen bilda pannveck, som går i riktning mot pannfåran.

När hunden är uppmärksam framträder de tydligare och öronfästet bildar då en rak linje med skallens övre plan.

Stop:
Stopet skall vara kraftigt markerat.

Ansikte:
Nosparti: Nospartiet skall vara kort och jämnbrett. Nosryggen skall vara rak med en lätt fåra. Nosens längd skall vara kortare än dess djup (mätt från nosfästet).
Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart, bred och kantig med val öppna näsborrar.

Läppar: Läppranden skall vara svan. Överkäkens läppar skall vara kraftigt utvecklade och överhängande, bilda en vid båge mot nosen och med tydliga läppfickor.

Käkar/tänder: Bettet skall vara kraftigt, regelbundet och med fullständigt sax- eller tångbett. Omvänt saxbett tillåtet Avsaknad av P 1 (premolar 1) tolereras.

Ögon: Ögonen skall vara medelstora, mörkbruna till nötbruna. Ögonkanterna skall i möjligaste mån sluta an mot ögonen. Dessa skall ligga tämligen djupt och ha ett vänligt uttryck. Ögonlocksränderna skall vara fullständigt pigmenterade. Fasta och naturliga ögonlocksmuskler eftersträvas. Ett mindre veck vid övre ögonlocket och ett mindre veck med något skönjbar bindhinna på undre ögonlocket är tillåtet.

Öron: Öronen skall vara medelstora, högt och brett ansatta. Öronmuskeln skall vara kraftigt utvecklad. Öronlappen skall vara smidig, trekantig och med avrundad spets. Den yttre kanten skall vara lätt utstående medan den inre kanten skall ligga an mot kinden.

Hals: Halsen skall vara kraftig. Strup- och halsskinn skall vara måttligt utvecklat

Kropp:
Helhetsintrycket skall vara imponerande och harmoniskt.

Rygglinje: En rak linje från manke till länd med mjukt sluttande kors, som gradvis skall övergå i svansansättningen.

Manke: Manken skall vara markerad.

Rygg: Ryggen skall vara bred, kraftig och fast.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara tämligen djup med väl välvda revben, som dock ej får nå djupare än till armbågen.

Underlinje: Buklinjen skall vara lätt uppdragen.

Svans: Svansroten skall vara bred och kraftig. Svansen skall vara lång och tung. Sista svanskotan skall nå åtminstone till hasen. I vila skall den hänga rakt ner eller så kan den sista tredjedelen vara lätt uppåtböjd. När hunden är uppmärksam kan den bäras högre.

Extremiteter:
Framställ:Helhetsintryck: Frambenen skall vara brett ställda, framifrån sett raka och parallella.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara snedställda, muskulösa och åtliggande. Överarm: Överarmen skall ha samma längd som skulderbladet eller något kortare. Vinkeln mellan skulderblad och överarm får inte vara för trubbig.

Armbåge: Armbågen skall vara åtliggande.

Underarm: Underarmen skall vara rak med kraftig benstomme och torr muskulatur.

Mellanhand: Mellanhanden skall vara rak framifrån sett och lätt vinklad sedd från sidan.

Tassar: Framtassarna skall vara breda och slutna med kraftiga, starkt välvda tår.

Bakställ:
Helhetsintryck: Bakbenen skall vara måttligt vinklade och muskulösa Bakifrån sett skall bakbenen vara parallella och inte trångt ställda.

Lår: Låren skall vara kraftiga, muskulösa och breda.

Knäled: Knäleden skall vara välvinklad, varken vriden utåt eller inåt.

Underben: Underbenet skall vara vinklat och tämligen långt.

Has: Hasen skall vara svagt vinklad och fast.

Mellanfot: Mellanfoten skall vara rak och parallellt ställd sedd bakifrån.

Tassar: Baktassarna skall vara breda och slutna med kraftiga och starkt välvda tår. Sporra tolereras, förutsatt att de inte hindrar rörelseförmågan.

Rörelserna:
Rörelserna skall vara harmoniska och vägvinnande med bra påskjut från bakbenen. Fram och baktassar skall placeras på en rak linje.

Päls:
Korthårsvarianten (dubbelpäls): Täckhåret skall vara tätt, blankt, åtliggande och fast med riklig underull. Låren skall ha tendens till byxor. På svansen tät päls.

Långhårsvarianten: Täckhåret skall vara rakt och medellångt med riklig underull, oftast något vågigt över kors och höfter. Rikliga byxor på bakbenen och pälsfrans på frambenen. Ansikte och öron skall ha kort päls. Svansen skall vara buskig.

Färg: Grundfärgen skall vara vit med alltifrån större eller mindre roströda fläckar till ett genomgående rostrött täcke över rygg och flank (mantelhundar). Bruten mantel (mantel genombruten med vitt) är likvärdig, strimmigt rostrött är tillåtet. Gulröd färg tolereras. Mörkt mask på huvudet är önskvärd. En anstrykning till svart på kroppen tolereras.

Teckning: Bröst, tassar, svansspets, nosband, bläs och nackfläck skall vara vita. Önskvärt är vit halskrage och symmetrisk, mörk ansiktsmask.

Storlek/Vikt:
Mankhöjd: Minimum Hanhund 70 cm Tik 65 cm Maximum

Hanhund 90 cm Tik 80 cm
Hundar, vars maximimått överskrids, nedvärderas inte förutsatt att de ger ett harmoniskt helhetsintryck och rör sig korrekt.

Fel:
Varje avvikelse från standarden år fel och felets an skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. - otillräcklig könsprägel - oharmoniskt helhetsintryck - kraftiga veck på huvud och hals - för kort eller för lång nos - lös underläpp - överbett och underbett - någon tand saknas. P 1 får fattas - lågt ansatta öron - ljusa ögon - entropion, ektropion - lösa ögonlock - svankrygg, karprygg - överbyggt eller starkt sluttande kors - svans som bärs rullad över ryggen - krumma eller fransyska framben - stela bakben, hjulbenthet eller kobenthet - fel rörelser - lockig päls - ofullständigt pigment eller avsaknad av pigment på nostryffeln, runt nosen, på läpparna och ögonlockskanterna - fel teckning t ex roströda pälstrån i det vita - skygghet aggressivitet

Diskvalificerande fel:
Helt vit eller helt roströd päls - päls i andra färger - blå ögon, avblekta ögonbottnar (s k björkögon)

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklad
och normalt belägna i pungen.