Skår
Arvid Olsson -spelman från Mörkret |
| Text: Per-Olof Moll 1999 |
Första mötet |
|
En spelman som har betytt mycket för mig är Skår Arvid Olsson.
Med sin ödmjukhet och värme tog han sig an mig som grön och
nykläckt spelman. Jag mötte Skår Arvid första gången
1973. Mitt nyvaknade intresse för folkmusik gjorde att jag hörde
mig för i Särna om det fanns några spelmän i trakten.
Arvid hade genom en av mina släktingar fått förfrågan
om han hade lust att spela särnalåtar för mig. En söndag
efter högmässan kom han till vår stuga klädd i svart
kostym., vit skjorta och slips (Arvid var vid den tiden kyrkvärd). |
Vi drack kaffe och pratade om musik och spelmän och sedan packades
fiolen upp och det kom en rad med särnalåtar. Det var en omtumlande
upplevelse. Det var inte bara så att det fanns låtar
från Särna utan det var också något i låtarnas
kärvhet och klang som attraherade mig enormt. Det här första
mötet blev starten på en vänskap mellan mig och Arvid som
har betytt mycket för mig som spelman och människa. |
| |
|
|
|
|
Skår Arvid och Per-Olof 1981
|
| |
|
"Särnadialekten" |
Utan hårda ord eller pekpinnar fick han mig att förstå
särnamusikens innersta väsen. "Det går inte att säga
vad som är rätt eller fel när det gäller spelmansmusik"
var svaret jag fick när jag ställde frågor om jag spelade
en låt rätt. Varje spelman tolkar låten utifrån sina
erfarenheter och kunskaper menade Arvid.
Som ett exempel på det nämnde han låten Storhurven med
alla dess varianter bara inom Särna. Varje spelman med självaktning
spelade sin egen variant av låten. Att det fanns en speciell särnadialekt
i musiken var han dock bestämd på men dialekten är en sorts
grammatik som man använder när man gör sin tolkning. |
Han berättade om sina intryck från olika spelmän i Särna
som han lyssnat på. Ingen av dem lät lika men det fanns ändå
något som var gemensamt -"det är väl det som är
dialekt" funderade Arvid. En spelman som han nämnde som exempel
på personlig tolkning var "Pingsti Jo".
"-Det lät som han improviserade fram låtarna, ett slags
perpetum mobile utan början och slut, men det var särnamusik".
Vi kom ofta att diskutera vad som var särnamusikens grammatik.Arvid
var också en duktig dragspelare och vann första pris i en dragspelstävling
i Särna. |
| |
|
|
|
|
Skår
Arvid 1981
|
| |
|
Dragspel och fiol |
|
Hemmansägaren Skår Arvid Olsson föddes 1907 i byn Mörkret,
25 km väster om Särna kyrkby. Han var yngst av sju syskon. Arvid
började sin spelmansbana med att lära sig spela på broderns
tvåradiga dragspel. Han var då sex år gammal. När
han blev elva fick han en fiol av fadern Skår Olov som tyckte mycket
om fiollåtar. Förälrahemmet besöktes ofta av resande
mellan Särna och Norge. Man upplät natthärberge och ofta
var |
det spelmän som kom. En av dem var Martin Johansson (1880-1947) från
Gördalen. Martin Johansson var skräddare och spelman och hade
mycket kontakt med norska spelmän. Det fanns också en spelman
i Mörkret. Det var Arvids farbror Skår Jo Olsson (1850-1936).
Arvid var släkt med Spak Erik Olsson (1889-1984) i Särna och de
kom också att spela ihop. |
| |
|
|
|
|
|
Skår
Jo Olsson , även kallad "Mörker Jo"
(1850-1936)
|
Skår
Arvid 1978
|
| |
|
Spelmän |
|
En spelman som Arvid ofta berättade om med stor respekt var Skog Per
Rolfsson (1866-1938) från Särnaheden. Skogs Per hade varit en
mycket aktiv spelman i sin ungdom men slutade att spela offentligt när
han |
blev baptist.Arvid fick lyssna och lära sig låtar av honom. Skår
Arvids far var mycket mån om att sonen skulle få lyssna på
de äldre spelmännen och en av dem som fick besök var Olmorts
Olof Svensson "Spaken". |
|
Virkesmätning |
|
Arvid arbetade som virkesmätare i 41 år både i Sverige
och Norge. På den tiden gick virket efter flottleder. Görälven
rinner upp på svenska sidan men går sedan genom Norge. Mycket
virke på norska sidan köptes av svenska bolag och Arvid vistades
där varje |
vinter i sju års tid efter andra världskriget. Han skaffade sig
många vänner som han hade stort utbyte av. Bland dem fanns spelmän,
mest dragspelare. Vid sidan om virkesmätningen drev Arvid ett mindre
jordbruk tillsammans med hustrun Elsa. |
| |
|
Spelkamrat |
|
Det är en stor förmån för mig att jag fått lära
känna Skår Arvid, att fått ta del av hans erfarenhet och
visdom. Mellan åren 1973 och fram till Arvids död 1981 upplevde
vi stora saker tillsammans, trots den stora åldersskillnaden oss emellan. |
Vi spelade på diverse tillställningar i bl.a. Särna, Lillhärdal,
Sveg, Röros, Rättvik och Älvdalen, spelade tillsammans i
direktsänt radioprogram från Engerdal, gjorde LP-skivan "Särnalåtar
-Groft och grant" mm. |
| ©Per-Olof Moll |