HÖGVAKTEN
Högvakten i Stockholm var också en upplevelse jag fick under lumpen. För så enformigt och tråkigt det var att stå och vakta Stockholms slott har jag aldrig upplevt förut.
Nu pratar jag förstås om oss som stod vakt på Stockholms slott nattetid. Jag stod med Rosenius och vaktade Lejonbacken, slottets norra sida. Vi stod där total 36 timmar fördelat på sex nätter och samanlagt tror jag det kom fem stycken som gick uppför Lejonbacken. Av dessa fem fick vi hejda två stycken från att gå in på vårt område, då de inte förstod att det var avspärrat. Det var de långsammaste timmar jag upplevt i hela mitt liv. Att veta redan när man går ut på ett nytt två-timmars pass att det inte kommer att hända någonting är ett sömnpiller. När det dessutom är mitt i natten och man mer än allt annat vill sova är det svårt att hålla sig vaken på vakten. Trots att det är ett halvår sen jag stod där kommer jag fortfarande ihåg den gyllene högvaktsramsan. - Jag bevakar norra slottsvalvet, slottets norra fasad samt de stora uppfarterna i Lejonbacken. Tid för senaste visitation 02.35 av vakthavande befäl.

Det var inte så roligt att stå högvakten, men det är kul att man fick prova på det i alla fall. Träningen inför högvakten var väl inte det roligaste heller, exercis i över en vecka för några få minuters ceremoni på borggården. Det roligaste som hände på högvaktsträningen var att en viss sergeant inte klarade av att gå i takt till musiken och att en furir inte riktigt hade koll på sin utlösning. Små grejer som gladde i den monotona  träningen. Från högvakten glömmer man inte i första taget Boströms lilla uttalande på radionätet, "Some people believe in Good, I believe in my AK number 5. Ganska snart hördes ett arg meddelande från vaktchefen som även han hört den lilla ramsan och Boström fick sig en tillrätta visnig. Det är även svårt att glömma äggkoppen Söderqvist när man ser den här bilden.

Tillbaka till Lumpen startsida