Svenska fartyg sänkta av Sovjetiska ubåtar.


Fenris

Datum: 5 januari 1940
Klockslag: 15.32
Antal omkomna: 0
Sänkt av: SC-311
Ubåtschef: Vershinin
Vapeninsats: Artillerield med 73 granater
Fartyget hade lastat i Stockholm för olika hamnar längs norrlandskusten. Vid middagstid den 5 januari 1940 befann man sig vid Sydostbrottens fyrskepp då man för om fartyget sikade en ubåt som plötsligt avgav kanoneld. På Fenris stoppades omedelbart maskinen. Svenska flaggan hissades varpå man signalerade mot ubåten att man stoppat för att invänta vidare order. Ubåten tycktes dock inte vara på prathumör varför eldgivningen fortsatte. På Fenris gavs då order om sjösättning av en livbåt varpå fartyget övergavs av besättningen. Sedan man rott livbåten 200 meter bort från fartyget träffades midskeppsbyggnaden av en granat som orsakade brand ombord. Efter en timmes rodd var man framme vid fyrskeppet varifrån man sedan kunde bevittna fartygets undergång.

Ada Gorthon


Datum: 22 juni 1942
Klockslag: 12.14
Antal omkomna: 14
Sänkt av: SC-317
Ubåtschef: Mokhov
Vapeninsats: Torped. Antalet avskjutna torpeder okänt. En torped träffade.

Fartyget hade lastat järnmalm i Luleå för lossning i tysk hamn. Utanför Möckleby på Öland siktades två ubåtar varefter fartyget träffades av en torped. Explosionen blev mycket kraftig och fartyget sjönk efter 15 sekunder. Flera personer på land bevittnade sänkningen varpå de överlevande genast undsattes.

Margareta

Datum: 9 juli 1942
Klockslag: 19.58
Antal omkomna: 14
Sänkt av: S-7
Ubåtschef: Lisin
Vapeninsats: 1 torped

Fartyget hade lastat koks i tysk hamn för lossning i Köping. Vid Trelleborg sammanträffade man med nordgående konvoj eskorterad av svenska örlogsfartyg. På grund av olika omständigheter kunde man inte hålla sin plats i konvojen varför man tvingades fortsätta utan konvojskydd. På kvällen befann man sig vid Fällbådan i Arkö då man siktade en ubåt. Strax efter träffades fartyget av en torped midskepps. Fartyget sjönk inom loppet av en minut. Explosionen var mycket kraftig och endast fyra man överlevde händelsen. Fartyget sänktes troligen av den sovjetiska ubåten S 7 (se vidare uppgifter om S 7 nedan).

Luleå

Datum: 11 juli 1942
Klockslag: 16.58
Antal omkomna: 8
Sänkt av: S-7
Ubåtschef: Lisin
Vapeninsats: 2 torpeder varav en träffade

Fartyget var vid tillfället på resa från Luleå till Hamburg med last av järnmalm. Fartyget hade lots ombord och gick i konvoj omfattande 28 fartyg med svensk örlogseskort bestående av jagaren Nordenskiöld och vedettbåtarna Jägaren och Snapphanen. Vid femtiden på eftermiddagen befann man sig utanför Västervik då man upptäckte två torpeder som närmade sig fartyget. Den ena torpeden missade målet medan den andra torpeden träffade fartygets förskepp. Explosionen blev mycket kraftig och fartyget sjönk inom loppet av en minut. Fartyget sänktes av den sovjetiska ubåten S 7 (se vidare uppgifter om S 7 nedan).

C F Liljevalch

Datum: 18 augusti 1942
Klockslag: 17.10
Antal omkomna: 33
Sänkt av: L-3
Ubåtschef: Grishchenko
Vapeninsats: 2 torpeder varav båda träffade.

Faryget var lastat med järnmalm och ingick i en konvoj med 16 fartyg destinerade till olika hamnar i Tyskland och i Holland. Konvojen eskorterades av tre svenska jagare och en vedettbåt. Vid Kungsgrundet utanför Västervik träffades fartyget av två torpeder. En av torpederna orsakade även att ångpannan exploderade. Vittnen har uppgivit att enorma kaskader av vatten och malmbitar slungades högt upp i luften. Det tungt lastade fartyget sjönk inom loppet av en halv minut. Sju man ur besättningen kunde räddas av andra fartyg i konvojen.

Bengt Sture

Datum: 29 oktober 1942
Klockslag: 00.30
Antal omkomna: 15
Sänkt av: SC-406
Ubåtschef: Osipov
Vapeninsats: 4 torpeder varav två träffade

Fartyget var vid tillfället på väg med last av kol från Danzig till Oxelösund via Trelleborg. Någonstans längs vägen försvann fartyget spårlöst varför försvinnandet länge var ett av de stora mysterierna från andra världskrigets dagar. Under sjuttio- och åttiotalet skulle det dock från Sovjetunionen komma fram uppgifter om vad som egentligen hände med Bengt Sture och idag är de flesta av mysterierna kring försvinnandet uppklarade.

Fartyget lämnade Danzig kl 17.00 och efter att man avlämnat lotsen satte man västlig kurs. Sent på kvällen upptäcktes fartyget av den sovjetiska ubåten SC-406 som gick i övervattensläge för batteriladdning. Ubåtschefen Osipov bestämde sig genast för at gå till anfall i bibehållet övervattensläge. Kl 23.19 avlossades två torpeder mot målet. Anfallet observerades dock från Bengt Sture vilket gjorde att man lyckades väja undan för båda torpederna. Sedan följde en regelrätt katt-och-råtta-lek mellan ubåten och Bengt Sture. Vid midnatt var ubåten åter i skjutläge varpå en torped avlossades, som också träffade. Fartyget blev svårt skadat och manöverodugligt men sjönk dock inte. Kl 0.30 bestämde sig Osipov att sänka fartyget med ett nådaskott. Strax innan den sista torpeden avlossades upptäckte man från ubåten att ett antal personer befann sig i vattnet vid sidan av haveristen. Ubåtschefen Osipov gav då order om att dessa skulle räddas. Efter att de överlevande från Bengt Sture räddats ombord på ubåten sänktes fartyget. De överlevande fördes sedan till Sovjetunionen där de överlämnades till kommendanten för ubåtsbasen Lavansaari i Finska viken. De överlevande blev sedemera med största sannolikhet arkebuserade i det sovjetiska fängelset Vojnova 25. Sista livstecknet från dem är från den 25 december 1942 då fartygets städerska Ketty Maria von Hamm på fängelseexpeditionen i Vojnova kvitterade ut sina guldringar som inlämnats för förvaring.
De överlevande från Bengt Sture som fördes till Sovjetunionen var följande besättningsmedlemmar:

Kapten Sture Hedberg
Förste styrman Johan Arne Walter
Andre styrman P Cappelin
Förste maskinist G Roslind
Städerskan Ketty Maria von Hamm
Kocken E Thelin
Matrosen N Fritz

Hansa

Datum: 24 november 1944
Klockslag: 05.57
Antal omkomna: 84
Sänkt av: L-21
Ubåtschef: Mogilevskij
Vapeninsats: 3 torpeder varav en träffade

Kl 5.57 träffades fartyget av en torped som detonerade i förliga lastrummet. Explosionen blev mycket kraftig och merparten av de omkomna torde ha avlidit omedelbart vid explosionen. Två personer överlevde händelsen. Den ene av dem var fartygets biträdande andrestyrman Arne Thuresson som låg och sov i fartygets radiohytt och som räddades genom att hela radiohytten vid explosionen slets loss från fartyget och slungades långt ut i havet. Den andre överlevande var passageraren Arne Mohlin. De båda överlevande lyckades rädda sig upp på en av fartygets livflottar. De upptäcktes sju timmar senare av ordinarie trafikplanet från Bromma till Visby och undsattes av den svenska minsveparen Landsort där de genast matades med sulfa för att motverka sviterna av den kylslagna vistelsen på flotten. Thuresson begärde att få en rejäl konjak istället. En begäran som fartygsläkaren dessvärre i motbokens tidevarv tvingades avslå med motiveringen: "Men herregud människa, tror du att vi har konjak kvar så här i slutet av månaden..." Ytterligare tre personer befann sig i vattnet efter explosionen, men dessa lyckades inte undkomma med livet i behåll.

Venersborg

Datum: 29 december 1944
Klockslag: 19.46
Antal omkomna: 19
Sänkt av: K-56
Ubåtschef: Popov
Vapeninsats: 3 torpeder varav en träffade

Torpederingen av Sveabolagets ångare Venersborg blev en mycket tragisk historia där endast en person av de 20 ombordvarande undkom med livet i behåll. Fartyget hade lastat trävaror och massa i olika norrlandshamnar för lossning i Köpenhamn. Den 29 december befann man sig i Hanöbukten då fartyget vid åttatiden på kvällen i 15 graders kyla träffades av en torped. Däckslasten på akterdäck slungades över bord och fartyget började genast att sjunka. Samtliga ombordvarande beordrades till livbåtarna. Förödelsen ombord hindrade dock flera av besättningen att kunna ta sig till sina hytter för att hämta kläder. Det gällde bland annat fartygets kocka Ida Pettersson som tvingades äntra livbåten iförd endast en tunn klänning och en kofta. Trots den stränga kylan lyckades man sjösätta de båda livbåtarna varav den ena var försedd med motor. Denna lyckades man dock inte få igång. För att de båda livbåtarna skulle hållas samman, fäste man dem i varandra med ett rep. Vid midnatt siktade man Hanö fyr. Samtliga skeppsbrutna var ännu vid liv, men snart skulle en efter en av dem få ge upp andan till följd av den stränga kylan. Under natten tvingades man också på grund av sjöhävningen att kapa repet mellan livbåtarna varpå de gled ifrån varandra. I gryningen kunde man från motorlivbåten se den andra livbåten varvid konstaterades att kockan låg livlös i fören med huvudet utanför relingen och med håret släpande i det iskalla vattnet. Någon timme senare fick man från motorlivbåten bevittna hur den andra livbåten brutalt vräktes över ända och slog runt i sjögången vilket definitivt utsläckte allt liv som eventuellt fanns kvar ombord. I motorlivbåten levde ännu fyra personer - matrosen Bertil Knutsson, övermaskinisten Gustaf Hultgren, styrmannen Karl Sundström och matrosen Peter Ljunggren. Dessa kunde till slut kravla sig upp på den lilla holmen Busören där Knutsson lyckades rigga upp en nödsignal med hjälp av en åra och en signalflagga. Vid niotiden på kvällen dog maskinist Hultgren. Påföljande morgon var även matros Ljunggren och styrman Sundström döda. På förmiddagen upptäcktes nödsignalen av några fiskare som genast begav sig till Busören där man påträffade Knutsson och hans tre döda kamrater. Knutsson fördes till Karlskrona lasarett för vård. Hans köldskador var dock så omfattande att han aldrig skulle komma att återhämta sig helt efter händelsen.

Sovjetiska ubåten S 7


Den sovjetiska ubåten S 7 byggdes 1939 på örlogsvarvet Krasnaja Sormovo och var en av de ubåtar som 1942 lyckades ta sig förbi spärrarna i Finska viken för att operera i östersjön. Uppgiften var bl.a. att angripa svenska fartyg som fraktade järnmalm till Tyskland. S 7 sänkte det svenska lastfartyget Luleå och sannolikt även Margareta även om uppgifterna kring Margareta är något osäkra. Ubåten S 7 blev dock sedemera själv offer för torpedering. Den 21 oktober 1942 befann sig den finska ubåten Vesihiisis i Ålands hav under befäl av kapten Olavi Aittola då man kl 19.26 siktade en främmande ubåt som bedömdes vara en sovjetisk ubåt av S-klassen. Ubåten angreps med en torped. Man trodde först att torpeden missade målet varför anfallet fortsatte med hjälp av artillerield. Men plötsligt exploderade den sovjetiska ubåten. S 7 hade 46 mans besättning varav fyra kunde räddas ombord på den finska ubåten. En av de räddade hette Sergej Lisin och uppgav först att han varit ubåtens navigatör. Men sedemera medgav han att han varit ubåtens befälhavare och att det rörde sig om ubåten S 7. Lisin fördes till Finland varifrån han sedemera utlämnades till Sovjetunionen. Vraket av S 7 påträffades sommaren 1998 av ett svenskt dykarlag. Ubåten ligger på svenskt vatten mitt i en av de farleder som används av ålandsfärjorna. Under andra världskriget var dock området internationellt vatten.

Ytterligare ett sovjetiskt ubåtsvrak på svenskt vatten?

Fyndet av den sovjetiska ubåten S 7 fick stor publicitet i Sverige. Vad som dock är mindre känt är att det sannolikt ligger ytterligare ett sovjetiskt ubåtsvrak på svenskt område. Sannolikt i området kring Kungsgrundet utanför Västervik. Ubåten angreps av den svenska marinen 1942 i samband med eskort av fartyg i den så kallade neutralitetsleden längs den svenska ostkusten. Händelsen betraktades som en "säker sänkning". Under dessa eskorteringar inträffade vid fem tillfällen att man upptäckte främmande ubåtar (sovjetiska) som uppträdde invid neutralitetsleden, uppenbarligen för att angripa svenska fartyg på väg till och från Tyskland. Vid två av dessa tillfällen avlägsnade sig ubåtarna genast sedan de angripits med sjunkbomber. Vid två tillfällen kunde man iaktta oljefläckar på vattnet efter att sjunkbomber fällts mot ubåten. Dessa oljefläckar antogs dock ha skapats av ubåtens egen besättning i taktiskt syfte för att man lättare skulle kunna fly undan. Det femte fallet skiljer sig dock avsevärt från de övriga fyra fallen. Under eskortering av 11 lastfartyg i neutralitetsleden upptäcktes en ubåt. Den svenska eskortstyrkan utgjordes vid tillfället av tre örlogsfartyg och ett spaningsflygplan. Sedan ubåten upptäckts anfölls den med sjunkbomber och en flygbomb. Samtidigt beordrades chefen för eskortstyrkan att lägga ut dimma mellan ubåten och eskortfartygen. En timme efter anfallet observerades en kraftig oljefläck på vattenytan. Ett av eskortfartygen fällde åtta sjunkbomber i oljefläcken och i dess närhet. Efter detta passerade ett av eskortfartygen flera gånger över platsen och kunde då via sitt ekolod konstatera att ubåten låg kvar under oljefläcken. Därvid gjordes bedömningen att den skadats så allvarligt att den inte kunde ta sig därifrån. Sedan man fällt ytterligare tre sjunkbomber mot ubåten avbröts anfallet varpå händelsen avrapporterades till marinstaben som en "säker sänkning". Sammanlagt fälldes under anfallet mer än 50 sjunkbomber mot ubåten.
Om du har ytterligare frågor, klicka här och maila mig.