Några övriga större sjökatastrofer i Östersjön under andra världskriget
Wilhelm Gustloff
Strax efter kl nio på kvällen den 30 januari 1945 torpederades det tyska passagerarfartyget Wilhelm Gustloff vid Stolpmündebankarna i södra Östersjön av sovjetiska ubåten S 13 som fördes under befäl av ubåtschefen Alexander Marinesko. Fartyget var rekvirerat för evakuering av flyktingar och tysk militärpersonal från Ostpreussen. Fartyget hade samma dag avgått från Gotenhafen (Gdynia) i konvoj eskorterad av bl.a. tyska torpedbåten Löwe. Konvojen hade dock splittrats på grund av diverse haverier. Fartyget gick med släckta lanternor. På kvällen mottogs ett radiomeddelande om möte med några tyska minsvepare som gick på kontrakurs i samma farled. Efter vissa diskussioner på kommandobryggan beslutade fartygets kapten Petersen att man under en kort stund skulle tända navigationsljusen för att underlätta mötet med minsveparna. Detta beslut skulle komma att bli ödesdigert. Ute i mörkret låg den sovjetiska ubåten S 13 varifrån fartygets lanternor siktades då de tändes. Ubåtschefen Marinesko trodde att fartyget var tyska passagerarfartyget Cap Arcona, varför han gav order om torpedattack.
Från ubåten avlossades fyra torpeder varav tre träffade. Första torpeden sprängde manskapsmässen i bitar och dödade därmed nästan samtliga av dem som hade till uppgift att hantera fartygets räddningsutrustning. Läget förvärrades ytterligare av att nödanropet utgick på fel radiokanal, samt att tillskyndande fartyg ej kunde förtöja långsides med haveristen för att överföra skeppsbrutna eftersom de människor som låg i vattnet då skulle ha blivit ihjälklämda.
Av offren var 3.000 barn
Uppgifterna om antalet omkomna är något osäkra eftersom registreringen av de ombordvarande varit mycket bristfällig. Enligt officiella uppgifter fanns 6.100 personer ombord. Andra uppgifter talar dock för att antalet ombordvarande var upp emot 8.000. C:a 1.000 personer kunde räddas, medan man med säkerhet vet att minst 5.000 omkom. Av de omkomna var 3.000 barn, enligt den officiella rapporteringen. Siffran har i och för sig aldrig kunnat till fullo bekräftas. Dock vet man att de flyktingar som medfördes på fartyget kom från områden där man av tradition hade stora barnkullar i familjerna, varför antalet ombordvarande barn sannolikt var förhållandevis stort.
Sovjetunionens hjälte
Ubåtschefen Alexander Marinesko tilldelades sedemera (efter påtryckningar från honom själv) utmärkelsen Sovjetunionens hjälte för sina insatser i den sovjetiska ubåtsflottan under andra världskriget. Till hans ära uppsattes också en speciell utställning på Marinmuséet i Leningrad (också efter påtryckningar från honom själv).
Goya - världshistoriens mest omfattande fartygskatastrof
Den 16 april 1945 torpederades tyska lastfartyget Goya utanför fyren Rixhöft i södra Östersjön av sovjetiska ubåten L 3 som fördes under befäl av ubåtschefen Wladimir Konowalow. Goya gick i konvoj eskorterad av två minsvepare. Fartyget var rekvirerat för evakuering av flyktingar och tysk militärpersonal från Ostpreussen. Konvojen framfördes med släckta lanternor och upptäcktes från ubåten sedan en signalist på ett av fartygen i konvojen på ett synnerligen vårdslöst sätt signalerat med morselampa mot ett annat fartyg.
Fyra torpeder avsköts mot fartyget varav två träffade. Ombord på Goya befann sig mer än 7.000 människor. Vid torpederingen klövs fartyget i två delar och sjönk efter endast några få minuter. Endast ett hundratal ombordvarande kunde räddas. Merparten av de ombordvarande utgjordes av kvinnor och barn eftersom den manliga delen av Ostpreussens befolkning fullgjorde militärtjänst.
Sänkningen av Goya anses allmänt vara den mest omfattande fartygskatastrof som någonsin inträffat i världshistorien.