Jag heter Bengt Göran Holmert. Jag bor i Visby som är en gammal
kulturstad sedan mer än tusen år tillbaka. Visby är numera upptagen i
UNESCO:s världsarvslista och är en av de städer som kommer att särskilt
bevaras för framtiden.
Avståndet mellan Gotland och Baltikum är endast 150 km. Under 1944 kom
mer än 10.000 baltiska flyktingar till Gotland sedan de flytt undan de
sovjetiska bolsjevikerna. Av flyktingarna var 6.500 ester, 3.500 letter
och något hundratal kom från Litauen. Bland flyktingarna fanns också 600
tyska soldater från Kurland i Lettland. Några av dessa var balter som
tjänstjorde som frivilliga i tyska armén som alla blev internerade här.
För min personliga del kom jag i kontakt med dessa händelser som 17-årig
tolk. I den egenskapen hamnade jag mitt i den baltiska tragedin. Min far
förestod vid den tiden en välrenommerad fotoaffär i Visby. Han tog en
stor mängd bilder som dokumenterade hur de baltiska flyktingarna togs om
hand på Gotland innan de sändes vidare till olika flyktingläger på det
svenska fastlandet.
Alltsedan dess har jag på olika sätt varit engagerad i de baltiska
folkens öden och i deras historia. Av min fars bilder har blivit en
fotoutställning som visats på Gotland, i Stockholm, Göteborg och i några
övriga svenska städer samt i Riga, Tallin och några övriga platser på
den estniska ön Saaremaa/Ösel. Jag har också utvecklat ett gott
samarbete med Saarema museum med vilket jag utbyter historiska fakta och
övrigt av intresse i sammanhanget. År 1990 inledde jag i Visby domkyrka
förböner till hjälp för de baltiska folkens frigörelse från
Sovjetunionen. Jag grundade också Föreningen Gotland-Baltikum och tog
initiativ till en minnestavla för de baltisk folkens flykt till Gotland.
Tavlan finns uppsatt i Visby domkyrka och invigdes 1996 av Estlands
president Lennart Meri.
Sedan flera år tillbaka har jag arbetat med att sammanställa en bok om
detta. Boken heter Gotland under beredskapsåren del 1, och kan köpas
i bokhandeln. Boken presenteras i Visby den 8 december 1999.
Till viss del jämför jag dessa händelser med den judiska
förintelsen. Dessvärre har min syn kraftig försämrats under senare år.
Men jag känner mina fotografier lika väl som jag känner de baltisk
folkens historia. Med hjälp av modern teknisk utrustning typ talande
dator, förstorande dokumentläsare m.m. går arbetet ganska bra.
Det huvudsakliga innehållet i boken utgörs av
min fars bilder, artiklar ur lokalpressen åren 1944-1945,
förhörsprotokoll, flyktingarnas egna vittnesmål rörande flykten samt en
lista upptagande namnen på 6.000 flyktingar samt datum för deras ankomst
till Gotland. Boken är i A4-format och omfattar c:a 250
textsidor samt c:a 200 bilder.