Flykten från Baltikum!



Nu har den kommit. Boken om flykten från Baltikum under andra världskriget. Boken innehåller c:a 300 textsidor med c:a 350 bilder och ett namnregister på c:a 6.000 flyktingar från Estland, Lettland och Litauen. Många av bilderna innehåller stor dramatik och förmedlar en unik bild av den tragedi som alltid finns med i bilden kring människor som måste fly från sina hem. Boken utgör en historisk dokumentär över en av de mest dramatiska episoderna vi upplevt i Sverige i modern tid vad gäller flyktingar som sökt skydd i vårt land. Boken kan köpas direkt av förläggaren.


Bengt Göran Holmert
Appellstigen 40
621 47 Visby
Tel och fax: 0498-21 04 83

Pris: 495:- + frakt.


Några av bokens kapitel och kapitelförfattarna:

Varför flydde de? (Niklavs Lapukins)
"Omina mea mecum porto" (Juta Wilton)
Flykten från fosterlandet (Jaan Grünberg)
... och plötsligt tilltalade han oss på svenska (Gottfrid Falk)
Vi tände eld på trasor för att påkalla hjälp (Vello Noodapera)
Flyktingtrafiken Gotland - Estland (Rudolf Smuul)
Livlinan Gotland-Lettland (Peter Jansons)
Min tid i hemlig tjänst (Curt Anderasson)
Ryssarna närmar sig Libau (Villy Vilemson)
Han tryckte en revolver i min hand... (Valentine Lasmane)
Ingen julgran... inga ljus (Elmar Töldsepp)
På flykt över Östersjön (Fricis Forstmanis)
Torpeden som träffade den gotländska folksjälen (Staffan Berglind om Hansakatastrofen)
Major Ivar Sellergrens sammanfattning


Slite hamn på Gotland. Minnesmärke uppsatt av lettiska flyktingar som tack för den hjälp de fick vid ankomsten till Sverige.


Under större delen av andra världskriget var de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen ockuperade av Tyskland. Tyskarna hade till en början hälsats som befriare. Men med tiden hade den tyska ockupationsmakten och dess arméer alltmer börjat utöva sin makt genom terror och illdåd mot den civila befolkningen. I krigets slutskede stod de baltiska länderna inför ytterligare en ockupation då den sovjetiska krigsmakten under hösten 1944 inledde en offensiv mot de baltiska länderna för att elliminera den tyska ockupationsmakten. I oktober 1944 var huvuddelen av den tyska invasionsarmén i Baltikum besegrad. Den sovjetiska krigsmakten hade trängt fram till Östersjön. I den sovjetiska framryckningens spår förekom avrättningar och massdeportationer i både Estland, Lettland och Litauen. Många balter tvingades därför att fly, och för många blev flykten över Östersjön mycket dramatisk. Flykten från Baltikum skedde mestadels med båt över Östersjön till Sverige. Väntan att få komma med någon flyktingbåt till Sverige kunde ibland bli veckolång. Risken för upptäckt var stor och avslöjade flyktförsök bestraffades oftast med döden. Båtar av alla slag kom till användning vid flyktföretagen.

Trots att de flesta farkosterna konfiskerats av de båda ockupationsmakterna lyckades man på de mest otroliga sätt skaffa fram flytetyg av allehanda slag. Gamla, nästan helt obrukbara båtar, rustades upp nödtorftigt. Trängseln ombord var ibland helt otrolig. Som exempel på hur trångt det kunde vara ombord på flyktingbåtarna kan anges vittnesmålet från en skeppare som berättat att då han såg den gotländska kusten framför sig vågade han inte berätta för de övriga ombord att man såg land. Skulle någon i glädje ha rest sig upp, hade båten obönhörligen kantrat.
Fotot är från Slite hamn. I bakgrunden cementfabriken som blev riktmärke ute till havs för flyktingbåtarna från Baltikum. I förgrunden ligger en av flyktingbåtarna - en av de få som ännu finns kvar. Båten är c:a fyra meter lång. Den är gjord av plåt och har tillhört tyska armén. Under invasionen av Baltikum medförde tyskarna sådana båtar för att lätt kunna ta sig över floder och vattendrag. Uppenbarligen har någon stulit båten och använt den för flykt till Sverige.


Landsfiskalens hem flöt av barnskit och välling


Merparten av baltflyktingarna kom till norra delen av Gotland. De flesta kom till Slite vägledda dit av cementfabrikens skorstenar som kunde ses långt ut till havs. Landsfiskalen Berthil Bonde i Slite var den som oftast först kom i kontakt med flyktingarna, och han utförde ett uppoffrande arbete för att ta hand om dem på bästa sätt. I brist på logi tvingades han ibland upplåta sitt eget hem som tillfälligt flyktinghärbärge. Det har sagts att landsfiskalens hem vid den tiden flöt av barnskit och välling. Antalet flyktingar som under de sista krigsåren (1943 - 1945) sökte sig till Gotland från Baltikum var c:a 11.000. Av dessa var 6.400 ester, 3.600 letter och 240 litauer. Under maj månad 1945 anlände dessutom från Baltikum 600 tyska militärer. Sammanlagt under hela kriget beräknas ungefär 35.000 balter ha sökt sin tillflykt till Sverige. I Visby upprättades särskilda flyktingläger vid Frälsningsarmén, Läroverket, Helge Andskyrkan, Odd Fellow, Smyrna, Pensionat Solhem och Snäckgärdsbaden, för att nämna några. Flyktinglägret "Lager Tornhalle" hade upprättats i Läroverkets gymnastiksal den 28 september 1944 och under drygt en månads tid passerade här omkring 2.000 flyktingar. Som mest bodde här vid ett och samma tillfälle 600 flyktingar. Man låg på en bädd av halm som spritts ut över golvet.


Silversked till varje nyfött barn


På sommarpensionatet Solhem i Visby inrättades en sjukavdelning. I Odd Fellowlogens lokaler i Visby inrättades en BB-avdelning för havande estniska kvinnor. Här föddes under tiden 24 september - 4 november 1944 sju barn, fyra pojkar och tre flickor. Som minnesgåva från Odd Fellowlogens bröder överlämnades en silversked till varje nyfött barn. Alla flyktföretag slutade inte lyckligt. Många flyktingar fick sätta livet till under sina försök att nå friheten i Sverige. Många flyktingbåtar förliste i Östersjön under höststormarna 1944 och många upptäcktes av sovjetiskt flyg och blev beskjutna.


Baltutlämningen


Några av dem som sökte skydd i Sverige fick inte stanna. Så var t.ex. fallet med 2.300 tyskar och 146 balter som sedemera återsändes till Sovjetunionen efter beslut av Sveriges regering. De 146 balterna (det rätta antalet är egentligen 152) återsändes den 25 januari 1946. En händelse som i Sverige är mest känd som begreppet baltutlämningen. Efter baltutlämningen började många av de balter som kommit som flyktingar till Sverige att tvivla på Sveriges förmåga att ge dem det skydd de behövde. Många valde därför att emigrera vidare till USA och Canada.



Bengt-Göran Holmerts fotoutställning om flykten.

Den person som idag vet mest om flykten från Baltikum är Bengt-Göran Holmert i Visby. Redan som ung hade han ett starkt engagemang för baltflyktingarna. Hans far David Holmert arbetade som fotograf och utförde en omfattande fotodokumentation över baltflyktingarnas ankomst till Gotland. Några av dessa foton har ingått i en utställning som visats i bl.a. Stockholm, Göteborg, Visby, Karlskrona, Malmö och i Tallin. Detta unika fotomaterial - där många av bilderna innehåller mycken dramatik- har nu sammanställts till en bok om flykten.

 

Från Bengt-Göran Holmerts fotoutställning om Flykten från Baltikum

Bengt Göran presenterar sig och sin bok

Tillbaka