Neustadt - andra världskrigets mest nertystade händelse.


Minnessten över offren vid Neustadt.
På eftermiddagen den 3 maj 1945 attackerade brittiska jaktplan några tyska fartyg som låg utanför den lilla fiskestaden Neustadt vid Lübeckbukten. Britterna utgick ifrån att fartygens passagerare utgjordes av tyska soldater. Men så var det inte. Fartygen hade rekvirerats för att härbärgera tusentals koncentrationslägerfångar som evakuerats från koncentrationslägret Neuengamme. Inom loppet av några få minuter dödades 7.000 koncentrationslägerfångar i det största misstag som kanske någonsin begåtts i ett modärnt krig.

Neuengamme utryms på Adolf Hitlers sista födelsedag

I mitten av april 1945 beslutade tyska SS att koncentrationslägret Neuengamme genast skulle evakueras då lägret höll på att hamna mitt i eldlinjen mellan tyska arméförband och framryckande britter. Lägret var beläget strax utanför Hamburg och utrymdes med stöd av den order som utgått från tyske SS-chefen Heinrich Himmler om att inga koncentrationslägerfångar skulle få falla levande i de allierades händer. För att härbärgera fångarna bemyndigades den tyske rikskommissarien för sjöfart Karl Kauffman att tvångsrekvirera ett antal fartyg. Rekvisitionen kom att omfatta de tyska lastfartygen Thielbek, Otterberg, Elmenhorst och Athen samt tyska passagerarfartyget Cap Arcona. För ändamålet uppläts också tyska passagerarfartyget Deutschland som redan var rekvirerat för ombyggnad till lasarettsfartyg. Evakueringen av Neuengamme påbörjades den 20 april - ironiskt nog på Adolf Hitlers sista födelsedag. Efter att fångarna förts ombord ankrades fartygen utanför Neustadt i Lübeckbukten.

Misstolkade flygfoton

Samtidigt med detta utförde britterna spaningsflygning med flygfotografering i Lübeckbukten. Flygbilderna sändes till brittiska underrättelsetjänsten för tolkning. Av flygbilderna framgick att tyskarna ankrat upp några fartyg vid Neustadt och att fartygen uppenbarligen var rekvirerade av krigsmakten. Då man samtidigt noterade fartygsrörelser i nordlig riktning trodde man att de tyska styrkorna vid neustadtområdet sjövägen skulle transporteras till Danmark eller Norge och att det var därför som fartygen låg där. Till brittiska militärkommandot gavs order om att förhindra fartygens möjlighet att avgå från Neustadt. Ordern gick vidare till Högkvarteret för 2:a brittiska flygvapnets taktiska luftflotta (H.Q.2:nd T.A.F.) tillfälligt förlagd i Schüteln. Därifrån gick ordern vidare till 197:e, 198:e och 263:e flygskvadronerna inom brittiska flygvapnet RAF som i huvudsak opererade med lätta jaktbombare typ Hawker Typhoon och Hawker Tempest specialutrustade för angrepp mot mindre mål typ tåg, lastbilar och fartyg.

"Inträffa vid målet i Neustadt kl 14.30"

Kl 11.35 den 3 maj 1945 gavs på flygbasen Alhorn starttillstånd för åtta plan som under ledning av Squadron Leader M T Rumbolt lyfte mot Neustadt. Anfallet måste dock avbrytas på ett tidigt stadium på grund av bränslebrist och dåligt väder. I Neustadt hann man aldrig förstå att målet för anfallet var fartygen på redden. Kl 14.00 gjordes nästa försök. På flygbasen Plantlünne gavs starttillstånd för nio plan från 198:e flygskvadronen som dånade iväg mot Neustadt under ledning av det legendariske flygarässet Johnny Baldwin. Den order som gällde för uppdraget var: Inträffa vid målet i Neustadt kl 14.30.

På fartygen såg fångarna hur planen formerade sig till anfall

Strax efter kl 14.30 fick man i Neustadt syn på planen. Man tog för givet att britterna visste att fartygen på redden härbärgerade koncentrationslägerfångar varför man utgick ifrån att det var tyskarnas ubåtsskola i Neustadt som var målet för anfallet. På ubåtsskolan aktiverades genast luftvärnet. Ombord på fartygen stod fångarna i lugn och ro och tittade på hur planen formerade sig till anfall. Man såg att planen var brittiska och gladde sig över att räddningen hade kommit. Men snart skulle katastrofen vara ett faktum. Efter en lov ut över Neustadtbukten avfyrade planen plötsligt spårljus rakt mot skrovet på Cap Arcona. Ombord på Cap Arcona insåg man genast vad som höll på att ske. Några fångar började i panik att vifta upp mot planen i försök att göra piloterna uppmärksamma på situationen. Men förgäves. Kort efter att spårljusen avfyrats, avfyrades 14 fosforladdade raketbomber rakt mot det väldiga fartyget. I andra anfallsvågen attackerades Thielbek. På Cap Arcona hade man olyckligtvis nyligen bunkrat brännolja. Gaserna i tankarna hade ej hunnit avventileras då anfallet kom varför en fruktansvärd eldstorm utbröt ombord. På Thielbek råkade man ha hela fördäcket fullt av halmbalar avsedda som madrassfyllning åt fångarna. Halmbalarna tog genast eld vilket omöjliggjorde alla möjligheter för de 2.800 fångarna i lastrummen att ta sig upp därifrån. Även passagerarfartyget Deutschland sänktes (inga fångar fanns dock ombord) medan lastfartyget Athen med 2.000 fångar ombord mirakulöst nog klarade sig utan skador.

Minst 7.000 döda

Sammanlagt krävde händelsen minst 7.000 dödsoffer. På grund av smittorisken begravdes de först provisoriskt på sandstränderna kring Neustadtbukten men ombegravdes året därpå till 14 olika massgravar i och omkring Neustadt.

Uppgifter om fartygen och om offren

Cap Arcona

Befälhavare: Bertram
Deplacement: 27.561 brt
Rederi: Hamburg-Südamerikanische
Dampfschifffahrtsgesellschaft (HSDG)
Längd: 205,9
Bredd: 25,8 m
Djupgående: 12,8 m
Passagerare: 1.256 (i civil fart)
Besättning: 475 (i civil fart)
Antalet ombordvarande vid anfallet är ej helt klarlagt. Fartyget hade några dagar tidigare härbärgerat avsevärt fler fångar än vad fallet var vid katastroftillfället. Dock vet man med säkerhet att det vid anfallet fanns minst 4.207 fångar ombord och att man tidigare härbärgerat 7.300 fångar. Det rätta antalet ligger således någonstans däremellan. Förutom fångarna fanns vid katastroftillfället 550 vaktpersonal från tyska SS och 70 besättningsmän ombord. Fartyget utbrändes helt och sjönk. Antal räddade: C:a 450.

Thielbek

Befälhavare: Jacobsen
Deplacement: 2.815 brt
Rederi: Knöhr & Buchardt Nachf.
Längd: 98,0 m
Bredd: 14,6 m
Djupgående: 5,7 m
Fartyget hade 2.800 fångar i lastrummet. Olyckligtvis hade man hela fördäcket fullt av halmbalar avsedda för madrassfyllning åt fångarna. Halmbalarna tog genast eld och omöjliggjorde alla försök för fångarna att ta sig upp ur lastrummen. Efter slagsida sjönk fartyget efter 15 minuter på 15 meters djup. Antal räddade: 50. Fartyget bärgades år 1950 och reparerades på varv i Lübeck. Dock valde man att ge fartyget ett nytt namn efter reparationen med tanke på vad som hänt ombord. Fartyget seglade sedan vidare under namnet Reinbek.

Deutschland

Befälhavare: Steinke
Deplacement: 21.046 brt
Rederi: Hapag
Längd 196,8 m
Bredd: 24,0 m
Djupgående: 12,8 m
Passagerare: 800 (i civil fart)
Besättning: 428 (i civil fart)
Fartyget genomgick vid tillfället ombyggnad till lasarettsfartyg varför inga fångar fanns ombord. Endast ett tiotal besättningsmedlemmar fanns ombord under första anfallsvågen. En av fartygets skorstenar hade försetts med banderoll med vitt kors. Enligt vissa uppgifter skall en av piloterna ha sett detta och över radio frågat skvadronchefen om det inte borde beordras eld upphör. Vitt kors var en av de symboler som var tillåtna för att markera fartyg med fångar och sårade ombord. Uppgifterna kring detta har dock aldrig kunnat bekräftas.

Athen

Befälhavare: Nobman
Deplacement: 4.451 brt
Rederi: Deutsche Levante-Linie AG, Hamburg
Längd: 122,5 m
Bredd: 17,0 m
Djupgående: 6,5 m
Strax innan anfallet hade befälhavaren beordrats att förflytta fartyget till Marinkajen för att där ta ombord ytterligare 2.000 fångar. På väg in mot Marinkajen såg befälhavaren Nobman i sin kikare att fångarna på kajen var helt utmärglade och i mycket dålig kondition. Han vägrade därför att ta ombord fångarna och förtöjde istället fartyget vid E-Zentrale strax utanför ubåtsskolan för att där invänta vidare besked. Där låg fartyget kvar då anfallet kom. På grund av luftvärnet vid ubåtsskolan vågade de brittiska piloterna inte gå så nära fartyget att det kunde angripas. Kapten Nobmans ordervägran räddade därvid sannolikt livet på de 2.000 fångar som fanns ombord på hans fartyg. Antal dödade och sårade: Inga.

Svensk läkare nära att förhindra katastrofen

I slutet av april 1945 tjänstgjorde den svenska rödakorsläkaren Hans Arnoldsson i Lübeck. Han hade kommit till Tyskland i anslutning till Bernadotteaktionen med "De vita bussarna" och ombads att kvarstanna i Lübeck på grund av flyktingsituationen i området. Genom ett anonymt brev och genom kontakt med tysk militärpersonal hade Arnoldsson fått höra att Neuengamme evakuerats och att fångarna placerats ombord på fartyg i Lübeckbukten. Samma eftermiddag som anfallet ägde rum, informerade Arnoldsson två brittiska officerare om vad han hört. De båda officerarna lovade att genast undersöka saken. Men det var uppenbarligen för sent för att kunna göra något för att förhindra katastrofen.
Om du har ytterligare frågor, klicka här och maila mig.