När mina människor ska äta middag parkerar jag mig på köksstolen, blir snart upplyft, kramad och pussad en stund. Sen hoppar jag upp på kökssoffan, lägger hakan på mattes arm och blir serverad lite av människornas mat.

Några alternativ när matte sitter och stirrar på datorn:
    Jag sätter mig på golvet bredvid hennes fötter och stirrar och jama högljutt.
Fungerar inte detta, sätter eller lägger jag mig på musmattan. Matte tvingas då att använda knapparna istället och måste lära sig en massa kortkommandon. Matte blir dock lycklig av mitt fina sällskap och tycker att det bara är bra att hon äntligen tvingas lära sig dom.
    Om matte skriver, skriver även jag lite genom att ta en promenad över tangentbordet. Fina bokstäver och siffror hoppar då fram på skärmen och matte måste ägna sig åt att sudda och rätta.
    Räcker inte det, ja då lägger jag halva katten på tangentbordet och den andra halvan på musmattan. Matte smälter, överöser mig med pussar och blir jättelycklig.

När matte skrev pappersbrev, ja då satte jag mig på brevpapperet så att matte avbröt skrivandet och pysslade om mig istället. Men en gång fortsatte hon att skriva på de lediga ställena och mottagaren kunde alltså se var jag suttit! Men varför tempusbyte då? Jo, matte tycks ha upphört med pappersbreven numera.

När matte läser tidningen eller en bok gör jag likadant och skymmer sikten för henne. Hon får läsa mig istället, och där står det kela med mig! Dock utan effekt när läsandet sker i sängen.

Dags att sova, och jag lägger mig mitt i sängen så att matte tvingas göra sig smal och ligga klistrad på sängkanten. Eller så lägger jag mig på en av kuddarna. I båda fallen tvingas matte att ligga still hela natten eftersom hon inte vill väcka mig utan behålla mig i sängen.