Höjdrädd? Nej inte då. Och jag hoppade upp alldeles själv. Kung-Fu kallas det...
Det här är också jag, trots den bruna
färgen. Här pysslar jag om min päls...
Här brukade jag börja dagen när jag
var tonåring. Då visste matte att jag ville bli kammad. Det fungerade alltid!
Matte kom meddetsamma. Så småningom blev det för trångt att ha strykbrädan framme
hela tiden, så jag blev av med platsen. Men matte visade mig att det gick lika bra
att sitta på något bord istället. Effekten blev densamma: matte kommer i
ett huj så fort jag sitter staty där...
