Misse Stjärnöga/dagbok

Index

Sorry, your browser doesn't support Java(tm).

Hem

Nytt

Misses dagbok - fortsättningen

OBS!
Min dagbok innehåller även en bok med tidigare händelser ur mitt liv. Jag har flera pappersdagböcker att plocka från. Utdrag därifrån behöver dock redigeras. De läggs ut allteftersom jag hinner... Klicka här till höger för att komma dit! - - - >

På den här sidan kommer jag att skriva om nya saker jag varit med om. En fortsättning på Misses Dagbok alltså. Likaså mina funderingar samt annat smått och gott. De kommer lite då och då, men måste rensas och redigeras innan de läggs ut på nätet. För vem vill läsa om att jag varit ute och ätit gräs eller haft bråttom nerför trapporna! ;-) Nä, jag tänkte väl det. Lite intressantare ska det väl vara... :)))

Hösten anno 2000.

Vecka 43. - Introduktion.
Jag hämtades av min matte från Edsberg där jag föddes för 6 år sedan. Kallas i dagligt tal för Misse. Jag är en Sötnos med bara tre vita tassar, den fjärde är grå. Så jag kan inte ställas ut. Men ett underbart sällskap är jag! Och matte ångrar sig inte ett ögonblick. Det går inte att ta fel på mig, matte vet alltid att det är rätt gosunge som är här.
Nu ligger jag och sover medan min människa sitter och skriver HTML för första gången i våra liv. Och kul tycks det vara, hon har inte tittat till mig på ovanligt lång stund. Märkligt, jag brukar ju vara det roligaste hon vet!
Idag är det den 28 okt 2000 och imorgon blir det vintertid. Då får vi sussa en timme längre.
Mmmm som i Marabou. Oops! Här blev det visst gratisreklam, ajabaja. Mmmm som i Misse ska det vara förstås...
Efter att min människa suttit klistrad vid datorn i mer än 2 timmar tyckte jag det började bli lite väl tråkigt. Nu gällde det att hitta på något för att ta död på tråkigheten. Plötsligt hittade jag min gamla tennisboll som varit försvunnen i flera år. Denna plockade jag fram och lekte med varefter jag lämnade den mitt på köksgolvet. Det var inte min mening att skrämmas men jag lyckades påminna matte ordentligt om att jag finns. När hon gick in i köket trampade hon på bollen (ja den är mjuk), och då blev hon skrämd. Jo, hon trodde nämligen att det var mig hon hade trampat på innan hon fattade att det var den sedan länge försvunna skumgummibollen.
Nu när hon hittat en hemsidesskola på nätet får jag göra mig påmind lite kraftfullare. Men det brukar räcka med ett diskret mjau och sitta staty bredvid bordet så kommer matte och lyfter upp mig. Men jag får väl trösta mig med att sidan har fått mitt namn och ska handla om mig! Fattas bara annat!
Nu sitter jag alltså här och menar att det får vara slut på skrivandet för tillfället. Om det fungerar? Ja vad tror ni... Vi hörs.

Vecka 46. - Hos veterinären.
Så var det dags för det årliga besöket hos veterinären igen, dvs. att jag skulle få en spruta med medicin så att jag inte ska gå och bli sjuk och dö i kattpest. Matte och jag åkte bil dit, ja det var riktigt längesen som jag fick åka bil, annars har jag fått hålla mig i kvarteret i flera månader. Nu är det snart vinter igen, och då brukar jag sitta innanför min människas jacka så jag får det varmt och skönt.
Inkomna på kliniken tänkte matte att jag skulle hällas ut på undersökningsbordet. Hon böjde sig ner och räknade med att jag skulle kliva ur jackan, något som inte jag tänkt mig. Nej jag satt som klistrad vid mattes bröst trots att hon öppnat jackan och det inte fanns någon arm som stödde mig. Veterinären gick ut för att hämta min journal, och när hon kom tillbaka satt jag fortfarande fastklistrad vid mattes kropp. Jag har ju sugkoppar på fötterna även om dom inte syns.
Till slut beslöt jag mig för att visa mig från min vänliga sida så jag steg ner på bordet och fick en spruta i nacken. Denna gång skulle jag vara snäll så jag avstod från att fräsa, något som jag alltid gjort annars vid tidigare tillfällen. Klappat och klart, och jag fick åter inta min mysplats innanför jackan.
Men ve och fasa, plötsligt skulle jag inspekteras i munnen. Usch! Var det dags för tandläkarbesök, undrade matte. Efter en titt i munnen konstaterades tandsten och rött tandkött, så det blir återbesök om 2 veckor.
Den här gången har jag inte blivit sjuk efter att ha blivit stucken, jag har väl blivit immun kanhända.

Vecka 48. - Jag går till tandläkaren.
Så kom då dagen då jag skulle ta bort tandsten. Urhungrig på morgonen var jag, då matte av någon konstig orsak plockat bort tallriken på natten. Och hur mycket jag än satt staty och visade den berömda ryggtavlan hjälpte det inte. Nej, ingen mat fick jag. Inte ens när jag lät höra min oemotståndliga stämma fick jag något. Jag skulle nämligen sövas, så jag måste fasta innan...
Regn och rusk och jag fick sitta innanför jackan på vägen till tandläkaren. Framme, och där skulle jag vägas varför jag skulle hällas ut på en manick som kallas våg. Då fick jag nytta av mina fina klor igen som höll mig kvar i tryggheten. Ja dessa var så effektiva att min människa måste ta av sig jackan för att få loss mig. Då bestämde jag mig för att vara trevlig och klev snällt ner på manicken.
Plötsligt fick jag ett stick i låret och jag blev alldeles vimmelkantig, ja jorden snurrade i en väldig fart.
Det nästa jag minns var att världen blivit alldeles gul när jag åter öppnade mina stjärnögon. Jag hade fått någon medicin för att ögonen inte skulle torka. Ja för vi katter stirrar ju när vi är medvetslösa.
Hur jag än ansträngde mig förblev jag orörlig ett bra tag. Hemma blev jag lagd under täcket i sängen. Skönt att få sova, jag var ju så himlans trött. Och illa mådde jag, vilket resulterade i 2 blöta fläckar i sängen, som i sin tur ledde till ny och ren inredning i nyssnämnda dito. På dessa nytvättade lakan sov jag sedan i åtskilliga timmar. Och jag har fått filmstjärnetänder...!

Vecka 49. - Räkor, min favoritmat.
Åh nej! Matte har varit ute på nätet igen, denna gång var det något om onyttiga räkor. Det skulle vara fullt med magnesium i dom så att söta kissar som mig kan få stenar, usch! Och sen dess har jag suttit och väntat förgäves i flera dagar utan resultat. Hur mycket jag än visade min söta ryggtavla vid matplatsen, envis så att det riktigt skriker om den, så har det icke fungerat. Nej räkorna har jag inte sett skymten av. Matte har förvandlat räkorna till s k lördagsgodis så att jag fått vänta i flera dagar.
De här dagarna har aptiten varit dålig och idag har jag varit så trött att jag legat i garderoben hela kvällen så att matte fått det tråkigt. Nej hon tycker det är urtrist när jag inte ligger synlig någonstans.
Japp! Det tycks ha fungerat. Idag tyckte matte så synd om mig när jag låg och väntade på köksgolvet. Hon smälte inombords och likaså smälte 4 räkor åt mig 3 dagar i förväg (ja det är onsdag idag). Må så gott!

Jag är en hejare på att resa! (Lite om mina resvanor.)
Matte tar ofta med mig när hon ska resa någonstans. Långresor med bil är jag riktigt van vid, ja många mil har det blivit. Första gången jag skulle åka bil band matte ihop 2 nätkorgar och satte mig däri, något som inte alls passade mig. Jag jamade och skrek högljutt under hela resan, klöste och såg väldigt synd om. Ja det skrek av oro i mattes hjärta också. Matte har läst i någon kattbok att vi birmor inte gillar att bli instängda, något som är alldeles sant när det gäller mig. Nästa gång provade hon att ha mig lös i bilen. Försiktigt började hon köra, orolig att jag skulle bli galen igen. Men nu hade jag blivit en helt annan katt! Jag menar att från att ha varit en riktigt vild katt så förvandlades jag till den lenaste kisse man kan tänka sig. Snäll och lugn låg jag på sätet under hela resan, och sån är jag alltid när jag åker bil, lugn alltså. Även om jag har många andra ställen i bilen att ligga på… bl a gillar jag att ligga uppe på ryggstödet och titta ut.
Så har jag åkt tunnelbana också. Då håller jag mig snällt innanför mattes jacka, eller så sitter jag snällt bakom nacken på henne, som en levande boa.
Likaledes gör jag så när jag åker buss. I början gillade jag inte pysandet från dörrarna, men jag upptäckte snart att det inte var så farligt. I bussen gillar jag dock att titta ut genom fönstret, så där måste matte hålla fast mig. Jag brukar aldrig ha sele på mig, förstår ni. Utom när jag promenerar utomhus på gatan förstås.
Och ja, jag har t o m cyklat! Då började resan innanför skjortan som matte knutit ihop ordentligt nertill så att jag inte skulle ramla ut nertill. Det dröjde inte länge förrän jag befann mig bakom ryggen på henne. Det måste ha sett konstigt ut för eventuella människor vi cyklade förbi. Vi har dock bara cyklat en enda gång hittills.
Återstår då att prova på tåg, spårvagn och båt. Flygplan lär jag väl aldrig få åka, antar jag. Och båt, ja det blir väl Djurgårdsfärjan…

Anno 2001

Vecka 21 - Idag har jag hjälpt matte att rensa bland mejlen!
Hoppsan! Så mycket mejl som det ligger i datan numera så tyckte jag att det var dags att rensa lite. Alltså klev jag upp på tangentbordet och satte igång arbetet. Matte som suttit och surfat fick avbryta detta, varefter jag använde knapparna för uppgiften. Jag behövde inte ens använda musen, nej jag använde för matte helt okända knappkombinationer!! :-))) Därefter fick den olyckliga människan ägna sig åt att leta efter de som hon trodde för alltid förlorade breven....
Om hon hittade dom? Jodå, jag hade bara slängt dom i papperskorgen. Jag är en snäll kisse jag... och matte är riktigt imponerad av min knappkunskap! Vi hörs!

7/7 - En skogspromenad i värmeböljan. Nu är det värmebölja, 30 grader i flera dagar. Mina människor tog med mig till Saltsjöbaden idag, tänkte att det var skönare vid havsstranden. Men jag visade att jag är en riktig landkrabba, gillade inte vågornas brus. Jag hade glömt att det inte är farligt med vågor, det är ett par år sen sist vi var vid en strand.
Matte bar mig istället till barrskogen i närheten, och där trivdes jag som fisken i vattnet. Trots att jag aldrig varit i en barrskog förut fann jag mig direkt, travade omkring i lagom marschtakt på barr och stenar, utan att tveka och stortrivdes! Jag som är en birmatjej och vanligtvis försiktig på nya ställen var hur självsäker som helst… matte blev riktigt imponerad av mina skogkatt-egenskaper :-)))

29/9 - Matte beundrar min excellenta förmåga att urskilja ljud. Ikväll låg jag och myste på sängen medan matte kammade mig. Plötsligt reste jag på mig och sprang till dörren. Matte är dock van vid detta, hon vet vad det betyder. Redan när husse kommer in genom porten vet jag att det är just HAN! Och då matte vet hur duktig jag är så vet följaktligen även hon… Jag ignorerar nämligen alla andra som kommer uppför trapporna.
Och efter en liten stund öppnas ofelbart dörren av just husse. Må så gott!