|
Han hade ont om tid och visste inte när han skulle ha tid men han lovade att göra det om jag påminde honom genom att tuta varje gång jag for förbi hans hem i Sanda. Jag hann tuta ett par dagar, sen kom han brummande med sin stora grävare. |
Jag hann
knappt hämta kameran förrän Per tog sig an högen som
stört oss så länge. Grävaren består av en stor
skopa och en lite mindre. Stora skopan tar som ni förstår stora
skopor... Med den lilla jobbar Per mer kirurgiskt. Flyttar en sten en centimeter
åt höger eller vänster. Han skulle no kunna sy i en knapp
med den där maskinen |
Lastbilen
som körs av Pers son, fick åka och tömma 3 gånger.
Under tiden hann vi prata om vad det ska bli där i hörnet. När
jag berättade att vi tänkt oss ett slags hus med mycket fönster
och glas erbjöd han mig ett fönster i ram som är 2,75 meter
långt och 1,35 meter högt plus en glasad ytterdörr om vi
ville ha.Tack gärna. |
Nu undrar
ni hur det kommer sig att Per är så hygglig mot oss. För
det första är han en hygglig kille. För det andra är
det han som byggt festlokalen till sin hustrus bror, som ägde huset
före oss. Och att det är det ställe som hennes farfar växte
upp på. För det tredje hade han länge önskat att han
inte hade tagit med sig det där stora fönstret från ett
jobb han gjort i Bjökhagaför flera år sedan. Det var stort
och stod i vägen, nu hade Per ett ypperligt tillfälle att bli
av med fönstret. Dicken hjälpte mig hem med det så nu står
det lokalen... |
Ja se
det var ett jobb det.... |