SKRIV SJÄLV

Av: Mikael C L Pettersson
Insänt: Den 13 Oktober -00
Maila dina kommentarer till Mikael

SPRINGSTEEN´S STORHET OCH MER...

Med artister så borde det bara vara en sak som har någon betydelse; musiken. Men så finns det en del artister som man inte kan låta bli att tycka till om eller känna något för. Bruce Springsteen är en sådan artist. Där blir personen och musiken ett. Det är svårt att sätta fingret på vad det är. Kanske den livshållning och det intryck man får av honom i intervjuer och i hans texter. En oerhört sympatisk människa med en eftertänksam sida. En bild av att han är av kött och blod precis som jag. Mänsklig är ett annat ord. Hur ofta förknippar man ordet mänsklig med någon artist? Inte särskilt ofta. Inte om man pratar om rockstjärnor. Där finns alltid det "ouppnåeliga" närvarande. Men Bruce Springsteen har aldrig velat förmedla den bilden av sig själv, att han skulle vara bättre en någon annan. Det är det som gör honom unik bland mycket annat som rockartist.

Mänsklig är dock inte det första man tänker på när man ska beskriva Bruce Springsteen som live-artist. Jag syftar förstås på den energi som aldrig verkar ta slut när han uppträder timme efter timme efter timme…Bäst sammanfattade Nils Lofgren det när han försökte beskriva hur det är att uppträda med Bruce Springsteen & The E Street Band "With Bruce you wind up treating those four hours on stage as if someone said, You´ve got four hours left on earth. What are you going to do with them? (Mojo, januari 1999, s 81).

Något som infinner sig när man går på en konsert med Springsteen är en känsla av att han betraktar alla i publiken som sina vänner. En "Vi" känsla som säger "Utan er vore jag inte här". Den kontakten till en live-publik är ojämförlig, även fast han inte idag ställer sig och drar en historia på tio minuter som under 78-turnén så är generositeten ändå stor. Det kan man väl i och för sig kräva när man betalar dyra pengar… Men det ser aldrig ut som han sätter på sig en mask och försöker vara någon annan. Han står där för sin egen skull och för kärleken till musiken och det han vill förmedla. Ytterst så handlar det naturligtvis om att han och bandet har så förbannat kul.

Många säger att Springsteen ger ut alldeles för få skivor och jag skulle hålla med om det inte var för respekten till Springsteen´s inställning till musik. Han har sagt i intervjuer "har jag ingenting att säga så får det va" och jag är glad att han har den kompromisslösa inställningen. Om det inte skulle ta den tid det tar att "verka" fram ett album och för Springsteen att känna något för det, så skulle hälften gå förlorat. Det är naturligtvis ingen garanti för att allt han släpper blir bra, men det sker i alla fall på hans villkor. Den integriteten saknas bland många band och artister idag. Han släpper inte en skiva för pengarnas skull och den hållningen hade han ju långt före sitt stora genombrott. Att Bruce Springsteen blivit så makalöst stor i Sverige tror jag mycket beror på att folk kan identifiera sig själva med det han förmedlar i både text och musik. Men även det han står för som människa och offentlig person. Det tydligaste är ett stort rättvisepatos, något som vi svenskar alltid hedrat. Eftersom jag själv kommer från ett "arbetarklasshem" så kan jag tydligt identifiera mig med "den lilles kamp mot goliat". Springsteen står på den svages sida och när man inte ens kan lita på att polisen gör sitt jobb så vet man att han är där för att försöka förklara. Nu undrar säkert vissa vad jag pratar om? Jag tar historien från början. Den Illegala invandraren Amahou Diallo blev stoppad av en poliskonstapel i New york. Det hela var säkert bara en rutinkontroll (rätta mig om jag har fel), men när Diallo visste att han inte kunde uppvisa något identitetskort som stärkte att han var amerikansk medborgare, så flydde han i panik tillbaka till den lägenhet som han bodde i. Riktigt så långt hann han dock inte komma förrän samme polisman med draget vapen fick syn på honom i farstun. Ytterligare tre polismän anlände något senare till platsen med osäkrade vapen riktade mot Diallo. När han skulle sträcka upp sina händer för att "ge upp" så trodde dessa fyra polismän att Diallo sträckte sig efter något innanför jackan istället och avfyrade då sammanlagt fyrtioen skott som träffade Amahou Diallo. Det tåls att upprepas, fyrtioen skott. Alla polismännen blev senare friade i den uppmärksammade rättegången. Man undrar hur fem polismän som alla är utbildade och tränade i sådana här situationer kan avfyra fyrtioen skott?
Den frågan ställer sig också Springsteen i den nu mer ökända (i alla fall för Springsteen-fan) American skin (41 shots). En mäktig sång som försöker förklara vad som försigick innanför polismännens pannben innan de avfyrade skotten.

American Skin (41 shots) refräng:
Is it a gun?
Is it a knife?
Is it a wallet?
This is your life
It ain´t no secret
It ain´t no secret
Ain´t no secret my friend
You can get killed just for living in your American skin

Jag ställer mig personligen helt och hållet bakom Springsteen i denna fråga. Något man verkligen inte kan säga att Patrolmen´s Benevolent Association (of the city of New York, Incorporated) gör. Presidenten för denna "förening" skickade ut följande uppmaning till organisationens ombud och medlemmar den
8 juni 2000:
Singer Buce Springsteen has begun performing in concert a song called "American Skin", -the title seems to suggest that the shooting of Amadou Diallo was a case of racial profiling - which keeps repeating the phrase, "forty-one-shots". I consider it an outrage that he would be trying to fatten his wallet by reopening the wounds of this tragic case at a time when police officers and community members are in a healing period, and I have let his representatives and the press know how I feel about this song.

I strongly urge any PBA members who may moonlight as security or in any other kind of work at rock concerts to avoid working Springsteen concerts. He is scheduled to appear at Madison square Garden for a 10-day stand beginning June 12, and the PBA strongly urges you not only not to work this or any other Springsteen concert but also not to attend.

Let´s stick together on this important issue.

Fraternally,
Patrick J. Lynch
President for PBA

Nu är väl detta föga förvånande. Det är inte direkt första gången någon missuppfattar hans sånger. Låten American skin (41 shots) är i min mening ett försök från Springsteen´s sida att försöka förklara vad som hände under denna dödssjutning. Sången ställer (utöver frågan om vilka tankar som gick genom  polismännens huvuden innan och efter de avfyrat skotten) frågan: Om vi som medborgare inte kan känna förtroende för polisen och att de skyddar oss, vem kan vi då lita på? (Det är liksom deras jobb!). En av verserna går nämligen så här:

Lena gets her son ready for school
She says now on these streets Charles
You got to understand the rules
Promise me if an officer stops you
You´ll always be polite
Never ever run away and promise momma
You´ll keep your hands in sight

Nog om den sången för den här gången. Ni kommer säkert läsa tillräckligt mycket om låten när den släpps på skiva. Vilket den måste göras. Det vet alla ni Springsteen-fan som hört den. Men för att återgå till det rättvisepatos som symboliserar Springsteen. Den fantastiska låten "The ghost of  Tom Joad" beskriver Springsteen´s kamp för den lilla människan bättre än någon annanstans:

"Mom, wherever there´s a cop betin´a guy
Werever a hungry newborn baby cries
Where there´s a fight ´gainst the blood and hatred in the air
Look for me Mom I´ll be there
Wherever there´s somebody fightin´ for a place to stand
Or decent job or a helpin´ hand
Werever somebody´s strugglin´ to be free
Look in there eyes Mom you´ll see me".

Avslutningsvis skulle jag vilja säga följande:
I LOVE BRUCE SPRINGSTEEN´S MUSIC WITH ALL THE MADNESS I MY SOUL!